Strömparterren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°19′42″N 18°04′14″Ö / 59.32833°N 18.07056°Ö / 59.32833; 18.07056

Strömparterren i juni 2010 med festtält under festivalen Love Stockholm 2010.

Strömparterren är den udde som är belägen i Norrström öster om NorrbroHelgeandsholmen i centrala Stockholm. Udden fick sitt namn efter den trädgårdsliknande park (parterr) som anlades där i början av 1830-talet.

Längst ut på den halvrunda udden står Carl Milles skulptur Solsångaren som restes 1926 till minne över Esaias Tegnér. Statyn ska gestalta Tegnérs dikt Sång till solen. På Strömparterren finns ytterligare en skulptur, Dimman, en kvinnofigur i brons av Gusten Lindberg, rest 1910. Från Strömparterren når man även Medeltidsmuseet som har sina lokaler under Norrbro.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Strömparterren på 1860-talet. Xylografi.
Strömparterren och Solsångaren 1930-tal. Då fanns även den spegeldamm som upprustas 2011.
Strömparterrens karakteristiska håvbåtar.

Efter att Norrbro var färdig 1810 användes platsen som upplag för fiskeredskap och var i övrigt täckt av ogräs. Fisket orsakade dock problem och 1821 beslutades att fiskeverken skulle tas bort från platsen.

Under perioden 1831–1832 gjordes platsen i ordning som en promenadplats för allmänheten. En trädgård anlades och popplar planterades under ledning av Anders Lundström från Bergianska trädgården. Över den genomgående kanalen lades en bågformad gångbro av järn från Samuel Owens verkstad och från Krokfors bruk levererades grindar och staket.

År 1838 fick hovkonditor Abraham Christopher Behrens tillstånd att försälja "konfityrer, glacer och andra refraichisementer med undantag av starka drycker" på platsen, och ett schweizeri öppnades med lokaler delvis under Norrbro. Efter Behrens kom serveringen att skötas av olika personer, bland annat av August Davidson,[a] hovkonditor J. Lagergren, Manne Davidsson och Hugo Berns.[1] Omkring 1860 ersattes den tidigare enkla paviljongen av en mer påkostad vilken var utförd i järn och glas.

På 1870-talet fick Strömparterren en musikpaviljong och 1895 fylldes kanalen igen. När Leonard Linden tog över verksamheten 1908 förändrade han den till en smörgåsservering utan spriträttigheter där det framfördes levande musik. När musikestraden hade rivits 1909 fick besökande artister istället uppträda i en konsertlokal under brovalven. Paviljongen stod kvar till mitten av 1930-talet.[1]

År 1919 fanns 148 registrerade håvbåtar i Strömmen, vilket var rekord.[2] Många av dem fanns i vattnet kring Strömparterren. Idag finns bara två håvbåtar kvar som påminner om den tidigare fiskeriaktiviteten och de utgör numera huvudsakligen att omtyckt fotomotiv.

Stockholms stads kulturförvaltning förvandlade Strömparterren till en arena för musik och fest, med start under festivalen Love Stockholm 2010 i samband med bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling.

Efter omfattande upprustningsarbeten återinvigdes parken i augusti 2012. Här finns nu bland annat stora blomsterplanteringar och gräsytor som kantas av sittvänliga uppvärmda murar. Både sittmurarna och den upprustade spegeldammen är i cementmosaik. En bred granittrappa har byggts i ytterkanten mot Norrström.[3]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ August Davidsson anställde Wilhelmina Skogh omkring 1862–1863 i restaurangens disk. Hon blev utsedd till verkställande direktör för Grand Hôtel i Stockholm 1902, en befatting som hon innehade fram till 1910.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Lundkvist 2006[sidnummer behövs]
  2. ^ Wessnert, Gudrun (2 april 2008). ”Historien om sjuryggen” (PDF). Stockholms medeltidsmuseum. sid. 16. http://www.stockholm.se/Global/Stads%C3%B6vergripande%20%C3%A4mnen/Kultur%20%26%20Fritid/Friluftsliv/Fiske/katalogen.pdf. 
  3. ^ ”Välkommen till Strömparterren igen”. Stockholms stad. 21 augusti 2012. http://www.stockholm.se/-/Nyheter/Kultur--Fritid/Valkommen-till-Stromparterren-igen/. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]