Stockholm

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Stockholms)
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Stockholm (olika betydelser).
Koordinater: 59°19′46″N 18°4′7″Ö / 59.32944°N 18.06861°Ö / 59.32944; 18.06861
Stockholm
Huvudstad
Residensstad
Helgeandsholmen, Gamla stan och Riddarholmen, Skeppsbroraden, Stadshuset med Evert Taube, Hötorgsskraporna, Globensamt Stockholms slott i fasadbelysning.
Stockholm vapen bra.svg
Vapen
Land  Sverige
Landskap Södermanland (Sörmland) och Uppland
Län Stockholms län
Kommun Stockholms kommun
Koordinater 59°19′46″N 18°4′7″Ö / 59.32944°N 18.06861°Ö / 59.32944; 18.06861
Högsta punkt Högdalstoppen (Hökarängstoppen)
 - höjdläge 102 m ö.h.
Area
 - tätort 381,63 km² (2010)[1]
 - kommun 187,17 km² (2013-01-01)[2]
 - storstadsområde 6 526,24 km² (2013-01-01)[2]
Folkmängd
 - tätort 1 372 565 (2010-12-31)[3]
 - kommun 901 698 (2014)[4]
 - storstadsområde 2 171 459 (2014)[4] Storstockholm
Befolkningstäthet
 - tätort 3 597 invånare/km²
 - kommun 4 818 inv./km²
 - storstadsområde 333 inv./km²
Grundad I början av 1200-talet
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Stockholms läge i södra Sverige
Red pog.svg
Stockholms läge i södra Sverige
Stockholm län vapen b ram.svg Portal:Stockholm

Stockholm är Sveriges huvudstad[5] och största tätort samt landets kulturella, mediala, ekonomiska och politiska centrum. Stockholm utgör även Nordens befolkningsmässigt största tätort. Stockholms kommun (Stockholms stad) har 900 000 invånare,[4] tätorten Stockholm runt 1,4 miljoner[3] och cirka 2,2 miljoner bor i Storstockholm[4], som ofta utgår från Stockholms län. Stockholm är även en betydande ort i Mälardalsregionen med en folkmängd på drygt 3 miljoner[4]. Stockholm är residensstad i Stockholms län och stiftsstad i Stockholms stift, och är den av Sveriges städer som besöks av flest utländska besökare med över 1 miljon personer per år.[6]

Staden grundades senast under tidigt 1200-tal. Placeringen i sydöstra Sverige på öarna där Mälaren har sitt utlopp i Östersjön, på gränsen mellan landskapen Uppland och Södermanland var strategisk både ur försvars- och handelssynpunkt, vilket starkt bidrog till att Stockholm snabbt utvecklades till att få en ledande roll i Sveriges försvar och bli landets största och viktigaste handelsplats. Stockholm nämns i skrift första gången år 1252 i Skyddsbrevet för Fogdö kloster och fick stadsprivilegier den 1 maj 1436 vilket anses vara den dag då Stockholm kom att fungera som Sveriges huvudstad. Rollen som Sveriges förvaltningscentrum och officiell huvudstad[7] befästes genom 1634 års regeringsform, då kungahus, regering, riksdag och centralförvaltning samlades till staden.

I den ostligaste delen av Stockholm börjar det vidsträckta område med över 30 000 öar som kallas Stockholms skärgård, en av världens mest örika sammanhängande skärgårdar. År 1998 utnämndes Stockholm kommun till Europas kulturhuvudstad och år 2010 var staden Europas miljöhuvudstad.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Stockholmsområdet vid 3000 f. Kr. Stadens område inom röd ram.

Uppkomsten av Stockholm som boplats och senare som stad hänger intimt samman med isoleringen av Mälaren från Östersjön, som har pågått sedan senaste istiden, då den avsmältande inlandsisen lättade på trycket mot jordskorpan. Landhöjningen i Stockholmstrakten är en del av den postglaciala landhöjningen i Skandinavien. Både landhöjningen och vattennivåer har tillsammans utformat förändringar i strandlinjen runt Östersjön.[8]

De äldsta dokument man har funnit, med en säker datering, där namnet Stockholm förekommer, är två: det ena från juli 1252 utfärdat av kung Valdemar och Birger Jarl och det andra ett skyddsbrev från 19 augusti 1252 utfärdat av Birger Jarl.[9] Stockholm fick stadsprivilegier den 1 maj 1436. Privilegiebrevet anses markera början på Stockholms rikspolitiska storhetstid och brukar användas som referens för starten av Stockholms roll som huvudstaden i riket.[10]

Vädersolstavlan från 1535, en av de äldsta kända bilderna av Stockholm (bilden är beskuren).

Det äldsta angivna årtalet för stadens grundande i medeltida källor är 1187 och det återfinns i Visbykrönikan. Enligt denna notering grundades Stockholm till följd av Härjningen av Sigtuna 1187 som ersättning för den nedbrunna handelsplatsen. Enligt Erikskrönikan ska annars Stockholm ha grundats av Birger jarl (c.1210-1266) i mitten på 1200-talet med utgångspunkt från den bebyggelse som hade börjat etableras på Stadsholmen (med Helgeandsholmen och Riddarholmen). Man lät uppföra en borg runt holmen för att skydda Stockholm och andra betydande städer längre in i Mälaren som Sigtuna mot angrepp från fientliga krigsflottor. Staden blev ett svårforcerat hinder sjövägen för fiender in till Mälaren och Sveriges centrala delar. Genom landhöjningen blev det fram mot 1500-talet omöjligt att ta sig förbi Stockholms centrala delar sjövägen vilket ytterligare stärkte möjligheten att försvara Stockholm och Mälarregionen.

Stockholm var tidigt en viktig handelsstad för järnhandeln från gruvorna i Bergslagen där de tunga transporterna gick med båt via Mälaren ut till kusten. Stockholm som ett handelscentrum för alla slags varor utvecklades starkt genom de många inflyttade köpmännen från Tyskland som hade sina egna handelscentra vid Östersjökusten i norra Tyskland. Redan på 1300-talet fanns en spridd bebyggelse på malmarna. I mitten på 1400-talet hade befolkningen växt till mellan fem- och sextusen invånare. Slaget vid Brunkeberg den 10 oktober 1471 och Stockholms blodbad den 8 november 1520 är två händelser som hade en stor inverkan på Stockholms utveckling och landet som helhet.

Staden expanderade starkt efter Gustav Vasas trontillträde och omkring år 1600 uppgick antalet invånare till cirka 10 000. Det var under 1600-talet som Sverige utvecklades till en europeisk stormakt, vilket även kom att märkas i Stockholms utveckling. Mellan åren 1610 och 1680 sexfaldigades befolkningen. Under Gustav Vasas tid förstärktes inte Stockholms försvar i det inre vattenområdet utan flyttades ut till Vaxholm där man redan 1548 uppförde en mindre befästning i trä som senare under 1600-talet kom att utgöra grunden för Vaxholms fästning.

Två samtida skildringar, speglar stadens utveckling:
"Här råder en sådan överflödande rikedom på varor av alla slag, både svenska och utländska, att man ej kan finna maken i Nordanlanden. De föres till Stockholm från andra svenska städer på sjön Mälaren och på havet. Staden växer och utvidgar sig oavlåtligen på både längden och bredden. […] Förstäder uppstår åt båda hållen, som överglänser ryktbara städer."[11]

"Stockholm ligger på 42 graders longitud och 61 graders latitud i en ofruktbar och karg trakt - så att den icke utan orätt (i detta rike) skulle kunna jämföras med en människokropps mage, som icke tjänar till annat än att taga till sig och förtära vad man ger den, utan att den av sig själv kan frambringa det minsta till sin näring . . ."[12]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Vy genom Stockholms stadshus arkader ut mot Riddarfjärden.

Förledet ’stock’ i namnet Stockholm antas härröra från de försvarsanordningar – pålspärrar – i form av trästockar förankrade i sjöbotten (jämför ordet stäk), som fanns i sundet mellan Mälaren och Saltsjön. Vid pålspärren hade man etablerat de första fasta bosättningarna. Spärrens syfte var att göra det svårare för fientliga fartyg att ta sig in i Mälaren och de tidiga städer man anlagt i Mälaren där Sigtuna tidigt blev den mest betydelsefulla staden innan Stockholm hade etablerat sig som större stad. Ytterligare en tolkning är att namnet skulle avse fasta fiskeanläggningar i form av fiskestockar. Efterledet ’holm’ kan avse den ö som idag kallas Stadsholmen, och som under flera århundraden i huvudsak utgjorde staden Stockholm. En annan möjlighet är att namnet från början inte syftade på Stadsholmen, utan på någon av de små holmar som fanns i Norrström på medeltiden.[13]

En alternativ teori är att ordet stock på gammalsvenska har betydelsen "en samling av".[14] Stockholm skulle därför kunna ha betydelsen; 'en samling av holmar'.

Gustaf Brynnel presenterade i skriften Stock, Stocken, Stockholm från 1965 en egen teori. Brynnel, som var fil mag och lektor, hade forskat kring ortnamn i Norden där "stock" ingår. Hans slutsats var att detta inte handlar om stockar utan om avsmalnande eller grunt vatten; att vattnet "stockar sig". Stockholm skulle således betyda "holmen i stocken".

Stockholm på andra språk[redigera | redigera wikitext]

Redan vid tillkomsten av de "stadsgrundande" dokumenten, inflyttade många från den östra sidan av Bottenviken, och det finskspråkiga namnet kom att bli Tukholma. De talrika tyska invandrarna behöll däremot namnet Stockholm. Namnet har ofta en anpassad stavning efter aktuellt språk, som exempelvis på två av Sveriges officiella minoritetsspråk Stokholmi (meänkieli) och Stockholbma (samiska). Den idag mest avvikande formen torde vara det nedkortade latinska namnet, Holmia. I flera länder utanför Sverige finns ortnamnet Stockholm med samma stavning, exempelvis på USA:s ostkust, där det förts in av emigranter från Sverige under 1800-talet.

Smeknamn och slogan[redigera | redigera wikitext]

Genom åren har flera olika namn och begrepp används om Stockholm för att locka utländska turister som exempelvis "Nordens Venedig" och "Mälardrottningen"[15]. Stockholms senaste officiella slogan "Stockholm, the Capital of Scandinavia" instiftades 2005. "Nordens Venedig" är den mest använda av utländska turistagenter, genom likheten med staden Venedig, uppbyggd på öar i havet.

Stockholms stadshus, arkitekt Ragnar Östbergs byggnadsverk, är påverkat av italienska palats, som Dogepalatset (Palazzo Ducale) och Markuskyrkans kampanil i Venedig. Stockholm som "Nordens Venedig" får här en real innebörd. I stadshustornets topp finns nio slagklockor som spelar den medeltida Sankt Örjanslåten kl 12:00 och kl 18:00 varje dag under sommarhalvåret. Örjanslåten blev något av Stockholms signaturmelodi och spelades dagligen i Sveriges Radio vid tolvslaget under perioden 1937 – 1970.[16]

Från slutet av 1800-talet och framåt användes Eken som smeknamn på Stockholm. "Eken" besjungs i Ruben Nilsons Balladen om Eken från 1947 och i Olle Adolphsons Slagsmålet på Tegelbacken. Namnet härstammar från knallarnas språk månsing vars namn på Stockholm var Storhäcken eller Stockhäcken (där 'ä' uttalas som 'e'), något som senare förkortades via häcken till eken.[17] En manlig stockholmare kallas följaktligen för ekenskis. Namnet är numera mindre använt.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Karta över Storstockholm. Stockholms kommun i orange, övriga kommuner tillhörande Stockholms län i gult.

Stockholms innerstad[redigera | redigera wikitext]

Stockholms innerstad är ett informellt begrepp som avser Stockholms kommuns centrala delar. Det brukar avse de bebyggda områdena innanför de gamla tullarna, det vill säga Gamla stan och malmarna. Stockholms stad använder även formellt begreppet Inre staden, och dit räknas även bland annat västra Kungsholmen, Gärdet, Södra Hammarbyhamnen och Djurgården. Den centrala delen av innerstaden kallas Nedre Norrmalm. I och med 1960-talet kom området att kallas Stockholms city. Polismyndigheten i Stockholm avser emellertid hela innerstaden (inklusive Södermalm, Kungsholmen, Östermalm etc) med sin användning av begreppet "City".

Stockholms stad (Stockholms kommun)[redigera | redigera wikitext]

Genom systemet med stadsprivilegier hade Stockholm redan från grundandet ett visst självstyre. Kommuner i modern mening inrättades då 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft den 1 januari 1863. Stockholm blev då en av 88 städer (av totalt cirka 2 500 kommuner) i Sverige. Till skillnad från övriga kommuner i landet ingick inte Stockholms stad i något län utan utgjorde en separat administrativ enhet under Överståthållarämbetet.

Genom Stockholms förvaltningsreform 1920 fick staden sitt nuvarande styrelseskick med borgarråd och stadskollegium (nuvarande kommunstyrelsen) vid sidan av stadsfullmäktige.

Vid kommunreformen 1971, då Sverige fick en enhetlig kommuntyp, hade det totala antalet kommuner reducerats högst väsentligt och den tidigare uppdelningen i städer, köpingar och landskommuner avskaffades. Överståthållarämbetet hade då också avskaffats och Stockholm blev en kommun i Stockholms län. Sedan mitten av 1980-talet använder kommunen återigen namnet Stockholms stad, men i vissa sammanhang används fortfarande det formella begreppet Stockholms kommun. Kommunen är indelad i 14 stadsdelsområden, i vilka det finns en lokal stadsdelsnämnd och stadsdelsförvaltning som bland annat ansvarar för barn- och äldreomsorg samt lokalt stadsmiljöarbete. Stockholm är även indelad i 117 stadsdelar, som dock numera saknar administrativ betydelse.

Tätorten Stockholm[redigera | redigera wikitext]

Tätorten Stockholm är Nordens största och hade 2010 nästan 1 400 000 invånare.[3] Tätorten täcker hela Stockholms, Solna och Sundbybergs kommuner samt delar av ytterligare åtta kommuner. Tätorten Stockholm är ett geografiskt och statistiskt begrepp, och avser den sammanhängande tätbebyggelsen utan hänsyn till administrativa gränser.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Det är osäkert hur många människor som bodde inom Stockholms stadsmurarmedeltiden eftersom folkbokföring och befolkningsstatistik saknas. Stadens tänkeböcker och skotteböcker (längder över uppburen stadsskatt) samt uppskattningar i uppslags- och historieböcker ger dock möjlighet till en grov uppskattning och enligt dem kan antas att Stockholm vid grundandet kring 1250-talet hade cirka 100 invånare och omkring 1290 hade staden redan runt 3 000 invånare.[18]

Befolkningsutvecklingen i Stockholm har präglats av stora inflyttningsperioder under stormaktstiden, den industriella revolutionen och under efterkrigstiden. Folkmängden i Stockholm har under andra perioder stagnerat eller rentav minskat tidvis på grund av svåra levnadsförhållanden, epidemier eller lågkonjunktur. På lång sikt har dock Stockholms befolkning alltid växt, från den medeltida småstad med cirka 6 000 invånare till dagens (2012) drygt två miljoner invånare i Stockholms län.

