Storstockholms Lokaltrafik
Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik | |
Org.nr | 556013-0683 |
---|---|
Typ | Privat aktiebolag |
Huvudkontor | Stockholm, Sverige |
Nyckelpersoner | Kristoffer Tamsons (M) Styrelseordförande Caroline Ottosson Vd |
Bransch | Kollektivtrafik |
Historik | |
Grundat | 1916[1] |
Grundare | Stockholm[2] |
Tidigare namn | AB Stockholms Spårvägar |
Ekonomi | |
Omsättning | ▲ 19,269 miljarder SEK |
Rörelseresultat | ▲ 563 miljoner SEK |
Vinst efter skatt | ▲ 86 miljoner SEK |
Tillgångar | ▲ 59,602 miljarder SEK |
Eget kapital | ▲ 7,085 miljarder SEK |
Struktur | |
Ägare | Stockholms läns landsting 100% |
Moderbolag | Stockholms läns landsting |
Dotterbolag | Lista över SL:s dotterbolag. |
Övrigt | |
Webbplats | SL.se |
Fotnoter | Statistik från 2016 års bokslut.[3] |
Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik (SL) är ett av Stockholms läns landsting helägt aktiebolag som fram till 2012[4] fungerade som trafikhuvudman för den landburna kollektiva persontrafiken inom Stockholms län, tillsammans med det likadeles landstingägda Waxholmsbolaget som ansvarade för sjötrafiken.
Sedan 2012[4] ansvarar landstingets trafiknämnd/trafikförvaltning för kollektivtrafiken, som regional kollektivtrafikmyndighet. SL fungerar numera som ett varumärke för den landburna kollektivtrafik som olika entreprenörer utför på uppdrag av trafikförvaltningen. Själva aktiebolaget AB Storstockholms Lokaltrafik finns fortfarande kvar och förvaltar (förutom varumärket) vissa avtal och tillgångar.
Företaget har organisationsnummer 556013-0683 och registrerades i bolagsregistret år 1916 med namnet AB Stockholms Spårvägar, och var fram till årsskiftet 1966/67, då det nuvarande namnet antogs, helägt av Stockholms stad. Från den 1 januari 1967 ändrades namnet till AB Storstockholms Lokaltrafik. Bolaget är numera helägt av Stockholms läns landsting.
SL driver också Stockholms Spårvägsmuseum på Södermalm.
Historia
AB Stockholms Spårvägar (1915–1966)
Det kommunala AB Stockholms Spårvägar (SS) bildades 1916 (konstituerande bolagsstämma den 29 oktober 1915) för att samordna spårvagnstrafiken inom Stockholm och övertog från den 1 januari 1917 Stockholms Nya Spårvägsaktiebolags hela rörelse och från samma datum Stockholms Stads Spårväg.
Det AB Stockholms Spårvägar som i dag är trafikentreprenör för Spårväg City (och från december 2014 även för Lidingöbanan) är ett annat företag, grundat 1989.
AB Storstockholms Lokaltrafik (1967–2012)
Hörjelöverenskommelsen, (efter Nils Hörjel, då statssekreterare i kommunikationsdepartementet) innebar att all lokaltrafik i Stockholms län skulle samlas inom ett länsbolag, efter att tidigare ha drivits av SJ och olika privata och kommunala bolag. Eftersom Stockholms stad ännu inte ingick i Stockholms läns landsting, ägdes bolaget i ett övergångsskede av Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL), innan det överfördes till Stockholms läns landstinget.
SL-modellen kom att bli förlaga för länstrafikbolag i andra län, men där kom de ofta att hälftenägas av landstinget och kommunerna. Ansvaret för lokal persontrafik på järnväg inom Stockholms län övertogs den 1 januari 1967 också av SL. Trafiken utfördes fortsatt av Statens Järnvägar på uppdrag åt SL. Även övrig trafik utanför det ursprungliga SS drevs tills vidare på entreprenad. Den första trafik som helt kom att införlivas med SL och köras i egen regi var busslinjen till Kvarnholmen, Nacka som 1968 ersattes med en förlängning av en befintlig busslinje. 1969 övertogs SJ:s tre billinjegrupper; Solna, Upplands-Bro, Sigtuna och Upplands Väsby (500-linjerna), Danderyd och Täby (600-linjerna) och Huddinge, Södertälje, Nykvarn, Botkyrka och Salem (700-linjerna). Övertagande av trafiken skedde successivt och genomfördes på olika sätt på grund av juridiska förhållanden. I vissa fall övertogs hela företag, vilka ibland under några år drevs vidare som dotterbolag innan de fusionerades med SL. I andra fall övertogs trafiken direkt.
