Stockholms-Tidningen
Stockholms-Tidningen (Stocken, StT) var 1889-1966 och 1981-1984 en liberal, senare socialdemokratisk, morgontidning i Stockholm. Namnet bärs nu av en prenumererad regional socialdemokratisk nyhets- och debattidning som utkommer i tryckt version en gång i veckan i samverkan med Aktuellt i Politiken och Ny Tid.
Innehåll |
[redigera] Tre epoker
[redigera] Storhetstiden
Stockholms-Tidningen grundades 1889 och nådde redan i slutet av 1890-talet en upplaga av över 100.000 exemplar och då var Nordens största tidning. Under sin storhetstid var tidningen Sveriges ledande morgontidning och drev en liberal, socialreformistisk och försvarsvänlig linje. Tidningen var starkt engagerad i rösträttsrörelsen och man hade även en omfattande kulturell bevakning. Stockholms-Tidningen förblev Sveriges största morgontidning ända fram till början av 1930-talet, då Dagens Nyheter tog över tätplatsen.
1931 slogs tidningen ihop med Stockholms Dagblad[1]. 1937 köpte Torsten Kreuger tidningen för att 1956 sälja den till LO (tillsammans med Aftonbladet). Under tiden 1946-56 var Torsten Kreugers son Carl Kreuger chefredaktör. LO drev den under tio år med stor förlust (sammanlagt cirka 180 miljoner kronor). Den 27 februari 1966 kom det sista numret av Stockholms-Tidningen ut.
[redigera] Ett nytt försök
Fredagen den 18 september 1981 återuppstod tidningen som morgontidning med huvudrubriken HEJ! NU ÄR VI HÄR, men redan 1984 försattes den i konkurs av ägarna. Stockholms-Tidningen, som leddes av chefredaktören Sven O Andersson och redaktionschefen Rolf Alsing, hann under dessa år få ett gott rykte för god journalistik och flera scoop, som ibland var obekväma för ägarna.
Bland annat lyckades fotografen Paolo Rodriguez i riksdagshuset med teleobjektiv fotografera av Kjell-Olof Feldts dikt om de nyss genomröstade löntagarfonderna (Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dom ända hit).
[redigera] Idag: veckotidning i liten skala
Stockholms Tidningen startades på nytt 1993 som systertidning till Aktuellt i Politiken och ges idag (2006) ut som veckotidning med anknytning till det socialdemokratiska partiet. Den har ca 2 500 prenumeranter, huvudsakligen i Stockholms stad och län. Ove Andersson var chefredaktör och utgivare sedan nystarten 1993 och efterträddes 1 juni 2006 av Eric Sundström, tidigare ordförande i socialdemokratiska studentförbundet. Redaktionschef och ledarskribent i ST sedan 1993 är Bengt Carlström, som bland annat varit chefredaktör på de båda s-tidningarna Kronobergaren och Smålands Folkblad. Bengt Carlström blev 2010 chefredaktör på Stockholms Tidningen och efterträddes vid sin pensionering i april av Jan Söderström. I november 2010 blev Ylva Säfvelin chefredaktör.
[redigera] Redaktörer för Stockholms-Tidningen
- Anders Jeurling 1889-1902 (chefredaktör)
- Adolf Hallgren 1902-1906 (chefredaktör)
- Gustaf Gullberg och Erik Rinman 1906-1911 (chefredaktör)
- Erik Rinman 1911-30 (huvudredaktör och politisk redaktör)[2]
- Eskil Sundström 1 januari 1931 - 19 november 1931 (chefredaktör)
- Ewald Stomberg 20 november 1931 - 1936 (chefredaktör)
- Per-Gustaf Peterson 1936-1937 (chefredaktör)[3]
- Börje Brilioth 1937 - 1948 (chefredaktör)
- Carl Kreuger 1948-1956 (chefredaktör)
- Gustav Näsström 1956-1958 (chefredaktör)
- Victor Vinde 1959–1965 (chefredaktör)
- Sven O Andersson 1980–1984
- T L Ove Andersson 1993–2006
- Eric Sundström 2006–2009
- Bengt Carlström 2010
- Jan Söderström 2010
- Ylva Säfvelin 2010-
[redigera] Referens
- ^ Gunnar Sundell, Ord och Öden i ett Tidningshus: Stockholms Tidningens Historia 1889-1959 (1959), s. 210
- ^ Personer - Sverige Liberala världen - friare värld
- ^ Svensk dagspress. Chefredaktörer i Vem var det? (1944)
- ^ Sundell, Ord och Öden, s. 267