Enligt en färsk prognos från Statistiska centralbyrån kommer trenden att hålla i sig, man räknar med cirka 2 400 000 invånare i länet år 2030. Per den 30 juni 2012 hade Stockholms kommun 871 952 invånare.[4] En ny befolkningsprognos utförd av Stockholms Stads Utrednings- och Statistikkontor förutsäger att kommunens folkmängd kommer att öka till 950 500 i slutet av år 2019.[19][20]

Befolkningstalen för tätorten Stockholm eller för Stockholms kommun (samma som Stockholms stad) eller för Stockholms län ger helt olika utslag. Det kan därför vara missvisande att jämföra historiska siffror med dagens.

Ytterligare ett geografiskt områdesbegrepp är Storstockholm, en av SCB definierad[21] storstadsregion, som sedan 1 januari 2005 omfattar alla kommuner i Stockholms län inklusive Norrtälje, Nykvarn, Södertälje och Nynäshamns kommuner, som tidigare var undantagna. Begreppet används bland annat i företagsnamnet Storstockholms Lokaltrafik. I Storstockholm bor det cirka två miljoner invånare.

Folkmängden nedan avser tätorten Stockholm från 1960 till 2010 med 5-årsintervaller. Värdet för år 1985 är interpolerat.
Källa: SCB - Folkmängden per tätort. Vart femte år 1990-2005.

Politik i Stockholm[redigera | redigera wikitext]

Rådssalen för Stockholms stadsfullmäktige.

Stockholms centrala politiska ledning finns sedan 1863 i Stockholms stadsfullmäktige eller kommunfullmäktige[22]. Fullmäktige sammanträder var tredje vecka i Rådssalen i Stockholms stadshus och har sedan 1971 101 ledamöter, vilka väljs i kommunalvalet.

Sedan Stockholms författningsreform 1920 utser fullmäktige som förvaltningschefer ett antal borgarråd med ansvar för var sin rotel, för närvarande åtta stycken. Borgarråden sammanträder i borgarrådsberedningen. Sedan Stockholms författningsreform 1940 har finansborgarrådet en särställning bland borgarråden, och sedan 1994 är denne även ordförande i Stockholms kommunstyrelse.

Sedan 2006 styrs Stockholm av Alliansen, som fick 55 respektive 52 mandat i de två senaste kommunalvalen, 2006 respektive 2010. Sten Nordin är finansborgarråd sedan 2008.

Natur och klimat[redigera | redigera wikitext]

Natur[redigera | redigera wikitext]

Kulturlandskapet på Björkö i Mälaren.
Ådskär i naturreservatet öster om Möja.

Stockholms kommun är en grön stad och drygt 40 procent av marken består av parker och grönområden.[23] Här finns såväl stora strövområden, finparker och strandpromenader som små stadsdelsparker.[24] Stockholms natur präglas av sitt speciella läge mellan Mälaren och Östersjön och genom Mälardalens milda klimat med odlingszon II som motsvarar Skånes inland. Trots över tusenårig påverkan av människor genom bebyggelse, anläggandet av gator, vägar och torg samt parker och grönområden finns bara några kilometer från Stockholms City helt ursprungligt bevarade naturområden.

Under många år har man försökt att skydda och bevara dessa unika områden och redan 1909 inrättade man Ängsö nationalpark i Roslagen. I Stockholms län finns idag (2008) cirka 240 naturreservat, och två nationalparker (Ängsö nationalpark och Tyresta nationalpark) tillsammans har reservaten en landarea av ca 43 000 hektar, vilket är knappt 7 procent av länets totala landarea.[25] Inom Stockholms kommungränser finns för närvarande (2011) sju naturreservat och ett kulturreservat, bland dem Flatens naturreservat, Grimsta naturreservat, Judarskogens naturreservat, Kyrksjölötens naturreservat, Sätraskogens naturreservat och Igelbäckens kulturreservat. Korpberget i Huddinge kommun är sedan juni 2010 ett biotopskyddsområde som omfattar 14,7 hektar. Det är därmed Sveriges första kommunala biotopskyddsområde.[26]

Tillsammans med Lidingö och Solna kommun invigdes 1994 världens första nationalstadspark, Kungliga nationalstadsparken. I denna nationalstadspark ingår bland annat Fjäderholmarna, delar av Norra Djurgården och Ladugårdsgärdet, Djurgården, Ulriksdal, Hagaparken samt Brunnsviken. Den äldsta byggnaden i Kungliga nationalstadsparken är Karl XI:s fiskestuga från 1680-talet, men parken innehåller även modern bebyggelse och infrastruktur i form av bostadsområden, företag, järnvägar, motorvägar, industriområden och Stockholms universitet. I Kungliga nationalstadsparken försöker man inte bara att bevara stadslandskapet utan har även återskapat delar av den ursprungliga naturen som området FisksjöängNorra Djurgården. Här etablerades sedan 1950-talet småindustrier som så småningom liknade en kåkstad. Numera är Fisksjöäng åter en äng och sedan några år låter Djurgårdsförvaltningen ett femtontal höglandskor beta på området så att landskapet hålls öppet, ett projekt i samarbete med Världsnaturfonden WWF.

Inom Stockholms kommun finns 15 sjöar, varav tio ligger helt inom kommunens gränser. Räknar man med alla sjöar, vikar och vattendrag i Stockholms län kommer man till en betydlig högre siffra, nämligen över 1250 (se även Sjöar och vattendrag i Stockholm).[27] De flesta är ganska små men fyra är större än 10 km²; Mälaren, Erken, Yngern och Skedviken. De flesta av Stockholms sjöar och vattendrag är påverkade av den omgivande stadsbebyggelsen, industrier och vägtrafiken. De två största vattenmiljöproblemen idag är övergödning och miljögifter. Miljögifter förekommer främst i sjöarnas bottensediment samt i grundvattnet i marken.[28] Större delen av Stockholms sjöarna inventerades under 1990-talet beträffande strand- och vattenväxter. Resultaten visar att artrikedomen varierar från sjö till sjö och att de strand- och vattenväxter som påträffats utgörs till större delen av arter som är vanliga för näringsrika sjöar.[29]

Även Stockholms skärgård utgör är en del av stadsbilden, ett unikt vattenlandskap i Östersjön med över 30 000 öar[30] av betydelse utefter Upplands och Södermanlands kust. Skärgården sträcker sig i ost-västlig riktning från Svenska Högarna till ögruppen Fjäderholmarna och Kungliga Djurgården i Stockholms centrala delar, en sträcka på cirka 8 mil.

Temperaturer och nederbörd[redigera | redigera wikitext]

I VäderlekskammarenStockholms gamla observatorium finns en temperaturslinga som visar medeltemperaturen under årets varmaste (juli) och kallaste (februari) månad från 1700-talets mitt fram till idag. Pehr Wilhelm Wargentin började de mätningar på observatoriet som pågår än idag. Tre gånger dagligen har temperatur och nederbörd mätts på observatoriet sedan 1756. Observatoriet är därför den enda plats i världen där vädret observerats kontinuerligt i snart 250 år. Idag är det SMHI som står för mätningarna, de har även en mätstation utanför byggnaden.[31]

Trots att Stockholm ligger på ungefär samma breddgrad som Grönlands södra spets har staden ett tempererat klimat med fyra tydliga årstider. Huvudorsaken är uppvärmningen genom Golfströmmen samt att den Skandinaviska halvön tillhör Europas västkust. Staden är belägen i det nordliga västvindbältet varför vindarna oftast är sydvästliga eller västliga. Sommartid (från midsommar till början av augusti) är Stockholm bland Sveriges varmaste platser[32][33][34] Somrarna i Stockholm är oftast varma med medeltemperaturer på 20–23 °C och 11–13 °C på natten. Vintrarna kan vara molniga (även vid högtryck) och milda med en medeltemperatur på +2 grader. Dagstemperaturer på över 25 °C (s.k. högsommardagar) inträffar i genomsnitt 16 gånger per år. Årsnederbörden i Stockholm är omkring 539 mm med 173 nederbördsdagar varav 16 snödagar. Dessutom har Stockholm över 1 800 soltimmar varje år.[35] Den högsta uppmätta rekordtemperaturen i Stockholm var 36 °C, den 3 juli 1811, på senare tid 35,4 grader under värmeböljan, första veckan i augusti 1975. Den lägsta -31 °C, den 20 januari [36] [37] år 1814.[38] Temperaturer på under -25,1 °C har dock inte uppmäts sedan 10 januari 1987 [39]

Uppmätta normala temperaturer och -nederbörd i Stockholm:[40]

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
 Högsta medeltemp. -1 -1 3 9 16 21 22 20 15 10 5 1
 Lägsta medeltemp. -5 -5 -3 1 6 11 13 13 9 5 1 -3
 Nederbörd 39 27 26 30 30 45 72 66 55 50 53 46

Tabellen visar genomsnittliga värden för åren 1961-1990. För mätserien 1991-2008 har temperaturen stigit med en dryg grad jämfört med den tidigare mätserien.[41]

Solhöjd och solfenomen[redigera | redigera wikitext]

Stockholm ligger på den geografiska positionen latitud 59 grader och 22 (grad-)minuter nord samt longitud nästan exakt 18 grader öst (om Greenwich). Detta innebär dels att huvudstaden ligger mycket nära vår tidslinje för CET (centraleuropeisk tid) som ligger på 15 grader öst, det tar därför bara solen 12 minuter (i tid, och virtuellt, det är jorden som roterar) att flytta sig från Stockholm västerut till CET-longituden.

Vid sommarsolståndet står solen som högst 54,1 grader över horisonten. Om natten vid samma årstid når solen endast 7,2 grader under horisonten, vilket inte definieras som "natt" utan som gryning/skymning. Sommarnätterna är därför avsevärt ljusare vid Stockholms latitud än i sydligaste delen av landet.

En halo bakom Stadshuset 8 december 2010.

Vid vintersolståndet blir förhållandena ombytta, mitt på dagen når solen som högst 7,2 grader över horisonten och en en meter hög stolpe kastar då en skugga på 7,9 meter (som jämförelse blir samma skugga 4,8 meter lång i Smygehuk). Vid vintersolståndet når solen istället 54,1 grader under horisonten mitt i natten. Genom sitt nordliga läge har Stockholm omkring 18,5 timmar långa dagar vid sommarsolståndet men bara knappt 6 timmar långa dagar vid vintersolståndet.[42] Till dagen kommer relativt långa skymningar och gryningar.

Några gånger per år uppstår en så kallad halo över staden, en del är så svaga att de knappt uppfattas, men ibland blir det ett vackert skådespel på himlen.[43] Detta optiska fenomen uppträder i regel på vinterhalvåret när Stockholms vattendrag fortfarande är öppna och iskristaller bildas i luften samt att solen och luftens iskristaller står i en viss vinkel. Ljusfenomenets varaktighet kan vara mellan några minuter och flera timmar. Ett exempel är avbildat på Vädersoltavlan, som visar ett halofenomen över Stockholm som varade mellan kl 7 och 9 på morgonen den 20 april 1535.

Stadsplanering, arkitektur och gator[redigera | redigera wikitext]

Stockholms stadslandskap och stadsbild som vi uppfattar dem idag har formats under många hundratals år. Genom fysisk planering i form av bebyggelse, anläggandet av gator, torg och parker samt genom förändringar i Stockholms kvarvarande natur förändras stadsbilden ständigt. Det gamla och det nya ligger nära varann; bara drygt två kilometer från Karlaplan finns bevarade gravfält från järnåldern som KaknäsGärdet och WalmundsöSödra Djurgården. Stockholm är en grön stad och drygt 40 procent av marken består av parker och grönområden. Här finns såväl stora strövområden och naturreservat, finparker och strandpromenader samt små stadsdelsparker.

Stadsplanering[redigera | redigera wikitext]

Lindhagenplanen för Norrmalm och Kungsholmen

När Stockholm 1436 fick rollen som Sveriges huvudstad hade staden redan vuxit under 200 år. Stockholm hade utvecklats till en viktig handelsplats inom Hansan och den ursprungliga trähusbebyggelsen ersattes mer och mer av stenhus i Stockholms centrum, som var Gamla stan. Med 1600-talets stormaktstiden utvecklades även Stockholm som en huvudstad av europeisk betydelse med stor befolkningsökning. Omfattande stadsplaneringar påbörjades under 1620-talet och utvecklades under överståthållaren Clas Larsson Fleming på 1630- till 1640-talen med Flemings rutnät som lades över Norr- och Södermalm samt över delar av Gamla stan. Idéerna kom från renässansen, det skulle vara regelmässiga och rätvinkliga rutnät av gator och kvarter. På 1700-talet växte Stockholm i långsammare takt och man följde i stort, att bebygga Flemings rutnät.

Nästa viktiga expansionsfas i Stockholms urbana utveckling kom med den industriella revolutionen. Ett intensivt byggande präglade 1800-talets senare hälft. Under juristen Albert Lindhagen skapades en första generalplan, Lindhagenplanen, för Stockholms malmar och Kungsholmen för att ge staden ljus, luft och grönska. Han ville att staden skulle genomkorsas av breda, trädplanterade esplanader och boulevarder. På Norrmalm dominerade en 70 meter bred Sveaväg i nord-sydlig riktning (senare Sveavägen), på Kungsholmen en bred Drottningholmsvägen i ost-västriktning och på Södermalm en halvcirkelformad Södra Esplanaden (senare Ringvägen). Lindhagens stadsplan genomfördes bara delvis.

Från 1904 och framåt genomförde Stockholms stad stora markförvärv i södra och västra Stockholm och villabebyggelsen utanför stadens centrum började ta fart. I Enskede anlades 1908 Enskede trädgårdsstad, som var Stockholms och Sveriges första trädgårdsstad och i angränsande Örby pågick redan utbyggnaden av vad som idag anses vara Stockholms äldsta villastad, även om det skulle dröja till 1913 innan området som då tillhörde Brännkyrka inkorporerades med Stockholm.

Under Yngve Larsson som borgarråd samt stadsbyggnadsdirektörerna Albert Lilienberg och Sven Markelius skulle staden och speciellt Nedre Norrmalm anpassas till bilen och tunnelbanan. Hur det skulle gå till beskrevs i olika cityplaner mellan 1923 och 1967. I 1946 års cityplan fastställdes den stora ombyggnaden av Nedre Norrmalm, Norrmalmsregleringen, och i och med cityplan 1977 avslutades saneringen av Stockholms innerstad i förtid.

