Stor blåklocka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stor blåklocka
561 Campanula persicifolia.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Asterordningen
Asterales
Familj Klockväxter
Campanulaceae
Släkte Blåklockssläktet
Campanula
Art Stor blåklocka
C. persicifolia
Vetenskapligt namn
§ Campanula persicifolia
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med

Stor blåklocka (Campanula persicifolia) är en art i familjen klockväxter. Den blir ofta omkring 50 centimeter hög (men kan växa högre) och trivs på lerig och gärna något kalkhaltig mark. Ofta hittas den växande på lövängar, backar och andra liknande platser. Dess klockliknande, vanligen blå blommor kan bli 3,5 centimeter långa och sitter i glesa klasar på upprätta stjälkar.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Stor blåklocka förekommer i Europa, österut till Turkiet och Uralbergen i Ryssland, förutom i trakterna närmast Medelhavet, Island och Färöarna där den saknas. Den finns även på några platser i västra Sibirien och Centralasien. I Sverige är den allmän norrut till Uppland, men har sällsynt, spridd förekomst upp till Ångermanland.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Stor blåklocka uppskattas för sitt dekorativa utseende och förekommer som odlad prydnadsväxt i trädgårdar. Den finns som odlad i många olika former, till exempel med vita eller dubbla blommor.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Stor blåklockas artepitet, persicifolia, har betydelsen "persikobladig". Äldre namn på stor blåklocka är bland annat Stoore klockor och storklocka. Från Kalmar län finns noteringar om att den förr kallades syssla. I svenskspråkiga delar av sydvästra Finland uppges prästklocka och björnbjälla vara äldre namn på den här örten.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Lundevall, Carl-Fredrik & Björkman, Gebbe. Vilda växter i Norden, 2007, ICA bokförlag (s. 272).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]