Stig Järrel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stig Järrel
Stig Järrel ca 1940–1950-tal.
Stig Järrel ca 1940–1950-tal.
Född Stig Karl Olof Ohlson
8 februari 1910
Malmberget, Sverige
Död 1 juli 1998 (88 år)
Monte Carlo, Monaco
Aktiva år 1931–1979
Maka Karin Juel
(1937–1948)
Ingrid Backlin
(1948–1960)
Aase Kjær
(1960–1998)
Betydande roller
Caligula i Hets
IMDb

Stig Järrel, ursprungligen Ohlson, född 8 februari 1910 i Malmberget, Norrbottens län, död 1 juli 1998 i Monte Carlo, var en svensk skådespelare och revyartist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Stig Järrel som latinlektorn Caligula i Alf Sjöbergs Hets (1944).

Stig Järrel är en av 1900-talets mest välkända svenska skådespelare. Han hade ett brett register och behärskade allt från revy till dramatik. Han kom in på Dramatens elevskola 1929. I samband med detta bytte han efternamn från Ohlsson till Järrel, inspirerad av Sven Jerrings namn. I början av 1930-talet arbetade han hos Gösta Ekman d.ä.. Han gjorde 131 filmroller och stod framför kameran som mest under 1940- och 50-talen då han höll ett snitt på sex filmer om året. Personligt rekord satte han 1954 då han medverkade i tolv filmer.[källa behövs]

Han filmdebuterade 1935 i Edvard Persson-filmen Larsson i andra giftet. En av hans mest minnesvärda roller är som den sadistiske läraren Caligula i Alf Sjöbergs Hets (1944), det var också en av få filmroller som Järrel själv var nöjd med. Han spelade Carmencitas argentinske pappa i Evert Taube-filmen Sjösalavår, gestaltade en luffare i Vägen till Klockrike, han var silvertjuven Alfredo i Astrid Lindgren-filmen Rasmus, Pontus och Toker, och i komedin Fram för lilla Märta uppträdde han förklädd till kvinna. Själv framhöll Stig Järrel i efterhand tre av sina filmer som mer lyckade än de andra: Första divisionen, Hets och Fram för lilla Märta.

Stig Järrel har beskrivits som ett komiskt geni.[källa behövs] Han var snabbtänkt och kvick i repliken. Sin enorma improvisationsförmåga fick han utlopp för i radioserier som Tjugo frågor och På minuten. Järrel kunde prata hur länge som helst om vad som helst utan att komma av sig eller staka sig.[källa behövs]

Han var den ledande komikern i Kar de Mumma-revynBlancheteatern och Folkan i 34 år. På revyscenen blev han känd som den koleriske och sanningssägande figuren Fibban Karlsson som häcklade makthavare och politiker i vassa monologer. 1965 tilldelades han Karl Gerhards Hederspris. I slutet av 1970-talet spelade han fars hos Per GerhardVasateatern; Min fru går igen (1978) och Sängkammarfars (1980). Sin sista roll framför filmkameran gjorde han i julkalendern Trolltider (1979) där han spelade maktmästaren Gorm.

1980-talet drog han sig tillbaka från rampljuset och bosatte sig i RoquebruneFranska rivieran.

Vid sidan av skådespeleriet var Stig Järrel även känd som en hängiven pokerspelare. Detta besjungs av Povel Ramel i visan "Gräsänkling Blues" där textraden "vårt hembiträde Anna<...>förlorade jag i poker till Stig Järrel i förrgår natt" förekommer. Han skrev också sångtexter.[källa behövs]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Stig Järrel var mellan 1937 och 1948 gift med Karin Juel och mellan 1948 och 1960 med Ingrid Backlin. Han blev far till Henrik S. Järrel och Helen Åberg, född Järrel, i äktenskapet med Backlin. Stig Järrel gifte sig för tredje gången den 19 mars 1960 i Roms stadshus Campidoglio med Aase Kjær (1912–2006) från Odense.[1]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Limerickar och annat på vers, 1990
  • I rampljuset: en vänbok, 1985
  • Från mun till mun: teaterhistorier samlade av Stig Järrel, 1970
  • Jag - en gycklare, 1969
  • Svar på tal, 1968
  • Vers, 1962
  • Fröknarna på Tuna, 1959
  • Lapp på luckan, 1957
  • Det rinner så mörka floder: dikter, 1940


Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Panorama 60 - en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek, red. Per-Erik Lindorm, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1960 s.99

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]