Stridsfordon 90

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stridsfordon 90
(Combat Vehicle 90)
Stridsfordon 90 Revinge 2012-2.jpg
Ett svenskt stridsfordon 9040C
Typ Pansarskyttebandvagn
Ursprungsplats Sverige
Tjänstehistoria
I tjänst 1993-
Använts av Se: användare
Krig Afghanistankriget
United Nations Mission in Liberia
Produktionshistoria
Designer Hägglunds/Bofors
Tillverkare BAE Systems Bofors, BAE Systems Hägglunds
Antal tillverkade Över 1 000
Varianter Se: versioner
Specifikationer
Vikt 23,1 ton
Längd 6,55 m
Bredd 3,17 m
Höjd 2,71 m, 4,17 m med antenner
Besättning 3 (vagnchef, skytt, förare)
Passagerare 7 soldater

Pansar Hemligstämplat
Primär beväpning Bofors 40mm L/70
Mk44 Bushmaster II (MkI & MkII exportmodell) eller 35mm/50 Bushmaster (MkIII exportmodell)
Sekundär beväpning 7,62 mm kulspruta m/39C, m/58C på Caesarmodellerna
Galix 80,5 mm rökkastare
Motor Scania V8 DSI 14
Växellåda: Automat 4 framåt, 2 bakåt (Perkins X-300-5N)
446 kW (550 hk)
Effekt/vikt 24,12 hk/ton
Upphängning Torsionsstavar
Bränslekapacitet 550 liter
Operativ räckvidd 600 km
Hastighet 70 km/h, 45 km/h bakåt

Stridsfordon 90 (Strf 90) (engelska: Combat Vehicle 90) är en familj av pansarfordon utvecklad av H-B Utveckling (samägt bolag mellan Hägglunds och Bofors). Vagnen har såväl strids- som transportkapacitet då den är utrustad med en 40 mm kanon och samtidigt kan transportera upp till sju stridsutrustade soldater. Vagnen togs i första hand fram för nordiska förhållanden, vilket gör att dess framkomlighet i svår terräng (myrmark/snö) är mycket god. Fordonet har kontinuerligt vidareutvecklats av Hägglunds alltsedan den första versionen och har exporterats till flera länder under namnet CV90.

Internationellt[redigera | redigera wikitext]

Vagnen har levererats till Norge, Finland, Schweiz, Nederländerna och Danmark.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

För den svenska armén tillverkades chassin vid Hägglunds och tornen vid Bofors. Vagnen var ursprungligen tänkt att primärt användas vid Arméns Norrlandsförband men i och med Försvarsmaktens neddragningar förekommer nu stridsfordonet vid samtliga mekaniserade förband.

Dokumenterade insatser[redigera | redigera wikitext]

Första internationella insatsen gjordes i Liberia 2004 av svensk FN-trupp med 13 st Strf 9040C[1].

Stridsfordon 90 användes i strid av norska ISAF-styrkor under en operation i Afghanistan 2007. Fordonet användes för att besvara en talibansk attack mot den afghanska säkerhetsstyrkan.[2]

Stridsfordon 90 användes i strider utanför staden Balkh (norra Afghanistan) av svenska ISAF-förband 2009, minst tre fiender dödades i stridigheterna.[3]

Produktionshistoria[redigera | redigera wikitext]

Produktionen av Strf 90 började 1993. Fram till idag har över 1 200 stycken beställts.

Besättning[redigera | redigera wikitext]

Besättningen består av vagnchef, skytt och förare. Vagnchefen sköter kommunikationen och navigationen, skytten söker efter fienden och avfyrar vapnen och föraren ägnar sig enbart åt att köra fordonet. Vagnchefen har en egen joystick för att styra tornet och skjuta med kanon/ksp, vagnchefens joystick har prioritet över skyttens riktdon. Ingen laddare behövs då det är en automatkanon. Vagnchefen sitter till vänster och skytten till höger i tornet och föraren längst fram till vänster i chassiet.

Transport[redigera | redigera wikitext]

Stridsfordon 90 under framryckning

Strf 9040 var ursprungligen avsett för transport av åtta stridsutrustade soldater. Då behovet av utrymme i vagnen för medförd materiel ökat samt för att säkerställa att nödutrymning skall kunna genomföras har emellertid ett av sätena tagits bort. Där sitter en skyttegrupp om sex personer och på den sjunde platsen oftast plutonsjukvårdaren, stridsgruppchef/stabstroppchef, markstridsledaren eller skyttetroppchefen. Vagnen (version 9040) har fästen för två pansarskott m/86, ett för granatgevär m/48 och ett i dörren för en kulspruta (ksp 58).

