Stockholm Pride
| Stockholm Pride | |
|
|
| Plats | Stockholm, |
|---|---|
| Tidpunkt | Augusti |
| År | 1998– |
| Typ | Festival för HBTQ-personer |
Stockholm Pride, eller Pridefestivalen (ibland kallat och stavat som det försvenskade "prajd"), är en årligen återkommande festival i Stockholm som främst riktar sig till HBTQ-personer (homo- och bisexuella, transpersoner och queera). Den har hållits sedan 1998 och äger normalt rum vecka 31, vilken brukar infalla i månadsskiftet juli/augusti. Under festivalveckan pågår aktiviteter i hela Stockholm, framför allt på två festivalområden – Pride Sergel (tidigare Pride House) och Pride Kungsträdgården (tidigare Pride Park). På Pride Sergel hålls bland annat föreläsningar, workshops, debatter, musik- och teaterframträdanden, konstutställningar och liknande, och i Pride Kungsträdgården hittar man en mångfald utställare, intresseorganisationer, politiska partier, företag och så vidare, samt aktiviteter av olika slag och ett omfattande scenprogram. Nytt för 2011 års festival är att det är gratis inträde både till Pride Kungsträdgården och Pride Sergel, med undantag för ett fåtal programpunkter. Det finns dock även ett veckopass som kostar 250 kronor, varav 50 kronor går direkt till Solidaritetsfonden, och med det får man ett traditionsenligt armband, årets dogtag samt en mängd rabatter i butiker runtom i Stockholm.
Vad som enligt många är festivalens höjdpunkt inträffar på lördagen under festivalveckan, då den stora prideparaden (Pride Parad) går genom staden.
Festivalen och en stor del av dess innehåll arrangeras av Föreningen Stockholm Pride, ofta i samarbete med andra organisationer. Alla som jobbar för Föreningen Stockholm Pride med festivalen är volontärer, det vill säga att de inte får betalt för sitt arbete. De som jobbar som utställare kan dock få betalt för sitt arbete, det är upp till varje företag/organisation.
Under 2003 års festival angrep den högerextremistiska organisationen Nationaldemokratisk Ungdom prideparaden, se priderättegången. Det var dock inte första gången pridefirandet blivit attackerat. Tidigare manifestationer mot pridefirandet, framförallt från enstaka kristna grupperingar, har varit i form av demonstrationer, men varje år har politiska grupper oorganiserat attackerat individer som deltagit.
Innehåll |
Historik [redigera]
Pridefestivalen firas på flera platser världen över, till minne av polisprovocerade upplopp bland homosexuella i New York hösten 1969, som gått till historien som händelserna på Stonewall Inn. I Sverige hålls den första pride-demonstrationen i Örebro den 15 maj 1971 av lokal förening (Gay Power Club) där ett av kraven var "att två av samma kön skall få gifta sig med varandra". Sedan startade demonstrationer under namnet frigörelsedagen 1977, som blev frigörelseveckan 1979. Frigörelseveckan bytte senare återigen namn till homoveckan, och övergick under 1980-talet till att bli en bredare folkfest.
I Europa startades Europride som firades i olika länder varje år. 1998 firades Europride i Stockholm och året efter fortsatte man med ett liknande arrangemang lokalt, under benämningen Stockholm Pride, som sedan dess vuxit i omfattning år efter år. År 2008 var Stockholm Pride värd för Europride en andra gång.
Under tidigt 2000-tal reagerade vissa i hbt-rörelsen på att Stockholm Pride blivit för kommersiellt och arrangerade under ett par år motfestivalen Stockholm Shame.
Pride Sergel [redigera]
Pride Sergel gick tidigare under benämningen Pride House, men bytte 2011 namn. Fokus ligger på seminarier, paneldebatter, workshops, film och teater om HBTQ-frågor.
Sedan 2004 finns en scen på Pride House för uppträdanden av svenska och internationella queerartister. År 2006 hölls världens första partiledardebatt om hbt-frågor på Pride House.[1]
Lokal och invigningstalare för Pride House [redigera]
- 1999 – Södra teatern
- 2003 – Medborgarhuset
- 2004 – Medborgarhuset
- 2005 – Mariaskolan. Invigningstalare Sahar Mosleh, FHOBIT och Unga rörelsehindade.
- 2006 – Mariaskolan. Invigningstalare Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap.
- 2007 – Södra teatern. Invigningstalare Elias Johansson, före detta ungdomselitidrottare.
- 2008 – Kulturhuset och Stadsteatern. Invigningstalare Birgitta Stenberg, författare.
