Steglits

Steglits
Adult steglits
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Finkar Fringillidae
Släkte	Carduelis
Art	Steglits C. carduelis
Vetenskapligt namn
§ Carduelis carduelis
Auktor	Linné, 1758
Utbredning
Utbredning av steglitsens båda undererter Carduelis carduelis carduelis: 1 sommar, 2 året runt Carduelis carduelis caniceps: 3 sommar, 4 året runt
Hitta fler artiklar om fåglar med Fågelportalen

Steglits (Carduelis carduelis) är en liten färggrann fågel som tillhör familjen finkar.

Utseende och läte

Juvenil.

Steglitsen känns igen på sin brokiga fjäderdräkt. Den är brunaktig på ovansidan. Pannan och strupen är röda. Vingarna är svarta, med ett brett, intensivt gult band. Undersidan är vit med brunaktig anstrykning och förhållandevis stora bruna fläckar. Näbben är hoptryckt från sidan, har en skarp rygg och saknar hak bakom spetsen. Stjärten är kluven. Kroppslängden är 14–15 centimeter, vingspannet är 21–26 centimeter och vikten 14–18 gram.

Locklätet består av ett typiskt, upprepande "tick tickeli tickelitt". Sången liknar grönsiskans och är snabb med kvittrande omväxlande toner med inslag av locklätet.

Utbredning och taxonomi

Steglitsen är utbredd i nästan hela Europa, inklusive brittiska öarna. Den är särskilt vanlig i medelhavsområdet. Steglitsen häckar även i västra Asien, Kaukasus, västra Himalaya och Nordafrika.

Steglitsen delas upp i två underarter:

• Carduelis carduelis carduelis – nominatformen som har det största utbredningsområdet som sträcker sig från Västeuropa och nordvästra Afrika och österut.
• Carduelis carduelis caniceps – Den mindre östliga populationen

I fångenskap kan den korsas med kanariefågeln.

Förekomst i Sverige

Steglits förekommer i Sverige framför allt i de södra och mellersta delarna. En del av det svenska beståndet flyttar i oktober-november till Väst- och Sydeuropa och återkommer i mars–april, medan andra övervintrar.

Ekologi

Häckande steglits.

Steglitsen lever mest av diverse frön, med särskild förkärlek för frö från tistlar och kardborrar. Den är en skicklig klättrare som ofta klättrar i tistlar där den samlar frön.

Häckning

Steglitsen är en vanlig häckfågel i öppna, trädrika landskap, trädgårdar och fruktodlingar. Den häckar två gånger om året, första gången i maj. Boet är skålformat och har tjocka väggar av fina stjälkar, strån, rötter, mossa och kvistar. Det brukar byggas högt i trädkronan, oftast i ett lövträd men ibland i ett barrträd. Honan bygger boet, men hanen kan bistå med att samla byggmaterial. Honan lägger fem till sex vitaktiga ägg med fina röda fläckar, som hon ruvar i 12 till 13 dagar. Ungfåglarna utfodras sedan av båda föräldrarna med frön och även insekter. Steglitsen blir könsmogen efter ett år och kan leva upp till 10 år.

Steglitsen och människan

Som burfågel

Över stora delar av dess utbredningsområde, exempelvis inom EU, är det idag förbjudet att fånga eller inneha vilda fåglar varför den i dessa områden inte längre förekommer som burfågel förutom i undantagsfall. Trots detta fångas arten illegalt och steglitshanar hålls som burfågel i södra Europa, bland annat i Grekland och på Malta.

Namn

Steglitsens trivialnamn är ljudhärmande (onomatopoetiskt) och efterliknar locklätet. Det härstammar troligen från tyskan.

Referenser

Tyska Wikipedias artikel Stieglitz 8 november 2005

Källor

• Roland Staav & Thord Fransson (1991) Nordens fåglar, andra upplagan, Stockholm, ISBN 91-1-913142-9
• Christopher Perrins & David Attenborough (1987) Fågelliv i Europa, översättning Juhani Vuorinen, Stockholm, ISBN 91-34-50909-7
• Sisksläktet i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1917)

Externa länkar

• Sveriges Radio: P2-fågeln – Steglits – Läte
• Sveriges ornitologiska förening
• Artportalen: Dagens fågel – senaste observationerna – bilder
• Dansk ornitologisk forening
• Chants de chardonnerets à écouter
• Chants de chardonnerets

• Wikimedia Commons har media som rör Steglits
  Bilder & media