Stina Blackstenius

Från Wikipedia
Stina Blackstenius
Stina Blackstenius 2019.jpg
Stina Blackstenius 2019.
Personlig information
Fullständigt namnEmma Stina Blackstenius[1]
Födelsedatum5 februari 1996 (28 år)[1]
FödelseortVadstena, Sverige
Längd174 cm
LateralitetVänsterfot
Klubbinformation
KlubbEngland Arsenal WFC
Tröjnummer25
PositionAnfallare
Juniorlag
2002–2011
2013–2015 		Sverige Vadstena GIF
Sverige Linköpings FC
Seniorlag*
År
2011–2012
2013–2016
2017–2019
2019–2020
2020–2021
2022– 		Klubb
Sverige Vadstena GIF
Sverige Linköpings FC
Frankrike Montpellier HSC
Sverige Linköpings FC
Sverige BK Häcken
England Arsenal WFC 		SM (GM)
35 (59)
77 (37)
43 (25)
22 0(9)
40 (25)
48 (19)
Landslag**
År
2012–2013
2013–2016
2016
2015– 		Landslag
 Sverige U17
 Sverige U19
 Sverige U20
 Sverige 		SM (GM)
16 (11)
29 (34)
4 (5)
105 (31)
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna och är korrekt per den 2 april 2024.
** Antal landskamper och mål är korrekta per den 2 april 2024.

Emma Stina Blackstenius, född 5 februari 1996[1] i Vadstena,[2] är en svensk fotbollsspelare som spelar för Arsenal WFC i FA Women's Super League. Hennes moderklubb är Vadstena GIF, vilken hon lämnade 2013 för spel med Linköpings FC i Damallsvenskan. 2016 vann hon SM-guld med Linköping, klubbens andra guld någonsin. Från januari 2017 och två år framåt spelade Blackstenius den franska klubben Montpellier HSC i Division 1 Féminine. I januari 2019 återvände hon till Sverige för spel i Damallsvenskan. Hon spelade initialt för Linköpings FC men lämnade klubben i april 2020 för spel med BK Häcken som hon vann sitt andra SM-guld med samma säsong. Under sin andra och sista säsong i Häcken vann hon Damallsvenskans skytteliga med 17 gjorda mål på 21 spelade matcher. Sedan januari 2022 tillhör hon Arsenal WFC.

2015 debuterade hon i Sverige A-landslag. Hon har tagit två OS-silver, i Rio de Janeiro 2016 och Tokyo 2020.[3][4] 2019 tog hon ett VM-brons i Frankrike.[5] Sedan tidigare har hon tagit ett EM-silver med Sveriges U17-landslag 2013. Hon har också vunnit guld vid U19-EM i Israel 2015 där hon också vann turneringens skytteliga. Hon har dessutom målrekordet för U19-EM genom alla tider.[6]

Blackstenius har också spelat fyra finaler i Svenska cupen, där hon vunnit två av dessa med Linköping (2013/14 och 2014/15),[7][8] och en med Häcken (2020/21).

Vid Fotbollsgalan 2015 fick hon motta pris för "Årets genombrott".[9] Hon har vid fem tillfällen också varit nominerad till "Årets forward" vid Fotbollsgalan (2016–2018, 2021 och 2022). Vid Damallsvenskans avslut 2021 tilldelades Blackstenus två priser vid "Damallsvenskans bästa"; ett som årets forward och ett som seriens mest värdefulla spelare.[10]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Stina Blackstenius föddes 1996 i Vadstena och är dotter till Magnus Blackstenius och Lena Wiberg. Hon har en äldre bror och den yngre halvsystern handbollsspelaren Nina Koppang. Hon började tidigt att intressera sig för sport och ägnade sig åt fotboll, handboll och friidrott. Handboll spelade hon fram till 2013.[11] Blackstenius studerade det ekonomiska programmet på Kungshögaskolan i grannkommunen Mjölby och tog studenten i början av juni 2015.[12][13] Under vintern 2015/16 flyttade hon till Linköping.[14]

Klubblagskarriär[redigera | redigera wikitext]

2002–2016: Vadstena GIF och Linköpings FC[redigera | redigera wikitext]

Blackstenius moderklubb är Vadstena GIF. Hon började spela för Vadstena GIF 2002, vid sex års ålder. Säsongen 2011 spelade hon för klubben i division 3 och noterades för 21 mål på 18 matcher. Säsongen därpå vann hon seriens skytteliga med 38 mål på 17 matcher.[15] Hon blev därefter utsedd till "Årets Flickspelare i Östergötland".[15]

Inför säsongen 2013 skrev hon på ett treårskontrakt med Linköpings FC.[16] Blackstenius spelade sin första match i Damallsvenskan den 17 april 2013 då hon gjorde ett inhopp i den 68 minuten i en 1–1-match mot Kopparbergs/Göteborg FC. Den 28 maj samma år gjorde hon sitt första mål i allsvenskan då hon fastställde slutresultatet i en 3–1-seger mot LdB FC Malmö. I den 12:e omgången, mot Mallbackens IF, fick hon för första gången chansen i Linköpings:s startelva – en plats hon sedan behöll under resterande del av säsongen. På säsongens fem sista matcher stod hon för sex mål. Totalt noterades hon under säsongen för åtta mål och tre assist på 20 seriematcher.[17] Linköping slutade på tredje plats i serien och blev kvalificerade för spel i Champions League efter att serietvåan Tyresö FF gått i konkurs.

I januari 2014 förlängde hon sitt kontrakt med Linköping med ytterligare tre år.[18] Den 31 juli 2013 spelade Blackstenius sin första match för klubben i Svenska cupen, mot Landsbro IF. Laget vann med hela 13–0 och Blackstenius gjorde sina första cupmål då hon stod för ett hat trick. Linköping tog sig ända till finalen sedan man bland annat slagit ut Kopparbergs/Göteborg FC och Umeå IK. Den 7 augusti 2014 var Blackstenius med och vann Svenska cupen med Linköping som besegrade Kristianstads DFF i finalen med 2–1.[7] Linköping tog sin tredje cuptitel och på sex matcher stod Blackstenius för sju mål.

Målproduktionen sjönk för Blackstenius under sin andra säsong i Damallsvenskan. På 16 matcher stod hon för tre mål och Linköping slutade fyra i tabellen. I Svenska cupen gick Linköping in i den andra rundan där man ställdes mot IFK Norrköping DFK. Laget vann med 6–0 och Blackstenius stod för ett hat trick. Laget tog sig sedan fram till final sedan man också slagit ut Älta IF, Vittsjö GIK, Hovås Billdal IF och KIF Örebro DFF. I finalen, som spelades den 9 augusti 2015, besegrade man FC Rosengård med 2–0 och Blackstenius stod för det matchavgörande målet.[8] Totalt gjorde hon fyra mål på fem matcher.

"Stina Blackstenius tog Europa med storm i sommarens F19-EM. Omöjlig att stoppa med målrekord som följd. Ett klassiskt internationellt genombrott för skyttedrottningen, som under året utvecklats på alla plan."

Juryns motivering till "Årets genombrott" vid Fotbollsgalan 2015.[9]

Under säsongen gjorde hon också debut i Champions League. Linköping var direktkvalificerade för slutspelet och Blackstenius spelade sin första match den 8 oktober 2014 då laget föll i första mötet mot Liverpool LFC med 2–1. Laget vann dock returmötet på hemmaplan med 3–0 och gick därmed vidare till kvartsfinal med 4–2 totalt. Linköping mötte därefter Zvezda 2005 Perm som man slog ut med totalt 5–3. Blackstenius fick dock ingen speltid i dessa matcher. Hon fick speltid igen då laget föll i kvartsfinal mot Brøndby IF med totalt 2–1.[19] Hon spelade totalt fyra matcher i Champions League men lyckades inte göra några mål.

