Stefan Edberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stefan Edberg
Stefan Edberg i Båstad i juli 2007.
Nationalitet  Sverige
Födelsedatum 19 januari 1966 (48 år)
Födelseort Västervik, Kalmar län (Småland)
Bor Gård utanför Växjö
Längd 187 cm
Vikt 77 kg
Karriär
Professionell sedan 1983
Karriärslut 1996
Spelar Högerhänt
Prispengar US$20 630 941
Singel
Karriärfacit 801-270
Singeltitlar 41
Högsta singelranking 1 (från 13 augusti 1990, totalt 72 veckor)
Grand Slam-resultat
Australiska öppna Seger (1985, 1987), final (1990, 1992-1993)
Franska öppna Final (1989)
Wimbledon Seger (1988, 1990), final (1989)
US Open Seger (1991, 1992)
Dubbel
Karriärfacit 283-153
Grand Slam-dubbelresultat
Australiska öppna Seger (1987, 1996)
US Open Seger (1987)
Stefan Edberg
Tennis, herrar

Nation: Sverige Sverige

Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Brons Seoul 1988 Singel
Brons Seoul 1988 Dubbel

Stefan Edberg, född 19 januari 1966 i Västervik,[1] är en svensk tidigare professionell tennisspelare. Han vann under åren 1985-1996 totalt nio Grand Slam (GS)-titlar, varav sex i singel och tre i dubbel.[2] 1983 vann han som den förste genom tiderna en äkta junior-Grand Slam i singel, det vill säga seger i juniorsingeln i alla fyra GS-turneringar under det året. Sammanlagt vann han i ATP-turneringar som seniorspelare 41 singel- och 18 dubbeltitlar under sin karriär. Han tillhörde världens tio bästa spelare 1985-1994, och var bland de fem bästa nio år i rad (1985–1993[3]). Åren 1990-1992 rankades han som världsetta under sammanlagt 72 veckor. Han var också världsetta i dubbel under en period 1986. Edberg innehar rekord avseende antalet framträdanden i GS-turneringar (54), och hedrades år 1987 tillsammans med Anders Järryd med utmärkelsen the "ATP doubles team of the year". Edberg upptogs i Swedish Tennis Hall of Fame 2003 och i International Tennis Hall of Fame 2004.

Tenniskarriären[redigera | redigera wikitext]

1980-talet[redigera | redigera wikitext]

Edberg blev professionell spelare 1983 vid 17 års ålder. Han var sin första ATP-final 1983 (dubbeln i Basel[4]) och sin första singeltitel 1984 (Milano[4]). 1985 nådde han första gången final i Grand Slam-turneringen Australiska öppna. Det blev ett helsvenskt möte mellan Edberg och Mats Wilander, som Edberg vann i tre raka set. Han nådde finalen i samma turnering också 1987. Detta var sista gången turneringen spelades på gräs. Edberg vann den mycket jämna matchen mot hemmaspelaren Pat Cash över fem set. Han följde upp med seger i herrdubbeln tillsammans med Anders Järryd. I september vann de två också dubbeltiteln i US Open. Edberg vann Stockholm Open 1986 och 1987. 1985 var han i final i Swedish Open, som han dock förlorade mot Mats Wilander.

1988 var ur svensk synvinkel ett makalöst tennisår. Mats Wilander vann tre singeltitlar i GS-turneringar (Australiska öppna, Franska öppna och US Open). På sommaren spelade Edberg den första av tre raka singelfinaler i Wimbledonmästerskapen. Han mötte där den västtyske spelaren Boris Becker som han besegrade över fyra set, efter att ha förlorat det första. Matchen kom att spelas över tre dagar på grund av ymnigt regnande vilket framtvingade speluppehåll. Samma år erövrade han två olympiska bronsmedaljer i Seoul 1988, den ena i singel och den andra i dubbeln med Anders Järryd[2].

Året därpå, 1989, var Edberg uppe i två GS-finaler. Den första var i Franska öppna på grusbanorna på Roland Garros-stadion. Trots en lysande insats från Edbergs sida, hans spel var mindre lämpat för det långsamma underlaget, förlorade han mot den 17-årige amerikanen Michael Chang över fem set. Chang tog därmed sin enda GS-titel. Senare på sommaren nådde Edberg finalen i Wimbledonmästerskapen igen och mötte för andra gången Boris Becker. Edberg, som var något sliten och uppträdde missmodigt, förlorade i tre taka set mot Becker, som spelade en ypperlig tennis med perfekta passerslag från bakplan.

