Stora och Lilla Höggarn
| Ö | |
 Stora och Lilla Höggarn. Landkontur inklusive större kajanläggning, bryggor och oljecisterner.
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Län | Stockholms län |
| Landskap | Uppland |
| Kommun | Lidingö kommun |
| Koordinater | 59°22′05″N 18°16′46″Ö / 59.36806°N 18.27944°Ö |
| Högsta punkt | 32 (Stora Höggarn) |
| Area | Stora Höggarn 0,16 km² |
Stora och Lilla Höggarn[1] är två mindre öar i Lidingö kommun på omkring en respektive 0,5 distansminuters avstånd rakt österut från Elfviks udde på Lidingö.
Ön Stora Höggarn[2] ägs av det privata fastighetsbolaget Fastighetsaktiebolaget Stora Höggarn[3]. En mindre grupp bostadshus finns på den södra delen av Stora Höggarn varav enstaka hyrs ut för fritidsboende. Strandskyddsbestämmelser gäller för hela ön. Tidigare tillträdesförbud upphörde att gälla den 1 februari 1992 efter att oljehanteringen lades ned. Dock består större delen av ön av en industrifastighet med pågående verksamhet och den södra delen består till största delen av privat tomtmark. Olovligt tillträde till dessa områden anses således som olaga intrång eller hemfridsbrott enligt 4 kap 6 § brottsbalken.
Lilla Höggarn är obebyggd och omfattas av strandskyddslagen. Här finns endast grunden kvar av ett tidigare hus. 2013 ägs ön av Margaret Marie Henrietta von Platen.
Historia
På 1600-talet fanns en krog på Stora Höggarn. Det var det första stoppet för de sjömän som antingen rodde eller seglade med varor från Vaxholm till Stockholm. Krogverksamheten fortsatte i en ny byggnad på 1700-talet. Krogen lades ner i slutet av 1800-talet, varefter byggnaderna hyrdes ut till sommargäster.[4]
-
Stora Höggarn, 2012. -
Lilla Höggarn, 2012. -
Västra viken på Stora Höggarn med tillhörande badplats och brygga för dem som arbetar på ön, 2011. -
Underhållen skogsstig genom den i övrigt orörda tallskogen på Stora Höggarns norra sida, 2011.
Oljeepoken
På den norra delen av Stora Höggarn finns viss industriell verksamhet som inleddes redan 1903, då grosshandlare Fritz Schmidt uppförde Stockholms första oljehamn, med oljecisterner, bergrum för lagring av olja, en mottagningskaj för tankfartyg samt verkstäder och bostäder. Under åren 1915–40 bodde ett 60-tal personer på ön. Den gamla krogen användes som skola.[4]
Senare användes anläggningen som lagringsstation för flygplansbränsle till Arlanda flygplats, men denna hantering är idag flyttad till Gävle hamn med vidare transport av flygbränslet på järnvägsvagnar till Märsta. Oljeverksamheten är idag övertagen av andra anläggningar, bland annat vid Loudden i Stockholm och Bergs oljedepå i Nacka. Oljecisternerna liksom bergrummen är tömda och används inte. Många av de äldsta cisternerna är obrukbara som bränslelager, vilket har engagerat många att utreda vad man kan använda dem till i framtiden[5]. På ön har det genom åren samlats mycket skrot som en rad tidigare hyresgäster lämnat kvar efter sig.
Stora Höggarn har varit föremål för fleråriga diskussioner om vilken verksamhet som kan tillåtas på ön efter det att bränslelagringen upphört och tidigare verksamhetstillstånd för oljelagring gått ut.
-
Stora Höggarns kajplats och cisterner från 1940-talet på den nordöstra delen av ön. Vy från öster, 2005. -
Stora Höggarns tömda cisterner från 1940-talet. Vy mot Stockholms inlopp mot öster, 2005. -
Cisterner på toppen av ön. Dessa är de första som byggdes på ön. Vy mot Stockholms inlopp mot öster, 2005.