2015 slutade Linköping återigen på fjärde plats i Allsvenskan och Blackstenius noterades denna säsong för sju mål på 19 matcher. Hon missade tre seriematcher i juli då hon var iväg på landslagsuppdrag med Sverige U19. På Fotbollsgalan 2015, som hölls den 9 november i Globen, fick hon emottaga priset för "Årets genombrott".[9] Den 28 augusti 2016 spelade Blackstenius och Linköpings FC sin tredje raka final i Svenska cupen. Blackstenius stod för Linköpings enda mål då laget föll mot FC Rosengård med 1–3.[20] På fem matcher stod hon för tre mål.

Blackstenius inledde Damallsvenskan 2016 med att göra mål i säsongens tre första matcher (fem mål totalt). Den 15 juni 2016 gjorde hon sitt första hat trick i Allsvenskan då Vittsjö GIK besegrades med 8–0.[21] Den 2 september samma år gjorde hon ännu ett hat trick när Kvarnsvedens IK besegrades med 8–0.[22] I den tjugonde omgången av serien säkrade Linköping SM-guldet efter att man besegrat Vittsjö GIK med 0–2.[23] Linköping gick obesegrade igenom säsongen och Blackstenius gjorde sin målmässigt främsta säsong då hon stod för 19 mål på 22 matcher. Hon slutade tvåa, bakom lagkamraten Pernille Harder, i Damallsvenskans skytteliga. Den 28 oktober 2016 meddelades det att Blackstenius var en av de tre nominerade till "Årets forward" på Fotbollsgalan 2016.[24]

2017–2019: Montpellier HSC[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 2016 meddelades det att Blackstenius inte valt att förlänga sitt kontrakt med Linköpings FC.[25] Åtminstone åtta klubbar visade intresse för Blackstenius, däribland Paris Saint-Germain Féminines, FC Bayern München och Chelsea LFC, som alla nobbades.[26] Den 3 januari 2017 bekräftade den franska klubben Montpellier HSC i Division 1 Féminine att hon skrivit på ett kontrakt med klubben på 2,5 år.[26][27] Blackstenius spelade sin första match för klubben i Coupe de France den 7 januari 2017, då hon gjorde ett inhopp i den andra halvleken.[28] I åttondelsfinalen ställdes Montpellier mot FC Domont, vilka man besegrade med 16–0. Blackstenius stod för fyra av målen och gjorde därmed sitt första hat trick för laget.[29] I den efterföljande kvartsfinalen slogs Montpellier ut sedan laget besegrats av Saint-Étienne med 1–0 den 12 mars 2017.

I sin debut i den franska ligan, den 14 februari 2017, avgjorde Blackstenius matchen mot Paris Saint-Germain Féminines då hon fastställde slutresultatet 2–1 i den 88:e minuten.[30] I ligans näst sista omgång säkrade Montpellier andraplatsen i ligan, vilken gav spel i Champions League, då laget besegrade ASJ Soyaux med 10–0. Blackstenius stod för fyra mål och gjorde därmed sitt första hat trick i ligan. Samtliga mål kom i följd och gjordes inom loppet av 26 minuter.[31] På elva matcher stod hon för sju mål under sin debutsäsong i Division 1 Féminine.

Den 3 september 2017 påbörjade Blackstenius sin andra säsong med Montpellier med att göra två mål i ligapremiären, där laget besegrade Albi med 7–0.[32] Hon gjorde därefter mål i de två efterföljande matcherna; ett mål i en 8–0-seger mot Fleury den 10 september och två mål i en 1–4-seger mot Marseille den 24 september.[33] I den fjärde omgången fick Blackstenius sin målsvit bruten då Montpellier föll mot Olympique Lyonnais med 0–5.[34] Blackstenius gjorde därefter mål i åtminstone varannan match fram till december 2017. Vid årsskiftet hade hon gjort tio mål på elva ligamatcher. Montpellier slutade trea i serien och Blackstenius blev med sina 13 mål lagets främste målskytt under säsongens gång. Vid Fotbollsgalan 2017 var Blackstenius för andra året i följd nominerad till "Årets forward", ett pris som tilldelades Tabitha Chawinga.

I början av oktober 2017 spelade Blackstenius sina två första matcher med Montpellier i Uefa Women's Champions League 2017/2018, mot Zvezda 2005 Perm. Montpellier föll i den första matchen med 1–0, men vann sedan returmötet med 2–0 vilket gjorde att laget avancerade till nästa runda. I 16-delsfinalen, som spelades i november 2017, ställdes man mot italienska ACF Brescia Femminile. I den första matchen vann Montpellier med 2–3 och Blackstenius noterades för sitt första Champions League-mål.[35] I returmötet vann man sedan med 6–0 och avancerade därmed med totalt 9–2 i matcher. I den efterföljande kvartsfinalen slogs laget ut mot Chelsea LFC med totalt 1–5. Blackstenius spelade båda matcherna men noterades inte för något mål.

Både Blackstenius och Montpellier hade en tung start på säsongen 2018/19. På de fem inledande seriematcherna gick hon mållös, samtidigt som laget placerade sig i bottenskiktet av tabellen med endast fyra poäng. Den 20 oktober 2018 gjorde Blackstenius sitt andra hat trick för Montpellier i den franska ligan. Laget besegrade FC Metz med 11–0 och totalt stod hon för fem mål.[36] Hon gjorde sedan ytterligare ett mål då Montpellier spelade 1–1 mot Lille den 27 oktober samma år. Totalt noterades Blackstenius för 26 mål på 43 ligamatcher i Montpellier under nästan två år i laget. Den 12 januari 2019 spelade hon sin sista match för klubben. För tredje året i rad nominerades Blackstenius vid Fotbollsgalan 2018 till "Årets forward", som tilldelades Anja Mittag.

2019–2021: Linköpings FC och BK Häcken[redigera | redigera wikitext]

Den 30 januari 2019 bekräftade Linköpings FC att Blackstenius återvänt och skrivit ett tvåårsavtal med klubben.[37] I Damallsvenskans andra omgång, den 22 april 2019, gjorde Blackstenius sitt första mål för Linköping sedan återkomsten då hon avgjorde till Linköpings fördel.[38] Blackstenius avslutade säsongen med att göra två mål i en 3–1-seger mot KIF Örebro den 26 oktober 2019.[39] Linköping slutade på femte plats och Blackstenius var tillsammans med Mimmi Larsson lagets främste målskytt under säsongen med nio gjorda mål. Efter säsongens slut förhandlade Linköping om att sälja Blackstenius till seriekonkurrenten Kopparbergs/Göteborg FC. Klubbarna kom dock inte överens och ärendet gick vidare till Svenska Fotbollförbundets skiljenämnd som i april 2020 beslutade att Kopparbergs/Göteborg FC vunnit rättigheterna till Blackstenius.[40][41][42]

Blackstenius gjorde Damallsvensk debut för Kopparbergs/Göteborg FC den 28 juni 2020 i en 5–1-seger mot Kristianstads DFF då hon blev inbytt i den 65:e minuten.[43] I omgång tre, den 10 juli, spelade hon sin första match från start och gjorde sitt första mål för Kopparbergs/Göteborg i en 4–0-seger mot Växjö DFF.[44] I en match mot FC Rosengård den 23 augusti 2020 ådrog Blackstenius sig en lårskada och var borta från spel i över en månads tid.[45] Den 7 november 2020 stod det klart att Blackstenius vunnit sitt andra SM-guld då Kopparbergs/Göteborg besegrade Linköping FC i seriens näst sista omgång med 7–0.[46] I Damallsvenskans sista omgång stod Blackstenius för två mål då Vittsjö GIK besegrades med 3–1.[47] På 19 matcher noterades hon för åtta mål.