1990-talet[redigera | redigera wikitext]

I Australiska öppna i januari 1990 nådde Edberg finalen, som han dock förlorade mot tjecken Ivan Lendl. Edberg blev tvungen att ge upp i det tredje setet på grund av en skada i en magmuskel han tidigare ådragit sig i semifinalen mot Mats Wilander.

I de påföljande Wimbledonmästerskapen på sommaren 1990 fick Edberg revansch på Ivan Lendl, som han slog ut i semifinalen. Detta innebar att rivalerna Edberg och Becker åter möttes i finalen, som kom att avgöras i en drygt tre timmar lång och mycket märklig match. Edberg inledde matchen med förödande effektiv attacktennis och spelade ut tysken. Han tog ledningen med 2–0 i set. Därefter vände matchen, Beckers effektiva servar och vinklade grundslag gav utdelning. Becker utjämnade matchen till 2–2 i set och han tog dessutom ledningen med 3–1 i det femte setet efter ett grovt dubbelfel vid serven av Edberg. I ett läge där ingen kunde tro annat än att Becker nu skulle ta hem titeln, vände matchen dramatiskt. Becker inledde det följande servegamet med ett dubbelfel, varvid Edberg plötsligt "hittade" sitt eget spel igen. Han bröt enkelt Beckers serve och fortsatte att spela ut Becker i de följande gamen. Han vann sammanlagt 21 bollar mot elva för Becker fram till seger med 6–4 i avgörande set. Edberg hade därmed vunnit sin andra singel-titel i Wimbledon.

Stefan Edberg rankades första gången som världsetta i augusti 1990. Under det året vann han totalt 7 ATP-titlar. Han var i mycket god form även under 1991. Han vann då 6 singeltitlar. Han förlorade visserligen sin semifinalmatch i Wimbledon mot den blivande mästaren Michael Stich, men vann i utklassningsstil US Open över amerikanen Jim Courier. Sin sista GS-titel i singel tog han 1992 i US Open, där han besegrade Pete Sampras. Det anmärkningsvärda med titelförsvaret var att Edberg kom tillbaka från breakunderläge i femte set i såväl fjärde omgången, kvartsfinal och semifinal.

Edbergs sista Grand slam-final spelade han året därpå 1993 i Australien Open då han åter besegrades av Jim Courier efter 3-1 i set. Under 1993 och 1994 var Edberg en given topp 5 spelare och tog hem flertalet titlar. Efter en fin start på 1995 med seger i Doha och avancemang till åttondelsfinalen i Australiska mästerskapen samt semifinal i både Scottdale och Indian Wells började han tappa motivation och spel vilket gjorde att han dalade på rankingen och avslutade året på en 23:e plats. Han offentliggjorde vid en presskonferans att 1996 skulle bli hans sista år på ATP-touren. Han bekräftade även att han avstod Olympiska spelen till förmån för Mikael Tillström som tog hans plats. 1996 vann han herrdubbeltiteln i Australiska öppna tillsammans med tjecken Petr Korda. Edberg är med matchkvoten 178–47 den svensk som vunnit flest Grand Slam-matcher i herrsingel, före Wilander 144–37, Borg 141–16 och Björkman 87–58.

Davis Cup-spelaren Edberg[redigera | redigera wikitext]

Stefan Edberg deltog i det svenska DC-laget 1984-1996. Han spelade totalt 70 matcher och vann 47 av dessa (varav 33 i singel). I singelmatcherna besegrade han spelare som Miloslav Mecir, Henri Leconte och Pete Sampras. Under det första året, 1984, spelade han bara dubbel tillsammans med Anders Järryd. Samma år nådde det svenska laget världsfinalen, som spelades i Göteborg mot USA. Edberg/Järryd besegrade det amerikanska dubbelparet, Wimbledonsegrarna John McEnroe/Peter Fleming, med siffrorna 7–5, 5–7, 6–2, 7–5. Första dagen hade Mats Wilander besegrat Jimmy Connors och Henrik Sundström i sin singelmatch John McEnroe. Det svenska laget hade med dessa tre vinster säkrat 1984 års titel. Året därpå, 1985, vann Sverige Davis Cup igen, nu med Västtyskland som finalmotståndare. Edberg förlorade på fredagen mot Boris Becker, men vann på söndagen mot Michael Westphal. Det svenska laget mötte Västtyskland även i finalerna 1988 och 1989, vilka Sverige förlorade, och vid båda tillfällena besegrades Edberg av Boris Becker.

