Stenmurkla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stenmurkla
Frühjahrslorchel.JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Svampar
Fungi
Stam Sporsäcksvampar
Ascomycota
Klass Pezizomycetes
Ordning Skålsvampar
Pezizales
Familj Helvellaceae
Släkte Gyromitra
Art Stenmurkla
G. esculenta
Vetenskapligt namn
§ Gyromitra esculenta
Synonymer
Physomitra esculenta (Pers.) Boud. 1907[1]
Helvella esculenta Pers. 1800[2]

Den mykologiska karaktären hos stenmurkla:

Ridges icon.png
hymenium:
vecklad

Convex cap icon.svg
hatt:
välvd

No gills icon.png
skivtyp:
inga

Hazard T.svg
ätlighet:
dödlig

Hazard T.svg

dödlig

Bare stipe icon.png
fot:
bar

Tan spore print icon.png
sporavtryck:
gult

Mycorrhizal ecology icon.png
ekologi:
mykorrhiza

Stenmurkla (Gyromitra esculenta) är en svamp av genuset Gyromitra, en av de vanligaste av de svampar som kallas murklor. Stenmurklan är Norrbottens landskapssvamp.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Stenmurklans hatt ser ut ungefär som en brunaktig hjärna. Foten är oftast smutsvit men har ibland dragningar åt violett. Stenmurklan har även en säregen doft.

Växtplats[redigera | redigera wikitext]

Stenmurklan förekommer främst i barrskog. Den trivs särskilt bra på störd mark, till exempel kalhyggen.[3]

Giftighet[redigera | redigera wikitext]

Murklan innehåller ämnet gyromitrin, som i kroppen bryts ned till giftiga ämnen, bland annat metylhydrazin.[4] Rå är svampen mycket giftig, och förtäring av en enda svamp kan leda till döden.[källa behövs] Halten av gift i svampen varierar kraftigt enligt växtplats (86–732 mg/kg enligt vissa undersökningar). Genom att förvälla svampen i två vatten minskar man enligt svenska livsmedelsverket mängden gift till 6–15 procent av det ursprungliga.[4] Finska livsmedelsverket menar att man med rätt förvällning kan minska gifthalten med 99,5 procent.[5]

Motståndskraften mot giftet varierar uppenbarligen från person till person och från gång till gång. De första förgiftningssymptomen, med trötthet, huvudvärk, magvärk, yrsel, illamående, ideliga kräkningar och ibland vatten- eller blodinnehållande avföring, uppträder 5–12 timmar efter att man ätit av svampen. Ett allvarligare tillstånd med neurologiska symptom kan uppträda senare och eventuellt leda till döden genom andningssvårigheter. Sådana dödsfall är ovanliga, men giftet påverkar också arvsmassan och kan försämra fortplantningsförmågan, åtminstone under förtäring under graviditet. Det verkar vara entydigt att giftet kan förorsaka cancer. Kunskapen om orsakssambanden är dock bristfällig.[4]

Svampen har tidigare ansetts vara en delikatess och ätlig efter upprepad förvällning där vattnet slås bort, men senare forskning har visat att en del av giftet blir kvar, och bland annat det svenska livsmedelsverket rekommenderar nu att svampen inte äts. Detta gäller även torkad och förvälld svamp.[4]

Finländska livsmedelssäkerhetsverket anser dock fortfarande att såväl torkade som färska svampar är ätbara om de behandlas rätt.[5][6] Svampen klassas som handelssvamp, men information om giftighet och rätt tillredning måste finnas tillgänglig i samband med försäljning[7] och försäljning från självbetjäningsdisk rekommenderas inte.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Vid akut förgiftning kan tarmsköljning och behandling med aktivt kol tillgripas. Giftet gyromitrin leder till brist på pyridoxin (vitamin B6), cellskada och nedbrytning av blodet (hemolys). Man kan förhindra pyridoxinbristen genom intravenös behandling. [8]

Förvällning[redigera | redigera wikitext]

Om stenmurklan används som matsvamp skall den kokas i rikligt vatten (en del svamp och tre delar vatten) under minst fem minuter varefter kokvattnet slås bort och svampen sköljs väl i rikligt med vatten, samt kokas och sköljas på nytt på samma sätt med nytt vatten. Vattnet får inte användas till matlagning. Torkad svamp skall först blötläggas under minst 2 timmar i ca 2 dl vatten per 10 gram torkad svamp och därefter förvällas som färsk svamp. Utrymmet måste vara väl vädrat. Torkning som enda åtgärd räcker inte.[4][6] Trots omsorgsfull förbehandling rekommenderar inte heller finska livsmedelssäkerhetsverket fortlöpande eller flera på varandra följande intag av stenmurklor, eftersom toxinresterna anhopas i kroppen.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013. 
  2. ^ Pers. (1800) , In: Comm. Schaeff. Icon. Pict.:64
  3. ^ Nationalencyklopedin. "13". Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 1993. Sid. 510 
  4. ^ [a b c d e] Christer Andersson: Stenmurklan – olämplig att äta. Toxikologiska enheten, Livsmedelsverket.
  5. ^ [a b c] Evira: Gyrotoxin i stenmurklor
  6. ^ [a b] Broschyr om stenmurklor från Evira (pdf)
  7. ^ Handels- och industriministeriets förordning om saluföring av matsvampar 1.6.2006/489
  8. ^ Läkemedelsboken 2011-2012, s 68, [1]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Stenmurkla.
  • Svampguiden - Stenmurkla
  • Nord-tema 1994: Hydrazones in the false morel. Nordiska livsmedelstoxikologers utlåtande om stenmurklan, vilket svenska livsmedelsverkets rekommendation bygger på, utarbetat i Nordiska Ministerrådets regi.
  • Stenmurkla på livsmedeldatabasen Fineli