Siktet var inställt på att SL i princip skulle driva all trafik i egen regi med egna fordon och egen personal. Undantaget utgjordes av pendeltågstrafiken. Vid den här tiden förvaltade SJ järnvägsspåren och hade ensamrätt till trafiken. Därför var SJ självskriven som entreprenör vad gäller den trafiken.
I början av 1970-talet hade SL i olika former övertagit alla de tidigare trafikföretagen i Stockholms län. SJ, som drivit trafiken på Roslagsbanan på entreprenad åt SL, aviserade att man hade för avsikt att lägga ned banan. Landstinget köpte 1 maj 1972 Roslagsbanan söder om Rimbo med infrastruktur, fordon etc. från SJ. För driften av banan bildades ett särskilt dotterbolag till SL, Järnvägsaktiebolaget Roslagsbanan, RB.
I slutet av 1980-talet, sedan Leif Axén tillträtt som vd, ändrades bolagets inriktning. Det var inte längre självklart att trafiken skulle bedrivas i egen regi. De trafikoperativa enheterna samt förvaltningen av infrastrukturen ombildades då till dotterbolag som SL Buss AB, SL Tunnelbanan AB, SL Tåg AB, SL Specialbuss AB, SL Bansystem AB och SL Fastigheter AB. De två sistnämnda slogs senare samman till SL Infrateknik AB.
Moderbolaget SL skulle hädanefter fungera som beställare, med uppgift att "göra rätt saker", främst att upphandla trafik. Dotterbolagen skulle "göra saker rätt" vilket innebar att utföra trafiken. Med start i december 1998 såldes de trafikdrivande dotterbolagen helt eller delvis till utomstående aktörer.
1993 genomfördes den första anbudsupphandlingen av trafik, varvid Swebus tog över några trafikområden. Därefter skedde upphandlingar så gott som årligen.
1995 med verkan från 2000 köpte SL delvis ut sig ur det avtal man hade med staten om pendeltågstrafiken. Detta påverkade dock inte SL:s betalningsansvar fram till 2011 för de investeringar staten gjort i järnvägsanläggningar och tåg i Stockholms län sedan mitten av 1950-talet. En mindre del av dessa pengar avser investeringar i själva tågen. Själva trafiken utförs numera av upphandlad entreprenör, f n MTR Pendeltågen. År 2000 byggs även DLC, Driftledningscentralen, upp för att på så sätt få en gemensam hantering av fel i infrastrukturen och kritiska system.
AB Storstockholms Lokaltrafik (2012–)
Infrastruktur
Till skillnad från andra länstrafikbolag har SL en synnerligen omfattande egen infrastruktur. SL är spårinnehavare och infrastrukturförvaltare på tunnelbanan, Lidingöbanan, Nockebybanan, Roslagsbanan, Saltsjöbanan, Spårväg City och Tvärbanan. SL äger vidare en mängd fastigheter som är nödvändiga för driften samt kommunikationsradiosystemen för trafikledningen.
Infrastrukturen har en dedikerad larm- och övervakningscentral kallad Driftledningscentralen (DLC).
Depåer
Pendeltågen och andra järnvägar
Spårväg
Tunnelbanan
- Hammarbydepån (även bussdepå)
- Högdalsdepån
- Nybodadepån (även bussdepå)
- Rissnedepån
- Slakthusdepån (Arbetsfordon)
- Vällingbydepån
Fordon
SL äger eller leasar spårfordonen och ställer dessa till trafikentreprenörernas förfogande. När det gäller bussar är det däremot normalt entreprenörerna som äger dessa.
Genom årens lopp har SL varit leasetagare till ett antal motorvagnståg i X10-generationen, som använts av Statens Järnvägar (SJ) i andra delar av Sverige (bl.a. Västmanland). SL inköpte även ett antal Regina-motorvagnar, som dock aldrig använts i SL-trafiken och därför överlåtits till andra trafikhuvudmän.
