Sterlingsilver

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ett par gafflar av sterlingsilver

Sterlingsilver (engelska: sterling silver) är en legering som består av 92,5 % (925/1000) silver. Resten är i huvudsak koppar och undantagsvis zink. Sterlingsilver används bland annat i smycken.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Sterlingsilver har en betydande nackdel som färdig vara. Det är mjukt och klarar inte större belastning, innan det deformeras. Sedan länge använder man sig av en annan renhet, så kallat verksilver, 83 % (830/1000) silver och 17 % (170/1000) koppar, för föremål som kräver högre seghet och/eller belastningshållfasthet, till exempel vid tillverkning av matbestick och ljusstakar. Sterlingsilvret har fördelen att det har högre smidbarhet och smälttemperatur än verksilver, samt att det inte missfärgas lika snabbt som verksilver. Färdiga föremål tillverkade av verksilver försilvras oftast för att bättre motstå missfärgning. Sterlingsilver däremot vitkokas ofta endast, eller poleras.

Man säger ofta i dagligt tal att silvret oxideras, men det är oegentligt. Den svarta eller blåsvarta beläggning som bildas efter en tids exponering i luft utgörs av sulfider. Detta manifesteras också vid putsning av silver med silverputsmedel, som innehåller ämnen som kemiskt omvandlar silversulfid. Vid putsningen känns en tydlig lukt av vätesulfid (svavelväte), ungefär som ruttna ägg.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Det finns många olika teorier om sterlingsilvrets historia, men huvudsakligen anses benämningen ha uppkommit i England eller Mellaneuropa under 1000-1200-talet.

Några teorier menar att ordet har sitt ursprung i benämningen av avbildningar på tidiga medeltida engelska silvermynt under 1000-1200-talet, och att det kunde komma av star, "stjärna", eller starling, fornengelska stærling, "stare".

I medeltida svensk silversmedslitteratur förekommer oftast förklaringen att det kommer från ordet esterlinger, under 1000-1200-talet benämningen på ett område i östra Tyskland, vars invånare använde lokalt tillverkade silvermynt av en hög och jämn kvalitet vid handelsutbyten. Mynten smältes om och vidarbearbetades av silversmeder bland annat i Mellaneuropa på 1000-talet. Silversmederna betecknade föremålen som gjorda av esterlingsilver (som sedan förvanskades till sterlingsilver), och därmed, på den tiden, av en ovanligt hög silverhalt.

Engelsmännen tillskriver sig själva historien på så sätt att handelsmännen och den engelske kungen Henry II under 1100-talet lärde sig att uppskatta silvermynten för sin jämna metallrenhet. Kungen lockade därefter ett flertal Esterlinger till England för att upparbeta silver och tillverka silvermynt. Ordet förvanskades efter en tid till sterlingsilver.

Fakta är dock att sterlingsilvermynten blev 1158 ny officiell myntfot i England, med standardiserad renhet på 92,5 % silver.

Engelska språkforskare menar att ordet esterling inte i engelskan kan förvanskas till sterling, varför de menar att hela engelska ursprunget från esterlingerteorin kan förkastas. Att ordet kan ha förvanskats i Mellaneuropa under 1000-talet förefaller därför mera troligt.