Stockholms stadshus

Den här artikeln handlar om byggnaden. För den politiska verksamheten, se Politik i Stockholms kommun.

Stockholms stadshus

Stockholms stadshus är beläget på den gamla eldkvarnstomten vid Hantverkargatan på Kungsholmen i centrala Stockholm. Stadshuset skapades av arkitekten Ragnar Östberg och invigdes på midsommaraftonen den 23 juni 1923.

Byggnaden är säte för Stockholms kommuns förvaltning och ledning; det är här Stockholms kommunfullmäktige sammanträder och borgarråden arbetar.

Byggprojektet

Östberg på arbetsplatsen

Stockholms stadshus under uppförande 1919, sett från Riddarholmen

Arbeten i stadshusets arkadgång, 1916

Dagens Nyheter 25 juni 1923

År 1907 beslutade Stockholms stadsfullmäktige att man skulle bygga ett nytt stadshus. Som byggtomt valdes den plats där Eldkvarn tidigare stått, ett centralt läge vid Mälarens strand. Efter en arkitekttävling fick Ragnar Östberg uppdraget att rita det nya stadshuset. Ursprungligen köpte staden in fastigheten där Eldkvarnhuset var uppfört med avsikten att bebygga tomten med ett nytt rådhus.

När planeringen för det nya rådhuset hade avancerat så långt att en arkitekttävling hade avgjorts, där Ragnar Östberg stod som vinnare, ändrade man plötsligt planerna till att omfatta både ett rådhus och ett nytt stadshus. Rådhuset skulle uppföras några kvarter längre bort på Kungsholmen vid Scheelegatan.

Efter många turer och intensiva diskussioner kunde stadshusprojektet ta sin början. Östberg arbetade i hård konkurrens med Ferdinand Boberg, som ville bygga ett Nobelpalats vid Djurgårdsbron. Men tidsandan var till Ragnar Östbergs fördel, eftersom Bobergs jugendstil var på väg att bli omodern.

Östbergs byggnadsverk är påverkat av italienska palats, som Dogepalatset (Palazzo Ducale) och Markuskyrkans kampanil i Venedig. Stockholm som Nordens Venedig får här en real innebörd.

Grundläggningen till stadshuset blev ovanligt komplicerad emedan marken bestod av ett elva meter djupt lerlager ovanpå fast berggrund. Uppdraget gick till byggföretaget Kreuger & Toll med Paul Toll som projekt- och byggledare, vilka omkring 1912 slutförde grundläggningen med omfattande pålning. Det 106 meter höga tornet bärs upp av åtta betongpelare à fem meter i diameter som står på berggrunden 11 meter under markplan. Den övriga husgrunden vilar på armerade betongpålar med en sammanlagd längd om 20 000 meter. Henrik Kreüger, vid tillfället tillförordnad professor i väg- och vattenbyggnadsteknik vid Kungliga Tekniska högskolan, var chefskonstruktör för grundläggningen och stod för slutbesiktningen.

Bygget pågick från 1911–1923. Nära en miljon handslagna och sju miljoner maskinslagna tegelstenar samt drygt 18,6 miljoner bitar förgyllda mosaikstenar (till Gyllene salen) användes för att färdigställa arkitektens skapelse. Teglet, ett mörkrött stortegel som lades i munkförband, levererades från Lina tegelbruk utanför Södertälje, och virket till portarna byggda i svartek kommer från Regalskeppet Riksäpplet. För den konstnärliga utsmyckningen med talrika skulpturer stod bröderna Aron och Gustaf Sandberg.

Ragnar Östberg anställde Oskar Asker från Askersby i Värmland som byggledare när grundläggningen hade slutförts och det egentliga husbygget ovan markplan skulle påbörjas. Oskar Askers byst sitter i dag i en av borgarrådens korridorer.

På midsommaraftonen den 23 juni 1923, på dagen 400 år efter Gustav Vasas intåg i Stockholm, invigdes Stockholms stadshus. Kung Gustaf V med familj anlände med kungaslupen Vasaorden och invigningstalare var Verner von Heidenstam och Hjalmar Branting.

Stadshusbygget har kallats den sista "riktiga" byggnadshyttan i Sverige, där skickliga hantverkare arbetade med uråldrig, traditionell byggnadsteknik sida vid sida med konstnärer och arkitekten, städse närvarande, som en dirigent mitt i det hela.

Exteriörbilder

• 

  Stadshuskajen 1938

• 

  Vinter 2006

• 

  Nationaldagen 2007

• 

  Halos effekt 2010

• 

  Fasaddetalj 2011

Salar och aktiviteter

Borgargårdens arkad, vy mot Riddarfjärden

"Gyllene salen" och "Mälardrottningen"

Orgelläktaren i Blå hallen

Stadshuset räknas som ett av Sveriges främsta byggnadsverk i nationalromantisk stil. Bakom de ståtliga fasaderna ryms både kontor, sammanträdeslokaler och festsalar. Inspirerad av italienska renässanspalats lät Östberg bygga stadshuset runt två ”piazzor” – Borgargården och Blå hallen.

