Sten Andersson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Sten Andersson (olika betydelser).
1968: Socialdemokraterna Olof Palme, Tage Erlander, Sten Andersson och Ingvar Carlsson.

Sten Sture Andersson, i riksdagen kallad Andersson i Stockholm, född 20 april 1923 i Katarina församling i Stockholm, död 16 september 2006 i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker och som sådan partisekreterare 1962–1982, socialminister 1982–85 och utrikesminister 1985–91.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sten Andersson föddes på Södermalm i Stockholm och växte upp i Enskede. Efter grundskola i Skarpnäck läste han in gymnasiet på Statens aftonskola i Kungsholmens högre allmänna läroverk. Han var anställd vid Postverket 1940–45, som lärare vid ABF och som reseledare 1945–53. Efter studentexamen i april 1944 ryckte han in vid Svea livgarde, och var lumparkompis med Sven O. Andersson[1]. Han gick med i SSU 1942 och var ordförande i den lokala SSU-klubben Frihet 1945–48. Andersson studerade vid Stockholms högskola 1945–50, men tog aldrig pol. mag.-examen.

1949 blev Andersson vald till ombud till SSU-kongressen och 1951–62 var han ledamot i Stockholms stadsfullmäktige. Åren 1953–58 var han anställd av Stockholms arbetarkommun som ombudsman, respektive 1958–62 som sekreterare, med uppgift att politiskt organisera tjänstemännen i Stockholm. Efter valet 1962 blev socialdemokraternas partisekreterare Sven Aspling socialminister och Andersson valdes till hans efterträdare 1963. Han blev därmed även ledamot i partistyrelsen verkställande utskott. Andersson blev vid valet 1966 invald i riksdagens första kammare för Värmlands län (1966–70).

1969 aspirerade Sten Andersson i kulisserna till posten som partiledare men kunde inte bygga tillräckligt stöd för att på allvar konkurrera med Olof Palme.[2] 1975 valdes Andersson till ordförande i Stockholms arbetarkommun, och åren 1974-77 var han styrelseledamot i Stockholms fondbörs. Efter riksdagsvalet 1982 var han socialminister 8 oktober 1982–14 oktober 1985 och var bland annat ansvarig för att pensionerna kopplades till konsumentprisindex.

Den 14 oktober 1985 utnämndes han till utrikesminister. Under sin tid som utrikesminister ägnade han sig bland annat åt Israel-Palestina-konflikten och kunde odla nära kontakter med PLO:s ordförande Yassir Arafat.

Under ett besök i Baltikum i november 1989 uttalade Andersson att Baltikum inte var ockuperat av Sovjetunionen. Uttalandet fick hård kritik. I sin självbiografi försvarar Andersson uttalandet och menar att Baltikum var "annekterat", och att detta ur folkrättslig synpunkt är något annat än en ockupation.

Sten Andersson avled av en hjärtinfarkt på sitt sommarställe Ålö i Stockholms skärgård 2006, 83 år gammal. Han ligger begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.[3]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Sten Andersson var son till snickaren John Andersson och Therèse, född Lind. Under tiden i Enskede SSU träffade han Eivor Atling (1930–1970) som han gifte sig med 23 september 1950. De fick tre barn. Efter hennes bortgång gifte han 1970 om sig med Britta Holmberg, som han också fick tre barn med.[4][5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sven O. Andersson (1985-10-16). ”Utrikesministern, min vän och lumparkompis”. Göteborgs-Tidningen. 
  2. ^ Ferm, Anders (2006-09-26). ”Låt medlemmarna rösta om ny s-ordförande”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=575500&previousRenderType=1. Läst 12 oktober 2011. 
  3. ^ Stockholms stad: Sök på gravsatta i Stockholm
  4. ^ Gafvelin, Elisabeth (red.) (1998). Vem är det : Svensk biografisk handbok 1999. Stockholm: P. A. Norstedt & Söners Förlag. Sid. 60. ISSN 0347-3341. ISBN 91-1-300536-7 
  5. ^ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Andersson, Sten (1993). I de lugnaste vattnen. Stockholm: Tiden. ISBN 91-550-3997-9 
  • Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985-1988. Stockholm: Riksdagens förvaltningskontor. 1986. Sid. 34-35. ISSN 0283-4251 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Sven Aspling
Socialdemokraternas partisekreterare
1962–1982
Efterträdare:
Bo Toresson
Företrädare:
Karin Söder
Sveriges socialminister
1982–1985
Efterträdare:
Gertrud Sigurdsen
Företrädare:
Lennart Bodström
Sveriges utrikesminister
1985–1991
Efterträdare:
Margaretha af Ugglas