Kopparbergs/Göteborg FC gick in i Svenska cupen 2020/21 den 7 oktober 2020 och besegrade Jitex Mölndal BK med 7–0. Blackstenius gjorde sitt första hattrick för klubben i denna match.[48] I slutet av januari 2021 bytte Kopparbergs/Göteborg FC namn till BK Häcken FF.[49] I Svenska Cupens gruppspel vann Häcken grupp 1, bland annat genom en 8–1-seger mot Lidköpings FK där Blackstenius åter noterades för ett hat trick.[50] Hon avgjorde den efterföljande semifinalen då hon stod för matchens enda mål i en 1–0-seger mot FC Rosengård.[51] Den 13 maj 2021 vann Blackstenius Svenska Cupen för tredje gången efter att Häcken besegrat Eskilstuna United med 3–0.[52] I finalen stod hon för ytterligare ett mål och noterades således för nio mål på sex matcher i turneringen.

Blackstenius inledde sin andra säsong med Häcken genom att göra fyra mål på den fem inledande matcherna av Damallsvenskan 2021. Den 20 juni 2021 gjorde hon sitt första hat trick för Häcken i Allsvenskan då nykomlingen AIK besegrades med 10–0.[53] Mindre än två veckor senare gjorde Blackstenius ytterligare ett hat trick, den 2 juli, i en 6–2-seger mot Kristianstads DFF.[54] Efter att ha gjort ytterligare mål i möten mot Kristianstads DFF, Växjö DFF och FC Rosengård gjorde hon sitt tredje hat trick för säsongen då Djurgårdens IF besegrades med 4–0 den 31 oktober 2021.[55] Häcken slutade tvåa i Damallsvenskan och Blackstenius vann både seriens poäng- och skytteligan. På 21 matcher noterades hon för totalt 17 mål och 25 gjorda poäng. Vid säsongens slut tilldelades Blackstenus två priser vid Damallsvenskans bästa; ett för årets forward och ett som seriens mest värdefulla spelare.[10]

I början av september 2021 spelade Häcken två kvalmatcher till Champions League mot Vålerenga Fotball. Laget vann båda dessa matcher, som Blackstenius stod för tre mål i, och kvalificerade sig därmed till gruppspelet. Då hennes avtal med Häcken skulle gå ut i mitten av november meddelades det den 8 oktober 2021 att Blackstenius förlängt sitt kontrakt med klubben året ut.[56] Hon missade därefter en av de sex gruppspelsmatcherna på grund av en skada.[57] Häcken slutade sist i grupp D då man endast vunnit en match. Totalt stod Blackstenius för ett mål, då man föll mot Bayern München med 1–5.

I början av oktober 2021 stod det klart att Blackstenius var en av 20 spelare nominerade till Ballon d'Or; i slutet av november samma år meddelades det att hon slutat på 13:e plats i denna omröstning.[58][59] Den 22 november 2021 tillkännagavs det att Blackstenius nominerats till priset "The Best", där FIFA utser kalenderårets bästa spelare.[60] Blackstenius var dessutom i december en av de nominerade till "Årets forward" vid Fotbollsgalan 2021.[61]

Från 2022: Arsenal WFC[redigera | redigera wikitext]

14 januari 2022 gick Arsenal WFC ut med att Blackstenius skrivit på för klubben.[62] Fem dagar senare gjorde hon debut för Arsenal i FA Women's League Cup.[63] Hon blev inbytt i den 70:e minuten, i en 0–1-förlust mot Manchester United WFC. Ytterligare några dagar senare, den 23 januari, gjorde hon ligadebut för klubben i FA Women's Super League: i en 1–1–match mot Manchester City WFC byttes Blackstenius in i den 72:a minuten. Blackstenius gjorde sitt första mål för Arsenal den 5 februari 2022, då hon fastställde slutresultatet 1–1 i en ligamatch mot Manchester United.[64] Blackstenius spelade totalt elva matcher för Arsenal i ligan, och noterades för sex mål. Klubben slutade på andra plats i tabellen, efter Chelsea FC Women. Under säsongens gång gjorde hon också två framträdanden för klubben i Champions League, där laget slogs ut i kvartsfinal av VfL Wolfsburg.

Under sin andra säsong med Arsenal spelade Blackstenius lagets samtliga matcher i FA Women's League Cup. Arsenal slutade på tredje plats i ligan och med åtta gjorda mål var Blackstenius lagets näst bästa målgörare, bakom Frida Maanum. I september 2022 hjälpte hon laget att ta sig vidare i Champions League genom ett mål i ett dubbelmöte mot Ajax.[65] Laget vann därefter grupp C och tog sig till slutspel. I gruppspelets sista match stod hon för två mål då Arsenal besegrade Zürich med 9–1.[66] Blackstenius avgjorde sedan till Arsenals fördel då hon gjorde 2–0-målet i ett dubbelmöte mot Bayern München, för ett totalt slutresultat till 2–1.[67] Blackstenius gjorde sedan ytterligare två mål i Champions Leagues semifinaler, där Arsenal till slut slogs ut med totalt 4–5 efter två spelade matcher.[68] Den 5 mars 2023 vann Blackstenius FA Women's Cup med Arsenal sedan man besegrat Chelsea i finalen med 1–3. Hon stod för ett mål i matchen då hon kvitterade Chelseas ledning i den 16:e minuten. I cupens semifinal avgjorde Blackstenius till Arsenals fördel i förlängning då hon fastställde slutresultatet 1–0.[69]

Landslagskarriär[redigera | redigera wikitext]

2013–2016: Ungdomslandslag[redigera | redigera wikitext]

Stina Blackstenius
Blackstenius i landslagströja.
Blackstenius i landslagströja.

Blackstenius i landslagströja.

Fotboll, damer
Olympiska spel
Silver Rio de Janeiro 2016 Sverige
Silver Tokyo 2020 Sverige
Världsmästerskap
Brons Frankrike 2019 Sverige
Europamästerskap för juniorer
Guld Israel 2015 Sverige U19
Svenska mästerskap
Guld 2016 Linköpings FC
Guld 2020 K/G FC

Blackstenius spelade 16 matcher i Sveriges U17-landslag. I den första matchen vid kvalspelet till U17-EM 2013 gjorde hon ett hat trick då Sverige besegrade Kroatien med 9–0.[70] Sverige vann sin grupp och gick sedan vidare till nästa gruppspelsrunda. Sverige vann även denna grupp och var därmed klart för EM-semifinal mot Spanien. Efter full tid och förlängning var matchen fortfarande oavgjord, 2–2, sedan Blackstenius stått för ett av målen. Trots att hon sedan missade sin straff i den efterföljande straffläggningen, vann Sverige matchen med 6–7.[71] I finalen föll Sverige mot Polen med 0–1 och tilldelades därmed ett silver.[72] Detta var U17-landslagets första EM-medalj någonsin. Totalt stod Blackstenius för 11 mål i U17-landslaget.

Blackstenius var en del av den trupp som spelade U19-EM 2014. Sverige vann sin grupp efter att ha besegrat Estland, Litauen och Portugal, och vann därefter gruppen i nästa runda av kvalspelet till EM, efter segrar mot Polen, Rumänien och Frankrike. Laget slutade sedan femma i turneringen sedan man blivit trea i sista gruppspelet i EM-slutspelet.

