Stora kanalen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karta som visar när de olika delarna av kejsarkanalen byggdes och vilken del som är i drift idag
Båtar i Stora kanalen.
Detaljerad bild över Stora kanalens sträckning.

Stora kanalen 大运河,[1] i Kina är världens längsta kanal[2] och löper från Peking i norr till Hangzhou i söder. Kanalen kallas även för Kejsarkanalen.

Stora kanalen är den största och viktigaste kanalen i Kina och tillika den längsta och äldsta konstgjorda vattenväg på jorden[3], går från Hangzhou norrut till Tianjin, där den förenar sig med Hai He för att sedan fortsätta mot Peking och sammanbinder således Hai He med landets huvudfloder Gula floden och Yangtzefloden.

Kanalen har 45 slussar[3] och dess totala längd är idag 1 790 km, men det är från Jining och 880 km söder ut ner till Hangzhou som i dag används för trafik.[4] Hela kanalens längd är inte handbyggd. Vissa delar består av redan befintliga vattendrag.[5][6][4] Som högst går kanalen ca 40 m över havet.[3] Pråmar på 2 000 ton kan trafikera kanalen.

Kanalen blev den 27 juni 2007 vänkanal med Göta kanal.[7]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Under slutet av Vår- och höstperioden år 486 f.kr. så byggde kung Fuchai av Wu den första delen av kanalen som går från Yangzhou och norr ut upp till Huai'an[5]

År 587 under Suidynastin påbörjade Kejsare Wen utbyggnaden av kanelen genom att räta upp delar av den redan befintliga delen av kanalen[4] och koppla ihop Chang'an (Xian) med Gula floden.[8]. Kejsare Yang fortsatte år 605 med att bygga ihop Gula floden med Huaifloden förljt av att år 608 byggt vidare från Gula floden till Peking. År 610 byggde Kejsare Yang den sist biten ner till Hangzhou, och nu var hela kanalen ett sammankopplat system.[4]

Under Khubilai khans tid på Yuandynastin förkortades resvägen avsevärt mellan Peking och Hangzhou när man under åren 1283 till 1289 byggde en ny del av kanalen från Linqing och rakt söder ut för att sedan knyta ihop mot den befintliga kanalen vid Huaifloden. Man förlängde även kanalens norra ände från Tongzhou in tills centrala Peking.[4]

Det förändrade lopp, som Gula floden tog 1855, förorsakade den första stora skadan på kanalen, så att den del, som ligger mellan Gula flodens gamla och nya lopp inte kunde användas som samfärdsmedel eller för bevattning av omgivande trakter.

Sektioner[redigera | redigera wikitext]

Kanalen består (från norr till söder) i dag av sju sektioner:[4]

  • Tongzhoukanalen, Från Kunming-sjön vid Sommarpalatset i nordvästra Peking till Tongzhou i östra Peking. Ca 50 km.[6]
  • Norra kanalen, Från Tongzhou till Tianjin. Ca 140 km.[6]
  • Södra kanalen, Från Tianjing till Linqing. Ca 430 km[6]
  • Lukanalen, Från Linqing, passerar Gula floden och vidare förbi Jining till Tai'erzhuang vid Weishan-sjön. Ca 430 km.[6]
  • Mittenkanalen, Från Tai'erzhuang söder ut till Huai'an. Ca 170 km.[6]
  • Inre kanalen, Från Huai'an till Yangtze. Ca 170 km.[6]
  • Jingnankanalen, Från Yangtzefloden till Hangzhou. Ca 340 km.[6]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Krister i Beijing”, Grand Canal, 大运河 (Kejsarkanalen)
  2. ^ http://encyclopedia.farlex.com/Grand+Canal
  3. ^ [a b c] ”Göta kanal - en vacker historia”, Kejsarkanalen (The Grand Canal)
  4. ^ [a b c d e f] ”www.21Gwy.com”, 大地史诗--京杭大运河
  5. ^ [a b] ”Encyclopedia Britannica”, Grand Canal
  6. ^ [a b c d e f g h] Krister Blomberg (2014): Mätningar och observationer i ”Google Earth”
  7. ^ ”Göta kanal - en vacker historia”, Vänkanaler
  8. ^ ”中国网”, 隋、唐、宋大运河


Källor[redigera | redigera wikitext]


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kejsarkanalen, 1904–1926.
  • Leonard, Jane Kate (1996) (på eng). Controlling from afar: the Daoguang emperor's management of the Grand Canal crisis, 1824-1826. Michigan monographs in Chinese studies, 1081-9053 ; no. 69. Ann Arbor, MI: Center for Chinese Studies, University ofMichigan. Libris 11625101. ISBN 0-89264-114-2 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]