Stadshuset hyser dock inte bara fest och glamour: från Rådssalen styrs Stockholms kommun, ty där sammanträder Stockholms kommunfullmäktige var tredje måndagskväll.

Blå hallen

Blå hallen är inte är blå, här ändrade sig Östberg när han såg det vackra röda teglet och ville inte lägga på blå puts. För att ge teglet lite extra struktur lät han hamra ytan.

Stadshusorgeln i Blå hallen är med sina 10 271 pipor, fördelade på 135 stämmor, Skandinaviens och förmodligen Europas största musikinstrument.

Blå hallen är kanske mest känd för de festligheter som dukas upp där i samband med utdelningen av Nobelpriset. Efter middagen i Blå hallen tar Nobelbankettens gäster trappan upp till Gyllene salen för att dansa.

Gyllene salen

En trappa upp ligger Gyllene salen, som fått sitt namn efter de dryga 18,6 miljoner mosaikbitar av glas och guld som pryder väggarna. Mosaiken, som skapades av den då bara trettioårige Einar Forseth, visar motiv ur Sveriges historia och bilder av kända svenska personer. Mälardrottningen, symbolen för Stockholm, upptar hela fonden. I sina händer håller hon spiran och kronan i sitt sköte syns Stockholms stadshus. Vid hennes högra sida avbildades moderna stadsmotiv från New York och Paris och vid hennes vänstra hand exotiska motiv från orienten – symboler för ”Västerland” respektive ”Österland”.

Rådssalen

På andra sidan Borgargården från Gyllene salen sett ligger Rådssalen, där Stockholms kommunfullmäktige sammanträder var tredje vecka. Rådssalens inredning går i röda, varma färgnyanser. Den ansenliga takhöjden om nitton meter kan anas mellan de frilagda takstolarna, som utformats med inspiration från vikingatiden. Högst upp finns ljusblå moln och himmelsmotiv som förstärker intrycket av det höga taket. Allmänhetens åhörarläktare rymmer omkring 200 personer. Möblerna i Rådssalen är formgivna av Carl Malmsten och textilierna av Maja Sjöström.

Prinsens galleri

Längs stadshusets södra långsida sträcker sig Prinsens galleri, som fick sitt namn efter prins Eugen, Gustaf V:s bror. Salen används för kommunens mottagningar. Genom fönstren längs den ena långväggen har man en grandios utsikt över Mälaren och Södermalm. Detta panorama återspeglas på motsatt vägg i en al fresco-målning som skapades av prins Eugen.

Interiörbilder

• 

  Blå hallen

• 

  Rådssalen

• 

  Rådssalen, takstolen

• 

  Prinsens galleri

• 

  Byggnadsnämndens vänthall

Stadshustornet

Stadshusets huvud- och sidotorn

Sankt Erik i Blå hallen

Tornet från borgargården, 2011

Tornets kvällsbelysning, 2010

Klockorna

Stadshusets högsta krön förorsakade Östberg svåra bekymmer och löstes sist av allt. Ännu 1919 var det oklart hur det då rumphuggna tornet skulle avslutas och i samtida karikatyrer visades diverse förslag som snapsglas, ryttarstaty och byggställningar. Till slut blev det den gyllene tornspiran med tre kronor, en gammal symbol för Sverige, som skulle tydliggöra att stadshuset inte bara var en angelägenhet för Stockholm utan för hela riket. Inspirationen till den slutgiltiga gestaltningen fick Östberg av tornspiran på gamla Slottet Tre Kronor.

Vill man ta sig upp i det 106 meter höga tornet finns det hiss till femte våningen, men man kan också gå de 365 trappstegen.

På femte våningen finns tornmuseet. Här står modeller och byster som återfinns i stadshuset, likaså prov på guldmosaiken för Gyllene salen. Bland annat står här att finna den 7,6 meter höga gipsmodellen av Sankt Eriksstatyn skapad av bröderna Gustaf och Aron Sandberg. Modellen tillverkades i Blå hallen och det var tänkt att Sankt Erik med hjälp av en kran skulle placeras på 67 meters höjd i tornet mitt under klockorna.

Genom hela tornet löper ett schakt genom vilket statyn skulle hissas upp. Ett försök med en fullstor staty, tillverkad i ett lättare material, visade dock att detta projekt inte var möjligt att genomföra. Ragnar Östberg ändrade sina planer, torntoppen blev istället en öppen utsiktsplats. Sankt Erik blev aldrig utförd i beständigt material utan hamnade istället som gipsskulptur i tornmuseet.