- 2009 – Kulturhuset och Stadsteatern. Invigningstalare Gunilla Edemo[2]
- 2010 – Kulturhuset och Stadsteatern. Invigningstalare Suzanne Osten, dramatiker, och Gunilla Röör, skådespelare.
Pride Park [redigera]
Pride Park är ett avgränsat festivalområde som åren 1998 till 2009 låg i Tantolunden och år 2010 var förlagd till Museiparken på Norra Djurgården. År 2011 flyttade Pride till Kungsträdgården och gjorde samtidigt en satsning som bland annat inkluderade fritt inträde. Året därpå, 2012, flyttade Pride Park tillbaka till Tantolunden och tog återigen inträde. I Pride Park finns scener, företags- och föreningstält, öltält och andra arrangemang. Bland annat har det blivit tradition att bjuda in kända Melodifestivals- och eurovisionsstjärnor under torsdagen på den så kallade schlagerkvällen.[3]
Paraden [redigera]
Paraden genom Stockholms gator 2008 lockade nästan lika många deltagare som rekordåret 2007, cirka 45 000, och nästan lika stor publik, cirka 450 000, trots ösregn.
Teman och invignings-talare för Stockholm Pride [redigera]
På senare år har varje festival fått ett tema, kring vilket många av festivalens arrangemang kretsar.
- 1998 – (EuroPride) - Unity Through Diversity
- 1999 –
- 2000 –
- 2001 – Fy fan vad äckligt! (annonskampanj med heteronormativa motiv med texter som brukar användas om homosexuella), invigningstal av Wanja Lundby-Wedin.
- 2002 –
- 2003 – Vem stängde hans garderobsdörr? (även HBT-personer har varit barn), invigningstal av moderatledaren Fredrik Reinfeldt.
- 2004 – Vigsel och kärlek, invigningstal av biskop Caroline Krook.
- 2005 – Hatbrott och homofobi, invigningstal av Stockholms länspolismästare Carin Götblad.
- 2006 – Pride behöver lite mer av alla, invigningstal av Jan Guillou och Amelia Adamo.
- 2007 – Sport och idrott, invigningstal av Glenn Hysén och Lena Adelsohn Liljeroth.
- 2008 – (EuroPride) - Swedish Sin – Breaking Borders, invigningstal av professor Tiina Rosenberg, EU-minister Cecilia Malmström och prins Manvendra Singh Gohil.
- 2009 – Tema: Hetero, invigningstal av Sandra Dahlén och Magnus Betnér.
- 2010 – Makt, invigningstal av folkvettsexperten Magdalena Ribbing och Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm.
- 2011 – Öppenhet, invigningstal av "den gravida mannen" Thomas Beatie, Anna Mohr och Kjell Rindar.
- 2012 – Tillsammans, invigningstal av Mona Sahlin och Birgitta Ohlsson.
Pride-låtar [redigera]
Pride-låten är en låt som varje år väljs ut att representera Stockholm Pride.
- Jonas Hedqvist – I am What I am (2001)
- Christer Björkman, Rickard Engfors och Shirley Clamp – La Vie (This is My Life) (2002)
- Alcazar – Someday (2003)
- Nina & Kim – Universe of Love (2004)
- Leana – Dance With a Stranger (2005)
- After Dark featuring Stockholms Gaykör – Kom ut! (Go West!) (2006)
- 6 am feat. Cissi Ramsby – I'm Gay (2007)
- BWO – The Bells of Freedom (2008) (även officiell EuroPride-låt)
- Marit Bergman – Casey, Hold On (2009)
- Ankie Bagger och "Bonde-Peter" Gustafsson – Secret Weapon (2010)
- Straight Up – Show the World Tonight (2011) med b-sidorna NEO – Toxicated Love och Miss Brandi Russell – Leather And Lace
- Lena Philipsson – 'Du följer väl med? (2012)
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
- ^ ”Världens första partiledardebatt om hbt-frågor”. QX. 4 augusti 2006. http://www.qx.se/nyheter/artikel.php?artikelid=4562.
- ^ ”Prides politiska spjutspets invigd”. Stockholm Pride. 27 juli 2009. http://www.stockholmpride.org/Journal/Arkiv-2009/mandag/artiklar/Invigning-av-House/.
- ^ ”Pride tillbaka till Tanto”. Dagens Nyheter. 31 januari 2012. http://www.dn.se/sthlm/pride-tillbaka-i-tanto.
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Stockholm Pride.
- Officiell webbplats
- Festivalbilder 2001
- Pride Faces 2004. Video.
- logo
