Stefan Anderson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Anderson framför sitt hem Högberga i Ludvika sommaren 1961.

Knut Stefan Anderson, född 26 december 1878 i Enköping, död 8 maj 1966 i Ludvika, var en av landets ledande urmakare samt journalist och industriell organisatör, ordensbehängd av kungarna i Sverige, Danmark och Norge och av Finlands president.[1] Han var från år 1907 platsredaktör för Bergslagsposten, skrev ofta under pseudonymen ”Stander”, publicerade egna artiklar och en mångårig serie urmakartidningar. Han var son till August Anderson och Hildegard von Reis.

Stefan Anderson var verksam i det tidiga 1900-talets organisationsrörelse som för hans del omfattande urmakare och övriga hantverkare.[2] Han var verksam i hela Norden och i Tyskland genom de organisationer han var med att skapa, där han sedan satt som ordförande under långa perioder och därefter utsågs till hedersordförande. Bland dem fanns Sveriges Urmakareförbund och Sveriges Hantverks- och Småindustriorganisation.

Anderson uppfann begreppet Stjärnurmakarna och lät registrera det snart vitt utbredda kvalitetsbegreppet. En högskola för hantverkare invigdes i hans namn som Stefanskolan i Borensberg.[3]

Med hustrun Ragnhild reste han runt i New York, Pennsylvania, Ohio, Indiana, Illinois, Iowa och Kansas under ett besök år 1955 i USA hos dottern Birgit Ridderstedt. Anderson kunde då även avlägga ett studiebesök vid den omfattande armbandsurtillverkningen i Elgin, Illinois. Ragnhild Anderson delade makens intressen och var aktiv som ordförande för kvinnoorganisationer inom hantverket.

Familjen renoverade och bebodde i alla år Ludvikas gamla Högberga länsmansgård vid Högbergets fot i byn Marnäs.

En son till Anderson var politikern Stig Stefanson som ärvde och vidareutvecklade sin fars engagemang i organisationerna. Fotografen Mattias Klum är dotterson till Stefan Anderson.

Ett av Andersons talesätt var "Dagtinga inte med åsikt och samvete!".[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vem är vem Svealand (Stockholm), 1964
  2. ^ Svenska Dagbladet 9/5 1966 s 24 & Dagens Nyheter 9/5 1966 s 23
  3. ^ Mästares verk, Sveriges Urmakareförbund (Stockholm), 1993 s 39 & 48
  4. ^ Mitt långa liv har lärt mig, Nordisk Rotogravyr, Stockholm, 1949, s. 38-42

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]