En trappa leder upp till den så kallade cirkelpassagen, som smyckas av fyra gipsmodeller föreställande Maria Magdalena, Sankta Klara, Sankt Erik och ett anonymt skyddshelgon. Tornpassagen, vars golv är svagt lutande som en ramp med några få trappsteg, leder besökaren runt i flera varv längs tornets ytterväggar till tornvinden och trätornet med sin väldiga träkonstruktion. Utsiktsdelen av stadshustornet kallas ”koppartornet” och ”tornaltanen” ligger 73 meter över havet. Här står fyra kopparklädda helgon riktade mot sina respektive församlingar: Sankt Erik, Sankta Klara, Maria Magdalena och Sankt Nikolaus.

Från tornaltanen leder en smal trätrappa upp till en utsiktsplattform rakt under klockorna. Till besökarens orientering finns en präglad kopparplåt på balustraden runt hela övre balkongen som visar vilka sevärdheter och väderstreck man kan rikta blickarna mot.

Hela tornet är uppbyggd av två och en halv miljon tegelstenar, som ger en vikt av 24 000 ton. Stadshustornet kröns av tre förgyllda kronor, vilka är vinklade mot Stockholms slott.

Klockspelet

Tolvslaget och Sankt Örjanslåten, inspelning från stadshustornet 20 maj 2009 (längd: 1 minut 53 sekunder)

I torntoppen finns nio slagklockor som spelar den medeltida Sankt Örjansvisan klockan 12 och klockan 18 varje dag under sommarhalvåret. Låten uppfördes mellan 1937–1970 i samband med programmet Tolvslaget i Sveriges Radio och blev en sorts signaturmelodi för Stockholm. Klockspelet tillverkades i Nederländerna av firman Petit & Sritse och monterades på sensommaren 1924. Den största klockan väger 3 000 kg och är en gåva från Nederländerna; den bär namnet S:t Erik, den minsta klockan kallas S:t Örjan.

Sankt Örjan är den äldre svenska benämningen på Sankt Georg och symbolen för det godas kamp mot det onda. Enligt legenden stred Sankt Örjan mot en drake för att rädda en jungfru. Den åldriga Sankt Örjanslåten, ”lifvade” Sten Stures män under slaget vid Brunkeberg.

Turism

Stockholms stadshus besöks årligen av cirka 320 000 turister. Under månaderna juni–augusti beräknas 200 000 personer besöka stadshuset. Omkring 14–17 guider arbetar där under högsäsongen juni–augusti. Besökare erbjuds därvid guidning på italienska, ryska, spanska, kinesiska, franska, engelska och tyska (jämte svenska). Tre personer arbetar som turistvärdar i tornet.

• 

  Tornbalkongen

• 

  Sankt Erik i tornmuseet

• 

  Tornmuseet

• 

  Sankt Erik med nyckeln

• 

  Vy mot nordost

Stadshusparken

Stadshusparken, vy från tornet

Stadshuset ligger vid Mälarens strand. Mellan byggnaden och vattnet finns en liten park, Stadshusparken eller Stadshusträdgården som är rikt smyckad med många skulpturer. Där finns Carl Eldhs tre bildlika statyer i marmor med namnen Diktaren, Poeten och Målaren, för August Strindberg, Gustaf Fröding respektive Ernst Josephson, som kom på plats 1923. Dessa skulpturer väckte en del anstöt på grund av deras nakenhet. Efter de avbildades bortgång tystnade dock snart protesterna.

Nere på muren intill Mälarens vatten syns Carl Eldhs vackra skulpturer Sången och Dansen i brons. Vid en av pelarna i kolonnraden mot parken står en relief över Carl Larsson, utförd av Christian Eriksson.

I sydöst står en kolonn mot Riddarholmen, ungefär tjugo meter hög, med en staty föreställande en fanbärande Engelbrekt Engelbrektsson högst upp, även den skapad av Christian Eriksson.

Inmurad i själva Birgerskansen sitter det vackra valvet från Erik Palmstedts Gamla Riddarholmsbron från 1780-talet. I valvet finns även Ida Mattons skulptur Lokes straff från 1923.

I tornsockeln finns Erik Rafael-Rådbergs skulptur i granit visande skulptören Gustaf Sandberg, rest 1970. Sandberg utförde flera skulpturarbeten för Stockholms stadshus, bland annat den 7,6 meter höga S:t Eriksstatyn (se ovan).

Vid tornsockelns östra sida finns under en baldakin Birger jarls kenotaf, även den är skapad av Gustaf Sandberg och utförd i förgyllt bly med en kärna av granit. När Stockholms stadshus byggdes var det meningen att Birger jarls kvarlevor skulle flyttas till denna plats vid tornets fot, men Varnhems kyrkofullmäktige sade nej och graven i Stockholm förblev tom.

