Stor blåklocka
| Stor blåklocka | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växtriket Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Asterales |
| Familj | Klockväxter Campanulaceae |
| Släkte | Blåklockssläktet Campanula |
| Art | Stor blåklocka C. persicifolia |
| Vetenskapligt namn | |
| § Campanula persicifolia | |
| Auktor | L. |
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Stor blåklocka (Campanula persicifolia) är en art i familjen klockväxter. Den blir ofta omkring 50 centimeter hög (men kan växa högre) och trivs på lerig och gärna något kalkhaltig mark. Ofta hittas den växande på lövängar, backar och andra liknande platser. Dess klockliknande, vanligen blå blommor kan bli 3,5 centimeter långa och sitter i glesa klasar på upprätta stjälkar.
Innehåll |
[redigera] Utbredning
Stor blåklocka förekommer i Europa, österut till Turkiet och Uralbergen i Ryssland, förutom i trakterna närmast Medelhavet, Island och Färöarna där den saknas. Den finns även på några platser i västra Sibirien och Centralasien. I Sverige är den allmän norrut till Uppland, men har sällsynt, spridd förekomst upp till Ångermanland.
[redigera] Användning
Stor blåklocka uppskattas för sitt dekorativa utseende och förekommer som odlad prydnadsväxt i trädgårdar. Den finns som odlad i många olika former, till exempel med vita eller dubbla blommor.
[redigera] Etymologi
Stor blåklockas artepitet, persicifolia, har betydelsen "persikobladig". Äldre namn på stor blåklocka är bland annat Stoore klockor och storklocka. Från Kalmar län finns noteringar om att den förr kallades syssla. I svenskspråkiga delar av sydvästra Finland uppges prästklocka och björnbjälla vara äldre namn på den här örten.
[redigera] Referenser
- Lundevall, Carl-Fredrik & Björkman, Gebbe. Vilda växter i Norden, 2007, ICA bokförlag (s. 272).
[redigera] Externa länkar
- Den virtuella floran
- Wikimedia Commons har media som rör Stor blåklocka