Storskallesik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Storskallesik
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Laxartade fiskar
Salmoniformes
Familj Laxfiskar
Salmonidae
Släkte Sikar
Coregonus
Art Storskallesik
C. peled
Vetenskapligt namn
§ Coregonus peled
Auktor J. F. Gmelin, 1789
Synonymer
Coregonus syrok Valenciennes, 1848[2]
Coregonus rudolphianus Valenciennes, 1848[3]
Salmo pelet Pallas, 1814[3]
Salmo cyprinoides Pallas, 1814[3]
Salmo peled Gmelin, 1789[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Storskallesik, peledsik eller storskallelöja (Coregonus peled))[3][4] är en fiskart i släktet sikar bland laxfiskarna. Enligt Catalogue of Life[5][6] ingår storskallesiken i släktet Coregonus, och familjen laxfiskar, men enligt Dyntaxa[7] är tillhörigheten istället släktet Coregonus, och familjen sikfiskar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[8] Arten förekommer tillfälligt i Sverige, men reproducerar sig inte.[7] Inga underarter finns listade.[5]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Fisken liknar med sin långsträckta form andra sikar men kroppen är mera tillplattad och ryggen är högre än hos andra arter i släktet Coregonus. Storskallesik kan nå en vikt över 5 kilogram men utanför Sibirien är den betydligt lättare.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Artens ursprungliga utbredningsområde var större floder och sjöar i norra Sibirien. Den infördes i östeuropeiska stater vid Östersjön och förekommer numera i flera sötvattenområden kring Östersjön.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Födan utgörs främst av ryggradslösa smådjur (plankton) och i viss mån även av mindre fiskar (sibiriska populationer). Storskallesik leker mellan september och november ofta på stora djup. Varje hona lägger upp till 105 000 ägg.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 9 april 2010.
  • Fritz Terofal: Die farbigen Naturführer - Süßwasserfische in europäischen Gewässern (1984 Mosaik Verlag)
  • Storskallesik, Artdatabankens faktablad, pdf
  1. ^ Coregonus peledIUCN:s rödlista, auktor: Freyhof, J. & Kottelat, M. 2008, besökt 26 april 2010.
  2. ^ Eschmeyer, W.N. (ed.) (2004) Catalog of fishes. Updated database version of January 2004., Catalog databases as made available to FishBase in January 2004.
  3. ^ [a b c d e] Kottelat, M. (1997) European freshwater fishes., Biologia 52, Suppl. 5:1-271.
  4. ^ [http://eol.org/pages/222141/overview ”Scardinius erythrophthalmus – Overview Rudd”]. EoL - Encyclopedia of Life. http://eol.org/pages/222141/overview. Läst 10 januari 2014. 
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/coregonus+peled/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  7. ^ [a b] Dyntaxa Coregonus peled
  8. ^ 2008 Coregonus peled Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]