Storskiftet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Storskifte)
Hoppa till: navigering, sök

Storskiftet var i Sverige (med Finland) ett av regeringen understött ägoskifte av mark inom landsbygdens byar, och den första större jordreformen i riket, där tegar slogs samman så att varje bonde fick ett fåtal sammanhängande åkrar.

Syftet var att öka jordbrukets avkastning. Genomförandet av reformen gick långsamt, och för att skynda på beslöts om enskifte 1807 och laga skifte 1827. En storskiftesreglering genomfördes på slutet av 1800-talet eller under 1900-talets första årtionde i Storfurstendömet Finland, där inget enskifte hunnit genomföras före utbrottet av Finska kriget, och som sedan inte omfattats av det laga skiftet.

Initiativtagare till storskiftet var lantmäteriets chef, Jacob Faggot. Reformarbetet började 1749 och 1757 utfärdades en förordning om hur det skulle gå till. Avsikten var att öka produktiviteten genom att varje gård fick färre men större tegar.

Innan dess hade teg- eller solskiftet gällt, vilket innebar att varje gård skulle ha var sin andel av likvärdig kvalitet i byns samtliga åkergärden och ängsmarker. Det handlade om rättvisa och riskspridning. Olika gärden kunde vara mer eller mindre bördiga, torra, svårplöjda mm. Resultatet blev oftast långsmala åkertegar med relativt liten area och att de enskilda brukarna ofta måste förflytta sig långa sträckor för att kunna utnyttja alla sina åkerremsor i de olika gärdena.

Avsikten med storskiftet var att samla de små och utspridda ägodelarna till ett fåtal större åkrar per gård för att effektivisera de enskilda brukningsenheternas produktion. Storskiftesstadgan från 1757 begränsade varje gårds andel till maximalt fyra tegar per åkergärde eller äng. Den ursprungliga konsensusregeln från 1749 skärptes till "det ovillkorliga vitsordet", vilket innebar att det räckte med att en bonde i byn begärde storskifte för att det skulle genomföras.

De många bevarade storskifteskartorna (cirka 40 000 stycken) visar att reformen ledde till en minskning av antalet åkertegar, men inte alls i den omfattning som reformivrarna hade hoppats. Så småningom ledde det till att storskiftet bara blev den första av flera skiftesreformer. Det följdes av enskiftet som genomfördes från 1803, det laga skiftet från 1827 (i Sverige) och nyskifte från 1917 (i Finland).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Niklas Cserhalmi, Fårad mark. Handbok för tolkning av historiska kartor och landskap, temanummer av tidskriften Bygd och Natur (Lund 1998).
  • Eirik Hornborg, Finlands hävder III, Det svenska väldets upplösning: tiden 1697-1809 (Helsingfors: Schildt, 1931)

Se även[redigera | redigera wikitext]