Modell av den planerade stadsdelen Norra Djurgårdsstaden 2011.

Efter andra världskriget skedde expansionen av Stockholm längs den nybyggda tunnelbanan. Tanken om en ABC-stad föddes. A stod för arbete, B för bostad och C för centrum. Årsta (1952), Vällingby (1954), Högdalen (1957), Farsta (1960), Bredäng (1962) och Skärholmen (1968), blev delvis sovstäder men alla ansågs inte lika lyckade som Vällingby. Bredäng, Skärholmen samt Tensta hörde redan till enformiga bostadsområden, som uppstod i miljonprogrammets ram. På 1980- och 90-talen skulle det byggas lågt och tätt och helst bilfritt, som i Kista, Skarpnäcks gård, Södra Stationsområdet och Hammarby sjöstad.

Efter år 2000 startades ett antal stadsutvecklingsprogram för att tillgodose den ökande befolkningen med bostäder. Översiktsplan 99 pekar ut ett stort antal utvecklingsområden, där 60 000 nya bostäder skulle kunna skapas. Dessa utgörs huvudsakligen av gamla industri- och hamnområden som kan blir till attraktiva bostäder, som projekt Lindhagen på Kungsholmen och projekt Norra Djurgårdsstaden i stadsdelen Hjorthagen. Ytterligare 20 000 nya bostäder skall kunna skapas genom förtätning inom redan befintliga bostadsområden.[44]

Närmast på tur står några av stadens sista större stadsnära industri- och järnvägsområden: Norra stationsområdet (byggstart 2010) och Lövholmen (under planering).[45][46] Beträffande Norra stationsområdet säger planarkitekten Aleksander Wolodarski: "Norra station det största jag gjort. Allt jag gjort tidigare är småflugor i jämförelse".[47]

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Arkitektur i Stockholm

En av de äldsta bevarade byggnaderna i Stockholms innerstad är Riddarholmskyrkan från slutet av 1200-talet.[48]. Den äldsta byggnaden i Stockholms kommun är Bromma kyrka som uppfördes på 1160-talet. Det medeltida slottet Tre Kronor förstördes i slottsbranden 1697. Det nuvarande Stockholms slott uppfördes i en blandning av romerskt palatsbarock och franskt renässans, det stod färdigt omkring 1750.[49]. Storkyrkan, som är domkyrka i Stockholms stift, ligger bredvid slottet och uppfördes ursprungligen på 1200-talet men har en barockexteriör från 1700-talet.

Redan på 1400-talet började staden växa utanför sina ursprungliga gränser, d.v.s. Gamla stan. Under stormaktstiden utvecklades Stockholm som en huvudstad av europeisk betydelse och 1600-talet var en period av enorm befolkningsexpansion och byggverksamhet. Vid 1600-talets mitt efterträddes renässansens stilriktning av franskt och italienskt smak. Under Gustav III:s regenttid fick Stockholm en tid av kulturell inriktat byggverksamhet. Gustav III lät bygga bland annat Gustavianska operahuset (Gustav III:s opera) vid Gustav Adolfs torg.

Under 1800-talet och industrialiseringen växte staden snabbt, med planering och arkitektur inspirerad av städer som Sankt Petersburg, Berlin och Wien. En intensiv byggboom präglade 1800-talets senare hälft. Under denna period fram till 1910 uppstod även många monumentala offentliga byggnader, så som Stockholms centralstation (1871), Kungliga biblioteket (1878), och Dramaten (1908). Den troligtvis mest kända byggnaden i staden, Stockholms stadshus skapades 1911-1923 av arkitekten Ragnar Östberg. Andra välkända arkitektoniska verk från denna tid är Stockholms stadsbibliotek och Skogskyrkogården, båda med Gunnar Asplund som arkitekt (för Skogskyrkogården även Sigurd Lewerentz).

Under 1930-talets funktionalistiska utveckling, som hade fått sitt genombrott i Sverige i samband med Stockholmsutställningen 1930, växte staden och stadsdelar som Hammarbyhöjden, Traneberg och Gärdet fram och modern infrastruktur skapades.

Efter andra världskriget stod utvecklandet av förorterna inför en ny fas i samband med införandet av Stockholms tunnelbana. Moderna projekt som Årsta, Vällingby med Vällingby centrum och Farsta uppstod, speciellt Vällingby uppmärksammades internationellt. Även innerstaden (Nedre Norrmalm) omformades, Sergels Torg och Hötorgscity skapades under 1950- och 1960-talen efter långa och engagerade diskussioner. Omdaningen blev bekant under namnet Norrmalmsregleringen.

Under 1960-talet fortsatte utbyggnaden i förorterna med massproducerade bostäder i stor skala i samband med det så kallade miljonprogrammet, som innebar att det skulle byggas en miljon bostäder på tio år i landet, de flesta i Stockholm. Nya bostadsområden som Tensta, Rinkeby och Skärholmen byggdes i snabb takt på ett industriellt sätt.

Med 1970-talets nya bostadsområden blev "tätt och lågt" och helst bilfri en förhärskande idé. Första kvartersstaden efter denna princip blev Kista (1975-1980) i norra Stockholm, följd av Skarpnäcks gård i södra Stockholm samt Dalen och Södra stationsområdet. 2000-talet inleddes med många nya stadsutvecklingsprojekt. Man räknar med ett behov av 80 000 nya bostäder fram till 2030. Bland dessa kan nämnas Lindhagen på Kungsholmen, LiljeholmskajenLiljeholmen, Norra Djurgårdsstaden i Hjorthagen och Norra stationsområdet.

Gatu- och kvartersnamn[redigera | redigera wikitext]

Sällsynt äldre handmålad gatuskylt vid Svartmangatan i Gamla stan. Överst står kvartersbeteckningen.

Gaturegleringen i Stockholm började 1637 på Norrmalm, väster om Brunkebergsåsen, för att staka ut Stoore Konnungz gatun (senare Drottninggatan som var huvudfärdvägen norrut). Öster om Brunkebergsåsen anlades Regerings gathon (senare Regeringsgatan) som blev den andra huvudfärdvägen norrut. Fram till början av 1700-talet fanns en stor oordning i Stockholms gatunamn. Med Petrus Tillaeus Stockholmskarta General Charta Öfver Stockholm med Malmare från 1733 kom ordning och viss stabilitet i namnskicket. Stadens genom tiden största namnrevision var namnrevisionen i Stockholm 1885, där ett stort antal gator och torg bytte namn. Bakgrunden till den var den omfattande gatureglering enligt Lindhagenplanen. Den person som praktiskt genomförde regeleringen var stadsingenjören Herman Ygberg.

Stockholms kvartersnamn går tillbaka till kvartersindelning i samband med de första stadsplaneringarna i staden på 1650-talet. Under den tiden lades ett rätvinkligt rutnät av gator och kvarter över staden. Initiativtagare var Clas Fleming. Vid tiden kring 1600-talets slut bestämdes även ett enhetligt system med namn, så kallade kategorinamn. För Gamla stan innebar detta att ett 90-tal namn (på latin) från den grekiska och romerska mytologin användes som kvartersnamn. Dessa namn var "konstruerade" kvartersbeteckningar och berättar inget om Gamla stans historia, till skillnad från kvartersnamnen på Malmarna som berättar mer om Stockholms utveckling. Kvartersbeteckningar har sedan dess och fram till vår tid använts som sökbegrepp i fastighetsregister och som fastighetsidentifikationen i samband med till exempel fastighetsdeklaration och fastighetsskatt eller med bygglovsärenden. I Storstockholm finns idag över 6 500 kvartersnamn och inom tullarna runt 1 200.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Stockholm har under tidigare epoker varit en viktig sjöfarts- och industristad, där exempelvis Stockholms frihamn mellan åren 1919 och 1990 var en stor omslagsplats av allehanda varor på ett tullfritt område. Idag finns ett alltmer differentierat arbetsutbud och produktionen domineras starkt av tjänster. Tjänste- och servicesektorn motsvarar omkring 85% av alla arbetstillfällen i Stockholm. Många av det svenska näringslivets största företag har sitt huvudkontor förlagt till Stockholmsregionen. IT-branschen sysselsätter idag (2009) cirka 67 600 anställda i Stockholms län inom cirka 7 100 IT-företag. Ericsson, Nokia, TeliaSonera och IBM är exempel på stora bolag inom data- och telekommunikationsbranschen i Stockholmsområdet, koncentrerade till främst Kista. Nya mindre företag inom databranschen etableras kontinuerligt.[50]

Stockholm är Sveriges finansiella centrum där de flesta Svenska banker och finansinstitut har sina huvudkontor. De största bankerna, Swedbank, Handelsbanken, Nordea och SEB, liksom Sveriges ledande försäkringsbolag (Folksam, Skandia och TryggHansa), har sina huvudkontor i Stockholm. I Stockholm finns också Sveriges huvudsakliga börs, Stockholmsbörsen. Omkring 45 % av Sveriges företag med mer än 200 anställda finns i Stockholm.[51] Under de senare åren har turismen spelat en stor roll i stadens ekonomi. Mellan 1991 och 2004 ökade antalet övernattningar från 4 till 7,7 miljoner.[52]

Stockholm är en populär och framgångsrik kongresstad med ökande andel utländska delegater. Enligt International Congress and Convention Association (ICCA) var Stockholm 2008 åtta på världsrankingen. Då hölls nära 150 kongresser i staden vilket genererade omkring 260 000 övernattningar. En kongressbesökare spenderar i snitt 4 100 kronor per dag. 2010 års kongresser beräknas ge Stockholm intäkter på omkring 1,6 miljarder kronor.[53] En av stadens stora kongressanläggningar är Stockholmsmässan i Älvsjö. Senaste tillskott är det centralt belägna Stockholm Waterfront Congress Centre som öppnade sina portar i januari 2011.

Turismnäringen[redigera | redigera wikitext]

Vandrarhemmet af Chapman och Gamla stan är två av många turistmagneter.

Stockholm lockar flest turister i Sverige, följd av Västra Götalandsregionen.[54] Stockholms city förfogade år 2000 över 82 hotell med 8 663 hotellrum. För hela Stockholms län var siffrorna 174 hotell respektive 17 058 hotellrum.[55] Svenska Turistföreningen har 12 vandrarhem i Stockholm med omgivning. Inom Stockholms län finns dessutom ett tjugotal campingplatser. I Stockholms kommun gjordes 6,28 miljoner hotell- (och vandrarhems mm) övernattningar år 2009, samt 180.000 campingövernattningar.[56] I Stockholms län tillbringade utländska och inhemska turister cirka 8,6 miljoner övernattningar år 2008, och spenderade mer än sex miljarder kronor bara på det.[57]

Den största gruppen sommarturister (juni, juli, augusti) i Stockholm utgörs av svenskar med 1 223 394 besökande, följd av tyskar med 116 786 besökande och amerikaner med 106 422 besökande (siffror avser år 2004). Norska turister hamnade på plats fem med 64 315 i antal. Jämfört med året innan stod utländska besökare - främst tyskar och italienare - för den största uppgången; 8%.[58] Sommarsäsongen 2009 kom runt 300 internationella kryssningsfartyg med cirka 440 000 besökare till staden, vilket var rekord.[59] Varje besökare beräknas spendera drygt tusen kronor under sitt Stockholmsbesök.[60]

Enligt Stockholms stads ”Visitors Board” finns bland stadens ”topp 10-sevärdheter" Gamla stan, Stockholms slott, Vasamuseet, Stockholms stadshus, Moderna museet och Skansen.[61] I en rankinglista över världens 50 dyraste hotellstäder som utfördes år 2000 av The Economic Research Departement of Union Bank of Switzerland hamnade Stockholm på plats 14 tillsammans med Bryssel, Amsterdam, Nicosia och Seoul. Dyrast var London följd av New York. Billigast var Toronto.[62]

Varuhus och köpcentrum[redigera | redigera wikitext]

Varuhuset NK, Hamngatan invigdes 1915.

Stockholm har ett stort shoppingutbud. På varuhuset NK, som öppnade sina portar redan den 22 september 1915 vid Hamngatan, kan man hitta de största varumärkerna. År 1915 fick Stockholm ytterligare ett stort varuhus när Johan Petter Åhlén lät uppföra Åhléns Söder vid Götgatan på södra Södermalm. Knappt 50 år senare invigdes Åhléns City, som ligger i hörnet Drottninggatan/Klarabergsgatan, nära Sergels torg.

I Stockholms län finns idag ett stort utbud av varuhus, köpcentrum och liknande anläggningar för inköp och förströelse. Affärsidén att sälja ett stort utbud av varor och tjänster på ett och samma ställe, under samma tak och med en central varuhusledning introducerades i Stockholm på 1800-talets slut när KM Lundbergs varuhus vid Stureplan öppnade sina portar 1898.

Innan dess fanns en varuhusliknande basar längs Norrbros västra sida, det var butikslängan Norrbrobasaren. Längan uppfördes 1838-39 och revs 1904 i samband med bygget för nya Riksdagshuset. Här flanerade "fint folk" och vid Albert Bonniers boklåda möttes konstnärer, vetenskapsmän, författare och skådespelare.[63] De båda äldsta varuhusen i Stockholm som fortfarande existerar är NK vid Hamngatan och Åhléns SöderSödermalm som båda invigdes 1915. Under efterkrigstiden uppstod ett antal förortscentra kring Stockholm där arbete, bostad och centrum kombinerades till den så kallade ABC-staden. Till dem räknas bland annat Vällingby centrum och Farsta centrum. Sedan dess har Stockholms läns varuhus och köpcentra genomgått många förvandlingar.

Hela tiden dyker upp nya shoppingområden ofta långt utanför staden. Det kräver transport i egen bil, vilket har rönt viss kritik och krav på etableringsstopp för nya köpcentra.[64] Handelns utredningsinstitut anser dock att Stockholm har plats för ännu fler köpcentra på sikt.[65] Stockholms för närvarande (2010) nyaste shoppingcenter är Bromma Blocks som år 2006 byggdes i Bromma flygplats gamla hangarer, senaste etappen invigdes i slutet av september 2010.

