Stiftelsen och jorden

Wikipedia

Stiftelsen och jorden är den sista boken av de s.k. Stiftelseromanerna, skriven av Isaac Asimov. Se Stiftelsetrilogin. Utgiven på engelska 1986 och på svenska 1987.

[redigera] Handling

Spoilervarning: Viktiga moment eller detaljer ur handlingen avslöjas nedan.

Golan Trevize känd som "mannen som alltid har rätt" har i valet mellan ett galaxomfattande militärt imperium, ett galaxomfattande mentalt imperium och ett galaxomfattande medvetande valt det senare, kallat Galaxia.

Trots att han gjort valet känner han sig inte säker, och för att bli säker ger han sig ut på sökande efter mänsklighetens urhem, Jorden, som han tror ska avslöja varför han valde Galaxia. Till sin hjälp har han Janov Pelorat, historiker, och Säll, människa och del av planetmedvetandet Gaia. Under sökandet passerar de några planeter som heter Comporellon, Aurora, Solaria, Melpomenia och Den Nya Jorden. De tre första är kända från tidigare romaner och den sista kretsar runt Alpha Centauri. Till slut hittar de Jorden men landar på Månen eftersom Jorden är obeboelig av radioaktivitet.

Ett litet sakfel är att vår sol i romanen syns från Nya Jorden som den sjätte stjärnan i Cassiopeia. Där står den idag, sett från Alpha Centauri, men det kommer den inte att göra år 27500 eftersom stjärnornas lägen i rymden har ändrat sig. Se 'Alpha Centauri' för data om egenrörelsen.

Stiftelseromanerna