Storstockholms Lokaltrafik

Från Wikipedia
Version från den 17 september 2017 kl. 13.18 av DIEXEL (Diskussion | Bidrag)
Uppslagsordet ”SL” leder hit. För andra betydelser, se SL (olika betydelser).
Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik
Org.nr556013-0683
TypPrivat aktiebolag
HuvudkontorSverige Stockholm, Sverige
NyckelpersonerKristoffer Tamsons (M)
Styrelseordförande
Caroline Ottosson
Vd
BranschKollektivtrafik
Historik
Grundat1916[1]
GrundareStockholm[2]
Tidigare namnAB Stockholms Spårvägar
Ekonomi
Omsättning 19,269 miljarder SEK
Rörelseresultat 563 miljoner SEK
Vinst efter skatt 86 miljoner SEK
Tillgångar 59,602 miljarder SEK
Eget kapital 7,085 miljarder SEK
Struktur
ÄgareStockholms läns landsting 100%
ModerbolagStockholms läns landsting
DotterbolagLista över SL:s dotterbolag.
Övrigt
WebbplatsSL.se
FotnoterStatistik från 2016 års bokslut.[3]

Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik (SL) är ett av Stockholms läns landsting helägt aktiebolag som fram till 2012[4] fungerade som trafikhuvudman för den landburna kollektiva persontrafiken inom Stockholms län, tillsammans med det likadeles landstingägda Waxholmsbolaget som ansvarade för sjötrafiken.

Sedan 2012[4] ansvarar landstingets trafiknämnd/trafikförvaltning för kollektivtrafiken, som regional kollektivtrafikmyndighet. SL fungerar numera som ett varumärke för den landburna kollektivtrafik som olika entreprenörer utför på uppdrag av trafikförvaltningen. Själva aktiebolaget AB Storstockholms Lokaltrafik finns fortfarande kvar och förvaltar (förutom varumärket) vissa avtal och tillgångar.

Företaget har organisationsnummer 556013-0683 och registrerades i bolagsregistret år 1916 med namnet AB Stockholms Spårvägar, och var fram till årsskiftet 1966/67, då det nuvarande namnet antogs, helägt av Stockholms stad. Från den 1 januari 1967 ändrades namnet till AB Storstockholms Lokaltrafik. Bolaget är numera helägt av Stockholms läns landsting.

SL driver också Stockholms SpårvägsmuseumSödermalm.

Historia

AB Stockholms Spårvägar (1915–1966)

Nyare tunnelbanetåg C20

Det kommunala AB Stockholms Spårvägar (SS) bildades 1916 (konstituerande bolagsstämma den 29 oktober 1915) för att samordna spårvagnstrafiken inom Stockholm och övertog från den 1 januari 1917 Stockholms Nya Spårvägsaktiebolags hela rörelse och från samma datum Stockholms Stads Spårväg.

Det AB Stockholms Spårvägar som i dag är trafikentreprenör för Spårväg City (och från december 2014 även för Lidingöbanan) är ett annat företag, grundat 1989.

AB Storstockholms Lokaltrafik (1967–2012)

Äldre tunnelbanetåg C6
Buss på linje 637
Blåbuss på linje 2
Pendeltåg X60
Saltsjöbanetåg med C11 i spetsen
Lidingöbanans nya vagnar A36.
Roslagsbanan X10p
En busskylt i Solna Business Park, Solna.
Bärbar biljettmaskin för SL Access som används av konduktörer på Spårväg city, Lidingöbanan och Roslagsbanan.
Biljettstolpe används på Tvärbanan istället för konduktörer.

Hörjelöverenskommelsen, (efter Nils Hörjel, då statssekreterare i kommunikationsdepartementet) innebar att all lokaltrafik i Stockholms län skulle samlas inom ett länsbolag, efter att tidigare ha drivits av SJ och olika privata och kommunala bolag. Eftersom Stockholms stad ännu inte ingick i Stockholms läns landsting, ägdes bolaget i ett övergångsskede av Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL), innan det överfördes till Stockholms läns landstinget.

