Storstrejken i Sverige 1909

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Storstrejken i Sverige 1909
Storstrejken1909.jpg
Polisen bevakar tomma spårvagnar utanför Spårvagnshallarna 1909.
Karaktär Strejk, lockout
Plats Sverige
Datum 4 augusti-4 september 1909
Arbetstagare LO
Arbetsgivare SAF
Strejkande 300 000
Följder Stort nederlag för fackföreningsrörelsen
Storstrejksmöte i Hornsbergs hage.

Storstrejken i Sverige 1909 var en arbetsmarknadskonflikt, innefattande både strejk och lockout. Strejken startade 4 augusti 1909 och pågick exakt en månad. Vissa efterdyningar fanns dock kvar till den 13 november samma år, då SAF upphävde den sista kvarstående lockouten vid järnbruken. Den var de svenska arbetsmarknadsorganisationerna SAF:s och LO:s första stora arbetsmarknadskonflikt.

Den pågående lågkonjunkturen pressade många företag och SAF krävde därför lönesänkningar på vissa områden. För att få igenom sitt krav lockoutades i slutet av juli 80 000 anställda inom textil-, sågverks- och pappersmasseindustrin. Detta fick LO att svara med en strejk i vilken som mest omkring 300 000 arbetare deltog.

Den svenska arbetarklassen var i ett europeiskt perspektiv väl organiserad fackligt och politiskt. Ändå led arbetarsidan totalt nederlag. Skälen var flera. Lågkonjunkturen gjorde att exportföretagen satt på uppbyggda lager och att produktionen stod stilla blev därför mindre kännbart än om strejken kommit i högkonjunktur. Men även i distributionsledet misslyckades strejken. På LO-sidan diskuterades vilka grupper som skulle tas ut i strejk och vilka som skulle stå utanför. Resultatet blev en halvmesyr:

"Undantagen var på en gång för få och för många: för få för att hindra den liberala opinionen att skrämmas eller i ursinne gå över till högern och arbetsgivarna - främst på grund av typografstrejken, men också på grund av andra verkliga eller förmenta avtalsbrott. Samtidigt gjordes en undantag för mycket: järnvägsmännen."[1] Lika viktiga som järnvägarna var hamnarna, från vilka utskeppningen av exportvaror fortsatte under strejken - och det trots att landets hamnarbetare också var i strejk. Lossning och lastning hålls igång med hjälp av sjömän bundna av sjölagen, förmän och strejkbrytare både från Sverige och utlandet.[2]

Strejkkassorna var små och facket var efter en månad tvungna att successivt dra ner på strejkens omfattning, något som ledde till massavhopp av medlemmar. LO förlorade nästan hälften av sina medlemmar; några av dem gick med i det nybildade SAC, en syndikalistisk fackförening. Dessa menade att ledningen i LO hade skött strejken halvhjärtat och enbart inlett den för att stävja medlemmarnas mer radikala hållning. Arbetsgivarna tog även chansen att göra sig av med cirka 20 000 arbetare, vilket även det bidrog till massavhoppet från LO då arbetarna var tvungna att gå ur facket för att få tillbaka jobbet under pågående konflikt. Även utvandringen från Sverige ökade som en följd av strejken. Totalt varade strejken i drygt tre månader.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Schiller, Storstrejken 1909, s.260
  2. ^ Hamark och Thörnqvist. Docks and Defeat
  3. ^ Storstrejken 1909. NE, band 17, s.318.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]