Ukrainska nationalistkongressen

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Stepan Bandera-fraktionen)
Demonstranter från Ukrainska nationalistkongressen KUN vid Euromajdan 2013 i Kiev.

Ukrainska nationalistkongressen (Конгре́с Украї́нських Націоналі́стів) förkortad KUN, är ett högerextremt politiskt parti i Ukraina, lett av Oleksij Ivtjenko.

Då Sovjetunionen föll och Ukraina blev självständigt 1991, lanserade Organisationen för ukrainska nationalister åter sin verksamhet i Ukraina, de återbildades 18 oktober 1992 i omorganiserad form och under det nya namnet; Ukrainska nationalistkongressen. Partiet är extremt nationalistiskt. Ukrainska nationalistkongressen kallas också för Stepan Bandera-fraktionen. Stepan Bandera var ledare för rörelsen Skogsbröderna. De slogs på Nazitysklands sida i andra världskriget. Partiet har en fascistisk ideologi och medlem i Alliansen för nationernas Europa.

De nazistiska/extremnationalistiska partierna i Ukraina är små och få människor röstar på dem, men antisemitism är vanligt i Ukraina. Eurasiatiska judiska kongressen visar på sin hemsida en forskningsrapport där man har forskat i vad folk i Ukraina tycker om judar; 10 procent tycker att det går bra att ha judiska medlemmar i familjen. Knappt 25 procent vill ha judiska vänner. Bara 73 procent tycker att judar ska kunna vara medborgare i Ukraina. [källa behövs]

Partiet bildas[redigera | redigera wikitext]

Partiet Ukrainska nationalistkongressen bildades sent 1992 av emigranter från Organisationen för ukrainska nationalister[1] på initiativ av Slava Stetsko och Roman Zvarych.[2] Det registrerades den 26 januari 1993 av det ukrainska justitieministeriet och var det 11:e politiska partiet i Ukraina som officiellt registrerades.

Parlamentsvalet 1998[redigera | redigera wikitext]

Under parlamentsvalet 1998 ingick partiet (tillsammans med det ukrainska konservativa republikanska partiet och det ukrainska republikanska partiet[3]) i valblocket "Nationell Front"[4][3] (ukrainska: Виборчий блок партій «Національний») som vann 2,71%[4] av de nationella rösterna och 6 platser (enkelmandatvalkrets).[3]

Parlamentsvalet 2002[redigera | redigera wikitext]

Vid parlamentsvalet den 30 mars 2002 var partiet en del av Viktor Jusjtjenko-blocket Vårt Ukraina – Folkets självförvarsblock.[4] Den tidigare partiledaren Oleksiy Ivchenko var chef för Naftogas i Ukraina under regeringen Jehanurov. Han valdes till partiledare vid partiets sjunde kongress den 13 april 2003.

Parlamentsvalet 2006[redigera | redigera wikitext]

Under parlamentsvalet 2006 den 26 mars var partiet en del av Vårt Ukraina – Folkets självförvarsblock.[4] Roman Zvarych var Ukrainas justitieminister i den första Tymosjenko-regeringen och den andra Tymosjenko-regeringen[5] och i Alliansen för nationell enhet.[6][7]

Brottmål[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 2006 inledde den ukrainske riksåklagaren ett brottmål mot partiledaren Oleksij Ivtjenko, anklagad för förskingring och missbruk av sin officiella position som tidigare chef för Naftogaz.[8] Ivchenko togs bort från sin festbiljett våren 2007.[8] Partiet vägrade att gå med i Vårt Ukraina-Folkets självförsvarsblock i augusti 2007 och nästan en månad före valet beslutade sig att inte ställa upp i 2007 års parlamentsval.[4][8]

Valtekniskt samarbete[redigera | redigera wikitext]

I parlamentsvalet 2002 ingick partiet i Viktor Jusjtjenko-alliansen Vårt Ukraina.

I valet 2006 deltog nationalistkongressen i Blocket Vårt Ukraina.

2007 ingick man i valalliansen Vårt Ukraina - Folkets självförvarsblock.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Congress of Ukrainian Nationalists, 19 mars 2023.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ukrainian Nationalism in the 1990s: A Minority Faith av Andrew Wilson, Cambridge University Press, 1996, ISBN 0521574579 (sid 78)
  2. ^ Heroes and Villains: Creating National History in Contemporary Ukraine av David Marples, Central European University Press, 2007, ISBN 963-7326-98-7 (sid 197)
  3. ^ [a b c] State-Building: A Comparative Study of Ukraine, Lithuania, Belarus, and Russia av Verena Fritz, Central European University Press, 2008, ISBN 9637326995 (page 353)
  4. ^ [a b c d e] Конгресс Українських Націоналістів, Database DATA
  5. ^ Heroes and Villains: Creating National History in Contemporary Ukraine av David Marples, Central European University Press, 2007, ISBN 963-7326-98-7 (page 102)
  6. ^ Analysis: The Faces Of Ukraine's New Cabinet, Radio Free Europe/Radio Liberty (8 augusti 2006)
  7. ^ Verkhovna Rada approves new Cabinet members, UNIAN (11 november 2006)
  8. ^ [a b c] Shekhovtsov (2011). ”The Creeping Resurgence of the Ukrainian Radical Right? The Case of the Freedom Party”. Europe-Asia Studies 63: sid. 203–228. doi:10.1080/09668136.2011.547696.  (källan är också tillgänglig här here)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]