Stort musöra
| Stort musöra Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Myotis |
| Art | Stort musöra M. myotis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Myotis myotis | |
| Auktor | Borkhausen, 1797[2] |
| Utbredning | |
Utbredningsområde, enligt IUCN ligger gränsen idag en bit längre norrut
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Stort musöra (Myotis myotis) är en fladdermusart i familjen Vespertilionidae.
Innehåll |
[redigera] Beskrivning
Stora musörat är en av Europas största fladdermusarter med en vingbredd upp till 45 cm, kroppslängd mellan 6,5 och 9 cm och vikt upp till 40 g.[3]
Pälsen är mellanbrun på ovansidan, ljusgrå under. Yngre individer är mera jämnfärgade.[3] Den kallas även större musöra[4].
[redigera] Vanor
Stora musörat börjar jaga efter solnedgången. Flykten varierar i hastighet. Födan består framför allt av skalbaggar, gärna jordlöpare[3], och stora fjärilar.[4] Den kan även ta spindlar[1].
Arten uppehåller sig i öppna marker och längs skogsbryn. Vinterdvalan tillbringas i grottor och andra håligheter. Dagvistet är i liknande lokaler, men även byggnader kan användas.[4]
Lätet är långsamma ljudpulser med en medelfrekvens på omkring 35 kHz.[5]
[redigera] Utbredning
Arten finns i Syd- och Centraleuropa, i Nordafrika och delar av Asien[3]. I Sverige har den endast påträffats en gång, i Fyledalen i Skåne 1985[6].
[redigera] Status
Stora musörat är globalt livskraftig ("LC")[1].
[redigera] Referenser
- ^ [a b c] http://www.iucnredlist.org/details/14133 Myotis myotis på IUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), hämtat 2009-06-08.
- ^ http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?s=y&id=13802497
- ^ [a b c d] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 48-50. ISBN 91-46-16576-2
- ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 232-233. ISBN 91-1-864142-3
- ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 27. ISBN 91-85094-60-9
- ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 2009-06-05.