1994 vann Sverige världsfinalen över Ryssland. Edberg besegrade Alexander Volkov, men förlorade mot Jevgenij Kafelnikov. I finalen vann dock Magnus Larsson sina två singlar.

OS- och övriga lagmeriter[redigera | redigera wikitext]

Edberg vann OS-titeln i Los Angeles (uppvisningsturnering) 1984 och deltog i Sveriges segrande lag i World Team Cup 1988, 1991 och 1995.

Spelaren och personen[redigera | redigera wikitext]

Stefan Edberg spelade en utpräglad attacktennis och betraktas som en av de absolut främsta serve-volleyspelarna någonsin. Han hade en mycket effektiv serve som han rutinmässigt följde upp vid nät. Han spelade där med stor smidighet och mjukhet i rörelserna volley eller halvvolley. Grundslagen var aldrig särskilt hårda, men slagna med stor precision och liten felprocent, särskilt på backhandsidan, medan forehanden var något sämre. Hans spel passade bäst för snabba underlag inklusive gräs, men sämre på långsammare underlag som grus. Få spelare på ATP-touren blev lika respekterade för sin professionalism och sportsmannaskap över hela världen som Stefan Edberg.

Stefan Edberg tog ett känslofyllt farväl till ATP-tävlandet i Stockholm Open 1996 i Kungliga Tennishallen.

Edberg gifte sig i april 1992, och har med makan Annette (tidigare Olsen) två barn födda 1993 och 1997. Familjen var under karriären bosatt i Kensington, London, men är nu bosatta i Grimslöv utanför Växjö.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Grand Slam-titlar[redigera | redigera wikitext]

Segrar (6)[redigera | redigera wikitext]

År Mästerskap Finalmotståndare Setsiffror

Finalförluster (5)[redigera | redigera wikitext]

År Mästerskap Finalmotståndare Setsiffror

  • 1989 Franska öppna Michael Chang 6-1, 3-6, 4-6, 6-4, 6-2
  • 1989 Wimbledon Boris Becker 6-0, 7-6, 6-4
  • 1990 Australiska öppna Ivan Lendl 4-6, 7-6, 5-2 (uppgivet)
  • 1992 Australiska öppna Jim Courier 6-3, 3-6, 6-4, 6-2
  • 1993 Australiska öppna Jim Courier 6-2, 6-1, 2-6, 7-5

Grand Slam-titlar i dubbel[redigera | redigera wikitext]

Alla finaler[redigera | redigera wikitext]

Singelfinaler (78)[redigera | redigera wikitext]

Vinster (41)[redigera | redigera wikitext]