För uppsutten strid eller observation med skyttegruppen finns två stycken stridsluckor på bakpansaret. På varje sida finns fäste för kulspruta.

Beväpning Stridsfordon 9040[redigera | redigera wikitext]

Ett svenskt stridsfordon 9040C på övning i USA.

Stridsfordon 90 är beväpnat med en automatkanon, en kulspruta och sex rökkastare. Huvudbeväpningen på strf 9040 och lvkv 90 är en Bofors 40 mm automatkanon. Eldhastigheten är cirka fem skott i sekunden. Till automatkanonen finns följande ammunitionstyper:

Pilprojektil, avsedda för bekämpning av bepansrade mål. För närvarande finns tre typer av pilprojektiler till Strf 9040:

  • Spårljuspansarprojektil 90 (slpprj 90) som har en utgångshastighet (V_0) på cirka 1465 m/s.
  • Spårljuspansarprojektil 90 LK (slpprj 90 LK) (LågKänsligt) som har samma utgångshastighet som slpprj 90, men innehåller ett speciellt krut vilket gör den mindre känslig för yttre påverkan.
  • Spårljuspansarprojektil 01 LK (slpprj 01 LK) motsvarande tidigare ammunition men med högre V_0 och bättre pansargenomslag.

Kulspränggranat, främst avsedda att användas mot flygplan, helikoptrar och robotar. Vid brisad slungas wolframlegerade stålkulor och splitter ut från granaten. Två typer finns av kulspränggranaten:

  • Kulspränggranat 90 (kulsgr 90) har en utgångshastighet på cirka 1015 m/s och innehåller 640 wolframlegerade stålkulor.
  • Kulspränggranat 95 LK (kulsgr 95 LK) som har en utgångshastighet på cirka 1000 m/s och innehåller lågkänsligt krut och 1100 wolframlegerade stålkulor. Granatens tändrör är programmerbart för att initieras på 6 olika sätt zonrör, zonrör med tidslucka, zonrör med tidslucka och brisadfördröjning, tidmod, anslagsmod och chockmod. Denna granat nyttjas i huvudsak av lvkv 90 och strf 9040C som har programmeringsutrustning för detta tändrör.

Spränggranater, som lämpar sig bäst mot obepansrade mål. En typ finns:

  • Spårljusspränggranat 90 (slsgr 90) som har en utgångshastighet på cirka 988 m/s.

Övningsammunition som används vid övning finns av ett antal olika typer:

  • Spårljusövningsprojektil 95 (slövnprj 95) ersätter slpprj 90 vid övningsverksamhet.
  • Spårljusövningsprojektil 484C (slövnprj 484C) är en barlastad granat med skarp drivladdning som ersätter slsgr 90 under övning.

Det finns även en laddblindgranat.

Det andra vapnet är en 7,62mm ksp m/39 (ksp 58 på Caesar-vagnen), vilken är parallellkopplad med automatkanonen. Ammunitionen är färdigbandad på tygband med var fjärde spårljus och kommer i papplådor om 250 skott. Rökkastarna, tillverkade av Giat, är sex stycken till antalet och är placerade med tre på vardera sidan av tornet. Rökkastarna avfyrar rökgranater som inom ett par sekunder bildar en tjock, IR-dämpande rökskärm 20-50 meter framför fordonet. Denna rökskärm varar i 1-2 minuter och ger vagnen möjlighet att omgruppera.

Varianter och versioner[redigera | redigera wikitext]

Grunden utgör svenska försvarets beställning till FMV som samarbetade med Bofors/Hägglunds som resulterade i Stridsfordon 90. Efter att bägge företagen köpts upp och nu går under namnet BAE Systems AB har ett antal andra varianter tagits fram under den engelska beteckningen Combat Vehicle 90. En modulär vidareutveckling ledde fram till den senaste familjen CV90 Armadillo (Bältdjuret). Ett antal varianter har dessutom olika versioner.