Förslag på ändrad industriell verksamhet på Stora Höggarn
År 2003 framfördes förslag att använda industrianläggningen på Stora Höggarn som central bränsledepå för stockholmsregionen. Förslaget utreddes[6] av Sweco Viak AB genom ett gemensamt uppdrag från Stockholms Hamn och Stockholms stad. Bakgrunden till uppdraget var en skrivelse till kommunstyrelsen i Stockholms stad undertecknad av oppositionsborgarråden i Stockholm; Kristina Axén Olin (m), Jan Björklund (fp) och Eva Samuelsson (kd) daterad den 14 maj 2003. I skrivelsen hemställde oppositionsborgarråden att Kommunstyrelsen ska besluta att uppdra åt staden att utreda möjligheterna för oljehantering genom Stora Höggarn. Slutrapporten ledde dock inte till några nyinvesteringar på Stora Höggarn trots att det vid den tidpunkt fanns tillstånd för att lagra och hantera över 24000 m3 bränsle i tre cisterner av brandklass 2. Tillståndet är utfärdat 1996 av byggnadsinspektionen på Miljö- och hälsoskyddskontoret på Lidingö stad och var giltigt t.o.m. 2006-06-30.
År 2004 framförde byggföretaget NCC och fastighetsägaren till Stora Höggarn inom samarbetsorganet "Stora Höggarn", ett önskemål om att få bygga om befintlig industrianläggning på Stora Höggarn för användning till att sanera förorenade jord- och fyllnadsmassor, till att börja med jordmassor från det planerade bostadsbygget på gasverksområdet nedanför Hjorthagen, Stockholm. Förslaget inbegrep en betydande utvidgning av befintlig anläggning. Paul Lindquist, kommunstyrelsens ordförande i Lidingö kommun gjorde då ett principiellt uttalande att: "Jag anser att det är mycket olämpligt med en miljöstörande verksamhet i Stockholms inre skärgård. Stora Höggarn ingår dessutom i det kulturhistoriska riksintresset "Stockholms inlopp". Det bästa vore om området kunde återställas och den förorenade marken saneras."[7]Länsstyrelsen i Stockholms län ansåg att en sådan anläggning skulle medföra en "betydande miljöpåverkan"[8] i området vilket skulle kräva långtgående konsekvensutredningar för att uppfylla alla delar i miljölagstiftningen. NCC drog då tillbaka sin ansökan på grundval av Länsstyrelsens svar men också till stor del beroende på det stora motståndet från speciellt Lidingö stad.
År 2008 diskuterades ett nytt förslag[9] på verksamhet inom samarbetsorganet "Stora Höggarn" och Fortum att utnyttja befintlig anläggning för lagring av pellets till Värtaverket i Stockholm.
Ytterligare ett förslag på ny industriell verksamhet framfördes 2008 av NCC och fastighetsägaren som skickades in för tillståndsprövning till Länsstyrelsen i juni 2008[10]. I denna ansökan angavs "lagring och hantering av dieselbränsle samt tillhörande hamnverksamhet". Maximalt lagringsbehov angavs till 23 000 ton dieselbränsle fördelat på 3 cisterner. Förslaget gick ut på remiss till berörda kommuner för svar senast den 11 augusti 2008. Detta förslag skapades i syfte att ersätta sjöbränslehanteringen från både Loudden och Bergs oljedepåer då dessa har planerats att läggas ned under många år.
År 2011 började forsknings- och utvecklingsbolaget Dividend Industries AB[11] planera och projektera en berg-forskningsanläggning på ön. Bolaget utvecklar en ny metod för att nå mycket stora djup i jordskorpan för att möjliggöra uttaget av geotermisk energi även i svenskt kristallin berggrund. Forskningsanläggningen är nu i drift.
Källor
Noter
- ^ På en karta från 1661 stavas namnet som Högarn med ett g. Den korrekta stavningen är förmodligen en sammansättning av hög (en hög ö) och garn i betydelsen holme (fornsvenska), översatt till modern svenska, Högholmen.
- ^ Ön ägs av Fastighetsaktiebolaget Stora Höggarn, Org. nr: 556055-2043.
- ^ Fastighetsaktiebolaget Stora Höggarn
- ^ [a b] Anders Källgård, Sveriges öar, sid 362, Carlssons bokförlag, 2005, ISBN 91-7203-465-3
- ^ ”Behance”. www.behance.net. https://www.behance.net/gallery/53593631/a-speculative-investigation-strategy-of-development. Läst 31 augusti 2017.
- ^ Slutrapport Sweco Viak, dec. 2003. PDF[död länk]
- ^ Informationstidning från Lidingö stad nr. 4, 16 December, 2004.
- ^ Länsstyrelsens beslut den 15 nov. 2004, nr. 5510-2004-65504.
- ^ Information från NCC i februari 2008.
- ^ Ansökan daterad den 30 juni 2008.
- ^ Dividend Industries AB
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Stora höggarn.- Wikimedia Commons har media som rör Lilla höggarn.
