Stenbock (adelsätt)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Stenbock är namnet på ett antal besläktade svenska adelsätter, varav två är utslocknade medan en, den grevliga, fortlever (dock utomlands) med ättenummer 12 bland grevar på Sveriges Riddarhus.

Den äldre ätten Stenbock[redigera | redigera wikitext]

Gustaf Olofssons vapen

Den äldre Stenbockssläkten, känd sedan medeltiden, härstammar från Jösse Skytte (nämnd 1368-1379, † tidigast 1391) som bodde på Ekornarp i Berga socken i Finnveden i Småland. Dennes son riksrådet Olof Jönsson († 1455) på Erikstad i Vittaryds socken, var far till riksråden Jösse Olsson († 1488) på Karjaskylä i Uskela socken i Finland och Gustaf Olsson († 1492) på Toftaholm i Dörarps socken i Småland.[1]

Hans sonson Gustav Olofsson till Toftaholm dog på 1490-talet utan manliga arvingar. Via hans dotter Anna, gift med riksrådet Arvid Knutsson (Sparre över stjärna) i Västergötland, skulle namnet och vapnet dock föras vidare (se nästa stycke).

Den yngre (sedermera friherrliga) ätten Stenbock[redigera | redigera wikitext]

Yngre ättens vapen

Den yngre Stenbockssläkten (även kallad Torpasläkten efter egendomen Torpa stenhus) hade sin äldste med säkerhet kända anfader i häradshövdingen Jöns Bengtsson (sparre) (född på 1340-talet, levde ännu 1412). Dennes son, väpnaren Arvid Jönsson (död senast 1438) kompletterade faderns vapen (en sparre) med en sexuddig stjärna från sin hustrus vapen. Hans sonson var den i föregående stycke nämnde Arvid Knutsson, vars son Olof Arvidsson (Stenbock) upptog sin mödernesläkts stenbocksvapen kombinerat med sitt fädernevapen i en kvadrerad sköld. Olof Arvidssons son, riksmarsken Gustaf Olofsson till Torpa (död 1571) var den förste att börja använda släktnamnet Stenbock. Han var far till drottning Katarina och upphöjdes jämte sina söner till friherre vid Erik XIV:s kröning 1561.

Grevliga ätten Stenbock[redigera | redigera wikitext]

Grevliga ättens vapen

De tre bröderna Fredrik, Erik och Gustaf Otto Stenbock (riksråd alla tre) upphöjdes år 1651 i grevlig värdighet av drottning Kristina. Två år senare tilldelades även deras fyra systrar grevevärdighet. [2]

Alla nu levande Stenbockar härstammar från fältmarskalk Magnus Stenbock (1663-1717), son till ovannämnde Gustaf Otto, och vars hustru var grevinnan Eva Magdalena Oxenstierna af Korsholm och Wasa, vars mor tillhörde makens släkt Stenbock. En son till dessa, Fredrik Magnus Stenbock flyttade till Estland där han blev lantråd och där en ättegren kom att fortleva. Hans hustru var Ebba Margareta De la Gardie, dotter till Adam Carl De la Gardie och systerdotter till Arvid Horn. De upptogs på Estlands riddarhus, och ättlingarna finns förtecknade i baltiska adelskalendrar; hans gren kom i Estland och Ryssland att genom ingifte kalla sig Stenbock-Fermor och Essen-Stenbock-Fermor.[3]

Den i Sverige fortlevande ätten härstammar från Fredrik Magnus Stenbocks bror landshövdingen Gustaf Leonhard Stenbock till Mörby, Rånäs och Hellerö, som till hustru hade grevinnan Fredrika Eleonora Horn af Ekebyholm, dotter till Arvid Horn och Margareta Gyllenstierna, dotter till Nils Karlsson Gyllenstierna.

En i senare tid känd medlem av släkten var författaren och debattören Magnus StenbockHerrborum i Östergötland. Efter dennes död 2007 utdog ätten i Sverige, men flera grenar av den fortlever i andra länder, huvudmannagrenen främst i Finland. Nuvarande (2010) huvudman för ätten är ekonomen och godsägaren Jarl Stenbock (född 1940).[4]

Drottning av Sverige[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin på internet (prenumerant). Uppslagsord : "Stenbock", av Hans Gillingstam
  2. ^ Gustaf Elgenstierna: Den introducerade svenska adelns ättartavlor, del VII sid 567
  3. ^ Se Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaften, Görlitz 1929, publicerad på Bayrische Staatsbibliothek, Digitale Bibliothek - Münchener Digitalisierungszentrum (MDZ)
  4. ^ Adelskalendern 2010