Kultur, nöjen och idrott[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kultur i Stockholm

Stockholm är en stor stad med ett aktivt kulturliv och eftersom det är en huvudstad finns där många nationella kulturinstitutioner. KulturhusetSergels torg anses vara en av Sveriges största kulturinstitutioner.[66] Tre av Unescos världsarv ligger i Stockholmsområdet; Drottningholms slott och Birka (båda i Ekerö kommun), samt Skogskyrkogården (Stockholms kommun). En av Stockholms största turistattraktioner är högvakten som bedrivs vid Stockholms och Drottningholms slott. År 1998 var Stockholms kommun europeisk kulturhuvudstad. Årligen anordnas Stockholms Kulturfestival och Stockholm Pride under sommaren.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Skalden Carl Michael Bellman, författaren och dramatikern August Strindberg och författaren Hjalmar Söderberg är några som gjort staden till en del av sina verk. Även barnboksförfattaren Astrid Lindgren, som hade sitt ursprung i Vimmerby i Småland, var bosatt i Stockholm under hela sitt liv som författare, och flera av hennes böcker utspelar sig här. Författaren Per Anders Fogelström skrev Stad-serien, som skildrar Stockholm från 1800-talet fram till mitten av 1900-talet.

Några välkända litterära figurer som verkat i Stockholm är bland andra Movitz, Ture Sventon, Karlsson på taket, Hubert Norlén, Martin Beck, Harry Friberg, Anderssonskans Kalle och Doktor Glas.

Museer[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Museer i Stockholm

Stockholm är en av världens mest museitäta städer, med omkring 70 museer, som besöks av mer än 9 miljoner personer varje år.[67]

De mest besökta museerna är Skansen och VasamuseetSödra Djurgården, båda med över 1 miljon besökare per år.[68] Skansen är världens första friluftsmuseum, invigt 1891 av Arthur Hazelius. På Vasamuseet visas regalskeppet Vasa, världens enda bevarade 1600-talsgaleon. På Djurgården och platsen där Stockholmsutställningen 1930 ägde rum ligger ytterligare två museer: Tekniska museet och Sjöhistoriska museet.

Nationalmuseum finns Sveriges största konstsamling, museet är ledande konst- och designmuseum. Samlingarna omfattar äldre måleri, skulptur, teckningar och grafik samt konsthantverk och design fram till idag. Naturhistoriska riksmuseet, beläget i Frescati, i närheten av Stockholms universitet, är ett biologiskt och geologiskt museum. På Djurgården och platsen där Stockholmsutställningen 1930 hölls ligger ytterligare fem museer: Tekniska museet, Polismuseet, Riksidrottsmuseet, Etnografiska museet och Sjöhistoriska museet. På Skeppsholmen finns Moderna museet, Arkitektur-och designcentrum och Östasiatiska museet.

Stockholms gamla observatorium, är ett observatorium och ett museum, som ligger högst uppe på Observatoriekullen, vid korsningen Sveavägen och Odengatan i Vasastaden. I museet finns bland annat en världsunik temperaturslinga som visar medeltemperaturen under årets varmaste (juli) och kallaste (februari) månad från 1756 fram till idag. Som museibesökare kan man i denna historiska miljö, vissa dagar om året vid klart väder, observera stjärnhimlen.

Konst[redigera | redigera wikitext]

Stockholm har flera framstående konstmuseer; däribland de stora Moderna Museet och Nationalmuseum för modern respektive äldre konst i olika former. Bland Stockholms övriga konstmuseer brukar nämnas Millesgården, Thielska galleriet, Waldemarsudde och privata Bonniers porträttsamling. Även Nordiska museet förfogar över en större konstsamling med bland annat verk av August Strindberg.

Teatrar[redigera | redigera wikitext]

Stockholm har många teatrar, som Kungliga Dramatiska Teatern (Dramaten) och Kungliga Operan (se även under "Musik"). Några andra teatrar i Stockholm är Stockholms stadsteater, Teater Galeasen, Folkoperan, Moderna dansteatern, Göta Lejon, Södra teatern, Chinateatern, Vasateatern och Oscarsteatern.

Biografer och film[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Biografer i Stockholm

De första försök med permanenta biografsalonger i Stockholm gjordes i slutet av 1800-talet efter att kinematografen hade demonstrerats på Stockholmsutställningen 1897. Innan dess var det mest kringfarande som visade upp biografen som en sorts kuriös underhållning. År 1905 hade Stockholm tio biografer och vid utgången av 1909 hade siffran stigit till 25 fasta biografsalonger. Flest antal biografer fanns 1943, då hade Stockholm 110 salonger. Flest biobesökare noterades 1956 med 16,8 miljoner detta år.[69]

Den äldsta biografen som har varit drift alltsedan den byggdes är Zita, som uppfördes redan 1913 under namnet Vinter-Palatset. Den vackraste är Skandia-Teatern invigd 1923 och byggd efter arkitekt Gunnar Asplunds ritningar. På 1990-talet och senare öppnade flera nya "Filmstäder", alltså SF:s koncept till multibiografer.

Stockholms filmfestival arrangeras varje höst sedan 1990. Tempo dokumentärfestival är Sveriges största festival för dokumentärfilm. Ett flertal mindre filmfestivaler arrangeras också i Stockholmsområdet. Film Stockholm är ett regionalt resurscenter för film inom Stockholms läns landstings kulturförvaltning, med stöd från Svenska Filminstitutet.[70]

Musik[redigera | redigera wikitext]

Kungliga Operan, foajé och huvudtrappa 2009.
Huvudartikel: Musik i Stockholm

Kungliga Operan (även kallad Kungliga Teatern) är Sveriges nationalscen för opera och balett. Operan är belägen mellan Gustav Adolfs torg och Kungsträdgården. Operabyggnaden är även hemvist för Kungliga Baletten och Kungliga Hovkapellet. Byggnaden är ritad i nybarockstil av arkitekt Axel Anderberg och invigdes den 19 september 1898. På platsen låg tidigare det Gustavianska operahuset som revs 1892.

Stockholms konserthus ligger i stadens centrum vid Hötorget i hörnet Kungsgatan och Sveavägen. Byggnaden uppfördes åren 1924-26 efter ritningar av arkitekt Ivar Tengbom. Byggnaden räknas som en höjdpunkt i den svenska 20-talsklassicismen, och Stora salen har plats för 1770[71] (eller kanske 1782[72]) personer.

I Stockholms konserthus utdelas den 10 december varje år Nobelprisen i medicin, fysik, kemi och litteratur. Stockholms konserthus tjänstgjorde parallellt med konsertverksamheten även som teater under namnet Konserthusteatern, under ledning av skådespelaren Gösta Ekman d.ä. och regissören Per Lindberg. Utanför byggnaden bildar Carl Milles fontängrupp, Orfeus-brunnen från 1936 en viktig accent.

Berwaldhallen är en konserthall som ligger på Östermalm vid Dag Hammarskjölds väg 3. Byggnaden uppfördes 1976–1979 av Sveriges Radio som hemvist för Sveriges Radios symfoniorkester. Huset ritades av arkitekterna Erik Ahnborg och Sune Lindström. Cirka två tredjedelar av byggnaden är nedsprängd i berget. Berwaldhallen är uppkallad efter Franz Berwald.

Stockholm Jazz Festival är en av Sveriges äldsta festivaler som ägde rum sedan 1980 på Skeppsholmen i juli varje år. Namnet är numera Stockholm Jazz Fest och kommer år 2011 att finnas på Skansen.[73]

Stockholm har ett rikt körliv där bland andra Radiokören, Gustaf Sjökvists kammarkör, Stockholms Gosskör och Mikaeli Kammarkör hör till de mest kända.

Restauranger[redigera | redigera wikitext]

I Stockholm finns över 1 000 restauranger[74]. Bland de mest kända och prisade, och även dyraste, finns michelinkrogarna Edsbacka, Esperanto, Fredsgatan 12, Leijontornet, Lux, Mathias Dahlgren och Operakällaren. Bland andra klassiska Stockholmsrestauranger brukar även nämnas Gondolen, Ulla Winbladh, Wedholms Fisk, Ulriksdals Wärdshus Den Gyldene Freden och Stallmästaregården.

Stallmästaregården eller kort "Stallis" är stockholmstraktens äldsta kvarvarande utvärdshus med samma funktion sedan 1600-talets mitt. Drottning Kristina brukade ofta rida och jaga i trakterna kring Brunnsviken och när hon år 1645 passerade stallmästare Håkanssons gård med sitt följe, beslöt hon sig att fira midsommar där. Ryktet om detta spred sig i staden och stallmästaren Ebbe Håkansson beslöt sig därefter att öppna ett värdshus.

Stockholms äldsta restaurang är Zum Franziskaner på Skeppsbron som härstammar från 1421 men dess nuvarande lokal är från 1906.

Nöjesliv[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Nöjesliv i Stockholm
Entrén till Berns salonger juli 2008.

Stockholm har ett stort antal barer, pubar och nattklubbar. De största nöjesdistrikten ligger kring Stureplan och Götgatan. Vid Stureplan finns bland annat nattklubbarna Sturecompagniet och Spy Bar som drivs av Stureplansgruppen. Till andra mer kända klubbar kan räknas Café Opera och Patricia. Bland nöjesetablissemangen återfinns Wallmans salonger, Golden Hits och Norra Brunn. Även ett kasino finns, Casino Cosmopol. Till de klassiska nöjesscenerna kan även räknas Nalen och Fenixpalatset.

Berns salonger uppfördes 1862–1863 av konditorn Heinrich Robert Berns efter arkitekt Johan Fredrik Åboms ritningar. Invigning skedde 1 augusti 1863.[75] Med sin medarbetare Magnus Isæus utvidgade han 1885 byggnaden med ytterligare en salong, vinkelställd mot den ursprungliga och samtidigt bytte man namn från Berns Salong till Berns Salonger. Berns salong var en av Europas stora restauranger på sin tid och spelade en stor roll i Stockholms nöjesliv; 1866 visades här cancan för första gången för en svensk publik.

Sport och sportanläggningar[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sport i Stockholm

De största publiksporterna i Stockholm är fotboll och ishockey. De största idrottsklubbarna är AIK, Djurgårdens IF och Hammarby IF.

Stockholm var värd för de olympiska sommarspelen 1912. Stockholms Olympiastadion, som byggdes för det ändamålet efter ritningar av arkitekt Torben Grut, har sedan dess använts för åtskilliga sporttävlingar, huvudsakligen fotboll och friidrott. Stadion var AIK:s hemmaarena 1912-1936 och var sedan hemmaarena för Djurgårdens IF mellan 1936-2013, efter att AIK flyttat till den nybyggda nationalarenan Råsundastadion.

Globen, (internationellt kallad: Stockholm Globe Arena), är en arena belägen i Globenområdet i stadsdelen Johanneshov i Stockholm. Den invigdes den 19 februari 1989 och är världens största sfäriska byggnad. I arenan hålls vid sidan om olika idrottsevenemang även konserter och uppträdanden. En annan storarena, Råsundastadion, byggdes 1937 och var belägen i Solna. Denna är numera riven och ersatt av den nya nationalareran Friends Arena i närhet av Solna station. Friends Arena, som ursprungligen hette Swedbank Arena, används som hemmaplan för AIK och svenska fotbollslandslaget. Söder om staden uppfördes även Tele2 Arena, som invigdes i juli 2013, där Hammarby och Djurgården spelar sina hemmamatcher.

Några större arrangemang i uval:

  • Stockholm Marathon är ett årligt maratonlopp genom Stockholms centrala delar. Starten går utanför Stockholms Olympiastadion och målgången är inne på stadion. Loppet är det största maratonloppet i Sverige med över 15 000 deltagare.
  • DN-galan är en årligen återkommande friidrottstävlingStockholms stadion. Galan grundades av Sixten Borg och arrangerades första gången den 4-5 juli 1967. Galan är numera Sveriges största årligen återkommande sportevenemang.
  • Tjejmilen är en årlig löpartävling för damer som går på en 10 km lång löparbana runt Djurgården. Första Tjejmilen hade premiär den 19 augusti 1984.
  • Midnattsloppet är en löptävling som arrangeras förutom i Stockholm även i Göteborg och Köpenhamn av Hammarby IF. Det första midnattsloppet ägde rum på Södermalm i Stockholm 1982. Loppets längd varierade fram till 1995, när distansen bestämdes slutgiltigt till 10 000 meter.
  • Riddarfjärdssimningen är en simtävling på Riddarfjärden som arrangeras årligen i början av augusti. Föregångaren till Riddarfjärdssimningen var Strömsimningen som började 1920 och inställdes 1927 på grund av den dåliga vattenkvalitén. 1976 upptogs tävlingen igen under namnet "Riddarfjärdssimningen" sedan vattenproverna i Riddarfjärden åter blivit fullt acceptabla. Numera går den 1 600 meter långa sträckan mellan Stockholms stadshus och Rålambshovsparken. Tillsammans med Midnattsloppet ingår Riddarfjärdssimningen i Stockholm 2atlon.

Media[redigera | redigera wikitext]

I staden bedriver morgontidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Dagens Industri, kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen sin verksamhet. Det finns också gratistidningar så som Metro och Stockholm City.

TV-koncernen TV4-gruppen, har sin bas i Stockholm. Sveriges Television (SVT) har också sitt huvudkontor i Stockholm. Även de andra stora TV-koncernerna MTG (bl.a. TV3, TV6, och TV8), ProSiebenSat.1 Media (bl.a. Kanal 5 och Kanal 9) har sin bas i Stockholm. TV4 och SVT har båda redaktioner som sänder lokala nyhetsprogram (Stockholmsnyheterna respektive ABC) över Stockholm med omnejd.

Demografi och språk[redigera | redigera wikitext]

Stockholms län har Sveriges lägsta genomsnittsålder, 39 år, och är den mest folkrika regionen med 21,5 procent av landets befolkning, men bara 1,3 procent av landets totala yta. Könsfördelningen i länet är 49 procent män och 51 procent kvinnor.[76]

Huvudspråket i Stockholm liksom Sverige är svenska. En stor andel av befolkningen har dessutom kunskaper i engelska.

Dialekter[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Stockholmska

De dialekter, sociolekter och etnolekter som talats i Stockholmsområdet har skiftat kraftigt. Ekensnacket var utbrett under 1900-talet, och i dag är den så kallade förortssvenskan vanlig i vissa förorter.

Minoriteter[redigera | redigera wikitext]

73 procent av befolkningen i Stockholms län har svensk bakgrund, medan resterande del, 27 procent, har utländsk bakgrund. I övriga landet är motsvarande andel 84,5 procent med svensk bakgrund och 15,5 procent med utländsk bakgrund.[76]

I Stockholms stad utgör cirka 10 procent någon av de nationella minoriteterna: samer, sverigefinnar, tornedalingar, judar och romer.[77] I Stockholms grundskola ges därför undervisning i samiska, finska, tornedalsfinska, jiddisch och romani chib, de nationella minoritetsspråken.[78] I Stockholms skolor förekommer totalt 60 olika språk.[79]

Forskning och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Bönsalen i Wallinska skolan 1908.