2015 spelade Blackstenius återigen U19-EM, som detta år avgjordes i Israel.[73] I kvalet till EM vann Sverige det första gruppspelsmomentet – I en match mot Montenegro vann man med 12–0 och Blackstenius stod för hälften av Sveriges mål.[74] Man vann därefter nästa grupp också sedan man vänt underläge mot Italien i sista matchen och blev därmed klara för EM-slutspel. I den första gruppspelsmatchen i EM-slutspelet mot Israel blev Blackstenius tvåmålsskytt.[75] Även i semifinalen mot Tyskland gjorde hon två mål (varav ett under straffläggningen) och var därför mycket bidragande till att Sverige gick till final i turneringen.[76] Väl i finalen blev hon återigen tvåmålsskytt i 3–1-segern mot Spanien.[77] Med sina totalt sex mål blev hon turneringens skyttedrottning.[78] Med kvalet till turneringen inräknat gjorde Blackstenius totalt 20 mål för Sverige. Det är ett rekord för U19-EM genom alla tider.[6] Totalt stod Blackstenius för 34 mål på 29 matcher i Sveriges U19-landslag.

I mitten av oktober 2016 blev Blackstenius uttagen att spela med Sveriges U20-landslag i U20-VM i Papua Nya Guinea, i november 2016.[79] Efter att ha förlorat öppningsmatchen mot Nordkorea med 0–2, besegrade Sverige värdnationen Papua Nya Guinea med 6–0.[80] Blackstenius stod för Sveriges fyra första mål. I den avslutande gruppspelsmatchen spelade Sverige 1–1 mot Brasilien sedan hon givit Sverige ledningen i första halvlek. Sverige hade dock behövt en seger för att gå vidare till kvartsfinal och var därmed utslagna efter att ha slutat trea i gruppen.[81] På tre matcher stod Blackstenius för fem mål och vann turneringens skytteliga tillsammans med Gabi Nunes och Mami Ueno.

Från 2015: A-landslaget[redigera | redigera wikitext]

2015–2019: OS-silver och VM-brons[redigera | redigera wikitext]

Stina Blackstenius blev uttagen till det svenska A-landslaget och spelade sin första landskamp i kvalet till EM 2017 den 27 oktober 2015 mot Danmark.[82] Hon blev inbytt i den 79:e minuten och Sverige vann med 1–0. I OS-kvalet 2016, som avgjordes i Nederländerna i början av mars 2016, fick hon speltid i två av de tre matcherna.[83] Laget lyckades kvalificera sig till OS i Rio de Janeiro 2016.[84] Den 8 april samma år, i sin femte A-landslagsmatch gjorde Blackstenius sitt första A-landslagsmål då hon fastställde slutresultatet i en EM-kvalmatch mot Slovakien till 0–3.[85]

Blackstenius efter att hon gjort 1–0 i OS-kvartsfinalen mot USA 2016.

I slutet av juni blev Blackstenius uttagen till den svenska OS-truppen.[86] I premiärmatchen, den 3 augusti 2016, fick hon speltid i Sveriges 1–0-seger mot Sydafrika då hon blev inbytt i den 69:e minuten. Hon fick ingen speltid i de två avslutande gruppspelsmatcherna mot Brasilien och Kina, och Sverige tog den sista slutspelplatsen som näst bästa grupptrea. Blackstenius inledde målskyttet i kvartsfinalen mot USA där Sverige överraskande vann med 4–5 efter straffläggning.[87][88] I semifinal ställdes man mot värdnationen Brasilien och hon fick i denna match chansen i startelvan. Man gick segrande ur denna match, som även den gick till straffläggning, med 3–4. I finalen ställdes Sverige mot Tyskland. Blackstenius blev inbytt i den 56:e minuten vid ett 2–0-underläge. Drygt tio minuter senare reducerade hon Tysklands ledning till 2–1 – Sverige kom dock aldrig närmare och fick därmed nöja sig med ett OS-silver.[3]

Den 20 juni 2017 blev Blackstenius uttagen till Sveriges trupp till EM i Nederländerna 2017.[89] Sverige inledde gruppspelet med att spela 0–0 mot Tyskland och i den andra gruppspelsmatchen, mot Ryssland, fanns Blackstenius med i startelvan och gjorde sitt fjärde landslagsmål då hon fastställde slutresultatet till 2–0. Hon gjorde mål även i den avslutande gruppspelsmatchen mot Italien, där Sverige föll med 3–2. I kvartsfinal ställdes man mot värdnationen Nederländerna och besegrades med 2–0.[90] Blackstenius var, tillsammans med Lotta Schelin, Sveriges främsta målskytt i turneringen.

Sverige inledde kvalet till VM i Frankrike 2019 hösten 2017. Sverige vann de inledande matcher, men Blackstenius gick mållös. Den 5 april 2018 bröt hon måltorkan då hon gjorde ett mål i en 4–1-seger mot Ungern. Därefter gjorde hon, den 7 juni samma år, sitt nionde och tionde A-landslagsmål då Kroatien besegrades med 4–0 på Gamla Ullevi i Göteborg.[91]

I maj 2019 blev Blackstenius uttagen i Sveriges trupp till VM i Frankrike samma år.[92] Sverige tog sig vidare till VM-slutspelet genom att bli tvåa i grupp F, efter USA. Blackstenius gick mållös i de två gruppspelsmatcherna hon spelade. I åttondelsfinal slog Sverige ut Kanada sedan Blackstenius gjort matchens enda mål i matchminut 55.[93] Hon avgjorde sedan även kvartsfinalmatchen mot Tyskland då hon fastställde slutresultatet med sitt 2–1-mål, tidigt i andra halvlek.[94] I semifinal föll Sverige efter förlängningsspel mot Nederländerna med 1–0 och man ställdes därför mot England i bronsmatchen. Blackstenius tog ett VM-brons i sin 50:e A-landslagsmatch den 6 juli 2019 sedan Sverige vunnit bronsmatchen med 2–1.[5] På sex VM-matcher noterades hon för två gjorda mål.

Från 2019: Nytt OS-silver, EM 2022 och VM 2023[redigera | redigera wikitext]

Den 29 juli 2021 stod det klart att Blackstenius blivit uttagen att representera Sverige vid OS i Tokyo. I Sveriges första gruppspelsmatch gjorde hon de två första målen då USA besegrades med 3–0.[95] I den följande matchen, vilken Sverige vann mot Australien, gjorde Blackstenius sitt 20:e A-landslagsmål då hon fastställde slutresultatet till 4–2.[96] Blackstenius var därefter inte uttagen i Sveriges avslutande gruppspelsmatch mot Nya Zeeland, men gjorde det matchavgörande målet i kvartsfinalen mot Japan, som besegrades med 3–1.[97] Sverige tog sig till sin andra raka OS-final sedan man besegrat Australien i semifinal med 1–0. För andra gången i följd förlorade dock Sverige OS-finalen, denna gång med 2–3 sedan Kanada avgjort matchen efter straffsparkar. Blackstenius gav Sverige ledningen med 1–0 och blev då den svensk som gjort flest mål i OS-sammanhang (7) då hon passerade den tidigare rekordinnehavaren Lotta Schelin.[4]

Den 7 juni 2022 var Blackstenius del av den trupp som presenterades att delta vid EM 2022 i England.[98] Efter att ha gjort ett inhopp i den 70:e minuten i premiärmatchen mot Nederländerna, fanns Blackstenius med i startelvan i de båda återstående matcherna i gruppspelsrundan. Sverige vann grupp C sedan man spelat oavgjort i premiärmatchen och därefter besegrat Schweiz (2–1) och Portugal (5–0). I matchen mot Portugal fastställde Blackstenius slutresultatet på tilläggstid.[99] Sverige besegrade Belgien med 1–0 i kvartsfinal och slogs därefter ut i semifinal av England med 4–0. Blackstenius spelade båda av dessa matcher från start.

