Stellers sjöko

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stellers sjöko
Status i världen: Utdöd  (1768)[1]
Em - Hydrodamalis gigas model.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Sirendjur
Sirenia
Familj Dugonger
Dugongidae
Underfamilj Hydrodamalinae
Palmer, 1895
Släkte Hydrodamalis
Retzius, 1794
Art Stellers sjöko
H. gigas
Vetenskapligt namn
§ † Hydrodamalis gigas
Auktor (Zimmermann, 1780)
Hitta fler artiklar om djur med

Stellers sjöko (Hydrodamalis gigas) var ett stort vattenlevande däggdjur som utrotades 1768 på grund av jakt. Arten tillhörde sirendjursfamiljen dugonger och upptäcktes 1741 i Berings hav. Den kallas även "barkdjur" på grund av den tjocka skrovliga huden som påminde om trädbark. Djuret var den enda arten av sirendjur som under historisk tid levde i kalla havsområden.

Arten förs till ett eget släkte Hydrodamalis i en egen underfamilj Hydrodamalinae av dugongerna.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Kännedomen om djurets utseende beror huvudsakligen på den detaljerade beskrivningen som Georg Wilhelm Steller utförde under en expedition 1741 förd av Vitus Bering. Steller blev på så sätt upphovsman för djurets namn. Andra anatomiska detaljer uppskattades enligt ett 20-tal skelett som finns i museer. Rester av huden finns bara på St. Petersburgs zoologiska museum och på havsmuseet i Bremen.

Stellers sjöko kunde bli 8 meter lång och väga upp till 10 ton (men vanligen omkring 4 ton). Tänderna var fullständig tillbakabildade. Sjökon malde sin föda av tång eller alger mellan plattor av hornämne. De främre extremiteterna hade inga fingerben och även mellanhandsbenen (Metacarpus) var tillbakabildade. Av de bakre extremiteterna fanns bara två rudimentära bäckenben. Stjärtfenan var omkring 2 meter bred, tvärställd och delad i två grenar. Huden var flera centimeter tjock och påminde som nämnt om trädbark. Den var mörkbrun till färgen.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Stellers sjöko levde vid kustlinjen av norra Stilla havet. Utbredningsområdet sträckte sig under senare 1700-talet från Mexiko över Aleuterna till norra Japan. Antagligen blev den redan tidigare jagad av människor så att den blev undanträngd till ett för sjökor onyttigt levnadsområde. Efter upptäckten av Berings män tog det bara 27 år till arten var helt utrotad. Det antas att populationen för 1741 var 20 000 individer.

Evolution[redigera | redigera wikitext]

Enligt en allmän teori skilde sig underfamiljen Hydrodamalinae för 20 miljoner år sedan från de andra arterna i familjen dugonger. Under miocen levde medlemmar av släktet Dusisiren som var förfäderna till Stellers sjöko i stora delar av Stilla havet. Från pliocen och pleistocen är tre arter av släktet Hydrodamalis kända. Stellers sjöko var den sista arten som tillhörde denna evolutionsgren.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 16 november 2008.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ World Conservation Monitoring Centre 1996. Hydrodamalis gigas. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2007-02-06.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]