Stenotomus chrysops

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stenotomus chrysops
Stenotomus chrysops (line art).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Abborrartade fiskar
Perciformes
Familj Havsrudefiskar
Sparidae
Släkte Stenotomus
Art S. chrysops
Vetenskapligt namn
§ Stenotomus chrysops
Auktor Linné, 1766[1]
Synonymer

Sparus chrysops Linné, 1766
Stenotomus aculeatus (Valenciennes, 1830)

Stenotomus versicolor (Mitchill, 1815)
Hitta fler artiklar om djur med

Stenotomus chrysops är en fisk från familjen havsrudefiskar (Sparidae) som finns utanför USA:s östkust.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Stenotomus chrysops är en avlång fisk med hög kroppsform, liten mun och tydligt ingröpt stjärtfena. Kroppen är kraftigt ihoptryckt från sidorna. Ryggfenan är lång, och består av en främre del med 12 taggstrålar och en bakre del med 12 mjukstrålar. Även analfenan består av både taggstrålar och mjukstrålar, 3 respektive 11 till 12. Både rygg- och analfenan kan fällas ner i en skåra. Kroppen är gråsilvrig, något ljusnande ner mot den vita buken, med och med 12 till 15 otydliga, blåglänsande längsstrimmor på sidor och rygg. Huvudet är silverfärgat med oregelbundna, mörka fläckar.[2] Som mest kan den bli 45 cm lång och väga 2,06 kg.[3]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Arten lever vanligtvis i stim nära botten. Den är inte bunden till någon bestämd bottentyp, utan kan förekomma såväl på sandbottnar, rev, musselbäddar samt klipp- och stenbottnar.[4] Däremot förekommer en årstidsbunden migrering: Under våren drar sig fiskarna, först de äldre, större individerna, in närmare kusten, för att mot hösten vandra tillbaka till djupare vatten (omkring 35 – 150 m).[2]

Ålder[redigera | redigera wikitext]

Arten blir könsmogen vid en ålder av 2 till 3 år[4] och kan leva i åtminstone 20 år[5].

Diet[redigera | redigera wikitext]

Födan består av kräftdjur som märlkräftor, blötdjur, tagglösa sjöborrar (ordningen Clypeasteroida), havsborstmaskar, unga bläckfiskar samt små fiskar. De nykläckta larverna tar troligtvis djurplankton, för att senare gå över till en diet på mindre kräftdjur som märlkräftor och pungräkor, små mollusker samt fiskägg och -larver.[4]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Stenotomus chrysops leker under vår till sommar (i den norra delen av utbredningsområdet maj till augusti, med tonvikt på juni) under vilken honan lägger omkring 7 000 ägg (varierande mellan 2 000 och 12 000)[4]. Äggen, som innehåller en oljedroppe och är pelagiska, kläcks efter 2 till 3 dagar beroende på vattentemperaturen.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Fisken finns i Västatlanten från Nova Scotia i Kanada till Florida i USA; den är dock sällsynt söder om North Carolina.[3]

Kommersiell användning[redigera | redigera wikitext]

Arten är en populär matfisk och är föremål för ett omfattande, kommersiellt fiske, framför allt med bottentrål[5]. En del av fångsten exporteras, bland annat till Japan.[3] Det har framförts farhågor om att den riskerar att utfiskas i Mellanatlanten.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stenotomus chrysops Linneaus, 1766” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=169182. Läst 2011-04-24. 
  2. ^ [a b c] ”Scup Stenotomus versicolor (Mitchill) 1815” (på engelska). Gulf of Maine Research Institute. http://www.gma.org/fogm/Stenotomus_versicolor.htm. Läst 2011-04-24. 
  3. ^ [a b c] Luna, Susan M. (2010-10-06). Stenotomus chrysops (Linnaeus, 1766) Scup” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Speciessummary.php?id=452. Läst 2011-04-24. 
  4. ^ [a b c d e] ”Scup, Stenotomus chrysops, Life History and Habitat Characteristics” (på engelska) (PDF, 3,27 MB). U. S. Department of Commerce. september 1999. http://www.nefsc.noaa.gov/publications/tm/tm149/tm149.pdf. Läst 2011-04-24. 
  5. ^ [a b] Michael Souza. ”Scup” (på engelska). About.com. http://www.gma.org/fogm/Stenotomus_versicolor.htm. Läst 2011-04-24.