Stieg Larsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med en annan författare med liknande namn, se Stig Larsson (författare).
Stieg Larsson
Född Karl Stig-Erland Larsson
15 augusti 1954
Skelleftehamn, Västerbottens län
Död 9 november 2004 (50 år)
Stockholm
Yrke Journalist och författare
Nationalitet Sverige
Genrer Kriminalromaner, samhällslitteratur
Ämnen Högerextremism och rasism

Stieg Larsson, officiellt Karl Stig-Erland Larsson, född 15 augusti 1954 i Skelleftehamn, död 9 november 2004 i Stockholm,[1] var en svensk journalist och författare, känd från sitt engagemang mot högerextremism och rasism. Han utgav 1991 boken Extremhögern tillsammans med Anna-Lena Lodenius. Larsson skrev även Sverigedemokraterna: den nationella rörelsen tillsammans med Mikael Ekman, samt var medförfattare till boken Sverigedemokraterna från insidan. Innan han avled fanns tre deckare färdigställda, den så kallade Millennium-serien. Den första, Män som hatar kvinnor gavs ut i[augusti 2005, nummer två Flickan som lekte med elden gavs ut i juni 2006, och den tredje Luftslottet som sprängdes gavs ut i maj 2007. I juni 2011 hade böckerna i Millennium-serien tillsammans sålts i 60 miljoner exemplar i ett 50-tal länder.[2] En fjärde bok i serien var till stor del skriven när Larsson avled. Om boken kommer att publiceras är oklart.[3] Larsson beskrev i en tidningsintervju kort före sin död detta författande i en ny genre som "sin pensionsförsäkring". Rättigheterna till Millennium-serien förvaltas idag av Moggliden AB.[4] Larsson hade först fått Millennium-serien refuserad av Piratförlaget, men efter att Larssons bekant Robert Aschberg läst den då outgivna serien, ringde Aschberg till Norstedts Förlag och bad dem läsa böckerna. Norstedts beslutade 2004 att ge ut serien.

Från 1982 arbetade Larsson som skandinavienkorrespondent för den brittiska antifascistiska tidningen Searchlight.[5] Stieg Larsson var en av dem som grundade Hill-stiftelsen, som 1995 omdöptes till stiftelsen Expo, och arbetade som chefredaktör för tidskriften Expo från 1999. Han var anställd vid Tidningarnas telegrambyrå (TT) som nyhetsgrafiker mellan 1977 och 1999. Från slutet av 1970-talet till omkring 1990 var han partipolitiskt aktiv i trotskistiska Socialistiska partiet (tidigare Kommunistiska Arbetarförbundet) och bidrog fram till 1989 ofta med artiklar till dess tidning Internationalen.[6] Därefter lämnade han partiet.

Den 19 maj[när?] fick Larsson postumt utmärkelsen hedersmedborgare i Umeå, där han bodde mellan 9 och 21 års ålder. Utmärkelsen togs emot av hans bror Joakim och far Erland Larsson. Motiveringen lyder: "När ord bildar meningar, kan de också ge mening. Stieg Larsson nådde ända fram som journalist och i ett författarskap utan motstycke. Grunden lades under hans tid i Umeå, av en engagerad familj och genom en tidig övertygelse. Stieg Larsson har kombinerat det goda berättandet med en orubblig hållning för medmänsklighet, demokrati och kvinnors rätt."



Innehåll

Bakgrund [redigera]

Larsson, vars far Erland Larsson var tecknare på Västerbottens-Kuriren, växte upp hos sin morfar i Måggliden nära byn Bjursele (som beskrivs i hans första deckare) mellan Norsjö[7] och Bastuträsk. Där bodde han under sina första nio år fram till morfaderns död. Sedan bodde han i Umeå mellan 9 och 21 års ålder, en uppväxttid som formade honom och hans författarskap och arbete för demokrati. [8] 1969 såg den femtonårige Stieg Larsson tre vänner våldta en flicka i hans egen ålder på en campingplats i Umeå. Han vågade inte ingripa och ringde senare flickan för att be flickan om ursäkt men hon sa att hon aldrig kunde förlåta honom. Det blev ett plågsamt minne som formade hans skrivande om kvinnovåld. Det har Kurdo Baksi berättat om i sin bok Min vän Stieg Larsson.[9] Föräldrarna var 19 år när Stieg Larsson föddes.[10] Han bodde sedan efter morfaderns död hos föräldrarna, som nu också hade ytterligare en son,[7] men flyttade som 16-åring hemifrån. Vid 18 års ålder träffade han på ett möte för Förenade FNL-grupperna i Umeå blivande arkitekten Eva Gabrielsson, som blev hans livskamrat fram till hans död.[11]