Svenska varianter[redigera | redigera wikitext]

[4]

Stridsfordon 9040A
  • Stridsfordon (Strf) 9040, (Eng. IFV - Infantry Fighting Vehicle) är basen i Strf 90-familjen. Sedan införandet 1994 har ett antal modifieringar utvecklats, och den första serien om 165 vagnar kallad SB1A3 som levererades fick följande: Verkanspaket (maj 1994, fordon 1-110), Ombyggnadspaket torn inkl. dämpcylinder (juni 1997, fordon 111-144), Stabiliserad skjutning och observation (nov 1997, fordon 145-158)[5]. Inom Försvarsmakten finns nu fordon 159-355 och beroende på hur många extra modifieringar som införts utöver de tidigare kallas vagnarna A, B, C och C+ (Adam, Bertil och Caesar).
    • Strf 9040A kom mars 1998 och omfattar vagn 159-166.[5] Ombyggnadspaket chassi.
Stridsfordon 9040B. Notera kameran monterad till höger om pipan vilket är den tydligaste skillnaden mot 9040A.
    • Strf 9040B kom okt 1999 och omfattar vagn 167-210.[5] Den viktigaste skillnaden mellan A- och B-versionen är att B-versionen fått ökad förmåga att skjuta under gång tack vare en elstyrd slaghammare i pjäsen, förbättrad torsionsfjädring för mjukare gång i terräng, modifierat riktsystem och programvara. Övriga förändringar i B-versionen är påbyggnad av ett reservsikte för skytten placerat bredvid eldröret, fotstöd och fotsteg har tillkommit i tornet samtidigt som lyskastarna utgått, nya instrumentpaneler och nya säkerhetsbälten.
Stridsfordon 9040C. Rökkastarna har flyttat upp på torntaket.
    • Strf 9040C kom sep 2002 och omfattar vagn 211-316.[5] C-versionen används både under utbildning av värnpliktiga och internationellt varför den har utrustats med luftkonditionering. Caesar har även fått en ny vagnsmonterad ksp 58, som ersätter ksp 39.En viktig skillnad är den rejält höjda skyddsnivån hos C-vagnen, bestående av laserfilter i samtliga periskop, minskydd, splitterskydd och tilläggsskydd. De yttre tilläggsskydden består av extra skyddande moduler på vagnskroppen samt de yttre minskydden som sitter under vagnen. Vikten har ökat till 28 ton istället för B-versionens 23,1 ton varför endast 6 soldater kan medföras.
    • Strf 9040C+ kom sep 2005 och omfattar vagn 316-355. Enda skillnaden mot 9040C är CAN-buss och ny IRV (LIRK).[5]
  • Luftvärnskanonvagn (Lvkv) 90, (Eng. AAV - Anti Aircraft Vehicle) beställdes har en PS-95 radar på tornet tillverkad av Thomson CSF Harfang för luftobservation och möjlighet att ta emot information om luftläget genom LuLIS. Beväpnad med samma Bofors L/70 40 mm AKAN som Strf 9040 men med större elevationsvinkel och möjlighet att använda programmerbar ammunition som Kulspränggranat 95 LK för bekämpning av attackhelikoptrar i första hand. Besättningen består av vagnschef, stridsledare, förare, skytt, laddare och radarobservatör. 3st har uppgraderats till Caesar-standard.[6] Vagnen finns även i en variant kallad Lvkv 90 TD, som står för teknikdemonstrator. I den sitter bland annat utrustning som infraröd videomålföljare och ett stabiliserat riktsystem som gör det möjligt att skjuta under framryckning.[7]
    Luftvärnskanonvagn (Lvkv) 90. Notera radarkupolen på torntaket.
  • Stridsledningspansarbandvagn (Stripbv) 90, (Eng. FCV - Forward Command Vehicle) är en ledningsvagn för brigad- eller bataljonschef för att kunna leda mekaniserade förband från en framskjuten position. Vagnen saknar akan. 2st har uppgraderats till Caesar-standard, men samtliga avskaffades enl FM-beslut 2011.[6]
  • Eldledningspansarbandvagn (Epbv) 90, (Eng. FOV - Forward Observation Vehicle) är en observationsvagn för ledning av indirekt eld från artilleri och granatkastare. Vagnen saknar akan. 8st har uppgraderats till Caesar-standard.[6]
  • Bärgningsbandvagn (Bgbv) 90, (Eng. ARV - Armored Recovery Vehicle) är ett bärgningsfordon för fordon som kört fast eller på annat sätt behöver hjälp. Vagnen har två winschar på 9 ton vilket ger vagnen 72 tons dragkraft vid fyrpartsdrag. Vagnen saknar torn och har i stället en huv med en ksp och rökkastare. 3st har uppgraderats till Caesar-standard.[6]
  • Störpansarbandvagn (Störpbv) 90, (Eng. EWV - Electronic Warfare Vehicle) beställdes 2002 som demonstrator av en ny vagn för ett framtida televapenkompani med inriktning på lyssning/pejling, störning och samband. En 9040A fick tornet utbytt mot en fast överbyggnad innehållande splitterskyddad mastresningsfunktion, LEMUR vapenstation. Ny kyl- och elinstallation gjordes innan leverans hösten 2003, och under 2004 utfördes tester efter installation av utrustningen. Både validering och verifiering ansågs såpass lyckade att Störpbv 90 antogs och tilldelades M-nummer, men Försvarsmaktens ekonomi tillät inte seriebeställning och projektet ligger fortfarande på is 2013.[8]