I kvalspelet till VM 2023 gick Sverige obesegrat och vann grupp A. Blackstenius stod för totalt tre mål, i matcher mot Georgien och Finland. Hon blev uttagen att spela VM i Australien och Nya Zeeland 2023. Blackstenius gick mållös ur Sveriges premiärmatch, men noterades sedan för ett mål i gruppspelets andra omgång då Italien besegrades med 5–0.[100]

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Klubblag[redigera | redigera wikitext]

Klubb Säsong Inhemsk liga Nat. täv. Internat. täv. Totalt
Serie SMMål SMMål SMMål SMMål
Sverige
Vadstena GIF 		2011 Division 3 18 21 0 0 0 0 18 21
2012 Division 3 17 38 0 0 0 0 17 38
Totalt i klubblag 35 59 0 0 0 0 35 59
Sverige
Linköpings FC 		2013–14 Damallsvenskan 20 8 6 7 0 0 26 15
2014–15 Damallsvenskan 16 3 5 4 4 0 25 7
2015–16 Damallsvenskan 19 7 5 3 0 0 24 10
2016–17 Damallsvenskan 22 19 2 5 0 0 24 24
Totalt i klubblag 77 37 18 19 4 0 99 56
Frankrike
Montpellier HSC 		2016–17 Division 1 11 7 3 4 0 0 14 11
2017–18 Division 1 20 13 3 1 6 1 29 15
2018–19 Division 1 12 6 1 0 0 0 13 6
Totalt i klubblag 43 26 7 5 6 1 56 32
Sverige
Linköpings FC 		2018–19 Damallsvenskan 0 0 1 0 0 0 1 0
2019–20 Damallsvenskan 22 9 1 1 0 0 23 10
Totalt i klubblag 22 9 2 1 0 0 24 10
Sverige
BK Häcken FF 		2019–20 Damallsvenskan 19 8 0 0 0 0 19 8
2020–21 Damallsvenskan 21 17 6 9 2 0 29 26
2021–22 Damallsvenskan 0 0 0 0 7 4 7 4
Totalt i klubblag 40 25 6 9 9 4 55 38
England
Arsenal WFC 		2021–22 Super League 11 6 3 1 2 0 16 7
2022–23 Super League 22 8 5 4 12 6 39 18
Totalt i klubblag 33 14 8 5 14 6 55 25
Antal matcher och mål är korrekt per den 29 juli 2023

Landslag[redigera | redigera wikitext]

A-landslaget

Lag Säsong SM Mål
Sverige 2015 1 0
2016 12 3
2017 17 2
2018 10 5
2019 14 4
2020 4 0
2021 14 8
2022 14 6
2023 6 1
Totalt 92 29

Ungdomslandslag

Lag Säsong SM Mål
Sverige U17 2012 11 10
2013 5 1
Totalt 16 11
Sverige U19 2013 4 10
2014 14 16
2015 11 8
Totalt 29 34
Sverige U20 2016 4 5
Totalt 4 5