SL-modellen kom att bli förlaga för länstrafikbolag i andra län, men där kom de ofta att hälftenägas av landstinget och kommunerna. Ansvaret för lokal persontrafik på järnväg inom Stockholms län övertogs den 1 januari 1967 också av SL. Trafiken utfördes fortsatt av Statens Järnvägar på uppdrag åt SL. Även övrig trafik utanför det ursprungliga SS drevs tills vidare på entreprenad. Den första trafik som helt kom att införlivas med SL och köras i egen regi var busslinjen till Kvarnholmen, Nacka som 1968 ersattes med en förlängning av en befintlig busslinje. 1969 övertogs SJ:s tre billinjegrupper; Solna, Upplands-Bro, Sigtuna och Upplands Väsby (500-linjerna), Danderyd och Täby (600-linjerna) och Huddinge, Södertälje, Nykvarn, Botkyrka och Salem (700-linjerna). Övertagande av trafiken skedde successivt och genomfördes på olika sätt på grund av juridiska förhållanden. I vissa fall övertogs hela företag, vilka ibland under några år drevs vidare som dotterbolag innan de fusionerades med SL. I andra fall övertogs trafiken direkt.

Siktet var inställt på att SL i princip skulle driva all trafik i egen regi med egna fordon och egen personal. Undantaget utgjordes av pendeltågstrafiken. Vid den här tiden förvaltade SJ järnvägsspåren och hade ensamrätt till trafiken. Därför var SJ självskriven som entreprenör vad gäller den trafiken.

I början av 1970-talet hade SL i olika former övertagit alla de tidigare trafikföretagen i Stockholms län. SJ, som drivit trafiken på Roslagsbanan på entreprenad åt SL, aviserade att man hade för avsikt att lägga ned banan. Landstinget köpte 1 maj 1972 Roslagsbanan söder om Rimbo med infrastruktur, fordon etc. från SJ. För driften av banan bildades ett särskilt dotterbolag till SL, Järnvägsaktiebolaget Roslagsbanan, RB.

I slutet av 1980-talet, sedan Leif Axén tillträtt som vd, ändrades bolagets inriktning. Det var inte längre självklart att trafiken skulle bedrivas i egen regi. De trafikoperativa enheterna samt förvaltningen av infrastrukturen ombildades då till dotterbolag som SL Buss AB, SL Tunnelbanan AB, SL Tåg AB, SL Specialbuss AB, SL Bansystem AB och SL Fastigheter AB. De två sistnämnda slogs senare samman till SL Infrateknik AB.

Moderbolaget SL skulle hädanefter fungera som beställare, med uppgift att "göra rätt saker", främst att upphandla trafik. Dotterbolagen skulle "göra saker rätt" vilket innebar att utföra trafiken. Med start i december 1998 såldes de trafikdrivande dotterbolagen helt eller delvis till utomstående aktörer.

1993 genomfördes den första anbudsupphandlingen av trafik, varvid Swebus tog över några trafikområden. Därefter skedde upphandlingar så gott som årligen.

1995 med verkan från 2000 köpte SL delvis ut sig ur det avtal man hade med staten om pendeltågstrafiken. Detta påverkade dock inte SL:s betalningsansvar fram till 2011 för de investeringar staten gjort i järnvägsanläggningar och tåg i Stockholms län sedan mitten av 1950-talet. En mindre del av dessa pengar avser investeringar i själva tågen. Själva trafiken utförs numera av upphandlad entreprenör, f n MTR Pendeltågen. År 2000 byggs även DLC, Driftledningscentralen, upp för att på så sätt få en gemensam hantering av fel i infrastrukturen och kritiska system.

AB Storstockholms Lokaltrafik (2012–)

Infrastruktur

Till skillnad från andra länstrafikbolag har SL en synnerligen omfattande egen infrastruktur. SL är spårinnehavare och infrastrukturförvaltaretunnelbanan, Lidingöbanan, Nockebybanan, Roslagsbanan, Saltsjöbanan, Spårväg City och Tvärbanan. SL äger vidare en mängd fastigheter som är nödvändiga för driften samt kommunikationsradiosystemen för trafikledningen.