Legend
Grand Slam (6)
Tennis Masters Cup (1)
ATP Masters Series (4)
Grand Prix (30)
Antal vinster på olika underlag
Hardcourt (22)
Gräs (5)
Grus (3)
Matta (11)
Nr. Datum Turnering Underlag Motståndare i finalen Resultat
1. 25 mars 1984 Milano, Italien Matta Sverige Mats Wilander 6–4, 6–2
2. 4 februari 1985 Memphis, USA Matta Frankrike Yannick Noah 6–1, 6–0
3. 30 september 1985 San Francisco, USA Matta USA Johan Kriek 6–4, 6–2
4. 21 oktober 1985 Basel, Schweiz Hardcourt (i) Frankrike Yannick Noah 6–7, 6–4, 7–6, 6–1
5. 9 december 1985 Australiska öppna, Melbourne Gräs Sverige Mats Wilander 6–4, 6–3, 6–3
6. 14 juli 1986 Gstaad, Schweiz Grus Schweiz Roland Stadler 7–5, 4–6, 6–1, 4–6, 6–2
7. 20 oktober 1986 Basel, Schweiz Hardcourt (i) Frankrike Yannick Noah 7–6, 6–2, 6–7, 7–6
8. 10 november 1986 Stockholm, Sverige Hardcourt (i) Sverige Mats Wilander 6–2, 6–1, 6–1
9. 26 januari 1987 Australian Open, Melbourne Gräs Australien Pat Cash 6–3, 6–4, 3–6, 5–7, 6–3
10. 16 februari 1987 Memphis, USA Hardcourt (i) USA Jimmy Connors 6–3, 2–1, uppgivet
11. 23 mars 1987 Rotterdam, Nederländerna Matta USA John McEnroe 3–6, 6–3, 6–1
12. 20 april 1987 Tokyo Outdoor, Japan Hardcourt USA David Pate 7–6, 6–4
13. 24 augusti 1987 Cincinnati, USA Hardcourt Västtyskland Boris Becker 6–4, 6–1
14. 26 oktober 1987 Tokyo Indoor, Japan Matta Tjeckoslovakien Ivan Lendl 6–7, 6–4, 6–4
15. 9 november 1987 Stockholm, Sverige Hardcourt (i) Sverige Jonas Svensson 7–5, 6–2, 4–6, 6–4
16. 15 februari 1988 Rotterdam, Nederländerna Matta Tjeckoslovakien Miloslav Mečíř 7–6, 6–2
17. 4 juli 1988 Wimbledon, London Gräs Västtyskland Boris Becker 4–6, 7–6, 6–4, 6–2
18. 10 oktober 1988 Basel, Schweiz Hardcourt (i) Schweiz Jakob Hlasek 7–5, 6–3, 3–6, 6–2
19. 24 april 1989 Tokyo Outdoor, Japan Hardcourt Tjeckoslovakien Ivan Lendl 6–3, 2–6, 6–4
20. 4 december 1989 Masters, New York Matta Västtyskland Boris Becker 4–6, 7–6, 6–3, 6–1
21. 12 mars 1990 Indian Wells, USA Hardcourt USA Andre Agassi 6–4, 5–7, 7–6, 7–6
22. 16 april 1990 Tokyo Outdoor, Japan Hardcourt USA Aaron Krickstein 6–4, 7–5
23. 9 juli 1990 Wimbledon, London Gräs Västtyskland Boris Becker 6–2, 6–2, 3–6, 3–6, 6–4
24. 6 augusti 1990 Los Angeles, USA Hardcourt USA Michael Chang 7–6, 2–6, 7–6
25. 13 augusti 1990 Cincinnati, USA Hardcourt USA Brad Gilbert 6–1, 6–1
26. 27 augusti 1990 Long Island, USA Hardcourt Jugoslavien Goran Ivanišević 7–6, 6–3
27. 5 november 1990 Paris Indoor, Frankrike Matta Tyskland Boris Becker 3–3, uppgivet
28. 25 februari 1991 Stuttgart Indoor, Tyskland Matta Sverige Jonas Svensson 6–2, 3–6, 7–5, 6–2
29. 15 april 1991 Tokyo Outdoor, Japan Hardcourt Tjeckoslovakien Ivan Lendl 6–1, 7–5, 6–0
30. 17 juni 1991 Queen's Club, London Gräs USA David Wheaton 6–2, 6–3
31. 9 september 1991 US Open, New York Hardcourt USA Jim Courier 6–2, 6–4, 6–0
32. 7 oktober 1991 Sydney Indoor, Australien Hardcourt (i) USA Brad Gilbert 6–2, 6–2, 6–2
33. 14 oktober 1991 Tokyo Indoor, Japan Matta USA Derrick Rostagno 6–3, 1–6, 6–2
34. 11 maj 1992 Hamburg, Tyskland Grus Tyskland Michael Stich 5–7, 6–4, 6–1
35. 24 augusti 1992 New Haven, USA Hardcourt USA MaliVai Washington 7–6, 6–1
36. 14 september 1992 US Open, New York Hardcourt USA Pete Sampras 3–6, 6–4, 7–6, 6–2
37. 6 augusti 1993 Madrid, Spanien Grus Spanien Sergi Bruguera 6–3, 6–3, 6–2
38. 10 januari 1994 Doha, Qatar Hardcourt Nederländerna Paul Haarhuis 6–3, 6–2
39. 21 februari 1994 Stuttgart Indoor, Tyskland Matta Kroatien Goran Ivanišević 4–6, 6–4, 6–2, 6–2
40. 25 juli 1994 Washington, USA Hardcourt Australien Jason Stoltenberg 6–4, 6–2
41. 9 januari 1995 Doha, Qatar Hardcourt Sverige Magnus Larsson 7–6, 6–1