Landslagsmål[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Personsök”. birthday.se. https://www.birthday.se/Stina-Blackstenius/Vadstena/1996/04f27240b3. Läst 5 augusti 2017. 
  2. ^ Sveriges befolkning 2000: Blackstenius, Emma Stina (1996-02-05) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  3. ^ [a b] ”Germany beat Sweden in Olympic final to win their first women's football gold” (på engelska). The Guardian. 20 augusti 2016. https://www.theguardian.com/sport/2016/aug/19/germany-sweden-olympics-football-final-rio-2016. Läst 30 augusti 2016. 
  4. ^ [a b] Alsalman, Ibraheem; Friberg, Anna; Landén, Petter (6 augusti 2021). ”Blackstenius är nu bäst genom tiderna”. Expressen. https://www.expressen.se/sport/os-2021/blackstenius-ar-nu--bast-genom-tiderna/. Läst 7 augusti 2021. 
  5. ^ [a b] Forsgren, Ida (6 juli 2019). ”VM-brons till Sverige – besegrade England med 2-1”. Sveriges Television. https://www.svt.se/sport/fotboll/bronsmatchen-i-vm. Läst 6 juli 2019. 
  6. ^ [a b] ”Blackstenius crowned WU19 EURO top scorer” (på engelska). Uefa. 27 juli 2015. http://www.uefa.com/womensunder19/news/newsid=2267526.html. Läst 27 juli 2015. 
  7. ^ [a b] Frölander, Martin (7 augusti 2014). ”Linköping vinnare av Svenska cupen 2014”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/damallsvenskan/linkoping-vinnare-av-svenska-cupen-2014/. Läst 29 augusti 2016. 
  8. ^ [a b] Bråstadt, Mats (9 augusti 2015). ”Blackstenius bakom Linköpings cupseger”. Expressen. http://www.expressen.se/kvallsposten/sport/blackstenius-bakom-linkopings-cupseger/. Läst 30 augusti 2016. 
  9. ^ [a b c] ”Årets genombrott 2015: Stina Blackstenius”. fogis.se. 9 november 2015. http://fogis.se/arkiv/startsida/2015/11/arets-genombrott-2015/. Läst 29 augusti 2016. 
  10. ^ [a b] ”Blackstenius dubbelt prisad”. svenskfotboll.se. 15 november 2021. https://www.svenskfotboll.se/nyheter/serier/2021/11/damallsvenskans-basta-2021/. Läst 16 januari 2022. 
  11. ^ Augustsson, Thomas (24 oktober 2015). ”Stina drömde aldrig om landslaget”. Motala & Vadstena Tidning. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181028190246/https://www.mvt.se/sport/stina-dromde-aldrig-om-landslaget-12169288.aspx. Läst 28 maj 2017. 
  12. ^ Alsen, Pernilla (21 januari 2013). ”Vadstenatalang klar för allsvenska LFC”. lokaltidningen.se. http://ostgota.lokaltidningen.se/vadstenatalang-klar-for-allsvenska-lfc-/20130121/artikler/701239787. Läst 26 maj 2017. 
  13. ^ Sunnervik, Linus (26 juli 2015). ”Svenska anfallaren är hoppfull inför finalen”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/svenska-anfallaren-ar-hoppfull-infor-finalen/. Läst 26 maj 2017. 
  14. ^ Fredriksson, Emelie (28 maj 2016). ”"Var en jobbig period – jag mådde inte bra"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/damallsvenskan/article22844418.ab. Läst 28 maj 2017. 
  15. ^ [a b] ”SUPERTALANG KLAR FÖR LFC”. linkopingfc.com. 27 december 2012. http://www.linkopingfc.com/index.php?articleid=705. Läst 21 oktober 2014. 
  16. ^ ”# 9 Stina Blackstenius”. linkopingfc.com. http://www.linkopingfc.com/index.php?playerid=96. Läst 21 oktober 2014. 
  17. ^ Johansson, Maja (17 oktober 2014). ”Sveriges 30 största talanger listas”. damfotboll.com. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924053605/http://www.damfotboll.com/reportage/sveriges-30-storsta-talanger-listas. Läst 21 oktober 2014. 
  18. ^ Holmqvist, Tobias (9 januari 2014). ”Blackstenius fortsätter i LFC”. Sveriges Television. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/blackstenius-fortsatter-i-lfc. Läst 21 oktober 2014. 
  19. ^ Pettersson, Gustaf (28 mars 2015). ”Europaäventyret är över för LFC”. linkopingfc.com. http://www.linkopingfc.com/index.php?postgameid=406. Läst 30 augusti 2016. 
  20. ^ Carlsson, David (28 augusti 2016). ”Finaldepp för LFC i cupen”. Östgöta Correspondenten. Arkiverad från originalet den 13 september 2016. https://web.archive.org/web/20160913185854/http://www.corren.se/sport/lfc/finaldepp-for-lfc-i-cupen-om4270765.aspx. Läst 30 augusti 2016. 
  21. ^ Ekman, Rickard (15 juni 2016). ”Linköping krossade Vittsjö”. Sveriges Television. http://www.svt.se/sport/fotboll/linkoping-krossade-vittsjo/. Läst 14 september 2016. 
  22. ^ Weinemo, Pontus (2 september 2016). ”Ny målsuccé för Stina Blackstenius”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/damallsvenskan/ny-malsucce-for-stina-blackstenius/. Läst 14 september 2016. 
  23. ^ ”Linköpings FC - Svenska Mästare 2016!”. linkopingfc.com. 16 oktober 2016. http://www.linkopingfc.com/index.php?articleid=1032. Läst 17 oktober 2016. 
  24. ^ ”LFC-spelare kan vinna priser”. Östgöta Correnspondenten. 28 oktober 2016. Arkiverad från originalet den 6 november 2016. https://web.archive.org/web/20161106061626/http://www.corren.se/sport/lfc/lfc-spelare-kan-vinna-priser-om4358275.aspx. Läst 5 november 2016. 
  25. ^ ”Blackstenius lämnar Linköping”. Dagens Nyheter. 29 december 2016. http://www.dn.se/sport/fotboll/blackstenius-lamnar-linkoping/. Läst 3 januari 2016. 
  26. ^ [a b] ”Kontraktet påskrivet – Stina Blackstenius på plats i Montpellier”. Sveriges Television. 3 januari 2017. http://www.svt.se/sport/fotboll/kontraktet-paskrivet-stina-blackstenius-pa-plats-i-montpellier/. Läst 3 januari 2016. 
  27. ^ ”Stina Blackstenius est Montpelliéraine !” (på franska). mhscfoot.com. 3 januari 2017. http://www.mhscfoot.com/articles/2016-2017/feminines/stina-blackstenius-est-montpellieraine. Läst 3 januari 2016. 
  28. ^ Bergsten, Per (8 januari 2017). ”Blackstenius utan mål i debuten”. Östgöta Correspondenten. Arkiverad från originalet den 9 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170109124423/http://corren.se/nyheter/blackstenius-utan-mal-i-debuten-om4450907.aspx. Läst 9 januari 2017. 
  29. ^ Eriksson, Aron (19 februari 2017). ”Blackstenius fyramålsskytt i galen cupkross - vann med 16-0”. Fotbollskanalen.se. http://www.fotbollskanalen.se/franska-ligan/blackstenius-fyramalsskytt-i-galen-cupkross---vann-med-16-0/. Läst 20 februari 2017. 
  30. ^ Malmkvist, Alexander (14 januari 2017). ”TV: Blackstenius drömstart - avgjorde mot PSG i sin första match”. fotbollskanalen.se. http://www.fotbollskanalen.se/sverige/tv-blackstenius-dromstart---avgjorde-mot-psg-i-sin-forsta-match/. Läst 15 januari 2017. 
  31. ^ Fredriksson, Emelie (13 maj 2017). ”Blackstenius gjorde fyra mål i Frankrike”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/6OvvO/blackstenius-gjorde-fyra-mal-i-frankrike. Läst 13 maj 2017. 
  32. ^ ”Blackstenius tvåmålsskytt för Montpellier”. Hallands Nyheter. 3 september 2017. http://www.hn.se/sport/blackstenius-tv%C3%A5m%C3%A5lsskytt-f%C3%B6r-montpellier-1.4597103. Läst 4 september 2017. 
  33. ^ ”Blackstenius tvåmålsskytt mot Marseille”. Sydsvenskan. 24 september 2017. https://www.sydsvenskan.se/2017-09-24/blackstenius-tvamalsskytt-mot-marseille. Läst 1 oktober 2017. 
  34. ^ ”Svensklaget föll ihop i toppmöte”. Svenska Dagbladet. 30 september 2017. https://www.svd.se/svensklaget-foll-ihop-i-toppmote. Läst 1 oktober 2017. 
  35. ^ Forsberg, Aron (8 november 2017). ”Blackstenius och Sembrant målskyttar när Montpellier vann”. fotbollskanalen.se. https://www.fotbollskanalen.se/champions-league/blackstenius-och-sembrant-malskyttar-nar-montpellier-vann/. Läst 18 november 2017. 