Infrastrukturen har en dedikerad larm- och övervakningscentral kallad Driftledningscentralen (DLC).

Depåer

Pendeltågen och andra järnvägar

Spårväg

Tunnelbanan

Fordon

SL äger eller leasar spårfordonen och ställer dessa till trafikentreprenörernas förfogande. När det gäller bussar är det däremot normalt entreprenörerna som äger dessa.

Genom årens lopp har SL varit leasetagare till ett antal motorvagnståg i X10-generationen, som använts av Statens Järnvägar (SJ) i andra delar av Sverige (bl.a. Västmanland). SL inköpte även ett antal Regina-motorvagnar, som dock aldrig använts i SL-trafiken och därför överlåtits till andra trafikhuvudmän.

Entreprenörer

SL upphandlar trafik och servicetjänster av entreprenörer. Dessa är Arriva, Keolis AB, Kone[5], MTR Pendeltågen, MTR Tunnelbanan, Nobina, , Stockholms Spårvägar och SMW[6]. SL Kundtjänst och SL Center drivs från 1 oktober 2015 av callcenterföretaget Releasy Customer Management på uppdrag av Storstockholms Lokaltrafik.

Även underhåll av infrastruktur upphandlas i konkurrens, bland de större entreprenörerna kan nämnas, Infranord AB, Strukton Rail, Eltel Networks, EIAB mfl.

Dotterbolag/Intressebolag

  • AB SL Finans (100%)
  • SL HR Service AB (100%)
  • SL Kundtjänst AB (51%) (övertaget av privat aktör år 2010)
  • SL Infrateknik AB (100%) (Vilande)
  • SL Lidingö Trafik AB (97%) (Likviderat 2013)
  • Fastighets AB Viggestaberg (100%) Vilande
  • AB Transitio (5%) - anskaffar spårfordon, ägs även av 19 andra kollektivtrafikmyndigheter, regionförbund eller motsvarande
  • Stockholms Terminal AB (40%)
  • Busslink i Sverige AB (30%) - Ägs idag till 100 % av den Franska kollektivtrafikgruppen Keolis (aug 2010). Busslink i Sverige AB bytte samtidigt namn till Keolis Sverige AB.
  • Industritekniska Gymnasiet grundades år 1963. Skolan drevs genom SL:s dotterbolag Tågia och såldes år 2013.[7] Därefter bedriver Tågia ingen verksamhet.

Ledande befattningar

Styrelseordförande

AB Stockholms Spårvägar 1917–1966

AB Storstockholms Lokaltrafik 1967–

Verkställande direktörer

AB Stockholms Spårvägar 1917–1966

AB Storstockholms Lokaltrafik 1967–

Trafik

Huvudartikel: Kollektivtrafik i Stockholms län
Stockholms tunnelbana korsar Söderström mellan stationerna Slussen och Gamla stan.

SL har en mycket omfattande trafik vars stomme utgörs av pendeltåg och tunnelbana. Spårtrafiken består också av lokaltågRoslagsbanan och Saltsjöbanan samt av spårvagnarSpårväg City, Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan. Bussnätet täcker hela länet. SL äger även Djurgårdslinjens infrastruktur, men trafiken där bedrivs ideellt av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet. SL-nätet sträcker sig även till Uppsala och Södermanlands län med ett antal busslinjer samt pendeltåg till stationerna Gnesta, Uppsala och Bålsta.

Det är cirka 675 000 resenärer som gör totalt cirka 2,3 miljoner resor (antal påstigande 2006) i SL-trafiken en vanlig vardag.[8]

SL:s koldioxidutsläpp uppgick under 2013 till 46 918 ton per år, som i huvudsak kommer från busstrafiken.[9]

SL har biljettintäkter på 4,04 miljarder och kostnader på 8,6 miljarder kronor (varav spår, anläggningar och tåg 3,4 miljarder kronor, resten drift och administration) (2006). Skillnaden täcks av bidrag från landstinget.

