Sten Tolgfors

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sten Tolgfors

Sten Tolgfors i Stockholm 2011.

Ämbetsperiod
5 september 2007–29 mars 2012
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Mikael Odenberg
Efterträdare Karin Enström

Ämbetsperiod
24 oktober 2006–12 september 2007
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Maria Borelius
Efterträdare Ewa Björling

Född Sten Sture Tolgfors
17 juli 1966 (47 år)
Forshaga, Sverige
Politiskt parti Moderaterna

Sten Sture Tolgfors, född 17 juli 1966 i Forshaga, är chef och delägare i affärskonsultfirman Rud Pedersen samt före detta svensk moderat politiker. Han var riksdagsledamot 1994–2013 och var handelsminister 2006–2007 samt försvarsminister 2007–2012.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Tolgfors föddes i Forshaga som son till Sture och Anna Brita Kajsa Tolgfors, men är uppvuxen i Åmål och bosatt i Örebro. Fadern Sture var son till rektorn vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro gymnastikdirektör Börje Tolgfors, bördig från Malmö, och gymnastikdirektör Ulla, född Zander.[1][2] Sten Tolgfors har en filosofie kandidatexamen i statskunskap från Högskolan i Örebro[3], och har en bakgrund inom Röda Korset.[4] Inom kommunalpolitiken har han suttit i Örebros kommunfullmäktige 1991-1994. Han var politiskt sakkunnig i Försvarsdepartementet 1992-1993 och i Näringsdepartementet 1993-1994.

Tolgfors blev invald i riksdagen 1994. Där har han varit suppleant av Utrikesutskottet och Näringsutskottet 1994–1998. Efter det blev han 1998–2002 ledamot av Utrikesutskottet, suppleant av Utbildningsutskottet och ledamot 2003-2006 samt i Socialförsäkringsutskottet 2002-2003.[5] Sedan 2003 är han ledamot i Moderaternas partistyrelse. Åren 2002–2003 var han moderaternas flyktingpolitiske talesman och var därefter partiets skolpolitiske företrädare 2003–2006. Under en kort period efter riksdagsvalet 2006, innan han utsågs till handelsminister, var Tolgfors ordförande i Utrikesutskottet.

Tolgfors har konsekvent engagerat sig i mobbningsfrågan under sin riksdagsperiod och anser bland annat att skolan ska använda forskningsbaserade åtgärdsprogram som ger bevisad effekt. Han har även engagerat sig för funktionshindrades rätt till en skola som är anpassad till deras behov.[källa behövs]

I slutet av januari 2013 lämnade han sin riksdagsplats för att bli konsult i firman Rud Pedersen.[6]


Handelsminister[redigera | redigera wikitext]

Han utsågs den 24 oktober 2006 till handelsminister efter Maria Borelius, ett uppdrag som han lämnade den 12 september 2007 då han utsågs till försvarsminister den 5 september 2007 efter Mikael Odenbergs avgång.

Försvarsminister[redigera | redigera wikitext]

Det uppmärksammades vid hans tillträde som försvarsminister att han vägrat bära vapen och i stället fullgjort vapenfri tjänst. När han ansökte om vapenfri tjänst hänvisade han till sin religiösa övertygelse och att han var aktiv i Svenska Missionskyrkan. Han uppgav dock vid tillträdet som försvarsminister att han ändrat inställning till väpnat försvar vid ett tillfälle då han fått se några foton på massakrerade lik i Irak. Enligt företrädaren Mikael Odenberg har Tolgfors inom Försvarsmakten fått öknamnet Tomhylsan, en inom militära kretsar nedsättande benämning på en vapenvägrare.[7]

2008 var Tolgfors regeringens pådrivare för att få igenom FRA-lagen.[8]

En enkät genomförd av Sveriges Radios Ekot i november 2008 bland lokala partiordförande för de fyra allianspartierna, visade att Tolgfors var den mest impopuläre ministern i regeringen.[9]

Tolgfors har administrerat omställningen från ett invasions- till ett insatsförsvar och bland annat avskaffat värnplikten.[10] Balansen i ekonomin har åstadkommits genom att anskaffningsbeslut förskjutits framåt i tiden med reducerad framtida användbarhet av krigsförbanden som följd.[11]


Avgång[redigera | redigera wikitext]

Den 6 mars 2012 fick Tolgfors negativ uppmärksamhet i hur han behandlat frågan rörande Projekt Simoom. Senare samma dag anmäldes Tolgfors av Gustav Fridolin till konstitutionsutskottet för planerna på en vapenfabrik i Saudiarabien. I media uppmärksammades att Försvarets Forskningsinstitut (FOI) låtit bilda ett aktiebolag för att bedriva samarbete med Saudiarabien. Tolgfors förnekade att han kände till detta, men ifrågasättandet och kritiken ledde till att Tolgfors avgick som försvarsminister den 29 mars 2012. Vid presskonferensen samma dag uppgav han att inte längre kände samma energi och glädje i arbetet och att hans familj var utsatt för påfrestningar.[12][13] Hans tvååring hade börjat stänga av TV:n när pappa visade sig i rutan. Detta betraktades enligt PR-experten Birger Östberg som en lyckad mediestrategi som gjorde det svårt för politiska motståndare att komma åt honom.[14]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://runeberg.org/vemarvem/norr68/0984.html
  2. ^ http://runeberg.org/vemardet/1985/1112.html
  3. ^ Curriculum Vitae Försvarsdepartementets webbplats.
  4. ^ Ewa Stenberg (2006-11-12). ”Lyssnande lågmäld - och envis som en terrier”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/lyssnande-lagmald---och-envis-som-en-terrier. 
  5. ^ http://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/Hitta-ledamot/Ledamoter/Tolgfors-Sten-0864542495614/?hist=true
  6. ^ DN 2013-03-14
  7. ^ Hellberg, Anders (7 oktober 2007). ”Odenberg: Tolgfors kallas för tomhylsan”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=701381. Läst 2008-12-30. 
  8. ^ Rapport Extra, Sveriges Television, kl 11.00 den 29 mars 2012.
  9. ^ Garcia, Ivan; Rasmusson, David (30 december 2008). ”Tolgfors impopulär bland allianspolitiker”. Ekot. http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=2536670. Läst 2008-12-30. 
  10. ^ De kan efterträda Tolgfors, Dagens Industri, 29 mars 2012. Läst den 16 april 2012.
  11. ^ [1]. Försvarsmaktens budgetunderlag för 2013 med särskilda redovisningar, HKV 23 383:53071, sida 2
  12. ^ "Sten Tolgfors avgår", Sveriges Radio, 29 mars 2012. Läst den 29 mars 2012.
  13. ^ Sten Tolgfors avgår, Svenska Dagbladet, 29 mars 2012. Läst den 29 mars 2012.
  14. ^ Erik Paulsson Rönnbäck. "PR-experten: Mediestrategin är lyckad", Svenska Dagbladet, 29 mars 2012. Läst den 29 mars 2012.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Politiska ämbeten
Företrädare:
Maria Borelius
Sveriges handelsminister
2006–2007
Efterträdare:
Ewa Björling
Företrädare:
Mikael Odenberg
Sveriges försvarsminister
2007–2012
Efterträdare:
Karin Enström