  36. ^ Karlsson, Erik (20 oktober 2018). ”Uppvisning av Blackstenius när Montepellier vann”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/21zPVv/uppvisning-av-blackstenius-nar-montepellier-vann. Läst 28 oktober 2018. 
  37. ^ Linköpings FC (30 januari 2019). ”Stina Blackstenius is back!”. linkopingfc.com. https://www.linkopingfc.com/2019/01/stina-blackstenius-is-back/. Läst 31 januari 2019. 
  38. ^ Olsson, Frida (22 april 2019). ”Blackstenius stor hjälte för Linköping”. Expressen. https://www.expressen.se/sport/fotboll/damallsvenskan/blackstenius-stor-hjalte-for-linkoping/. Läst 18 april 2020. 
  39. ^ Iwung, David (26 oktober 2019). ”Avslutade snyggt – nära första nyförvärvet”. Östgöta Correspondenten. https://corren.se/sport/lfc/avslutade-snyggt-nara-forsta-nyforvarvet-om6357490.aspx. Läst 18 april 2020. 
  40. ^ ”Stina Blackstenius klar för KGFC efter lång förhandling”. goteborgfc.se. 7 april 2020. https://www.goteborgfc.se/nyheter/stina-blackstenius-klar-foer-kgfc-efter-laang-foerhandling/. Läst 18 april 2020. 
  41. ^ Johnsson, Andreas; Trollér, Philip (7 april 2020). ”Stina Blackstenius klar för Göteborg FC efter tvisten”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/sport/fotboll/stina-blackstenius-klar-f%C3%B6r-g%C3%B6teborg-fc-efter-tvisten-1.26524789. Läst 18 april 2020. 
  42. ^ Liljekvist, Erik (8 april 2020). ”Oenighet mellan klubbarna efter Blackstenius-övergången”. Sveriges Television. https://www.svt.se/sport/fotboll/oenighet-mellan-klubbarna-efter-blackstenius-overgangen. Läst 18 april 2020. 
  43. ^ Grefve, Daniel; Akbarzadeh, Milad (28 juni 2020). ”Storseger för topptippade Göteborg i premiären – med Stina Blackstenius som inhoppare”. Sveriges Television. https://www.svt.se/sport/fotboll/storseger-for-topptippade-goteborg-i-premiaren-med-stina-blackstenius-som-inhoppare. Läst 24 september 2020. 
  44. ^ Fredriksson, Emelie; Lundgren, Henrik (10 juli 2020). ”Blackstenius målskytt i startdebuten”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/RRvWq5/blackstenius-malskytt-i-startdebuten. Läst 24 september 2020. 
  45. ^ Tornberg, Felix; Balkander, Mattias (25 augusti 2020). ”Stina Blackstenius väntas bli borta i fyra-sex veckor”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/sport/fotboll/stina-blackstenius-v%C3%A4ntas-bli-borta-i-fyra-sex-veckor-1.33207326. Läst 24 september 2020. 
  46. ^ Strandman, Pelle (7 november 2020). ”Kopparbergs/Göteborg tog historiskt guld – krossade LFC”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/sport/kopparbergs-goteborg-stormar-mot-historiskt-guld/. Läst 7 november 2020. 
  47. ^ ”Blackstenius tvåmålsskytt i Göteborgs seger mot Vittsjö”. svt.se. 15 november 2020. https://www.svt.se/sport/fotboll/blackstenius-tvamalsskytt-i-goteborgs-seger-mot-vittsjo. Läst 28 november 2020. 
  48. ^ Lund, Tore (7 oktober 2020). ”Tre mål av Blackstenius i cupen”. goteborgfc.se. https://www.goteborgfc.se/nyheter/tre-maal-av-blackstenius-i-cupen/. Läst 28 november 2020. 
  49. ^ ”BK Häcken tar över Göteborg FC”. bkhacken.se. 28 januari 2021. https://bkhacken.se/nyhet/bk-hacken-tar-over-goteborg-fc. Läst 12 juni 2021. 
  50. ^ Fältskär, Cesar (20 mars 2021). ”Blackstenius stod för hattrick i Häckens kross”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/39PEJd/blackstenius-stod-for-hattrick-i-hackens-kross. Läst 12 juni 2021. 
  51. ^ Janlind, Fredrik (4 april 2021). ”Stina Blackstenius hjälte när Häcken slog Rosengård och tog sig till final”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/sport/fotboll/stina-blackstenius-hj%C3%A4lte-n%C3%A4r-h%C3%A4cken-slog-roseng%C3%A5rd-och-tog-sig-till-final-1.44157385. Läst 12 juni 2021. 
  52. ^ Wagner, Michael (13 maj 2021). ”Första steget mot historisk dubbel för Häcken”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/419Pjg/forsta-steget-mot-historisk-dubbel-for-hacken. Läst 12 juni 2021. 
  53. ^ Jesperson, David (20 juni 2021). ”Häcken kör över AIK på hemmaplan”. Sveriges Television. https://www.svt.se/sport/fotboll/hacken-aik-1. Läst 27 juni 2021. 
  54. ^ Lindwall, Oskar (2 juli 2021). ””Besviken att jag inte lyckades sätta fler””. Expressen. https://www.expressen.se/gt/sport/fotboll/damallsvenskan/finns-viss-besvikelse-att-jag-inte-lyckades-satta-fler/. Läst 21 juli 2021. 
  55. ^ Zaza, Amanda (31 oktober 2021). ”Blackstenius hattrick sänkte Djurgården”. Sveriges Television. https://www.svt.se/sport/fotboll/blackstenius-hattrick-sankte-djurgarden. Läst 16 januari 2022. 
  56. ^ Thorén, Petra (8 oktober 2021). ”Stina Blackstenius förlänger med BK Häcken”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/34mvrL/stina-blackstenius-forlanger-med-bk-hacken. Läst 16 januari 2022. 
  57. ^ Akbarzadeh, Milad (8 december 2021). ”Blackstenius redo för spel: ”Vill avsluta på bästa sätt””. Sveriges Television. https://www.svt.se/sport/fotboll/blackstenius-redo-for-spel-vill-avsluta-pa-basta-satt. Läst 16 januari 2022. 
  58. ^ Eld, Simon (8 oktober 2021). ”Svenska landslagsspelare nominerade till Ballon d’Or”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/47m5ER/svenska-landslagsspelare-nominerade-till-ballon-dor. Läst 16 januari 2022. 
  59. ^ Pearson, Sebastian (30 november 2021). ”Ballon d'Or-missen - tog inte med Blackstenius förnamn”. fotbollskanalen.se. https://www.fotbollskanalen.se/ballon-dor/ballon-dor-missen-tog-inte-med-blackstenius-fornamn/. Läst 16 januari 2022. 
  60. ^ Andersson, Fredrik; Lundgren, Henrik (22 november 2021). ”Blackstenius och Eriksson nominerade till ”The Best””. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/7dx6OK/blackstenius-och-eriksson-nominerade-till-the-best. Läst 16 januari 2022. 
  61. ^ ”Nominerade till Fotbollsåret 2021”. Svenska Fotbollsförbundet. 10 december 2021. https://svff.svenskfotboll.se/nyheter/2021/12/nominerade-fotbollsaret-2021/. Läst 16 januari 2022. 
  62. ^ ”Stina Blackstenius joins the club” (på engelska). arsenal.com. https://www.arsenal.com/news/stina-blackstenius-joins-club. Läst 14 januari 2022. 
  63. ^ Norberg, Simon (19 januari 2022). ”Här debuterar Stina Blackstenius för Arsenal”. Sveriges Television. https://www.svt.se/sport/fotboll/har-debuterar-stina-blackstenius-for-arsenal. Läst 23 januari 2022. 
  64. ^ Small, Aidan (5 februari 2022). ”Match report: Arsenal 1-1 Manchester United” (på engelska). arsenal.com. https://www.arsenal.com/fixture/women/2022-Feb-05/women-manchester-united-women-match-report. Läst 6 februari 2022. 
  65. ^ Rahm, Nils (20 september 2022). ”Blackstenius målskytt i Champions League-kvalet”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/dwmJWB/stina-blackstenius-malskytt-for-arsenal-i-champions-league-kvalet. Läst 29 september 2023. 
  66. ^ TT (21 december 2022). ”Stina Blackstenius tvåmålsskytt i Champions League”. Expressen. https://www.expressen.se/sport/fotboll/champions-league/stina-blackstenius-tvamalsskytt-i-champions-league/. Läst 29 september 2023. 
  67. ^ Fredriksson, Emelie; Kvarnström, Jonathan (29 mars 2023). ”Stina Blackstenius avgjorde för Arsenal inför rekordpublik”. Sveriges Television. https://www.svt.se/sport/fotboll/stina-blackstenius-avgjorde-for-arsenal-i-champions-league. Läst 29 september 2023. 