Finalförluster (36)[redigera | redigera wikitext]

Nr. Datum Turnering Underlag Motståndare i finalen Resultat
1. 22 juli 1985 Båstad, Sverige Grus Sverige Mats Wilander 6–1, 6–0
2. 23 september 1985 Los Angeles, USA Hardcourt USA Paul Annacone 7–6, 6–7, 7–6
3. 9 februari 1986 Memphis, USA Matta USA Brad Gilbert 7–5, 7–6
4. 18 augusti 1986 Toronto, Canada Hardcourt Västtyskland Boris Becker 6–4, 3–6, 6–3
5. 22 september 1986 Los Angeles, USA Hardcourt USA John McEnroe 6–2, 6–3
6. 27 oktober 1986 Tokyo Indoor, Japan Matta Västtyskland Boris Becker 7–6, 6–1
7. 23 februari 1987 Indian Wells, USA Hardcourt Västtyskland Boris Becker 6–4, 6–4, 7–5
8. 3 augusti 1987 Båstad, Sverige Grus Sverige Joakim Nyström 4–6, 6–0, 6–3
9. 17 augusti 1987 Montréal, Canada Hardcourt Tjeckoslovakien Ivan Lendl 6–4, 7–6
10. 28 september 1987 Los Angeles, USA Hardcourt USA David Pate 6–4, 6–4
11. 10 april 1988 Dallas WCT, USA Matta Västtyskland Boris Becker 6–4, 1–6, 7–5, 6–2
12. 18 april 1988 Tokyo Outdoor, Japan Hardcourt USA John McEnroe 6–2, 6–2
13. 13 juni 1988 Queen's Club, London Gräs Västtyskland Boris Becker 6–1, 3–6, 6–3
14. 22 augusti 1988 Cincinnati, USA Hardcourt Sverige Mats Wilander 3–6, 7–6, 7–6
15. 13 mars 1989 Scottsdale, USA Hardcourt Tjeckoslovakien Ivan Lendl 6–2, 6–3
16. 12 juni 1989 Franska öppna, Paris Grus USA Michael Chang 6–1, 3–6, 4–6, 6–4, 6–2
17. 10 juli 1989 Wimbledon, London Gräs Västtyskland Boris Becker 6–0, 7–6, 6–4
18. 21 augusti 1989 Cincinnati, USA Hardcourt USA Brad Gilbert 6–4, 2–6, 7–6
19. 9 oktober 1989 Basel, Schweiz Hardcourt (i) USA Jim Courier 7–6, 3–6, 2–6, 6–0, 7–5
20. 6 november 1989 Paris Indoor, Frankrike Matta Västtyskland Boris Becker 6–4, 6–3, 6–3
21. 29 januari 1990 Australiska öppna, Melbourne Hardcourt Tjeckoslovakien Ivan Lendl 4–6, 7–6, 5–2, retired
22. 26 mars 1990 Key Biscayne, USA Hardcourt USA Andre Agassi 6–1, 6–4, 0–6, 6–2
23. 8 oktober 1990 Sydney Indoor, Australien Hardcourt (i) Västtyskland Boris Becker 7–6, 6–4, 6–4
24. 29 oktober 1990 Stockholm, Sverige Matta Västtyskland Boris Becker 6–4, 6–0, 6–3
25. 19 november 1990 Singles Championship, Frankfurt Matta USA Andre Agassi 5–7, 7–6, 7–5, 6–2
26. 26 augusti 1991 Long Island, USA Hardcourt Tjeckoslovakien Ivan Lendl 6–3, 6–2
27. 28 oktober 1991 Stockholm, Sverige Matta Tyskland Boris Becker 3–6, 6–4, 1–6, 6–2, 6–2
28. 27 januari 1992 Australiska öppna, Melbourne Hardcourt USA Jim Courier 6–3, 3–6, 6–4, 6–2
29. 24 februari 1992 Stuttgart Indoor, Tyskland Matta Kroatien Goran Ivanišević 6–7, 6–3, 6–4, 6–4
30. 12 oktober 1992 Sydney Indoor, Australien Hardcourt (i) Kroatien Goran Ivanišević 6–4, 6–2, 6–4
31. 1 februari 1993 Australian Open, Melbourne Hardcourt USA Jim Courier 6–2, 6–1, 2–6, 7–5
32. 16 augusti 1993 Cincinnati, USA Hardcourt USA Michael Chang 7–5, 0–6, 6–4
33. 4 oktober 1993 Basel, Schweiz Hardcourt (i) Tyskland Michael Stich 6–4, 6–7, 6–3, 6–2
34. 15 augusti 1994 Cincinnati, USA Hardcourt USA Michael Chang 6–2, 7–5
35. 24 juli 1995 Washington, USA Hardcourt USA Andre Agassi 6–4, 2–6, 7–5
36. 17 juni 1996 Queen's Club, London Gräs Tyskland Boris Becker 6–4, 7–6