Entreprenörer
SL upphandlar trafik och servicetjänster av entreprenörer. Dessa är Arriva, Keolis AB, Kone[5], MTR Pendeltågen, MTR Tunnelbanan, Nobina, , Stockholms Spårvägar och SMW[6]. SL Kundtjänst och SL Center drivs från 1 oktober 2015 av callcenterföretaget Releasy Customer Management på uppdrag av Storstockholms Lokaltrafik.
Även underhåll av infrastruktur upphandlas i konkurrens, bland de större entreprenörerna kan nämnas, Infranord AB, Strukton Rail, Eltel Networks, EIAB mfl.
Dotterbolag/Intressebolag
- AB SL Finans (100%)
- SL HR Service AB (100%)
- SL Kundtjänst AB (51%) (övertaget av privat aktör år 2010)
- SL Infrateknik AB (100%) (Vilande)
- SL Lidingö Trafik AB (97%) (Likviderat 2013)
- Fastighets AB Viggestaberg (100%) Vilande
- AB Transitio (5%) - anskaffar spårfordon, ägs även av 19 andra kollektivtrafikmyndigheter, regionförbund eller motsvarande
- Stockholms Terminal AB (40%)
- Busslink i Sverige AB (30%) - Ägs idag till 100 % av den Franska kollektivtrafikgruppen Keolis (aug 2010). Busslink i Sverige AB bytte samtidigt namn till Keolis Sverige AB.
- Industritekniska Gymnasiet grundades år 1963. Skolan drevs genom SL:s dotterbolag Tågia och såldes år 2013.[7] Därefter bedriver Tågia ingen verksamhet.
Ledande befattningar
Styrelseordförande
AB Stockholms Spårvägar 1917–1966
- Herman Rydin, 1915–1920
- Gottfrid Björklund, 1920–1929
- J.A. Wallin, 1929–1939
- Fredrik Ström, 1940–1948
- Hjalmar Mehr, 1949–1950
- Erik Österberg, 1951–1957
- Erik Huss, 1958
- Helge Berglund, 1958–1965
AB Storstockholms Lokaltrafik 1967–
- Per-Olof Hanson, 1967–1971
- Bertil Jonberger, 1971–1974
- Birger Rosell ?
- Roland Björsne?
- Bosse Ringholm?
- Stig Dingertz, 1986–1988
- Claes Ånstrand 1989–1991
- Elwe Nilsson 1992–1994
- Claes Ånstrand 1994–1997
- Peter Larsson ?
- Elwe Nilsson, 1999–2002
- Anna Berger Kettner, 2003–2006
- Christer G Wennerholm, 2007–2014
- Kristoffer Tamsons, 2014–
Verkställande direktörer
AB Stockholms Spårvägar 1917–1966
- Axel Westman, 1916–1922 (ekonomidirektör)
- Ernst Hjortzberg, 1917–1922 (teknisk direktör)
- Gösta Hellgren, 1923–1940
- Torsten R. Åström, 1940–1947
- Martin Helin, 1947–1954 (avliden)
- Nils Aastrup, 1953 (tillförordnad)
- Erik Tengblad, 1954 (tillförordnad)
- Hans von Heland, 1955–1965
- Helge Berglund, 1965–1966
AB Storstockholms Lokaltrafik 1967–
- Helge Berglund, 1967–31 december 1972
- Ingemar Bäckström, 1 januari 1973–31 augusti 1988
- Leif Axén, 1 september 1988–30 september 1998
- Kjell Nilsson[förtydliga], 1 oktober 1998–31 mars 2000
- Gunnar Schön, 1 april 2000–6 maj 2003
- Ingemar Ziegler, 2003 (tillförordnad)
- Lennart Jangälv, 1 november 2003–14 december 2006
- Lars Nordstrand, 14 december 2006 (tillförordnad)
- Ingemar Ziegler, 1 januari 2007–30 september 2009
- Göran Gunnarsson, 1 oktober 2009–23 februari 2010 (tillförordnad)
- Göran Gunnarsson, 23 februari 2010–23 juni 2011
- Madeleine Raukas, 23 juni 2011–31 december 2011 (tillförordnad)
- Anders Lindström, 1 januari 2012–maj 2015
- Ragna Forslund, 2015–29 februari 2016 (tillförordnad)
- Caroline Ottosson, 1 mars 2016–
Trafik
- Huvudartikel: Kollektivtrafik i Stockholms län
SL har en mycket omfattande trafik vars stomme utgörs av pendeltåg och tunnelbana. Spårtrafiken består också av lokaltåg på Roslagsbanan och Saltsjöbanan samt av spårvagnar på Spårväg City, Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan. Bussnätet täcker hela länet. SL äger även Djurgårdslinjens infrastruktur, men trafiken där bedrivs ideellt av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet. SL-nätet sträcker sig även till Uppsala och Södermanlands län med ett antal busslinjer samt pendeltåg till stationerna Gnesta, Uppsala och Bålsta.
