Stenotrophomonas maltophilia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stenotrophomonas maltophilia
Systematik
Domän Prokaryoter
Prokaryota
Rike Bakterier
Bakteria
Stam Proteobakterier
Klass Gammaproteobakterier
Ordning Xanthomonadales
Familj Xanthomonadaceae
Släkte Stenotrophomonas

Stenotrophomonas maltophilia är en aerob, gram-negativ patogen bakterie som finns i vattenmiljöer där den lever och förökar sig[1]. Den är stavformad och kan antingen vara rak eller lätt böjd med en längd på 0,5-1,5 mikrometer[1] Bakterien rör sig framåt med hjälp av sina polära flageller på 40-50 mikrometer i bredd[1] S. maltophilia är nosokomial men kan även växa i icke kliniska miljöer[1]. Bakterien sätter sig främst i sekret i luftvägarna och urinvägarna och kan orsaka infektion och den har även hittats i intravenituösa vätskor och i sköljmedelslösningar[2]. En riskgrupp att drabbas av infektioner är de som lider av cystisk fibros, då de har höga halter av slem i luftvägar och även cancer samt HIV- drabbade är riskgrupper[3].

Historia[redigera | redigera wikitext]

S. maltophilia hittades först 1943 och fick då namnet Pseudomonas maltophilia. Sedan döptes bakterien om till Xanthomonas maltophilia. Det var först år 1993 som bakterien fick sitt nuvarande namn Stenotrophomonas maltophilia[1]

Livsmiljö[redigera | redigera wikitext]

S. maltophilia kan leva ensamt eller bilda biofilmer i naturliga miljöer, där de då yttrar sig i släta och vit-gula domäner[1] Nämnvärt är även dess förmåga att bilda biofilm på plastytor[1]. Då S. maltophilia är en gramnegativ bakterie är den kapabel till att växa och leva på de flesta ställen tack vare sitt dubbla membran, där yttermembranet skyddar från yttre påfrestande faktorer[4]. Den mest gynnsamma temperaturen för tillväxt är vid 35°C men den kan även växa mellan 5-40°C[1]. På grund av denna temperaturtålighet återfinns S. maltophilia i stort sett överallt och är därför en av de mest framgångsrika bakterier som kan överleva under olika omständigheter[3]. S. maltophilia kan överleva under näringsfattiga men syrerika miljöer[1]. Dock är bland annat glukos (C6H12O6) laktos (C12H22O11) och syre- rika miljöer extra gynnsamma förhållanden för tillväxt av S. maltophilia[1]. S. maltophilia kan befinna sig i kliniska miljöer såsom sjukhus samt på och i tandläkare instrument, ventilationer, handtvål, dusch och vask och filtrerat vatten. I de icke kliniska miljöerna kan de befinna sig i ismaskiner, kran- samt vattensystem, flodvatten, sköljda grönsaker, jord och rötter samt linsvätska[1].

Livscykel[redigera | redigera wikitext]

På grund av att S. maltophilia återfinns i sterila miljöer har de kunnat bevara sin antibiotika resistens och således fört dessa gener vidare som ökat dess överlevnad i kliniska miljöer[1]. S. maltophilia är också skyddad mot antibiotika tack vare att det yttre gramnegativa membranet till stor del förhindrar antibiotika att ta sig in i cellen[5]. När antibiotikan inte kan tränga sig in i cellen och förhindra tillväxt, innebär det att S. maltophilia inte påverkas och fortlever[5]. Fosfat och kloridkoncentrationer samt pH, temperatur och tillgången till syre styr tillväxten av S. maltophilia. När bakterierna bildar biofilm blir de mer motståndskraftiga mot yttre faktorer och deras förmåga att kommunicera och ta upp näring, kan därför öka tillväxt, spridning och överlevnad[6].

Sjukdom[redigera | redigera wikitext]

S. maltophilia drabbar sällan friska värdar[2], men kan ge upphov till: lunginflammation, KOL, sjukdomar i mjuka vävnader och huden, skelett infektion hos barn, hjärtproblem hos barn och urinvägsinfektion. Som värd för S. maltophilia kan det vara svårt att upptäcka infektionen eftersom den ger sig på värdar som redan är sjuka[1]. Forskning har visat att S. maltophilia är känsliga för bland annat trimetoprim-sulfametoxazol, meropenem, minocyklin, men vidare forskning krävs[7] Eventuellt botemedel kan tänkas vara antibiotikumet Tigecyklin, men även här krävs vidare forskning[2].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Brooke Joanna S, (2012), Stenotrophomonas Maltophilia: an Emerging Global Opportunistic Pathogen, Clinical Microbiology Reviews, 25(1):2, 1-41
  2. ^ [a b c] http://emedicine.medscape.com/article/237024-overview Medscape reference (2013), Drugs, Diseases and Procedures.
  3. ^ [a b] Denton M, Kerr KG. (1998) Microbiological and clinical aspects of infection associated with Stenotrophomonas maltophilia. Clin Microbiol Rev. 11:57–80
  4. ^ Bauman Robert W., (2011) Chapter 3; Cell Structure and Function, Microbiology with diseases by taxonomy, 3rd ed. San Francisco CA. Pearson Education, Inc.
  5. ^ [a b] Bauman Robert W., (2011) Chapter 10; Controlling Microbial Growth in the Body: Antimicrobial Drugs, Microbiology with diseases by taxonomy, 3rd ed. San Francisco CA. Pearson Education, Inc.
  6. ^ Hall-Stoodley Luanne, Costerton J. William & Stoodley Paul (2004) Bacterial biofilms: from the Natural environment to infectious diseases, Nature Reviews Microbiology, 2, 95-108
  7. ^ Abbott IJ, Slavin MA, Turnidge JD, Thursky KA, Worth LJ. (2011) Stenotrophomonas maltophilia: emerging disease patterns and challenges for treatment. Expert Rev Anti Infect Ther. 9(4):471-88.