Utbildningen i Stockholm började med medeltidens klosterskolor. I Stockholm fanns två klosterskolor; vid franciskanernas GråbrödraklosterRiddarholmen och vid dominikanernas Svartbrödraklostret vid Svartmangatan.[80]

En tidig skolform var trivialskolor ("lägre" lärdomsskolor och latinskolor som meddelade undervisning). En av dem var Nicolai skola som är dokumenterad sedan 1315 men tros ha funnits från slutet av 1200-talet och anses vara stadens äldsta skola utöver klosterskolorna.[81] Collegium regium Stockholmense var en tidig högskola, som bildades av kung Johan III år 1576 i Stockholm men flyttades 1593 till Uppsala universitet.

Under 1700-talet grundades flera högskolor och akademier, som Kungliga Akademien för de fria konsterna (1735), Kungliga Vetenskapsakademien (1739), Kungliga musikhögskolan (1771), Dramatens elevskola (1787) och Militärhögskolan Karlberg (1792). I enlighet med Alfred Nobels testamente utdelas sedan 1901 Nobelprisen i fysik och kemi av Kungliga Vetenskapsakademien.

Sofia folkskolaSödermalm invigdes 1818 och var den första folkskola som byggdes på stadens initiativ. Redan innan den allmänna skolplikten infördes 1842 fanns redan ett fyrtiotal offentliga skolor, där barn från både arbetar- och medelklass fick sin (frivilliga) undervisning.

Den sexåriga skolplikten introducerades 1882 och då kom skolhusbyggen igång på allvar. Flera stora "folkskolepalats" uppfördes runtom i staden, bland dem Katarina södra skola (1888), Matteusskolan (1902), Kungsholmens realskola (1908), Blommensbergsskolan (1890-1920) och Sofia skola (1910). Runt sekelskiftet 1900 fanns 36 000 skolpliktiga barn i Stockholm, av dem gick 75% i folkskolor medan cirka 6000 barn från välsituerade hem fick privatundervisning.[82] En ärevördig skola är Handelshögskolan i Stockholm som grundades 1909 på initiativ av det svenska näringslivet, och är därmed Sveriges äldsta handelshögskola.

På 1930- 1940- och 1950-talen uppfördes många moderna "läroverk", som Södermalmsskolan (1935-36), Zinkensdammsskolan (1936), Polhemsgymnasiet (1938), Statens normalskola (1949) och Åsö gymnasium (1950). Ofta var det för tiden välkända arkitekter som ritade de nya skolbyggnaderna i modernismens formideal, bland dem Paul Hedqvist, David Dahl, Nils Ahrbom och kollegan Helge Zimdahl.

Stadens största utbildningsplats är Stockholms universitet. Den centrala verksamhet flyttade under 1970-talet från Stockholms innerstad till Frescati, men redan sedan 1960-talet började universitetets campusområde anläggas. 2009 hade universitetet över 27 400 studerande.[83] Det blir även allt svårare att skaffa fram passande studentbostäder i Stockholm. År 2008 fanns i Stockholm 8 858 bostäder för studenter, samtidigt som 22 541 stod i kö.[84]

Förutom Stockholms universitet ligger i Stockholm två av Sveriges största universitet; Karolinska institutet (medicin) och Kungliga Tekniska högskolan (teknik och naturvetenskap). I staden finns dessutom en lång rad högskolor, bland dem Beckmans Designhögskola, Dans- och cirkushögskolan, Dramatiska Institutet, Försvarshögskolan, Gymnastik- och idrottshögskolan, Kungliga Konsthögskolan, Konstfack, Kungliga Musikhögskolan, Röda Korsets högskola, Södertörns högskola, Teaterhögskolan och Teologiska högskolan.

Kista är sedan 1980-talet känt som Sveriges största centrum för informationsteknologi. Här ligger huvudkontoret för Ericsson samt Sverige-kontoren för bland andra IBM och Nokia. I Campus Kista finns filialer till Kungliga Tekniska högskolan och Stockholms universitet med cirka 5000 studenter. Kista Science City med Kista Science Tower har den högsta koncentrationen av forskare inom informationsteknologin i norra Europa. Här verkar över tusen forskare inom forskning och utveckling.[85]

I en internationell jämförelse från år 2008 av världens 500 främsta utbildningsplatser, som utförs varje år av Center for World-Class Universities vid Shanghai Jiao Tong-universitetet i Shanghai ligger Karolinska institutet på plats 51 (i Sverige plats 1) och Stockholms universitet på plats 86 (i Sverige plats 3 efter Uppsala universitet). KTH hamnar enligt denna lista tillsammans med Chalmers, Göteborgs universitet och Umeå universitet på plats 201-302 i världen. I utvalskriterierna ingår personal, utmärkelser, citeringar, forskningsresultat, storlek och kvalité på utbildningarna.[86]

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Stockholm är Sveriges största knutpunkt för transporter. Större delen av person- och godstrafiken mellan södra och norra Sverige sker via Stockholm. Stockholm är naturligt den största hamnstaden i Sveriges demografiska tyngdpunkt; Mälardalsregionen, med direkt vattenförbindelse till andra städer kring Mälaren samt Östersjön. Mellan Stockholm och Uppsala finns Sveriges största flygplats, Arlanda, och staden förfogar även över en stadsflygplats; Stockholm-Bromma flygplats. Inom Storstockholm finns ett nätverk av motorvägsförbindelser som sträcker sig söderut, västerut och norrut. Stockholm genomkorsas av flera järnvägar och till den spårbundna kollektivtrafiken hör pendeltåg, tunnelbana, lokaltåg och spårvagn.

Vägnät[redigera | redigera wikitext]

Essingeleden söderut
En av Södra länkens tunnlar

Stockholms geografiska läge på några öar mellan Mälaren och Östersjön har varit en bra plats när transporter av människor och gods huvudsakligen gick på vattnet. För transporter till lands var alla vattendrag ett besvärligt hinder och på medeltiden fanns bara några få färdvägar mot söder respektive norr. Ända fram till 1670-talet var Göta landsväg den enda vägförbindelsen söderut mot Götaland.

Med Sverige som stormakt kom även viljan att ge Stockholm ett "modernt" gatunät och Clas Fleming genomförde stadens första gaturegleringar på 1600-talets mitt. Fler gaturegleringar följde; Albert Lindhagens stadsplaneringar på 1800-talets slut och Yngve Larssons förnyelse av Stockholm på 1900-talets mitt, där Norrmalmsregleringen innebar en stor förändring för både vägtrafiken och kollektivtrafiken i innerstaden. På 1930-talet var det en av stadsplanerarnas och samhällsplaneringens viktigaste uppgifter att planera Stockholms vägnät för den förväntade fordonsökningen. Då skapades flera stora infrastrukturprojekt i Stockholm. Nästan samtidigt invigdes Västerbron (1935), Tranebergsbron (1934) och Slussen (1935). På 1960-talet skisserade man även Stockholms yttre trafikplan med en ringled som är fortfarande (2009) inte helt genomförd.

Enligt 1960-års trafikplaner skulle ett omfattande nät av stadsmotorvägar och trafikleder anpassa Stockholm till bilismen. Projekt som Brommagrenen, Blasieholmsleden och Salemsleden lades ner i början av 1970-talet. Stockholms ringled har diskuterats allt sedan 1920-talet och är fortfarande inte fullbordad. Man bygger för närvarande på Norra länken (klart 2015) medan motorvägsringens sista del, Österleden, fortfarande är i planeringsstadiet. Förbifart Stockholm är en västlig kringfart som diskuteras ingående. Största delen av vägen, drygt 17 av 21 kilometer, föreslås gå i tunnel. Byggstarten planeras till år 2012 och byggtiden är minst åtta år.

Huvudleden mot syd utgörs idag (2010) av Essingeleden och Södertäljevägen (med Europavägarna E4 och E20), mot väst är det Drottningholmsvägen och Bergslagsvägen, mot nord är det Uppsalavägen (E4) och Roslagsvägen (E18) och mot nordöst Lidingövägen (E20). Mot öst och sydöst leds trafiken på Värmdöleden, Nynäsvägen respektive Huddingevägen.

Motortrafiken i Stockholm och omgivning är Sveriges mest omfattande storstdatrafik och Essingeleden är den mest belastade infartsleden med i genomsnitt 160 000 fordon/dygn (2007). Stockholm är den första stad i Sverige som har trängselskatt i innerstaden sedan år 2010.

Vägtrafikolyckor i Stockholm har registrerats och utvärderats första gången år 1914. Då polisrapporterades 600 trafikolyckor med 20 omkomna personer i Stockholm, det var lika många dödade som år 2000, men med betydligt lägre befolkningsantal och bara omkring 3 200 registrerade motorfordon på Stockholms gator. Trots en rad trafikförbättringsåtgärder steg olyckstalen till en första topp år 1930 med 45 dödade. Efter andra världskriget fortsatte ökningen av dödstalen, särskilt under 1950- och 1960-talen och nådde 1960 och 1968 över 70 dödade personer i Stockholmstrafiken, en notering som därefter inte skulle uppnås igen. På 1970-talet sjönk antal omkomna i Stockholmstrafiken kraftig och år 2006 noterades den hittills lägsta siffran med 7 dödade. Detta är såväl nationell som internationell en mycket låg siffra.[87]

Kollektivtrafik[redigera | redigera wikitext]

Ett tunnelbanetåg av typen C20T-Centralen

Stockholms kollektivtrafik består av pendeltåg, tunnelbana, lokaltåg, spårvagn, buss, och skärgårdsbåt. Den landstingsägda trafikhuvudmannen Storstockholms Lokaltrafik (SL) ansvar för trafiken till lands det likaledes landstingsägda Waxholms Ångfartygs AB ansvarar för sjötrafiken. Båda företagen anlitar entreprenörer för trafiktjänsterna.

Tunnelbanan går i sin helhet inom tätorten. I banlängd ligger Stockholms tunnelbana på cirka 20:e plats bland världens tunnelbanor. Den är därmed en av de största i förhållande till folkmängden i den stad den betjänar. Den har 110 km spårlängd och 100 stationer, fördelade på tre banor – grön, röd och blå - vilka trafikeras av totalt sju linjer.

Stockholms tunnelbana är den enda i Sverige och sedan invigningen 1950 en stor och mycket viktig kommunikationslänk för invånarna i Stockholm. Stora delar av tunnelbanans ytnät var från början förortsspårvägar, såsom delar av banan mot Fruängen, Mälarhöjden, Islandstorget, Skogskyrkogården och Stureby. Av det gamla ytterstadsnätet är det endast Nockebybanan och Lidingöbanan som fortfarande är spårväg.

Runt staden byggs en ny spårvägslinje ut, Tvärbanan, som i nuvarande sträckning går strax utanför tullarna mellan Sickla Udde-Gullmarsplan-Liljeholmen-Alvik. En utbyggnad från Alvik, via Sundbyberg till Solna påbörjades 2009 och beräknas klar 2013[Uppdatering behövs].

Inne i centrala Stockholm byggs nu en ny spårväg mellan Sergels Torg och Djurgården. Denna första etapp på blott 600 meter kommer inom kort att förlängas mellan Sergels Torg till Hornsberg samt Djurgårdsbron och Värtan-Ropsten där den sedermera binds samman med Lidingöbanan. Det finns även långtgående planer att konvertera blåbusslinje 4 till spårväg samt en ny spårväg mellan Odenplan och Karolinska Sjukhuset, möjligen med förlängning till Solna Centrum.

Snabbtrafiken till och från flygplatserna Arlanda och Bromma drivs privat separat från SL, med Flygbussarna som tillhandahåller buss, och Arlanda Express snabbtåg.

Järnväg[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Järnväg i Stockholm
Centralhallen på Stockholms centralstation.

Stockholm genomkorsas av flera järnvägar. Stockholms Central är landets största järnvägsknutpunkt. Härifrån utgår persontågen på Ostkustbanan, Mälarbanan, Västra stambanan, Södra stambanan, Svealandsbanan och Nynäsbanan.

Godstrafiken till och från Stockholm är omfattande. De stora knutpunkterna är Älvsjö och Tomteboda. Från Tomteboda utgår även godsbanan Värtabanan.

Stockholms centralstation är centrum för den tyngsta tågtrafiken i landet och 80 procent av alla rikståg passerar någon gång under sin färd Stockholm C. Det går många regionala tåg från Stockholm och området som har kontakt med dessa tåg har med åren ökat. Tågen går bland annat till Uppsala och Eskilstuna men även så långt som till Gävle, Arboga och Linköping. Det går också tåg på längre sträckor och bland dessa utgörs de snabbaste och tätaste förbindelserna av SJ 2000-tåg. Dessa tåg går bland annat till Köpenhamn och Göteborg. Nattåg med sovvagnar går till övre Norrland, Skåne och Oslo.

Stommen i den regionala tågtrafiken utgörs av Stockholms pendeltåg. Dessa utgår från Stockholm C och går till Bålsta, Märsta, Södertälje centrum och Västerhaninge (ibland anslutning i Västerhaninge för vidare färd mot Nynäshamn). På dessa linjer finns viktiga pendeltågsstationer som Upplands Väsby, Västerhaninge och Älvsjö. De två mindre järnvägarna Roslagsbanan och Saltsjöbanan trafikeras av lokaltåg. De utgår från Stockholms östra respektive Slussen.

Arbeten med Söderströmstunneln för Citybanan i december 2010. Första sänktunneln har lagts i position och den andra delen har anlänt för invändiga betongarbeten.

Den södra infarten till Stockholm C som trafikeras av cirka 600 tåg varje dygn, innebär en flaskhals i det svenska järnvägsnätet. Den har endast två spår. I rusningstrafik samsas både fjärrtåg, regionaltåg, pendeltåg och godståg på dessa spår. Spårbristen gör att risken för störningar är stor och de kan sprida sig över hela det nationella järnvägsnätet. Denna järnvägssträcka har på grund av dessa omständigheter fått öknamnet "getingmidjan".

För att avlasta dagens två spår anläggs för närvarande (2010) nya pendeltågsspår, separerat från annan järnvägstrafik, den så kallade Citybanan. Citybanan är en sex kilometer lång järnvägstunnel som byggs under Stockholms centrala delar. Förbindelsen kommer att få dubbla spår samt en service- och räddningstunnel genom centrala Stockholm. I projektet ingår två nya underjordiska stationer, Stockholm City station (under T-centralen) och Stockholm Odenplan station, samt en 1,4 kilometer lång järnvägsbro i Årstaberg. Tunneldelen under Söderström utförs med hjälp av tre sänktunnlar.

Citybanan har beskrivits som det mest komplicerade infrastrukturprojektet som har planerats i Sverige i modern tid. För den nya järnvägstunneln krävs omfattande sprängningsarbeten under Stockholms centrala delar i direkt anslutning till känsliga äldre hus och känsliga infrastrukturanläggningar som tunnelbanan och ledningstunnlar.[88] Officiell byggstart hölls 24 januari 2009 och Trafikverket räknar med trafikstart år 2017. Kostnaden för banan beräknas bli 16,3 miljarder kronor i 2007 års penningvärde.