Dubbelfinaler (29)[redigera | redigera wikitext]

Vinster (18)[redigera | redigera wikitext]

Nr. Datum Turnering Underlag Partner Motståndare i finalen Resultat
1. 1984 Hamburg, Tyskland Grus Sverige Anders Järryd Schweiz Heinz Günthardt
Ungern Balázs Taróczy
6–3, 6–1
2. 1985 Bryssel, Belgien Matta Sverige Anders Järryd Sydafrika Kevin Curren
Polen Wojtek Fibak
6–3, 7–6
3. 1985 Båstad, Sverige Grus Sverige Anders Järryd Spanien Sergio Casal
Spanien Emilio Sánchez
6–0, 7–6
4. 1985 Cincinnati, USA Hardcourt Sverige Anders Järryd Sverige Joakim Nyström
Sverige Mats Wilander
4–6, 6–2, 6–3
5. 1985 Masters, New York Matta Sverige Anders Järryd Sverige Joakim Nyström
Sverige Mats Wilander
6–1, 7–6
6. 1986 Rotterdam, Nederländerna Matta Jugoslavien Slobodan Živojinović Polen Wojtek Fibak
USA Matt Mitchell
2–6, 6–3, 6–2
7. 1986 Los Angeles, USA Hardcourt Sverige Anders Järryd USA Peter Fleming
USA John McEnroe
3–6, 7–5, 7–6
8. 1986 Masters Doubles, London Matta Sverige Anders Järryd Frankrike Guy Forget
Frankrike Yannick Noah
6–3, 7–6, 6–3
9. 1987 Australian Open, Melbourne Gräs Sverige Anders Järryd Australien Peter Doohan
Australien Laurie Warder
6–4, 6–4, 7–6
10. 1987 Rotterdam, Nederländerna Matta Sverige Anders Järryd USA Chip Hooper
USA Mike Leach
3–6, 6–3, 6–4
11. 1987 Båstad, Sverige Grus Sverige Anders Järryd Spanien Emilio Sánchez
Spanien Javier Sánchez
7–6, 6–3
12. 1987 Montréal, Canada Hardcourt Australien Pat Cash Australien Peter Doohan
Australien Laurie Warder
6–7, 6–3, 6–4
13. 1987 US Open, New York Hardcourt Sverige Anders Järryd USA Ken Flach
USA Robert Seguso
7–6, 6–2, 4–6, 5–7, 7–6
14. 1987 Stockholm, Sverige Hardcourt (i) Sverige Anders Järryd USA Jim Grabb
USA Jim Pugh
6–3, 6–4
15. 1991 Tokyo Outdoor, Japan Hardcourt Australien Todd Woodbridge Australien John Fitzgerald
Sverige Anders Järryd
6–4, 5–7, 6–4
16. 1993 Monte Carlo, Monaco Grus Tjeckien Petr Korda Nederländerna Paul Haarhuis
Nederländerna Mark Koevermans
3–6, 6–2, 7–6
17. 1995 Doha, Qatar Hardcourt Sverige Magnus Larsson Ryssland Andrej Olhovskij
Nederländerna Jan Siemerink
7–6, 6–2
18. 1996 Australian Open, Melbourne Hardcourt Tjeckien Petr Korda Kanada Sébastien Lareau
USA Alex O'Brien
7–5, 7–5, 4–6, 6–1