  68. ^ Käck, Andreas (1 maj 2023). ”Blackstenius blev utbytt i CL-semin”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/8J74Q2/stina-blackstenius-utbytt-i-champions-league-semifinalen. Läst 29 september 2023. 
  69. ^ Lindersson Carlsson, Elin (9 februari 2023). ”Stina Blackstenius matchhjälte för Arsenal”. Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130819141428/http://https/. Läst 29 september 2023. 
  70. ^ ”9-0 mot Kroatien i EM-kval 1”. svenskfotboll.se. 30 oktober 2012. http://svenskfotboll.se/landslag/f96/arkiv/landslag/2012/10/f1696-mot-kroatien-i-em-kval-1/. Läst 30 augusti 2016. 
  71. ^ ”Sverige till final i F17-EM”. svenskfotboll.se. 25 juni 2013. http://svenskfotboll.se/arkiv/landslag/2013/06/sverige-till-final-i-f17-em/. Läst 30 augusti 2016. 
  72. ^ Larsson, Patrik (28 juni 2013). ”EM-silver till Sverige”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/ovrigalandslag/article17041956.ab. Läst 30 augusti 2016. 
  73. ^ ”17 av 18 namn klara i Barrlings EM-trupp”. svenskfotboll.se. 11 juni 2015. http://svenskfotboll.se/landslag/f96/arkiv/landslag/2015/06/17-av-18-namn-klara-i-barrlings-em-trupp/. Läst 18 juli 2015. 
  74. ^ ”Stina Blackstenius sexmålsskytt mot Montenegro”. fotbollskane.se. 15 september 2014. Arkiverad från originalet den 11 september 2016. https://web.archive.org/web/20160911143100/http://www.fotbollskane.se/landslag/item/6800-stina-blackstenius-sexmalsskytt-mot-montenegro. Läst 30 augusti 2016. 
  75. ^ ”Report: Blackstenius guides Sweden past Israel”. Uefa. 15 juli 2015. http://www.uefa.com/womensunder19/season=2015/matches/round=2000528/match=2016635/index.html. Läst 20 juli 2015. 
  76. ^ ”Sweden beat Germany on penalties to reach final”. Uefa. 24 juli 2015. http://www.uefa.com/womensunder19/season=2015/matches/round=2000529/match=2017616/postmatch/index.html. Läst 24 juli 2015. 
  77. ^ ”Blackstenius inspires Sweden to WU19 EURO glory”. Uefa. 27 juli 2015. http://www.uefa.com/womensunder19/season=2015/matches/round=2000531/match=2017614/postmatch/report/index.html#blackstenius+inspires+sweden+wu19+euro+glory. Läst 27 juli 2015. 
  78. ^ ”Facts and figures from the competition”. Uefa. http://www.uefa.com/womensunder19/season=2015/statistics/index.html. Läst 27 juli 2015. 
  79. ^ ”Truppen till U20-VM nominerad”. svenskfotboll.se. 18 oktober 2016. http://svenskfotboll.se/arkiv/landslag/2016/10/truppen-till-u20-vm-nominerad/. Läst 5 november 2016. 
  80. ^ ”6-0 mot Papua Nya Guinea”. svenskfotboll.se. 16 november 2016. http://svenskfotboll.se/arkiv/landslag/2016/11/png-swe/. Läst 16 november 2016. 
  81. ^ Janlind, Fredrik (20 november 2016). ”Svenska missen – utslaget ur U20-VM”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/sport/fotboll/svenska-missen-utslaget-ur-u20-vm-1.3974688. Läst 20 november 2016. 
  82. ^ ”Stina Blackstenius om landslagsdebuten”. Sveriges Radio. 28 oktober 2015. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6289357. Läst 24 mars 2016. 
  83. ^ Hasselgren, Fredrik (6 mars 2016). ”Stina Blackstenius kliver fram i anfallskonkurrensen”. damfotboll.com. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160828141451/http://www.damfotboll.com/nyheter/2016/03/stina-blackstenius-kliver-fram-i-anfallskonkurrensen. Läst 24 mars 2016. 
  84. ^ Widerberg, Jonas (9 mars 2016). ”Sverige klart för Rio-OS efter rysare”. Skånska Dagbladet. Arkiverad från originalet den 21 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160321113957/http://www.skd.se/2016/03/09/sverige-klart-for-rio-os-efter-rysare/. Läst 24 mars 2016. 
  85. ^ Sunnervik, Linus (8 april 2016). ”Stina Blackstenius första landslagsmål”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/landslaget/stina-blackstenius-forsta-landslagsmal/. Läst 30 augusti 2016. 
  86. ^ Wendt, Carro (28 juni 2016). ”Blackstenius landslagstruppens yngsta spelare”. Skånska Dagbladet. http://www.skd.se/2016/06/28/blackstenius-landslagstruppens-yngsta-spelare/. Läst 12 augusti 2016. 
  87. ^ ”Women’s Olympic Football Tournament, Rio 2016” (på engelska). Fifa. Arkiverad från originalet den 6 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160806072258/http://www.fifa.com/womensolympic/matches/round=272255/match=300355319/index.html. Läst 12 augusti 2016. 
  88. ^ ”Women’s Olympic Football Tournament, Rio 2016” (på engelska). Fifa. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160812144806/http://www.fifa.com/womensolympic/matches/round=272265/match=300355306/index.html. Läst 12 augusti 2016. 
  89. ^ ”Truppen till EM i Holland”. svenskfotboll.se. 20 juni 2017. http://svenskfotboll.se/landslag/damer/arkiv/landslag/2017/06/em-truppen/. Läst 22 juli 2017. 
  90. ^ Lindgren, Robin; Avdic, Anel; Sunnervik, Linus (29 juli 2017). ”Sverige utslagna ur EM: "Viker ner oss mentalt"”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/landslaget/sverige-utslagna-ur-em-viker-ner-oss-mentalt/. Läst 30 juli 2017. 
  91. ^ Grefve, Daniel (7 juni 2018). ”Stina Blackstenius matchvinnare för Sverige mot Kroatien i VM-kvalet”. Sverige Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=6972101. Läst 9 juni 2018. 
  92. ^ ”Gerhardssons VM-trupp presenterad”. svenskfotboll.se. 16 maj 2019. https://www.svenskfotboll.se/nyheter/landslag/2019/5/dam-vm-trupp/. Läst 19 maj 2019. 
  93. ^ Jespersson, David (24 juni 2019). ”Äntligen – Blackstenius bryter jobbiga måltorkan”. Sveriges Television. https://www.svt.se/sport/fotboll/blackstenius-bryter-maltorkan-och-ger-sverige-ledningen. Läst 6 juli 2019. 
  94. ^ Sännås, Anders (29 juni 2019). ”Blackstenius avgjorde igen – Sverige i VM-semifinal”. Dagens Nyheter. https://www.svt.se/sport/fotboll/blackstenius-bryter-maltorkan-och-ger-sverige-ledningen. Läst 6 juli 2019. 
  95. ^ Fältskär, Cesar; Rydén, Anna; Djupenström, Hilda (21 juli 2021). ”Jättesviten bruten – Sverige krossade USA i OS-premiären”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/X6exvr/jattesviten-bruten--sverige-krossade-usa-i-os-premiaren. Läst 21 juli 2021. 
  96. ^ ”Sverige klart för kvartsfinal – Rolfö och Lindahl hjältar”. Sveriges Radio. 24 juli 2021. https://sverigesradio.se/artikel/svenskt-likalage-mot-australien-i-halvtid. Läst 24 juli 2021. 
  97. ^ ”Blackstenius visade vägen igen – Sverige klart för OS-semifinal”. Dagens Nyheter. 30 juli 2021. https://www.dn.se/sport/blackstenius-visade-vagen-igen-sverige-klart-for-os-semifinal/. Läst 30 juli 2021. 
  98. ^ ”Sveriges EM-trupp 2022”. svenskfotboll.se. 7 juni 2022. https://www.svenskfotboll.se/nyheter/landslag/2022/06/em-truppen-2022/. Läst 28 juni 2022. 
  99. ^ TT (18 juli 2022). ”Betydelselöst svenskt mål kan få betydelse”. Västerbottens-Kuriren. https://www.vk.se/2022-07-18/betydelselost-svenskt-mal-kan-fa-betydelse. Läst 18 juli 2022. 
  100. ^ Segerström, Erik (29 juli 2023). ”Sverige vann – efter trippla hörnmålen”. aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/4oK679/sverige-gar-pa-knock-tre-mal-pa-sex-minuter. Läst 29 juli 2023. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Stina Blackstenius.
Företrädare:
Malin Diaz 		Årets genombrott
Fotbollsgalan 2015 		Efterträdare:
Johanna Rytting Kaneryd
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Stina_Blackstenius&oldid=54609202”