Flygtrafik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Flygtrafik i Stockholm

Stockholms största och internationella flygplats är Arlanda, belägen i Sigtuna kommun, Stockholms län, cirka 40 km från Stockholms city.

I Stockholm finns även cityflygplatsen Bromma flygplats som invigdes 1936, cirka 10 km från city. Dess andel av Stockholms flygtrafik har från 1960-talet minskat till Arlandas fördel, men har de senaste åren fått ett växande antal utrikesdestinationer (Bryssel och Århus). Det buller som flygplatsen ger upphov till har skapat en opinion som under de senaste decennierna har krävt att flygplatsen skall läggas ned. Stockholms kommun äger marken, och har avtalat med luftfartsverket att myndigheten har rätt att disponera marken fram till 31 december 2038[89] då bland annat betydelsen av en citynära flygplats bedömts överväga nackdelarna.

Även Skavsta flygplats i Nyköping och Västerås flygplats fungerar som flygplatser åt många resenärer till och från Stockholm, trots avstånden (110 km respektive 105 km från city). Flera lågprisflygbolag trafikerar de flygplatserna.

Sjöfart[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sjöfart i Stockholm
M/S Century anlöper Stockholm 2009.
Djurgårdsfärjan, Djurgården 10, ett av Waxholmsbolagets fartyg.

På grund av Stockholms läge på gränsen mellan Mälaren och Östersjön har staden i alla tider varit en sjöfarts- och hamnstad. På medeltiden var sjöfarten i samband med Hansan betydelsefull för att Stockholm växte fram som rikets ledande stad. På 1670-talet fanns 28 stora skepp registrerade i staden, jämfört med 22 skepp totalt i övriga svenska städer som hade rätt att bedriva utrikeshandel.[90]

Sverige dominerade under en stor del av 1700-talet världshandeln med järn och tjära och handeln gick huvudsakligen via Stockholm.[91] Under 1800-talets första hälft försköts utrikeshandeln allt mer från Östersjön mot Nordsjön. Göteborgs betydelse som en svensk import-och exporthamn ökade medan Stockholms hamns andel av Sveriges utrikeshandel sjönk. På 1860-talet blev Göteborg landets största exporthamn.[92]

År 1909 grundades Stockholms hamnstyrelse med ansvar för hamnens drift och investeringar. Styrelsen beslöt att bygga ut befintliga hamnar och anlägga nya, bland dem Stockholms frihamn som startade sin verksamhet 1919.

I takt med att godstrafiken via Stockholms hamnar minskade efter 1960-talet ökade samtidigt kryssningstrafiken, främst på Finland och efter Sovjetunionens fall även på Baltikum. År 2009 öppnades en ny kryssningsterminal på Frihamspiren i Frihamnen som i framtiden tillsammans med Värtahamnen och Stadsgårdshamnen kommer att svara för Stockholms internationella sjöfart. På sikt kommer godshanteringen att avvecklas i frihamnsområdet och flytta ut till Norvikudden vid Nynäshamn. Idag är det det kommunala bolaget Stockholms Hamnar som har uppdraget att främja sjöfarten och säkra Stockholmsregionens varuförsörjning. 2009 kom 274 kryssningsfartyg med 430 000 passagerare till staden. För 2011 räknar Stockholms hamnar med att 300 kryssningsfartyg skall lägga till i stadens hamnar.[93]

Stockholms läns landsting har huvudansvaret för året-runt-trafiken i Stockholms skärgård (från Arholma till Landsort) genom det helägda bolaget Waxholmsbolaget. Rederiet har delvis egna fartyg men köper även in tjänster från lokala rederier. Deras Djurgårdsfärjor är ett välkänt inslag i Stockholms stadsbild. Sammanlagt har skärgårdstrafiken cirka 1,8 miljoner passagerare per år medan hamntrafiken med Djurgårdsfärjan har cirka 2,5 miljoner passagerare per år.[94] Dessutom finns det många nöjes- och charterrederier, det mest kända är det så kallade Strömma Kanalbolaget.

Tekniska försörjningssystem[redigera | redigera wikitext]

Under andra hälften av 1800-talet startades flera stora infrastrukturprojekt i Stockholm, i en tidsepok som även kallas den industriella revolutionen. Då byggdes gasverket vid Klara sjö (1853), vattenverket vid Årsta (1861) och med byggandet av Brunkebergs elektricitetsverk (1892) kom elförsörjning till stånd. År 1853 grundades Kongl. Elecktriska Telegraf-Werket, föregångaren till Televerket. 1853 räknas även som startår för telekommunikationer i Stockholm och i Sverige, när den första elektriska telegraflinjen anlades mellan Stockholm och Uppsala.[95]

Stadsgas och naturgas[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Gas i Stockholm
Spaltgasverket stängde i januari 2011.

Stadsgas har funnits sedan 1850-talet i Stockholm och till en början matades bara stadens lanternor med det nya mediet. I december 1853 tändes den första gaslyktan med gas från Klaragasverket vid Klara sjö, och i januari 1854 fanns 900 gaslyktor i innerstaden. När tidpunkten för Klaragasverkets ytterligare utvidgning kom väcktes tanken att anlägga ett nytt gasverk i dåvarande Hjorthagen inom Kungliga Djurgården, intill Husarviken och Lilla Värtan. Efter 1950 ökade efterfrågan starkt. Gaspannor för uppvärmning och varmvattenberedning blev mycket populära. År 1955 hade verket sin största produktion någonsin, då 174 miljoner m3 gas tillverkades. Vid toppåren under 1950-talets andra hälft fanns i Stockholm 259 000 gasmätare, 224 000 gasspisar och ledningsnätet sträckte sig 939 km.

Den gamla stadsgasen har spelat ut sin roll och spaltgasverket i Hjorthagen lämnar plats för 5 000 bostäder och nya arbetsplatser som skall börja byggas 2010 under namnet Norra Djurgårdsstaden. Totalt har över 16 000 spisar och gaspannor bytts till apparater som är godkända för den nya stadsgasen, som består av en blandning av naturgas, luft och biogas.[96] I januari 2011 ägde gasbytet rum och spaltgasverket i Hjorthagen stängdes. Stockholm Gas bygger ett nytt gasverk i söderförorten Högdalen som skall ersätta Värtagasverket.

Vatten och avlopp[redigera | redigera wikitext]

Så sent som 1861 invigdes stadens första vattenverk, Årstaverket vid Årstaviken, samtidigt grundades Stockholms vattenledingsverk (sedermera Stockholms vatten- och avloppsverk, idag Stockholm Vatten). Årstaverket hade konstruerats av kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren F. W. Leijonancker efter engelsk förebild; därmed var Stockholm en av Europas sista huvudstäder att införa ett vattenledningssystem för försörjning av befolkningen med rent dricksvatten.[97]

År 1872 grävdes de första avloppstrummorna ner i stadens gator, men först på 1930-talet utreddes frågan om Stockholms avlopp mera ingående. De nybyggda bostadsområden på Brommalandet fick sitt och stadens första reningsverk; Åkeshovsanläggningen (invigd 1934). Innan dess hade smutsvattnet orenat släppts ut i bland annat Mälaren och Riddarfjärden. Sedan 1988 rinner avloppsvattnet via en 4,5 km lång bergtunnel till värmepumpverket Norrenergi vid Bällstaviken i Solna. Norrenergi utvinner fjärrvärme och fjärrkyla från restvärmen i avloppsvattnet för förbrukare i Solna och Sundbyberg. Därefter går vattnet i den 7,5 km långa Saltsjötunneln under Huvudsta, Kungsholmen, Nedre Norrmalm, Skeppsholmen och Kastellholmen till Saltsjön[98] cirka 250 meter från stranden. Denna lösning betydde mindre risk för störningar vid vattenverken inom Östra Mälarens vattenskyddsområde.

När det gäller färskvatten försörjer idag (2008) fortfarande Norsborgs vattenverk och Lovö vattenverk, invigda 1904 respektive 1933, Stockholm och omgivning med dricksvatten från Mälaren. Beträffande avloppsreningen har det tillkommet ett flertal reningsverk sedan stadens första anläggning i Åkeshov togs i bruk 1934, exempelvis Henriksdals reningsverk från 1941. Det nyaste reningsverk är Hammarby Sjöstadsverket som invigdes 2003 och som är en test och forskningsanläggning i anslutning till Hammarby sjöstad.

Elektricitet[redigera | redigera wikitext]

Elektricitet för belysning utomhus har funnits i Stockholm sedan 1877, när Sommelius & kompanis oljefabrik vid Skeppsbron gjorde försök med belysning med hjälp av båglampor. Det första kommunala elektricitetsverket var Brunkebergsverket vid Regeringsgatan. I slutet av 1890-talet var Brunkebergsverket fullt utbyggt och försörjde Norrmalm, Blasieholmen, delar av Strandvägen, områden kring Humlegården ända upp till Villagatan med ström. Ledningsnätet hade vid denna tid en längd på cirka 120 kilometer. 1903 övertog Värtaelverket i Hjorthagen hela elproduktionen för Stockholm inklusive Stockholms spårvägar och förortståg.

Den 28 december 1918 fick Stockholm för första gången elenergi från ett eget vattenkraftverk via en 132,6 km lång kraftledning från Untra kraftverk till Värtaelverk utförd för 100 000 volt och 25 Hz (se Kraftledningen Untra-Värtan). Kraftverket vid Untra hade fyra turbiner med en sammanlagd effekt av 30 MW, som matade Värtaverkets nya transformatorstation med högspänning. Untra kraftverk svarade den första tiden för mer än 90 % av Stockholms elkraftförsörjning. Under 1920-talet tredubblades den totala elproduktionen från 83 till 240 MWh.[99]

År 1963 byggdes Ågestaverket i Huddinge av Atomenergi AB tillsammans med Stockholms Elverk, det var en försöksanläggning som skulle ge erfarenheter på atomenergiområdet. Verket producerade främst fjärrvärme (verket kallades därför "Ågesta kärnkraftvärmeverk") till stadsdelen Farsta men även en del elenergi som matades ut på elnätet. Det första kommersiella kärnkraften kom från Oskarshamn 1 som togs i drift 1972. Stockholms Elverk var en av åtta intressenter i denna anläggning. Förutom andelen i Oskarshamn blev Stockholms Elverk också delägare i Forsmarks kärnkraftverk. År 1990 stod kärnkraften från Forsmark och Oskarshamnhar för 58% av Stockholm Energis egen produktion, resten kom huvudsakligen från vattenkraft.

Sedan elmarknaden avreglerades 1996 köper även Stockholms stads stora elförbrukare som gatubelysningen och kollektivtrafiken sin elkraft på den öppna marknaden. I en framtid kommer, utöver vattenkraften, även andra förnyelsebara energikällor att prövas för Stockholms elförsörjning. Det finns beräkningar som visar att stockholmsregionen idag skulle kunna producera cirka 6,1 TWh/år genom att satsa hårdare på förnyelsebara energikällor såsom biogas, energigrödor, vindkraft, solceller och solfångare.[100]

Telekommunikationer[redigera | redigera wikitext]

I telekommunikationens utveckling har Sverige och Stockholm alltid haft en ledande utveckling.[101] 1885 hade Stockholm flest telefoner i Europa, det vill säga fler telefonapparater i absoluta tal än det fanns i betydligt större städer som London, Berlin eller Paris.[101]

Mobiltelefonantenner på ett hustak i Stockholm

Sveriges och därmed Stockholms utveckling av telekommunikationer har starkt präglats av två stora aktörer på området; dels genom LM Ericsson som tillverkare, dels genom Televerket som tillverkare och operatör och båda med sina säten i Stockholm. Ibland var de samarbetspartner, ibland konkurrenter. Telekommunikationernas historia i Stockholm är därför även en teleteknisk utvecklingshistoria för hela Sverige.

Marknaden präglas idag av ett stort antal operatörer och tjänsteleverantörer som erbjuder Internet, telefoni, eller andra tjänster som television och video. Dagens informationsmängder kräver stor kapacitet på telefonnätet. De tunga kopparkablarna ersätts successivt med modern fiberoptik, så kallad optokabel, där signalerna skickas som ljus i hårfina glasfiberledningar. En optokabel, tjock som ett lillfinger, kan samtidigt överföra cirka 300 miljoner telefonsamtal.[101]

En aktör på detta område är kommunalägda Stokab, vars verksamhet startades 1994 med uppdrag att bygga ut ett konkurrensneutralt fibernät för Internet och telekommunikation i Stockholm. Genom sitt dotterbolaget S:t Erik Kommunikation AB agerar Stokab även som kommunikationsoperatör åt Stockholms stad.[102]

Fjärrvärme[redigera | redigera wikitext]

Hammarbyverket producerar både fjärrvärme och fjärrkyla med hjälp av värmepumpar.

År 1953 startade fjärrvärmeproduktionen i Stockholm, då den första provisoriska värmecentralen anslöts. Innan dess hade man som mest haft en centralvärmepanna i hyreshus, men de flesta bostadshus hade var sin egen panna som drevs med kol, koks eller olja. Under 1960 och 1970-talen anslöts så gott som alla de norra kranskommunerna (där fjärrvärmen infördes först) och samtidigt började verksamheten med fjärrvärme i Stockholms innerstad. Ågestaverket levererade fjärrvärme till Farsta från 1963.[103]

Idag (2008) är det tolv energiföretag med varierande storlek och distributionsområden som producerar och distribuerar fjärrvärme i Stockholms län till ca 117 000 abonnenter (leveranspunkter), vilket motsvarar drygt hälften av länets befolkning. Produktionen sker vid ett 100-tal anläggningar av varierande typ och storlek. Distributionen sker via ett vittförgrenat och till stora delar sammanhängande rörnät från Södertälje och Haninge i söder till Sigtuna i norr. Större aktörer på fjärrvärmemarknaden är AB Fortum Värme samägt med Stockholms stad, Graninge Värme AB, Nynäshamn Värme AB, Södertörns Fjärrvärme AB, Telge Energi AB och Vattenfall, Drefviken Värme AB.[104]

Fjärrkyla[redigera | redigera wikitext]

Fjärrkyla togs i drift i Sverige år 1992. I Stockholm sköts produktionen och distributionen av fjärrkyla av Fortum. Fjärrkylanätet täcker idag (2008) i stort sett hela centrala Stockholm, området sträcker sig från Globen i söder till Norra station i norr samt Liljeholmen i väst och Ropsten i öst, dessutom finns mindre fjärrkylanät i Kista/Akalla-området samt i Danderyd, Farsta, Nacka, Skärholmen, Tensta, Vilunda och Älvsjö. Fortums Stockholmsnät för fjärrkyla är världens största, räknat till såväl antalet kunder som till nätets utbredning. Fjärrkylaproduktion sker idag vid fyra centrala fjärrkylaverk; Akallaverket, Hammarbyverket, Värtaverket samt anläggning i Ropsten. [105]

Renhållning och sophämtning[redigera | redigera wikitext]

Högdalenverket förbränner Stockholms brännbara sopor och producerar fjärrvärme.

