Steglits

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Steglits (olika betydelser).
Steglits
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult steglits
Adult steglits
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Finkar
Fringillidae
Släkte Carduelis
Art Steglits
C. carduelis
Vetenskapligt namn
§ Carduelis carduelis
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Utbredning av steglitsens båda undererterCarduelis carduelis carduelis:1 sommar, 2 året runtCarduelis carduelis caniceps:3 sommar, 4 året runt
Utbredning av steglitsens båda undererter
Carduelis carduelis carduelis:
1 sommar, 2 året runt
Carduelis carduelis caniceps:
3 sommar, 4 året runt
Hitta fler artiklar om fåglar med

Steglits (Carduelis carduelis) är en liten färggrann fågel som tillhör familjen finkar.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Steglitsen känns igen på sin brokiga fjäderdräkt. Den är brunaktig på ovansidan. Pannan och strupen är röda. Vingarna är svarta, med ett brett, intensivt gult band.[2] Undersidan är vit med brunaktig anstrykning och förhållandevis stora bruna fläckar. Näbben är hoptryckt från sidan, har en skarp rygg och saknar hak bakom spetsen. Stjärten är kluven. Kroppslängden är 12 centimeter, vingspannet är 21–25,5 centimeter och vikten 14–18 gram.[2]

Locklätet består av ett typiskt, upprepande "tick tickeli tickelitt" som har gett arten dess namn.[2] Sången liknar grönsiskans och är snabb med kvittrande omväxlande toner med inslag av locklätet.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Steglitsen är utbredd i nästan hela Europa, inklusive Brittiska öarna. Den är särskilt vanlig i Medelhavsområdet. Steglitsen häckar även i västra Asien, Kaukasus, västra Himalaya och Nordafrika.

Steglitsen delas upp i två underarter:

  • Carduelis carduelis carduelisnominatformen som har det största utbredningsområdet som sträcker sig från Västeuropa och nordvästra Afrika och österut.
  • Carduelis carduelis caniceps – Den mindre östliga populationen

I fångenskap kan den korsas med kanariefågeln.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Steglits förekommer i Sverige framför allt i de södra och mellersta delarna. En del av det svenska beståndet flyttar i oktober-november till Väst- och Sydeuropa och återkommer i mars–april, medan andra övervintrar.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Häckande steglits.
Carduelis carduelis carduelis

Steglitsen lever mest av diverse frön, med särskild förkärlek för frö från tistlar och kardborrar.[2] Den är en skicklig klättrare som ofta klättrar i tistlar där den samlar frön.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Steglitsen är en vanlig häckfågel i öppna, trädrika landskap, trädgårdar och fruktodlingar. Den häckar två gånger om året[2] – första gången i maj. Boet är skålformat och har tjocka väggar av fina stjälkar, strån, rötter, mossa och kvistar. Det brukar byggas högt i trädkronan, oftast i ett lövträd men ibland i ett barrträd. Honan bygger boet, men hanen kan bistå med att samla byggmaterial. Honan lägger fem till sex vitaktiga ägg med fina röda fläckar, som hon ruvar i 12 till 13 dagar. Ungfåglarna utfodras sedan av båda föräldrarna med frön och även insekter, i 13–15 dagars tid.[2] Steglitsen blir könsmogen efter ett år och kan leva upp till 10 år (även om 3 år är mer normalt[2]).

Steglitsen och människan[redigera | redigera wikitext]

Steglitsan från 1654 av Carel Fabritius.

Som burfågel[redigera | redigera wikitext]

Över stora delar av dess utbredningsområde, exempelvis inom EU, är det idag förbjudet att fånga eller inneha vilda fåglar varför den i dessa områden inte längre förekommer som burfågel förutom i undantagsfall.[3] Trots detta fångas arten illegalt och steglitshanar hålls som burfågel i södra Europa, bland annat i Grekland och på Malta.[4]

Inom kulturen[redigera | redigera wikitext]

Steglitsen förekommer ofta inom klassiskt måleri, exempelvis i flera målningar av Edens lustgård, som Hieronymus Bosch, Lustarnas trädgård från cirka 1510. Ett annat exempel är målningen Steglitsan från 1654 av Rembrants lärjunge Carel Fabritius. Den senare målningen har gett namn åt Donna Tartts roman med Steglitsan från 2013.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Steglitsens trivialnamn är ljudhärmande (onomatopoetiskt) och efterliknar locklätet. Det härstammar troligen från tyskan.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tyska Wikipedias artikel Stieglitz 8 november 2005

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Carduelis carduelis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b c d e f g] "Stillits (Carduelis carduelis)". Dofbasen.dk. Läst 23 maj 2013. (danska)
  3. ^ EU:s Fågeldirektiv
  4. ^ http://www.travel-to-santorini.com/page.php?page_id=371

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]