Finalförluster (11)[redigera | redigera wikitext]

Nr. Datum Turnering Underlag Partner Motståndare i finalen Resultat
1. 1983 Basel, Schweiz Hardcourt (i) Rumänien Florin Segărceanu Tjeckoslovakien Pavel Složil
Tjeckoslovakien Tomáš Šmíd
6–1, 3–6, 7–6
2. 1984 US Open, New York Hardcourt Sverige Anders Järryd Australien John Fitzgerald
Tjeckoslovakien Tomáš Šmíd
7–6, 6–3, 6–3
3. 1984 Basel, Schweiz Hardcourt (i) USA Tim Wilkison Tjeckoslovakien Pavel Složil
Tjeckoslovakien Tomáš Šmíd
7–6, 6–2
4. 1985 Montréal, Canada Hardcourt Sverige Anders Järryd USA Ken Flach
USA Robert Seguso
5–7, 7–6, 6–3
5. 1986 Philadelphia, USA Matta Sverige Anders Järryd USA Scott Davis
USA David Pate
7–6, 3–6, 6–3, 7–5
6. 1986 Boca West, USA Hardcourt Sverige Anders Järryd USA Brad Gilbert
USA Vincent Van Patten
W/O
7. 1986 Franska öppna, Paris Grus Sverige Anders Järryd Australien John Fitzgerald
Tjeckoslovakien Tomáš Šmíd
3–6, 6–4, 3–6, 7–6, 14–12
8. 1986 Gstaad, Schweiz Grus Sverige Joakim Nyström Spanien Sergio Casal
Spanien Emilio Sánchez
6–3, 3–6, 6–3
9. 1988 Båstad, Sverige Grus Sverige Nicklas Kroon Västtyskland Patrick Baur
Västtyskland Udo Riglewski
6–7, 6–3, 7–6
10. 1990 Sydney Indoor, Australia Hardcourt (i) Tjeckoslovakien Ivan Lendl Australien Broderick Dyke
Sverige Peter Lundgren
6–2, 6–4
11. 1993 Cincinnati, USA Hardcourt Sverige Henrik Holm USA Andre Agassi
Tjeckien Petr Korda
7–6, 6–4

Uppvisningsturneringar[redigera | redigera wikitext]

Vinster[redigera | redigera wikitext]

Nr. Datum Turnering Underlag Motståndare i finalen Resultat
16 september 1984 Olympiska sommarspelen, Los Angeles Hardcourt Mexiko Francisco Maciel 6–1, 7–6

Finalförluster[redigera | redigera wikitext]

Nr. Datum Turnering Underlag Motståndare i finalen Resultat
1. 10 januari 1988 Adelaide - Rio International, Australien Hardcourt Australien Pat Cash 7–6, 7–6
2. 1 maj 1988 Atlanta - AT&T Challenge of Champions, USA Grus USA Ivan Lendl 2–6, 6–1, 6–3

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Under juniorturneringen av US Open 1983 blev linjemannen Richard Wertheim, 60, träffad av Edbergs serve i skrevet och föll så illa att han fick flera skallfrakturer och avled några dagar senare på sjukhus. Wertheims familj stämde efter incidenten Amerikanska tennisförbundet på 2,25 miljoner amerikanska dollar.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Stefan Edberg". Westervikstennisklubb.se. Läst 11 mars 2013.
  2. ^ [a b] "Stefan Edberg". NE.se. Läst 11 mars 2013.
  3. ^ "Stefan Edberg – Profile". Atpworldtour.com. Läst 11 mars 2013. (engelska)
  4. ^ [a b] "Stefan Edberg – Caree titles/finals". Atpworldtour.com. Läst 11 mars 2013. (engelska)
  5. ^ United Press International. ”Tennis Group Sued Over Death”. http://www.nytimes.com/1984/09/06/sports/tennis-group-sued-over-death.html. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Svenska Dagbladets guldmedalj
Sveriges landslag i bordtennis
(Jan-Ove Waldner, Mikael Appelgren, Jörgen Persson, Erik Lindh och Peter Karlsson)
Svenska Dagbladets Guldmedalj
Stefan Edberg

1990
Efterträdare:
Pernilla Wiberg