Stilfigur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stilfigurer
Allegori
Allitteration
Anafor
Anastrof
Descriptio
Divisio
Dysfemism
Ellips
Epifor
Eufemism
Evidentia
Hopning
Hyperbol
Hypofor
Katakres
Kiasm
Liknelse
Litotes
Malapropism
Metafor
Metonymi
Oxymoron
Parallellism
Paratax
Paronomasi
Pars pro toto
Pleonasm
Prosopopoeia
Ratiocinatio
Retorisk fråga
Stegring
Symploke
Synekdoke
Tautologi
Trikolon
Zeugma

Stilfigurer, retoriska figurer[1] eller särskilt i modern stilistik[källa behövs] stilmedel är språkliga redskap för att skapa stilistiska effekter. Stilfigurer används såväl i dagligt tal som i snart sagt alla former av skriven text.

Språkfigurernas teori formulerades inom den klassiska retoriken, som delade in stilfigurerna i troper och figurer[1] eller ornament. Figurerna delades sedan in i tankens figurer och talets figurer. Denna indelning av stilfigurerna har idag övergivits, och alla stilfigurerna kallas enbart så.[1]

Typer av stilfigurer[redigera | redigera wikitext]

  • Allitteration — ”tryckstarka ord som står nära varandra och börjar på vokaler eller samma konsonant, bokstavsrim”[2]
    • Exempel: ur askan i elden, hus och hem, sitter på en sten i en skog vid en sjö.
  • Anafor — En upprepning av ett ord i inledningen av sats eller mening, vanligast är tre upprepningar. Anafor ingår ofta i stegring (klimax).
  • Antiklimax — Att efter stora förväntningar ge en kraftlös upplösning. Komisk effekt kan vara en avsikt med att använda antiklimax.
    • Exempel: Han stod nu vid den spöklika stugan, djupt inne i den mörka och fuktiga skogen. Vad för hemskt monster skulle han finna där inne? Han öppnade sakta dörren, och fick plötsligt syn på... en gullig kanin.
  • Antites — absolut motsats inom samma område.
  • Assonans — en typ av oäkta rim.
  • Besjälning — konkreta saker får mänskliga drag.
    • Exempel: Väggarna andades och TV-apparaten stirrade tillbaka.
  • Hyperbol — en medveten överdrift för att föra fram en poäng.
    • Exempel: Jag har sagt till dig tusen gånger!
  • Ironi — att uttrycka motsatsen till den egentliga avsikten.
  • Ordpar — två sammansatta ord som kan anses bilda ett eget uttryck.
    • Exempel: Ordning och reda. Vått och torrt.
  • Oxymoron — en omöjlig kombination med syfte att framkalla en djupare mening.
    • Exempel: Fulsnygg.
  • Parodi — förlöjligande imitation.
  • Stegring — även klimax — innebär en ökning av sammanhörande led.
    • Exempel: Vid slutet av stigen fanns ett torn, och högst upp i tornet fanns en kikare, och i denna kikaren kunde man se över hela staden.
  • "Parallellism" - upprepning med andra ord för att betona något.
    • "Exempel": Kul att du kunde komma - det var kul att ha dig här.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Stilfigur i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 2014-06-23.
  2. ^ Norstedts svenska ordbok