Linjer i spårtrafiken

Linje Linjenamn Färdväg Vagntyper
Tunnelbana
10 Blå linjen Kungsträdgården – T-Centralen – Västra skogen – Sundbybergs centrum – Rissne  – Hjulsta C14 och C20
11 Kungsträdgården – T-Centralen – Västra skogen – Solna centrum – Hallonbergen – Akalla C14 och C20
13 Röda linjen Norsborg – Liljeholmen – T-Centralen – Ropsten C6, C14 och C20
14 Fruängen – Liljeholmen – T-Centralen – Mörby centrum C6, C14 och C20
17 Gröna linjen Åkeshov – Alvik – Odenplan – T-Centralen – Skarpnäck C20
18 Alvik – Odenplan – T-Centralen – Farsta strand C20
19 Hässelby strand – Åkeshov – Alvik – Odenplan – T-Centralen – Hagsätra C20
Spårvagn
7 Spårväg City T-Centralen (Öppnas 2018) – Sergels torg (Öppnas 2018) – Kungsträdgården – Nybroplan – Nordiska Museet/Vasamuseet – Skansen – Waldemarsudde A34 och A35
12 Nockebybanan Alvik – Ålstensgatan – Höglandstorget – Nockeby A32 och A35
21 Lidingöbanan Ropsten – Larsberg – AGA – Skärsätra – Gåshaga – Gåshaga brygga A36
22 Tvärbanan Solna station – Sundbybergs centrum – Alvik A32 och A35
Alvik – Stora Essingen – Liljeholmen – Årstaberg – Gullmarsplan – Sickla udde A32
Lokalbana
25 Saltsjöbanan Slussen – Nacka – Lillängen – Saltsjö-Duvnäs – Igelboda – Saltsjöbaden C10 och C11
26 Igelboda – Tippen – Tattby – Ersta viksbadet – Solsidan C10 och C11
27 Roslagsbanan Stockholms östra – Universitetet – Mörby – Roslags Näsby – Täby kyrkby – Vallentuna – Lindholmen – Kårsta X10p
28 Stockholms östra – Universitetet – Mörby – Roslags Näsby – Täby Centrum – Viggbyholm – Hägernäs – Åkersberga – Österskär X10p
29 Stockholms östra – Universitetet – Mörby – Näsbypark X10p
Pendeltåg
35 Pendeltåg Bålsta – Kungsängen – Jakobsberg – Sundbyberg – Odenplan – Stockholm City[Uppdatering behövs]   – Stockholms södra – Älvsjö station – Handen – Jordbro – Västerhaninge – Ösmo – Nynäshamn X60 - X60B
36 Märsta – Upplands Väsby – Sollentuna – Solna – Odenplan – Stockholm City[Uppdatering behövs]  – Stockholms södra – Älvsjö station – Huddinge – Tumba – Södertälje hamn – Södertälje centrum
37 Södertälje centrum – Södertälje hamn – Södertälje Syd – Järna – Gnesta
38 Uppsala centralstation – Knivsta – Arlanda – Upplands Väsby – Sollentuna – Solna – Odenplan – Stockholm City[Uppdatering behövs]  – Stockholms södra – Älvsjö station ( – Huddinge – Tumba)

Linjekartor

Klicka på linjenamnet för att se kartan.

Tunnelbanan Pendeltågen Roslagsbanan Saltsjöbanan Spårväg City Lidingöbanan Tvärbanan Nockebybanan

Biljettsystem

Se: Kollektivtrafik i Stockholms läns biljettsystem

Resultat per år

Resultat [10] År
-21 mkr 2013
55 mkr 2012
-156 mkr 2011
-420 mkr 2010
414 mkr 2009
282 mkr 2008
320 mkr 2007
-955 mkr 2006
340 mkr 2005
98 mkr 2004
70 mkr 2003
415 mkr 2002
158 mkr 2001
247 mkr 2000
295 mkr 1999

Symboler för trafikslag

Se även

Referenser

Vidare läsning

  • Jansen, Holger: Sweden. Planning Public Transport, Customer Representation and Passenger Rights. Page 211–220. At: Martin Schiefelbusch, Hans-Liudger Dienel (ed.): Public Transport and its Users. The Passenger’s Perspective in Planning and Customer Care. Ashgate, Farnham, Surrey, 2009.

Externa länkar