Stockholm Pride
Från Wikipedia
Stockholm Pride, eller Pridefestivalen (även modernt ofta kallat och stavat som det försvenskade "prajd"), är en årligen återkommande festival i Stockholm som främst riktar sig till homo- och bisexuella samt transpersoner. Den har hållits sedan 1998 och äger normalt rum vecka 31, vilken brukar infalla i månadsskiftet juli/augusti. Under festivalveckan pågår aktiviteter i hela Stockholm, framför allt på två festivalområden - Pride House och Pride Park (år 2008 i Tantolunden) - båda med aktiviteter av olika slag, serveringar och scenframträdanden. På Pride House förekommer framför allt föreläsningar, workshoper, debatter, musik- och teaterframträdanden, konstutställningar och liknande. I Pride Park hittar man en mångfald utställare: intresseorganisationer, politiska partier, företag och så vidare, samt aktiviteter av olika slag och ett omfattande scenprogram.
Vad som enligt många är festivalens höjdpunkt inträffar på lördagen under festivalveckan. Då går nämligen den stora prideparaden (Pride parade), genom staden till Pride Park.
På LAVA i Kulturhuset hålls Pride Ung av RFSL Ungdom, med gratis inträde, som främst riktar sig till HBT-personer under 20 år.
Festivalen och en stor del av dess innehåll arrangeras av Föreningen Stockholm Pride, ofta i samarbete med andra organisationer. Alla som jobbar för Föreningen Stockholm Pride med festivalen är volontärer, det vill säga att de inte får betalt för sitt arbete. De som jobbar som utställare kan dock få betalt för sitt arbete, det är upp till varje företag/organisation.
Under 2003 års festival angrep den högerextremistiska organisationen Nationaldemokratisk Ungdom prideparaden, se priderättegången. Det var dock inte första gången pridefirandet blivit attackerat. Tidigare manifestationer mot pridefirandet, framförallt från enstaka kristna grupperingar, har varit i form av demonstrationer, men varje år har politiska grupper oorganiserat attackerat individer som deltagit.
Innehåll |
[redigera] Historik
Pridefestivalen firas på flera platser världen över, till minne av polisprovocerade upplopp bland homosexuella i New York hösten 1969, som gått till historien som händelserna på Stonewall Inn. I Sverige hålls den första pride-demonstrationen i Örebro den 15 maj 1971 av lokal förening (Gay Power Club) där ett av kraven var "att två av samma kön skall få gifta sig med varandra". Sedan startade demonstrationer under namnet frigörelsedagen 1977, som blev frigörelseveckan 1979. Frigörelseveckan bytte senare återigen namn till homoveckan, och övergick under 1980-talet till att bli en bredare folkfest.
I Europa startades Europride som firades i olika länder varje år. 1998 firades Europride i Stockholm, och året efter fortsatte man me ett liknande arrangemanget lokalt, under benämningen Stockholm Pride, som sedan dess växt i omfattning år efter år. År 2008 var Stockholm Pride värd för Europride en andra gång.
Under tidigt 2000-talet reagerade vissa i HBT-rörelsen på att Pridefestivalen blivit för kommersiell och arrangerade under ett par år motfestivalen Stockholm Shame.
[redigera] Pride House
Pride House är en del av festivalen och brukar kallas "festivalens hjärna" då fokus ligger på seminarier, paneldebatter, workshops, film och teater om HBT-frågor.
Sedan 2004 finns en scen på Pride House för uppträdanden av svenska och internationella queerartister. 2006 hölls världens första partiledardebatt om HBT-frågor på Pride House.
[redigera] Lokal, eventuella teman och invigningstalare
- 2003 - Medborgarhuset
- 2004 - Medborgarhuset. Aktivism.
- 2005 - Mariaskolan. Hatbrott och homofobi, invigningstalare Sahar Mosleh, FHOBIT och Unga rörelsehindade.
- 2006 - Mariaskolan. Antirasism, invigningstalare Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap.
- 2007 - Södra teatern. Sport, invigningstalare Elias Johansson, före detta ungdomselitidrottare.
- 2008 - Kulturhuset och Stadsteatern. Swedish Sin Breaking Borders, invigningstalare Birgitta Stenberg, författare.
- 2009 - Kulturhuset och Stadsteatern.
[redigera] Teman
På senare år har varje festival fått ett tema, kring vilket många av festivalens arrangemang kretsar.
- 1998 (EuroPride) - Unity Through Diversity
- 1999
- 2000
- 2001 - Fy fan vad äckligt! (annonskampanj med heteronormativa motiv med texter som som brukar användas om homosexuella), invigningstal av Wanja Lundby-Wedin.
- 2002
- 2003 - Vem stängde hans garderobsdörr? (även HBT-personer har varit barn), invigningstal av moderatledaren Fredrik Reinfeldt.
- 2004 - Vigsel och kärlek, invigningstal av biskop Caroline Krook.
- 2005 - Hatbrott och homofobi, invigningstal av Stockholms länspolismästare Carin Götblad.
- 2006 - Pride behöver lite mer av alla, invigningstal av Jan Guillou och Amelia Adamo.
- 2007 - Sport och idrott, invigningstal av Glenn Hysén och Lena Adelsohn Liljeroth.
- 2008 (EuroPride) - Swedish Sin - Breaking Borders, invigningstal av professor Tiina Rosenberg, EU-minister Cecilia Malmström och prins Manvendra Singh Gohil.
- 2009 - Tema: Hetero, invigningstal av Sandra Dahlén.
Paraden genom Stockholms gator 2008 lockade nästan lika många deltagare som rekordåret 2007, cirka 45 000, och nästan lika stor publik, cirka 450 000, trots ösregn.
[redigera] Pride-låtar
Pride-låten är en låt som varje år väljs ut att representera Stockholm Pride.
- Jonas Hedqvist - I Am What I Am (2001)
- Christer Björkman, Rickard Engfors och Shirley Clamp- La Vie (This Is My Life) (2002)
- Alcazar - Someday (2003)
- Nina & Kim - Universe Of Love (2004)
- Leana - Dance With A Stranger (2005)
- Christer Lindarw och Stockholms Gaykör - Kom ut! (Go West!) (2006)
- 6 am feat. Cissi Ramsby - I'm Gay (2007)
- BWO - The Bells Of Freedom (2008) (även officiell EuroPride-låt)