Larsson avled hastigt på arbetet i hjärtinfarkt 9 november 2004.[12] Eftersom Larsson och Eva Gabrielsson inte var gifta och det saknades testamente tillföll hela arvet, finansiella tillgångar och litterär verksamhet, fadern och brodern. I maj 2008 avslöjades att ett testamente av Larsson hittats, där han testamenterade sina finansiella tillgångar till Kommunistiska Arbetarförbundets (Socialistiska partiets) Umeåavdelning. Testamentet, som inte är bevittnat och därför inte juridiskt bindande, skrevs av Larsson 1977 strax innan han åkte till inbördeskriget i Etiopien.[13]

Stieg Larssons morfar var enligt Gabrielsson anti-nazist.[8] På 1940-talet hade morfadern internerats i det norrbottniska interneringslägret Storsien[8] (efter kriget omdöpt till arbetsläger). Enligt Larssons far är den historien inte sann,[7] men Gabrielsson hävdar att det är här som Stieg Larssons arbete sedan 1970-talet mot diskriminering, rasism och högerextremism bottnar.[8] Morfadern uppges ha varit anställd vid Rönnskärsverken i Skelleftehamn samma år som Stieg Larsson föddes 1954.[7]

Kuriosa [redigera]

Stig blir Stieg [redigera]

Stieg Larsson, vars fullständiga namn var Karl Stig-Erland Larsson, ändrade stavning av tilltalsnamnet eftersom han och författarkollegan Stig Larsson var trötta på att de förväxlades. Båda ägnade sig då åt fotografering och det var i egenskap av fotografer de ville undvika sammanblandning. Stavningen Stieg Larsson har återfunnits i skrifter från 1972.[14]

Science fiction [redigera]

Under många år var Stieg Larsson också engagerad på den svenska science fiction-scenen, där han bland annat tillsammans med Rune Forsgren publicerade de båda uppskattade fanzinen Sfären och Fijagh!. 1978–1979 ingick han i styrelsen för Nordens största sf-förening, Skandinavisk förening för science fiction, SFSF; 1980 var han föreningens ordförande.

Bibliografi [redigera]

Forskningsrapporter [redigera]

  • Stieg Larsson, Nanna Holst:National Analytical Study on Racist Violence and Crime,[15] rapport inom RAXEN

Romaner [redigera]

Huvudartikel: Millennium-serien

Tidskrifter [redigera]

  • Svartvitt med Expo, 1999–2002
  • Expo, 2002–2004

Priser och utmärkelser [redigera]

Referenser [redigera]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2010
  2. ^ Expressen - Millenniums miljonsuccé
  3. ^ svt.se:Striden om miljonerna och Stieg Larssons fjärde bok
  4. ^ Moggliden AB webbsida
  5. ^ http://www.expo.se/stieglarsson.html
  6. ^ Håkan Blomqvist. ”Stieg Larsson: den grävande socialisten”. http://www.marxistarkiv.se/skribenter/stieg_larsson/stieg_larsson.pdf/. Läst 2011-12-04. 
  7. ^ [a b c d] Pettersson, Jenny (2007-06-01). ”Berättelsen om Stieg Larsson” (på svenska). Norra Västerbotten. http://norran.se/noje/article35797.ece. Läst 2008-06-11. 
  8. ^ [a b c d] Gabrielsson, Eva (2007-04-10). ”"Stieg ville inte bli kändis, allra minst som deckarförfattare"” (på svenska). Norra Västerbotten. http://norran.se/noje/article35836.ece. Läst 2008-06-11. 
  9. ^ Baksi: Händelsen löper som en mörk tråd genom Millenniumböckerna, DN, läst 100117
  10. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2002
  11. ^ Markus Wilhelmson (2006-11-10). ”Sveriges deckarkung” (på svenska). Att:ention. http://ekonominyheterna.se/attention/magasin/2006/9/sveriges_deckarkung/index.xml. 
  12. ^ SVD: Arvet efter Stieg (4 mars 2007)
  13. ^ Uddenfeldt, Therese (2008-05-28). ”Stieg Larssons testamente hittat” (på svenska). Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=774185. Läst 2008-06-11. 
  14. ^ Juggas, Bodil (2008-05-29). ”Okänd Stieg Larsson-novell på nätet” (på svenska). Arbetarbladet. http://arbetarbladet.se/kultur/litteratur/1.18034. Läst 2008-06-11. 
  15. ^ http://fra.europa.eu/fra/material/pub/RAXEN/4/RV/CS-RV-NR-SE.pdf
  16. ^ [a b] ”Stieg Larsson fick Glasnyckeln”. 2008-06-11. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=778553&rss=2356. Läst 2008-06-12. 
  17. ^ ”Stieg Larsson postum hedersmedborgare - Nyheter P4 Västerbotten”. 19 maj 2012. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=5114473. Läst 21 maj 2012. 

Externa länkar [redigera]

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Stieg_Larsson&oldid=21267339"