Stilla havet under andra världskriget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För Sjöoperationer i sydvästra Stilla havet, däribland Nederländska Ostindien, Filippinerna, Salomonöarna och Nya Guinea, se Sydvästra Stilla havet under andra världskriget.


Stilla havet var en av fyra stora marina krigsskådeplatser under andra världskriget som stridande styrkor från Japan stred mot de av USA, Samväldet, Nederländerna och Frankrike.

Krigsskådeplatsen inkluderade de mesta av Stilla havet och dess öar utom Filippinerna, Australien och Nederländska Ostindien, Territoriet Nya Guinea (inklusive Bismarckarkipelagen) och Salomonöarna (som var en del av sydvästra Stillahavsområdet.) Stilla havets krigsskådeplats exkluderade också Kina och Sydostasiens fastland. Namnet kom till den 30 mars 1942[1] när den blev ett stort allierat kommando i krigsskådeplatsen, känt som "Pacific Ocean Areas".[2]

Ledare[redigera | redigera wikitext]

Japanska sjöflygplan förbereder start från ett hangarfartyg.
Allierades kommandostruktur över Stilla havet.

Den japanska kombinerade flottan leddes av amiral Isoroku Yamamoto tills han dödades i ett amerikanskt luftanfall i april 1943.[3] Yamamoto efterträddes av amiral Mineichi Koga (1943–44)[3] och amiral Soemu Toyoda (1944–45).[4]

Amiral, senare Fleet Admiral Chester W. Nimitz hade befälet över den större majoriteten av de allierade sjöstridskrafterna i Stilla havet under perioden 1941–1945. De allierades kommando Pacific Ocean Areas (POA) bildades i mars 1942. POA delades ytterligare in North, Central, and South Pacific Areas med underställda befälhavare.[5] Nimitz behöll direkt kontroll över Central Pacific Area (CENPAC).

Större fälttåg och slag[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Cressman (2000) s. 84
  2. ^ Potter & Nimitz (1960) s. 653
  3. ^ [a b] Potter & Nimitz (1960) s. 717
  4. ^ Potter & Nimitz (1960) ss. 759–760
  5. ^ Potter & Nimitz (1960) ss. 652–653
  6. ^ [a b c d e f g] Silverstone (1968) ss. 9–11
  7. ^ Potter & Nimitz (1960) ss. 651–652
  8. ^ Kafka & Pepperburg (1946) s. 185
  9. ^ Potter & Nimitz (1960) s. 751
  10. ^ Ofstie (1946) s. 194
  11. ^ Potter & Nimitz (1960) s. 761
  12. ^ Potter & Nimitz (1960) s. 765
  13. ^ [a b] Potter & Nimitz (1960) s. 770
  14. ^ [a b] Ofstie (1946) s. 275

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Cressman, Robert J. (2000) (på engelska). The Official Chronology of the U.S. Navy in World War II. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-55750-149-1 
  • Drea, Edward J. (1998) (på engelska). In the Service of the Emperor: Essays on the Imperial Japanese Army. Nebraska: University of Nebraska Press. ISBN 0-8032-1708-0 
  • Hakim, Joy (1995) (på engelska). A History of Us: War, Peace and all that Jazz. New York: Oxford University Press. ISBN 0-19-509514-6 
  • Kafka, Roger; & Pepperburg, Roy L. (1946) (på engelska). Warships of the World. New York: Cornell Maritime Press 
  • Miller, Edward S. (2007) (på engelska). War Plan Orange: The U.S. Strategy to Defeat Japan, 1897–1945. US Naval Institute Press. ISBN 1591145007 
  • Ofstie, Ralph A. (1946) (på engelska). The Campaigns of the Pacific War. Washington, D.C.: United States Government Printing Office 
  • Potter, E.B.; & Chester W. Nimitz (1960) (på engelska). Sea Power. Prentice-Hall 
  • Silverstone, Paul H. (1968) (på engelska). U.S. Warships of World War II. Doubleday and Company