Renhållningen i Stockholm i ordnade former började genomföras först i mitten av 1800-talet, när det nygrundade Renhållningsverket övertog ansvaret för latrinhämtningen.[106] Innan vattenspolningstoaletter blev vanliga i Stockholm var latinhanteringen en stor del av stadens totala renhållning. 1908 var latrinhämtningen som störst med 700 000 hämtade kärl.[107] Därefter skötte stadens avloppsnät bortforsling av mänskliga exkrementer i allt större omfattning.

Lövsta sopstation har Stockholms stad hanterad sopor och latrin allt sedan 1890-talet. Här fanns även en stor soptipp och två sopförbränningsanläggningar samt en tåglinje, kallad "silverpilen" för soptransport. År 1902 började Renhållningsverket även med gaturenhållningen som liksom latrinhanteringen hade skötts tidigare av entreprenörer. Först 1972 fick Stockholms kommun sophämtningsmonopol och ansvar för hantering av hushållssopor som fortfarande gäller.

År 2007 producerade Stockholms invånare 237 000 ton hushållssopor, som till största del eldas upp i två sopförbränninganläggningar; Högdalenverket och Uppsala Block 5 och omvandlas där till fjärrvärme.[108] Idag (2010) bärs huvudansvaret för renhållningen i Stockholm av Trafikkontoret, som verkställer trafik- och renhållningsnämndens beslut. Trafikkontoret sköter bland annat gatustädning, snöröjning, klottersanering, parkskötsel, allmän belysning, parkeringsövervakning samt ser till att staden har en effektiv avfallshantering.

Kriminalitet[redigera | redigera wikitext]

Historiska mordfall[redigera | redigera wikitext]

Mord och dråp i Stockholm mellan år 1400 och år 2000. Antal mord per 100 000 invånare. Sedan 1750-talet på ungefär samma nivå.

Mord och avrättningar i Stockholm finns dokumenterade tillbaka till 1280-talet, då lät Magnus Ladulås halshugga tre riksråd ur Folkungaätten. De hade anklagats för flera “förrädiska stämplingar mot tronen”. Därefter ger Stockholms stads tänkeböcker en bra inblick i stadens mord och dråp för perioden mellan 1400-talets mitt och 1600-talets mitt. Räknat per 100 000 invånare var våld med dödlig utgång bland stockholmare högst under medeltiden, för att sedan mer än halveras fram till sekelskiftet 1700. Det vanligaste var bråk som uppstod mellan två män och oftast var alkoholhaltiga drycker inblandade.

Under Gustav III mildrades dödsstraffen respektive avskaffades helt för vissa brott. Den sista hängningen på galgen i Hammarbyhöjden ägde rum 1818 och den sista offentliga avrättningen på avrättningsplatsen (som låg på nedanför galgen) företogs 1862. Sveriges och Stockholms sista avrättning ägde rum den 23 november 1910, då rånmördaren Alfred Ander halshöggs i en giljotin.

Stockholm har upplevt en lång rad politiska mord, där det största är Stockholms blodbad som ägde rum mellan den 7 november och 9 november 1520. I regel ville makthavarna bli av med en eller flera obekväma konkurrenter eller bestraffa en kritiker. 1900-talet och 2000-talets början överskuggas även av två uppmärksammade mord på politiker: Mordet på Olof Palme (1986) och Mordet på Anna Lindh (2003) samt två terroristdåd med dödligt utgång: Ockupationen av Tysklands ambassad (1975) och Bombdåden i Stockholm (2010). Betraktar man hela den långa perioden från 1750 till 2009 är det mest iögonfallande, att mord och dråp – relaterat till folkmängden i Stockholm – inte har ökat under de gångna 250 åren.[109]

Försvar[redigera | redigera wikitext]

En rest av Stockholms norra stadsmur finns i Medeltidsmuseet.
Käppalaställningen började byggas 1939.
ERSTA-batteriet, Landsort var i bruk från 1977 till 2000.

Stockholms stadsmurar var sedan medeltiden både skydds- och försvarsverk. Det fanns en äldre inre och en nyare yttre stadsmur på Stadsholmen. De fyllde sin uppgift under många sekler. Ingen främmande eller inhemsk makt lyckades forcera Stockholms försvarsmurar. Att danskarna under Kristian II kunde inta Stockholm den 7 september 1520 (kapitulationen undertecknades den 5 september)[110] berodde på att staden kapitulerade efter blockad och påtryckningar.[111]

Stadens skyddade läge på en ö gjorde att den var svår att inta. Fientliga anfall mot Norreport eller Söderport misslyckades alltid. Olaus Magnus skrev: "Stockholms stadsportar åsamkade Danmarks konungar större omkostnader nedlagda på misslyckade stormningsförsök än de tio största städerna i deras eget rike."[112]

Under Gustav Vasa organiserades ett riksförsvar och fienden skulle mötas långt utanför huvudstaden. Han lät på 1540-talet anlägga Vaxholm som en spärr mot fientliga flottor, samtidigt upprustades Gripsholms slott och Uppsala slott till fästningar.[113]

På 1630-talet revs muren mot Mälaren. Saltsjömuren försvann efter 1640-talet. Materialet användes både som byggmaterial för nya hus och för nya utfyllnader, särskilt längs östsidan, där på nyvunnen mark Stockholms "skyltfönster" mot öst anlades: Skeppsbron. Rivningen av Stockholms yngre stadsmur utfördes så grundligt att den i dag inte syns någonstans ovan jord i Gamla stan.[114]

Stockholms fasta försvar var Stockholmsregionens fortifikationsbyggnader uppförda till stadens försvar mot fientliga angrepp från sjö, land och luft. De äldsta anläggningarna går tillbaka till 1200-talet och de sista kom till under andra världskriget. På 1500-talet började Vaxholms fästning byggas. Under 1600-talets andra hälft var krigsrådet Erik Dahlbergh den store fortifikationarkitekten. I samband med rysshärjningarna längs svenska Östersjökusten moderniserades respektive nybyggdes många skansar. Under hela 1800-talet diskuterades frågan om Stockholms skydd mot angrepp, huvudsakligen från öst. 1808 års befästningsförslag ledde lika litet som 1826 års försvarskommittés förslag till något konkret resultat.

Mot slutet av 1800-talet infann sig även ett nytt försvarspolitiskt tänkande, när centralförsvaret avlöstes av ett gräns- och kustförsvar. Kring sekelskiftet 1900 började privatpersoner organisera sig i Palmqvistska fonden till Stockholms befästande och Föreningen för Stockholms fasta försvar och donerade pengar för att låta uppföra befästningsverk kring Stockholm, den så kallade Korvlinjen.

Redan före krigsutbrottet av andra världskriget uppmärksammades luftvärnets viktiga roll och man förstärkte även försvaret i skärgården. Men bortsett från detta gjordes inledningsvis inte särskilt mycket till huvudstadens försvar. Först 1943 började man oroa sig på allvar och 1944 fanns ett femtiotal luftvärnsställningar runtom och i Stockholm.

Stockholms fasta försvar är även historien om 700 år av krig eller hot om krig och hur man försökte skydda Sveriges huvudstad med ofta mycket begränsade finansiella resurser. Många projekt stannade på pappret eller avbröts i förtid på grund av "saknade medel". I fredstider förföll försvarsverken och i oros- eller krigstider skulle de rustas upp "i all hast".

Idag är många av Stockholms fasta försvarsanläggningar rivna för ett ge plats åt ny bebyggelse men en hel del fästningar, skansar, värn, stridsvagnshinder och pjäsplatser är fortfarande kvar. De finns längs Östersjökusten i Stockholms skärgård, i Stockholms läns kommuner och inte minst inne i Stockholms stad. Några av de stora fästningar i Stockholms skärgård är bevarade och har blivit museum, som Vaxholms fästning och Siaröfortet.

Den Kungliga flottan har varit närvarande i Stockholm under flera hundra år. En örlogsstation flyttades på 1550-talet från slottet Tre Kronor till Blasieholmen och här byggdes även regalskeppet Vasa som sjösattes den 10 augusti 1628.

På 1640-talet började ett nytt varv att anläggas på Skeppsholmen. Stockholms örlogsvarv var flottans skeppsvarv i Stockholm ingående i Stockholms örlogsbas. Varvets hade verksamhet på GalärvarvsområdetDjurgården, Skeppsholmens östra sida och på Beckholmen. Stockholms örlogsbas och varv flyttade under 1960-talet till den nya Musköbasen. Verksamheten i Stockholm lades slutligen ned 1969. Flottans gamla byggnader nyttjas numera civilt för bland annat utbildning och som museum. I Skeppsholmens bergrum, som anlades i början på 1940-talet för att ge plats åt marinchefen och hans stab i händelse av krig har sedan hösten 2010 Östasiatiska museet utställningslokaler.

Stockholms garnison är ett samlingsnamn för de militära förbanden inom Stockholmsområdet. Den 20 oktober 1790 inrättade Gustav III:s regering en befälhavare över Stockholms garnison; "Kungl Maj:ts tjänstgörande Generaladjutant". Från 1818 benämndes befälhavaren Överkommendant och befälhavande överadjutanten för kommendant för Stockholms garnison. Idag innehas rollen som Överkommendant av Försvarsmaktens insatsledare och rollen som kommendant av chefen för Livgardet[115]

Bland de militära organisationerna i Stockholm återfinns idag förbandet Livgardet med Försvarets internationella centrum och Försvarsmusikcentrum i Kungsängen, och därutöver Militärhögskolan Karlberg och på Östermalm Högkvarteret vid Lidingövägen FörsvarshögskolanDrottning Kristinas väg samt Försvarets materielverk och KrigsarkivetBanérgatan.

Internationella relationer[redigera | redigera wikitext]

Såsom Sveriges huvudstad är Stockholm säte för ett stort antal utländska ambassader och andra beskickningar, såväl som residens. Staden huserar för närvarande (2008) 103 ambassader, och 64 länder har ackrediterade ambassadörer, varav många dock har sina residens i Berlin, Bryssel, Köpenhamn eller London.[116]

De flesta ambassadernas fastigheter är belägna på Östermalm. Några av de största ligger i Diplomatstaden, mellan Gärdet och Djurgårdsbrunnsviken; USA:s, Norges, Storbritanniens, Tysklands, Japans, och Finlands ambassader.

Flera av dessa låg tidigare i Lärkstaden, där alltjämt ett flertal ambassader återfinns, däribland; Botswanas, Brasiliens, Estlands, Iraks, Libyens, Lettlands, Nigerias, Saudiarabiens, Schweiz, och Serbiens.

En större koncentration av ambassader finns även i VillastadenÖstermalm, däribland; Tjeckiens, Polens, Rumäniens, Colombias, Bulgariens, Malaysias, och Thailands ambassader. Tidigare låg även Rysslands ambassad i Villastaden, men återfinns numer i en stor anläggning i Marieberg på Kungsholmen.[117]

Internationella flottbesök[redigera | redigera wikitext]

Vy över Saltsjön från Södermalm med fartyg ur svenska flottan och andra flottor, i samband med kronprinsessbröllopet 2010.
Vy över Saltsjön från Södermalm med fartyg ur svenska flottan och andra flottor, i samband med kronprinsessbröllopet 2010.
Skeppsbroraden med norska kungaskeppen  Norge (till vänster) och danska Dannebrogen (till höger), även dessa i samband med kronprinsessbröllopet.
Skeppsbroraden med norska kungaskeppen Norge (till vänster) och danska Dannebrogen (till höger), även dessa i samband med kronprinsessbröllopet.


Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ [a b] ”Land- och vattenareal per den 1 januari efter region och arealtyp. År 2012 - 2013” (Excel). Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistikdatabasen/Variabelvaljare/?px_tableid=ssd_extern%3aAreal2012&rxid=87a2177f-7ffc-49c9-b4f1-227fd7230618. Läst 15 december 2013. 
  3. ^ [a b c] ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  4. ^ [a b c d e f] ”Folkmängd i riket, län och kommuner 31 mars 2014”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Kvartals--och-halvarsstatistik---Kommun-lan-och-riket/373921/. Läst 12 maj 2014. 
  5. ^ Det står i Sveriges grundlag RF (1974:152) 4.kap 1§ att riksdagen skall sammanträda i Stockholm.
  6. ^ ”Top 150 City Destinations London Leads the Way”. http://www.euromonitor.com/Top_150_City_Destinations_London_Leads_the_Way. 
  7. ^ Bonniers lexikon, band 18, sida 180
  8. ^ Stephansson 1986, sida 10
  9. ^ Westlund, Börje; Stahre, Nils-Gustaf (1982). Stockholms gatunamn. Monografier utgivna av Stockholms stad. Stockholm: Liber. ISSN 0280-4778 Libris 7268455. ISBN 91-38-72610-6 
  10. ^ Stockholm, en historia i kartor och bilder, s.31
  11. ^ Stockholm, [ett bildverk : Serie : Allhems landskapsböcker, 99-0117515-1], Hans Beskow, Erik Liljeroth, S. Artur Svensson, Richard Holmström, Olof Byström, Kurt Bergengren, Allhem, Malmö 1967, s. 2. Smålänningen och professorn i Åbo, Michael Gyldenstolpe i Epitome descriptionis Sueciae ..., (1650).
  12. ^ Stockholm, [ett bildverk : Serie : Allhems landskapsböcker, 99-0117515-1], Hans Beskow, Erik Liljeroth, S. Artur Svensson, Richard Holmström, Olof Byström, Kurt Bergengren, Allhem, Malmö 1967, s. 2. Eric Dahlbergh i text till Suecia antiqua et hodierna, Stockholmsavsnittet. Handskrift omkring 1662, tryckt i Samfundet S:t Eriks årsbok, (1925).
  13. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 295
  14. ^ Se t ex Nordisk Familjebok konversationslexikon och realencyklopedi, 1891.
  15. ^ Se tex: Nordensvan Georg, red (1895). Mälardrottningen: En skildring i ord och bild af Sveriges hufvudstad och dess omgifningar : Med inemot 400 illustr. 1:a-4:e hft.. Stockholm: Fahlcrantz & K. Libris 1625028 
  16. ^ ”Uppgift enligt "Insyn Stockholm"”. http://insyn.stockholm.se/insynTransFrame.aspx?id=5&nodeid=345176. 
  17. ^ Ulla-Britt Kotsinas – Från Ekenssnack till Rinkebyska
  18. ^ Utrednings- och statistikkontoret. BEFOLKNINGEN I STOCKHOLM 1252 – 2005, sida 55
  19. ^ ”Stockholms Stads Utrednings- och Statistikkontor: Ny befolkningsprognos antar stark ökning av Stockholms stads befolkning.”. http://www.uskab.se/index.php/aktuellt/146-ny-befolkningsprognos-antar-stark-oekning-av-stockholms-stads-befolkning-.html. 
  20. ^ ”Befolkningsprognos för Stockholms län 2009 – 2030 enligt SCB”. http://www.rtk.sll.se/Global/Dokument/Statistik/Befolkningsprognoser/prognos2009-2030.pdf. 
  21. ^ SCB: Sveriges storstadsområden SCB:s definition baserad på till exempel arbetspendling och handel.
  22. ^ Stockholms_kommun#Kommun_eller_stad
  23. ^ Stockholms stad: Parker och grönområden.
  24. ^ ”Uppgift enligt Stockholmtown.com”. http://www.stockholmtown.com/templates/page____3720.aspx. 
  25. ^ ”Uppgift enligt Länsstyrelsen”. http://www.ab.lst.se/templates/InformationPage____2019.asp. 
  26. ^ Vårt Huddinge, 2010, nr. 5, sida 10
  27. ^ ”Uppgift enligt www.svenskgeografi.se”. http://www.svenskgeografi.se/laen/stockholm/vattendrag-aaar-aelvar-floder-sjoear/visa-alla/. 
  28. ^ Uppgift enligt www.stockholm.se
  29. ^ Vattenprogram för Stockholm 2000, sida 35-36
  30. ^ Det totala antalet öar med någon form av beväxtlighet har uppskattas till över 200 000. Ref. Hydrographica AB.
  31. ^ ”Uppgift enligt Observatoriemuseet”. http://www.observatoriet.kva.se/svenska/utstallningar/bas/vaderlek.html. 
  32. ^ ”Landskapsklimat”. smhi.se. SMHI. http://www.smhi.se/cmp/jsp/polopoly.jsp?d=5664&l=sv. 
  33. ^ klimatnoteringstabell från SMHI, "Geografiska tabeller" Almkvist&Wiksell best.nr. för läromedel 21-04935-1 B, art nr 21-04935-1, ISBN saknas märkligt nog
  34. ^ ”Sveriges klimat”. smhi.se. SMHI. http://www.smhi.se/cmp/jsp/polopoly.jsp?d=5441&l=sv. 
  35. ^ ”Soltimmar”. Miljöbarometern/Klimat/Lokal väderstatistik/Soltimmar. Stockholms stad. http://miljobarometern.stockholm.se/key.asp?mo=1&dm=2&nt=9. Läst 28 juli 2011. 
  36. ^ http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/temperaturrekord-i-stockholm-och-uppsala-1.4735
  37. ^ Statistik öfver Sverige, Grundad på offentliga handlingar : jemte en karta öfver den nordiska halfön, [Andra Uplagan, Tillökt och förbättrad], Carl af Forsell, Stockholm 1833, s. 18
  38. ^ ”Väderobservationer vid Stockholms observatorium 250 år” (PDF). smhi.se. SMHI. januari 2006. http://www.smhi.se/content/1/c6/02/35/50/attatchments/faktablad_stockholm.pdf. Läst 3 februari 2009. 
  39. ^ http://www.smhi.se/klimatdata/vintern-2010-2011-vinterns-lagsta-temperaturer-1.15196
  40. ^ ”World Weather Information Service”. worldweather.org. World Weather. http://www.worldweather.org/096/c00187.htm. Läst 3 februari 2009. 
  41. ^ ”Sveriges läns framtida klimat”. http://www.smhi.se/klimatdata/klimatscenarier/klimatanalyser/Sveriges-lans-framtida-klimat-1.8255. 
  42. ^ svenska almanackan
  43. ^ ”Dagens Nyheter om haloeffekten över Stockholm den 2010-12-08”. http://www.dn.se/sthlm/ovanligt-solfenomen-over-stockholm-1.1223695. 
  44. ^ Pemer, Mats (red) (2006). Stockholm bygger 06. Stockholm: Stockholmia förlag. sid. 41 f. Libris 10147788. ISBN 91 7031 162 5. http://www.stockholmia.stockholm.se/press.php?artikel=6 
  45. ^ ”Pdf angående "Program för stadsutveckling, diskussionsunderlag juni 2008.”. http://www.google.se/search?sourceid=navclient&hl=sv&ie=UTF-8&rlz=1T4HPEA_svSE261SE270&q=PROGRAM+F%c3%96R+STADSUTVECKLING%2c+DISKUSSIONSUNDERLAG+JUNI+2008. 
  46. ^ ”Byggprojektet Norra Station”. http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Fackforvaltningssajter/Exploateringskontoret/Ovriga-byggprojekt-i-innerstaden/Norra-Station/. 
  47. ^ ”Enligt Sveriges Arkitekter”. http://www.arkitekt.se/s12714. 
  48. ^ ”Statens fastighetsverk - Riddarholmskyrkan”. http://www.sfv.se/cms/sfv/vara_fastigheter/sverige/ab_stockholms_lan/riddarholmen/Riddarholmskyrkan.html. .
  49. ^ Bedoire 1977, sida 71
  50. ^ ”Uppgifter enligt Stokab”. http://www.stokab.se/templates/StandardPage.aspx?id=854. 
  51. ^ Näringslivet i siffror. http://www.stockholmbusinessregion.se/templates/page____12283.aspx. 
  52. ^ Besöksnäring. http://www.stockholmbusinessregion.se/templates/page____12282.aspx. 
  53. ^ ”Restauratören av den 2009-05-28: Stockholm mot nytt kongressrekord”. http://www.restauratoren.se/artikel/stockholm-mot-nytt-kongressrekord-7928. 
  54. ^ ”Uppgift enligt stockholm.lny.se”. http://stockholm.lny.se/utlandska-turister-soker-sig-till-skaraborg-84293/. 
  55. ^ ”Uppgift enligt www.stockholmtown.com”. http://www.stockholmtown.com/upload/9786/priser00.pdf. 
  56. ^ ”Besöksnäringen i Sverige (se sid 28)”. http://www.svenskhandel.se/Documents/Rapporter/BiS%20for%20webb.pdf?epslanguage=sv. 
  57. ^ ”Uppgift enligt DN den 2009-03-03”. http://www.dn.se/sthlm/turister-sviker-stockholm-1.811672. 
  58. ^ ”Uppgift enligt www.stockholmtown.com/”. http://www.stockholmtown.com/templates/page____10905.aspx. 
  59. ^ ”Uppgift enligt ABC/SVT den 2009-09-29”. http://svt.se/2.33538/1.1707764/kryssningsrekord_-_440_000_passagerare_i_ar?lid=puff_1707764&lpos=lasMer. 
  60. ^ ”Uppgift enligt Sveriges Radio den 14 april 2009”. http://www.sr.se/stockholm/nyheter/artikel.asp?artikel=2765850. 
  61. ^ ”Uppgift enligt beta.stockholmtown.com/”. http://beta.stockholmtown.com/sv/Gora/Tips/Stockholm-top-10/. 
  62. ^ ”Uppgift enligt www.stockholmtown.com, sida 18”. http://www.stockholmtown.com/upload/9786/priser00.pdf. 
  63. ^ ”Dagens Nyheter om Norrbrobasaren, 2010-01-08”. http://www.dn.se/blogg/epstein/2010/01/08/norrbro-nyrenoverad-overlevde-rivningshot-5749. 
  64. ^ ”Uppgift enligt Smålandsposten, 2010-07-30”. http://www.smp.se/ledare/inget-varuhus-om-mp-far-bestamma(2036311).gm. 
  65. ^ ”Uppgift enligt Sveriges Radio och DN, 2010-09-23”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=4037555. 
  66. ^ ”100 Kulturhusdagar”. http://100kulturhusdagar.blogspot.com/2010/05/hon-valjer-kulturhuset-framfor-johnny.html. 
  67. ^ ”Hitta lågprisflyg”. http://www.hittalågprisflyg.se/l%C3%A5gprisflyg/%C3%84ngelholm/Stockholm/. 
  68. ^ Catharina Ingelman-Sundberg (2009-01-12). ”Museibesökarna blev fler 2008”. Svenska Dagbladet Kultur: s. 4. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2306815.svd. 
  69. ^ Berglund (1993), sida 170 och 189
  70. ^ ”Film Stockholm, Stockholms läns landsting”. http://www.webbhotell.sll.se/Film-Stockholm/. 
  71. ^ ”Våra salar”. http://www.konserthuset.se/Default.aspx?PageId=151&Sida=V%C3%A5ra+salar. Läst 13 juni 2011.  Kungliga filharmonikerna, Stockholms konserthus
  72. ^ ”Byggnaden, Stora salen, Lite fakta”. http://www.konserthuset.se/Default.aspx?MenuId=28&Meny=Byggnaden&InformationPageItemId=4&Kategori=Stora+salen. Läst 13 juni 2011.  Kungliga filharmonikerna, Stockholms konserthus
  73. ^ ”Stockholm Jazz Festival”. http://www.stockholmjazz.com/?option=switch_language. 
  74. ^ 1997 var antalet 1123 stycken med serveringstillstånd till allmänheten, se: [1]
  75. ^ Berns salonger i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
  76. ^ [a b] Bakgrund
  77. ^ ”minoriteter”. http://www.rskl.se/MinoriteterSLL.pdf. 
  78. ^ ”Stockholm.se”. http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Fackforvaltningssajter/Utbildningsforvaltningen/Sprakcentrum/Grundskola-/Minoritetssprak-/. 
  79. ^ ”Stockholm.se Språkcentrum”. http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Fackforvaltningssajter/Utbildningsforvaltningen/Sprakcentrum/. 
  80. ^ Stockholm Gamla stan "Utbildningen i Gamla Stan..."
  81. ^ ”Stockholm Gamla stan allt du behöver veta”. http://www.stockholmoldtown.se/attveta.php?id=attvetautbildning. 
  82. ^ Friman (2008), sida 146
  83. ^ ”Universitet & Högskolor. Högskoleverkets årsrapport 2009”. http://www.hsv.se/download/18.1dbd1f9a120d72e05717ffe2356/0912R.pdf.  ISSN 1400-948X
  84. ^ ”Svenska dagbladet 2008-03-27”. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/minst-50-000-studentbostader-saknas_108251.svd. 
  85. ^ ”Kista Science City”. http://www.kista.com/adimo4/(S(a10eod55uo1hr255um0lkziy))/site/kista/web/default.aspx?p=1387&t=h401&AspxAutoDetectCookieSupport=1. 
  86. ^ ”Metro teknik: Karolinska institutet högst rankat i Sverige, 2008-08-14”. http://www.metro.se/se/article/2008/08/14/13/5813-48/. 
  87. ^ Trafikanalys: Vägtrafikskador 2011, s. 24.
  88. ^ ”Uppgift enligt Markkontorets tjänsteutlåtande av den 2006-05-03, kapitel "Risker och osäkerhetsfaktorer"”. http://insyn.stockholm.se/insynTransFrameMain.aspx?id=20&nodeid=169996. 
  89. ^ ”LFV - ”Ansvarsfullt bevara Stockholm-Bromma Airport””. http://www.lfv.se/templates/LFV_ListArticle____48858.aspx. 
  90. ^ ”Stockholms hamnar: 1600-talet, läst 2011-02-10”. http://www.stockholmshamnar.se/sv/Historia/Epoker/1600-talet/. 
  91. ^ ”Stockholms hamnar: ”1700-talet”, läst 2011-02-10”. http://www.stockholmshamnar.se/sv/Historia/Epoker/1700-talet/. 
  92. ^ ”Stockholms hamnar: ”1850-1899”, läst 2011-02-10”. http://www.stockholmshamnar.se/sv/Historia/Epoker/1850-1899/?imgId=248. 
  93. ^ ”Sveriges Radio, 14 juli 2010”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=3853920. 
  94. ^ Waxholmsbolagets webbplats
  95. ^ ”Uppgift enligt Tekniska museet, Telegrafen”. http://www.tekniskamuseet.se/1/387.html. 
  96. ^ ”Ny stadsgas i Stockholm ger plats för bostäder och arbetsplatser och är bra för miljön”. http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/ny-stadsgas-i-stockholm-ger-plats-foer-bostaeder-och-arbetsplatser-och-aer-bra-foer-miljoen-545885. 
  97. ^ Wedin & Björlund (2002), s. 7
  98. ^ ”Tidskrift för vattenvård, 1986-2, sid. 136-104”. http://www.tidskriftenvatten.se/article.asp?articleID=2510. 
  99. ^ Stockholms energianvändning under 750 år, sida 8
  100. ^ Stockholms energianvändning under 750 år, sida 11
  101. ^ [a b c] Uppgift enligt Tekniska museet, Telefonen
  102. ^ ”Uppgifter enligt Stokab”. http://www.stokab.se/templates/StandardPage.aspx?id=21. 
  103. ^ ”Uppgift enligt "750 av energianvändande i Stockholm, sida 10”. http://www.stockholm.krets.snf.se/750/pdf/stockholms_energianvandandeslut.pdf. 
  104. ^ ”Uppgifter enligt Länsstyrelsen, sida 7-9”. http://www.ab.lst.se/upload/dokument/publikationer/R/Sakerheten%20i%20fjarrvarmenatet-web.pdf. 
  105. ^ ”Uppgifter enligt Fortum AB”. http://www.fortum.se/document.asp?path=19923;22344;22357;22314;39215;39216;39229. 
  106. ^ Dufwa, Pehrson (1985), sid. 18 och 21
  107. ^ Dufwa, Pehrson (1985), sid. 32 (karta)
  108. ^ ”ETC Stockholm: ”Stockholm uselt på sopsortering””. http://stockholm.etc.se/20664/stockholm-uselt-pa-sopsortering/. 
  109. ^ Eisner, Manuel (2003). Long-Term Historical Trends in Violent Crime, Crime & Justice, 30:83-142.
  110. ^ Stockholm 700 år.. Stockholm: Fyrisförl. 1951. Libris 1466891 , s. 31
  111. ^ Dahlbäck (1995), sida 187
  112. ^ Högberg (1981), sida 126
  113. ^ Högberg (1981), sida 127
  114. ^ Dahlbäck (1995), sida 42
  115. ^ ”Stockholms garnisons organisationhistorik”. http://www.mil.se/sv/I-Sverige/Hogvakten/Om-Hogvakten/Organisation-och-uppgifter/.  Avläst 16 april.
  116. ^ Jämför en:List of diplomatic missions in Sweden, 2008-12-10
  117. ^ ”Diplomatlistan”. http://www.sweden.gov.se/sb/d/5358/a/97684. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]