Det är cirka 675 000 resenärer som gör totalt cirka 2,3 miljoner resor (antal påstigande 2006) i SL-trafiken en vanlig vardag.[8]
SL:s koldioxidutsläpp uppgick under 2013 till 46 918 ton per år, som i huvudsak kommer från busstrafiken.[9]
SL har biljettintäkter på 4,04 miljarder och kostnader på 8,6 miljarder kronor (varav spår, anläggningar och tåg 3,4 miljarder kronor, resten drift och administration) (2006). Skillnaden täcks av bidrag från landstinget.
Linjer i spårtrafiken
Linjekartor
Klicka på linjenamnet för att se kartan.
Tunnelbanan Pendeltågen Roslagsbanan Saltsjöbanan Spårväg City Lidingöbanan Tvärbanan Nockebybanan
Biljettsystem
Resultat per år
Resultat [10] | År |
---|---|
-21 mkr | 2013 |
55 mkr | 2012 |
-156 mkr | 2011 |
-420 mkr | 2010 |
414 mkr | 2009 |
282 mkr | 2008 |
320 mkr | 2007 |
-955 mkr | 2006 |
340 mkr | 2005 |
98 mkr | 2004 |
70 mkr | 2003 |
415 mkr | 2002 |
158 mkr | 2001 |
247 mkr | 2000 |
295 mkr | 1999 |
Symboler för trafikslag
-
Den nya T-symbolen
-
Den klassiska T-symbolen.
-
Den nya pendeltågs- och lokaltågssymbolen.
-
Den klassiska pendeltågssymbolen.
-
Den nya spårvagnssymbolen.
Se även
Referenser
- ^ Bolagets namn var mellan åren 1916 och 1966 AB Stockholms Spårvägar
- ^ hämtat från: italienskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ ”Bokslut & Nyckeltal – Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik”. Allabolag.se. http://www.allabolag.se/5560130683/bokslut.
- ^ [a b] https://web.archive.org/web/20130927091248/http://sl.se/Global/Pdf/Rapporter/SL_Arsberattelse_2012_SVE_web.pdf
- ^ ”Kone vinner serviceavtal med SL”. Infrastrukturnyheter.se. http://www.infrastrukturnyheter.se/2009/10/kone-vinner-serviceavtal-med-sl. Läst 30 september 2015.
- ^ ”SMW Elevator”. www.smwelevator.se. Arkiverad från originalet den 21 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150321022317/http://smwelevator.se/referens.html. Läst 30 september 2015.
- ^ [1] SL:s årsberättelse 2013
- ^ ”Du räknas!”. Storstockholms Lokaltrafik. 20 mars 2006. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927002955/http://www.sl.se/Templates/Article.aspx?id=643.
- ^ ”SL:s årsberättelse 2013”. http://www.sll.se/Global/Verksamhet/Kollektivtrafik/%C3%85rsber%C3%A4ttelser%20f%C3%B6r%20SL/arsberattelse-2013-sl.pdf. Läst 8 oktober 2014.
- ^ http://sl.se/sv/info/om-sl/om-sl/
Vidare läsning
- Jansen, Holger: Sweden. Planning Public Transport, Customer Representation and Passenger Rights. Page 211–220. At: Martin Schiefelbusch, Hans-Liudger Dienel (ed.): Public Transport and its Users. The Passenger’s Perspective in Planning and Customer Care. Ashgate, Farnham, Surrey, 2009.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Storstockholms Lokaltrafik.
- Storstockholms Lokaltrafik
- Sporvognsrejser: Storstockholms Lokaltrafik (SL)
|
|