Skulpturer vid stadshuset (urval)

• 

  Ragnar Östberg framför sitt verk, skulptur av Thorwald Alef

• 

  Sången och Dansen av Carl Eldh

• 

  Ida Mattons Lokes straff

• 

  Erik Rafael-Rådbergs skulptur av Gustaf Sandberg

• 

  Carl Larsson som relief på en av arkadens kolonner

• 

  Gustaf Sandbergs kenotaf över Birger jarl

• 

  Fröding, Josephson och Strindberg av Carl Eldh

• 

  Sankt Erik i en fasadnisch mot borgargården

• 

  Stentavla som påminner om Eldkvarn som stod på stadshusets plats

• 

  Förgylld takfigur

En symbol för Stockholm är skulpturen "St. Göran och draken", där riddaren St. Göran representerar Sten Sture den äldre och draken den danske kungen Kristian 1 efter slaget vid Brunkeberg. Sten Sture drev Danskarna på flykten, ett slag som var mycket avgörande för Sverige som nation. St Göran är därefter Stockholms skyddshelgon, han förekommer i flera namnformer St. Göran, St. Örjan och St. Erik. De finns gammal en staty "St. Göran och draken", av Bernt Notke i Storkyrkan, dessutom förkommer ytterligare två modernare statyversioner i Stockholm, en på Köpmantorget en replika i brons av storkyrkostatyn och ytterligare en av konstnären Christian Eriksson på taket till stadshuset.

Populärkultur

I filmen Jönssonligan får guldfeber utspelar sig en dramatisk scen med filmens hjältar klättrande på en urtavla högst upp på tornet. Scenen är hämtad från den danska förlagan (Olsen-banden går i krig) där karaktärerna klänger på Köpenhamns rådhus urtavla. Stockholms stadshus saknar dock urtavla, scenen gjordes med hjälp av trickfilmning och rekvisita.

Ungefär 30 sekunder in i vinjetten till serien The Tudors skymtar Stockholms stadshus i solnedgång förbi. I denna korta sekvens syns dock inte tornspirans tre kronor.

Se även

• Stockholms rådhus
• Börshuset
• Politik i Stockholms stad
• Samuel Owen - installerade en av Sveriges första ångmaskiner vid Eldkvarn

Referenser

• Uppgifter angående ”Stadshustornet” enligt informationsblad från Stockholms stadshus (2009) som kan hämtas i samband med besiktningen av tornet.

Litteratur

Stadshuset bygges. Kalkmålning av Axel Törneman i "Blåa rummet" intill Gyllene salen.

• Bäckström, Mattias, Stockholms stadshus - forntid och samtid. Konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet 1998.
• Cornell, Elias, Ragnar Östberg, svensk arkitekt. Byggmästaren, Stockholm 1965.
• Cornell, Elias & Ivar Sviestins, Stockholms stadshus. Byggförlaget, Stockholm 1992.
• Eklund, Hans, Ur Stadshusets historia 1901–1923. Silander & Fromholtz, Stockholms stadsmuseum och Stadshusets vänförening, Stockholm 2002.
• Josephson, Ragnar, ”Stockholms stadshus”. Ord och bild årg. 32. 1923. Stockholm 1922.
• Pihl Atmer, Ann Katrin (2011). Stockholms stadshus och arkitekten Ragnar Östberg: drömmen och verkligheten. Stockholm: Natur & Kultur. Libris 12132364. ISBN 91-27-13064-9 (inb.) 
• Roosval, Johnny (red.), Stockholms stadshus vid dess invigning midsommarafton 1923. Beskrivning utarbetad på uppdrag av Stockholms stadsfullmäktige. Gunnar Tisells tekniska förlag, Stockholm 1923.
• Wickman, Mats, Stadshuset i Stockholm. Sellin & partner, Stockholm 1993 (1 uppl).
• Östberg, Ragnar, Stadshuset – en vägvisare. Gunnar Tisells tekniska förlag, Stockholm 1922 (1 uppl).
• Östberg, Ragnar, En arkitekts anteckningar: Med bilder och verk av författaren. Natur och Kultur, Stockholm 1928.
• Östberg, Ragnar, Stockholms stadshus. Norstedt, Stockholm 1929 (1:a uppl.).

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Stockholms stadshus.
  Bilder & media
• Stockholmskällan har media som rör Stockholms stadshus
• Om stadshuset på Stockholms kommuns webbplats
• Film från invigningen 28 maj 1923 på SVT-play (utan ljud). Längd: 15 minuter 2 sekunder
• Stockholms stadshus i Google Street View
• Virtuell rundvisning med 360 graders panoramas på stockholm360.net