Steel Pulse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Steel Pulse
Steel Pulse r.jpg
David Hinds uppträder med Steel Pulse 2010
Bakgrund Storbritannien Birmingham, Storbritannien
Genre(r) Reggae
År som aktiva 1975–nutid
Skivbolag Mango Records, Elektra Records, MCA Records, Atlantic Records, RAS Records
Webbplats Officiell webbplats
Medlemmar
David Hinds*
Selwyn Brown*
Sidney Mills
Clifford Pusey
Amlak Tafari
Wayne Clarke
Sylvia Tella
Melanie Lynch
Keysha McTaggert
Marea Wilson
Tidigare medlemmar
Ronald McQueen*
Steve Nisbett*
Alphonso Martin*
Basil Gabbidon*
Michael Riley
Jimmy Haynes
Alvin Ewen
Conrad Kelly
Carlton Bryan
Kevin Batchelor
Gerry Johnson
Donna Sterling

*grundare

Steel Pulse, roots reggae-band som bildades på Handsworth Wood Boys School i Birmingham, England 1975 med David Hinds som sångare och förgrundsfigur. En av de ursprungliga medlemmarna, basisten Ronald McQueen, namngav bandet efter en framgångsrik kapplöpningshäst. Deras första LP, Handsworth Revolution som kom 1978, betecknas som en historisk milstolpe i reggae i allmänhet och i brittisk reggae i synnerhet.

Ett engelskt reggae-sound[redigera | redigera wikitext]

Steel Pulses första LP, Handsworth Revolution (1978) innehöll låtar som "Ku Klux Klan" och skiljde sig markant från all reggae som gjort dittills. Soundet var råare och rockigare än den jamaicanska och brittiska reggae som getts ut tidigare, och kritiken mot det vita samhället och de övergrepp som begåtts mot afrikaner var stenhård. Steel Pulse banade väg för många andra brittiska reggaeband, som till exempel Misty In Roots och Black Slate, och den engelska reggaen kom att skilja sig i allt högre grad från den jamaicanska under 1980-talet.

En av Steel Pulses första liveframträdanden var i Victoria Park i London 1978 på Rock Against Racisms (RAR) historiska marsch, karneval och musikgala, tillsammans med artister som The Clash, Tom Robinson and X-Ray Spex. Därefter gick reggaeband, punkband och vänsterorienterande band i bräschen för kampen mot nynazism och fascism, inte bara i Storbritannien utan även i Frankrike, Italien, Danmark, Sverige m.fl europeiska länder.[1]

Steel Pulse och UB40 är bägge reggaegrupper från samma stad och delvis samma stadsdel (Handsworth i Birmingham), och medlemmarna i banden är i ungefär samma ålder, men de har ändå aldrig haft något officiellt samarbete. Steel Pulse brukar tillsammans med Aswad betraktas som den mest framgångsrika brittiska reggaegruppen genom tiderna. Det är emellertid den samhällskritiska och religiösa roots reggaen som avses i detta fall, för UB40 är också ett brittiskt reggaeband, och som sådant förmodligen det mest framgångsrika i världen när det gäller sålda album och inspelade pengar (men bakom Bob Marley and The Wailers i fråga om kändisskap). UB40 satsade tidigt (i mitten av 1980-talet) i sin karriär på softa covers av jamaicanska kärlekslåtar från åren åren kring 1970. Även Steel Pulse och Aswad mjuknade dock med tiden, och den hårda tonen i text och musik ersattes av kärlekslåtar och ett mjukare sound på gränsen till lovers rock.

Genombrottet i USA[redigera | redigera wikitext]

År 1993 var ett historiskt år vad gäller accepterandet av och respekten för reggaemusik på alla scener och i alla sammanhang, och Steel Pulse hade en central roll i detta genombrott. Reggaekonserter, även i politiska sammanhang, med såväl svarta som vita och blandade band i samarbete var något som européerna hade vant sig vid. I Storbritannien hade denna process startat redan under andra hälften av 1970-talet inom ramen för Rock Against Racism (RAR), där Steel Pulse var med. Trots att den jamaicanska reggaegenren toasting var en av grunderna för rap-musiken i USA, hade reggaen aldrig riktigt accepterats i USA. Men år 1993 var Steel Pulse ett av de band som spelade på den nyvalde presidenten Bill Clintons installationsfest.[2] Reggae hade ytterst sällan visats på amerikansk TV, men 1993 var Steel Pulse det första reggaebandet någonsin i en amerikansk pratshow – Tonight med Jay Leno.[3]

Den uppmärksamhet och respekt Steel Pulse fick i amerikansk TV bidrog till att det blev lättare för andra reggaeband att slå sig in på den amerikanska marknaden. Bob Marley fick nya fans och sålde under 1990-talet mer än han hade gjort under sin livstid.[4][5] De jamaicanska artister som fick chansen i USA efter 1993 var i stort sett bara dancehall-artister, men de homofobiska texter och uttalanden som vissa av dancehall-artisterna gjorde, och alltid hade kunnat göra hemma i Jamaica, medförde att många lovande reggaeartisters karriärer helt kom av sig i USA och Kanada.[6]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rock Against Racism, bloggsamling [1].
  2. ^ Love Music, Hate Racism (2008). Nättidning
  3. ^ Vic Motune i The Voice/Voice Online (2008). "Steel Pulse: Breaking Boundaries". [2]
  4. ^ Answers.com: Bob Marley (2008)
  5. ^ The Michigan Daily (21 nov 2007) "Bob Marley: more than a poster and a spliff." [3]
  6. ^ King, Carlos (26 feb 2008) Who's really responsible for Dancehall decadence?på portalen Jamaicans.com. [4]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Album[redigera | redigera wikitext]

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

Greatest Hits, sammanställningar, etc.[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]