Steklar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Steklar
Honungsbi
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Underklass Bevingade insekter
Pterygota
Infraklass Neoptera
Ordning Steklar
Hymenoptera
Vetenskapligt namn
§ Hymenoptera
Auktor Linné, 1758
Underordningar
Hitta fler artiklar om djur med
En myra av arten Camponotus herculeanus

Steklar (Hymenoptera) är en ordning i djurklassen insekter med fullständig förvandling. De har fyra hinnaktiga vingar samt mundelar, som är både bitande och utformat till sugning eller slickning. Steklar inkluderar djur såsom växtsteklar, getingar, bin och myror och är Sveriges rikaste insektsordning med cirka 8 000 arter.[1] Totalt omfattar ordningen 125 000 kända arter.[1] Därmed är det en av de artrikaste ordningar av insekter i världen och den artrikaste i mellersta Europa.

Namnet Hymenoptera är bildat av de grekiska orden hymen (hinna) och pteron (vinge).[2]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

I allmänhet kan man hos steklarna tydligt urskilja huvud, mellankropp och bakkropp.[2]

Huvudet är mycket rörligt och genom en smal hals förenad med mellankroppen. Överkäkarna är uteslutande bitorgan och är oftast kraftiga.[2] Underkäkar och underläpp är veka och mer eller mindre förlängd, stundom i hög grad, såsom hos humlorna[2], där de rännformiga underkäkarna bildar ett sugrör, som omsluter den mycket långa tungan. Mundelarna består även av två par palper.[2] Antennerna är vanligen trådlika, sällan klubblika eller av annan form. Förutom de två fasettögonen finns vanligen tre punktögon på skallen.

Mellankroppens leder är fast förenade med varandra, men däremot är frambröstet, där frambenen har sitt fäste, rörligt förenad med den lilla ryggskölden, varigenom frambenen får en högre grad av frihet i sina rörelser än hos andra insekter. Frambenen är utrustade med en mycket använd putsningsapparat för antennerna, bildad av den vanligen kamformiga sporren i spetsen av skenbenen och den med kamtänder försedd första fotleden. Oftast har steklarna två par flygvingar. [2] Framvingarna är tydlig längre än de bakre, som i utspänt tillstånd med små hakar fasthålls vid de främre. I vilande tillstånd läggs vingarna platt över varandra längs ryggen. Sällan veckas de ihop på längden såsom hos getingarna. Stundom saknas vingar alldeles, såsom hos myrornas arbetare, hos spindelsteklarnas honor samt hos åtskilliga parasitsteklar.

Bakkroppen är ibland i hela sin bredd utan någon insnörning fäst vid mellankroppen och ibland är den framtill insnörd och bara med en smal ledgång förenad med mellankroppens bakre del. Denna bakre del är i själva verket bakkroppens första led, det så kallade mediansegmentet, som orörligt sammanväxt med den egentliga mellankroppen. På bakkroppen har könsorganen sin plats.[2]

Det finns betydande skillnader i arternas storlek. De stundom bara 0,5 mm stora puppglanssteklar hör till de minsta av alla insekter och överträffas bara av några skalbaggar. På andra sidan finns dolksteklar, som med en längd av mer än 6 cm förenar grov och klumpig kroppsbyggnad.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Även levnadsförhållandena är mycket varierande, vilket vittnar om en hög grad av anpassningsförmåga. Många är parasiter, framförallt inom infraordningen parasitsteklar. Men även guldsteklar och vissa släkten bland övriga gaddsteklar är parasiter, men då ofta bara foderparasiter, det vill säga erövrare av insamlade förråd. Bland parasitsteklarna är många hyperparasiter, vilket betyder att de är parasiter på andra parasiter.

Medan en del steklar, till exempel familjen bin och flera parasitsteklar, i vuxenstadiet lever av nektar, uppträder andra både som honungsätare och rovdjur. Ett sådant levnadssätt visar växtsteklar, rovsteklar, getingar och vägsteklar.[källa behövs] De tre sistnämnda grupperna är bara rovdjur för sina avkommors räkning och använder själv mer undantagsvis animalisk näring. Många steklar bedriver en mycket utvecklad vård av sina ungar. Det visar sig på det sätt att varje larv antingen förses med ett uteslutande för dess räkning avsedd förråd eller matas direkt under hela sin uppväxttid. Typisk[källa behövs] för steklar är samhällsbildningen som är mycket utvecklad hos myror samt sociala bin och getingar.

Larverna är hos de flesta steklar masklika, fotlösa och blinda samt till färgen halvgenomskinligt vita liksom hos de flesta i mörker levande insektslarver.[källa behövs] En helt annan egenskap visar sågsteklarnas larver, vilka i hög grad liknar fjärillarver såväl till utseende som levnadssätt. Före förpuppningen spinner många stekellarver en kokong.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Steklar indelas sammanlaggt 16 överfamiljer. Dyntaxa gör den uppdelningen via två underordningar med vidare infraordningar enligt medan Catalogue of life enbart använder superfamiljerna rakt under.[3][4]


Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Claes Bernes (2011) Biologisk mångfald i Sverige. Naturvårdsverket, Monitor 22. ISBN 978-91-620-1290-8. ISSN 1100-231X.
  2. ^ [a b c d e f g] Åke Sandhall, Karl-Johan Hedqvist (1977) Humlor, bin och andra steklar : Naturguide med 147 foton i färg. ICA bokförlag. ISBN 91-534-0420-3.
  3. ^ Dyntaxa, Svensk taxonomisk databas Ordning: Hymenoptera - steklar SLU
  4. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2013 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/siricidae/match/1. Läst 25 januari 2014. 


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]