Strejkbryteri

Pinkertonväktare eskorterar strejkbrytare i Buchtel, Ohio, USA, 1884.

Strejkbryteri betyder att arbeta trots en strejk eller arbetsblockad. Kring år 1900 var strejkbryteri ett återkommande inslag i de dåvarande konflikterna mellan fackföreningar och arbetsgivare, och möttes ofta av bråk och våldsamheter från de strejkande, innan förhandlingsavtal slöts och strejkvakter infördes. Några nedsättande ord för strejkbrytare är svartfot och guling.

Strejkbryteri har främst från arbetarrörelsen betraktats som ett allvarligt problem, då det minskar effekten av en strejk. Enligt arbetsrättslagstiftningen är dock en strejkbrytare den medlem i ett fack som inte strejkar fastän dennes fackförening säger att denne ska göra det. Enligt fackföreningarna anses även icke medlemmar som strejkbrytare om de arbetar mot fackföreningarnas vilja. Dessa kan få ett svårt val, eftersom de vanligen inte får ersättning av fackförening utan blir utan inkomst om de strejkar.

Under början av 1900-talet fanns det i Sverige en strejkbrytarorganisation vid namn Arbetets frihet och 1925 grundades Vesterbergslagens Strejkbrytarförbund i Bergslagen.

Inom den Svenska arbetarrörelsen förutsatte man länge att strejkbrytare hade ideologiska skäl, snarare än kortsiktigt privatekonomiska. T ex så antas det att de ökända strejkbrytarna i Ådalen 1931 var "rikemanssöner från Stockholm".

Se även

• Amaltheadådet
• Fackförening
• Lockout
• Ådalshändelserna