Exportvarianter[redigera | redigera wikitext]

  • CV9030 är en version med McDonnel Douglas 30 mm kanon Bushmaster II som huvudbeväpning. Denna version har beställts av den norska armén.[9]
  • CV9030 MKII - Armoured Infantry Fighting Vehicle är en exportvagn i serien där huvudbeväpningen är McDonnel Douglas 30 mm Bushmaster II/MK44. Beställd av bland andra Finland och Schweiz.
  • CV9030 COM - Command & Control Vehicle är ett ledningsfordon baserad på CV9030 MkII
  • CV9035 MkIII - Armoured Infantry Fighting Vehicle har en McDonnel Douglas 35 mm Bushmaster III som huvudbeväpning. Beställd av Danmark och Nederländerna.
  • FRES CV 90 är en förkortad variant av Stridsfordon 90 som har offererats till Brittiska MoD.[10]
  • CV90 Armadillo är en tornlös pansarbandvagn - för närvarande under utprovning av danska armén mellan 2012-2015 - men BAE utlovar att även stridsfordon, ambulans, granatkastarvagn, stridsledning, träng och bärgning ska kunna levereras med 80% komponentutbytbarhet mellan varianterna. Dessutom ska fordonen snabbt kunna byggas om till låg kostnad från en variant till en annan.[11]

Övriga[redigera | redigera wikitext]

  • Granatkastarpansarbandvagn (Grkpbv) 90120: 9040A där tornet bytts ut mot den tunga granatkastaren SSG120. Projektet avvecklades enligt FMVs årsredovising 2009.[12]
  • Stridsfordon 9040/56: Demonstrator för att utrusta fordonen med Robot 56 Bill beställdes 1999[1]. Prototyp byggdes men problemen med siktlinjesjusteringen kunde inte lösas tillfredsställande och projektet avslutades.
  • CV90105TML: Lätt stridsvagn baserat på ett 9040-chassi med räfflad 105 mm BK-MECA L/48-Kanon i ett torn baserat på AMX-10 RC. Utvecklad av Hägglunds (BAE Systems) och GIAT (Nexter). Inga användare.
  • CV90120-T: Lätt stridsvagn där chassit från Stridsfordon 90 utrustats med en slätborrad 120 mm CTG 120/L50 kanon från RUAG i Schweiz och tilläggspansar AMAP-ADS från IBD Deisenroth Engineering. Inga användare.

Användare[redigera | redigera wikitext]

  •  Danmark, 45 vagnar av CV9035, 5st CV90 Armadillo pbv för utvärdering[13].
  •  Finland, 102 vagnar av CV9030FIN (57+45)
  •  Nederländerna, 192 vagnar av CV9035 (levereras 2007-2011)
  •  Norge, 104 vagnar av CV9030N
  •  Schweiz, 186 vagnar av CV9030
  •  Sverige, 509 vagnar totalt i olika varianter av Strf 90

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] http://www.fmv.se/sv/Projekt/Stridsfordon-90/Milstolpar/
  2. ^ Forsvarsnett: Vi har trent for dette lenge (2007-11-08) "vi brukte håndvåpen, bombekastere og CV90 stormpanservogner for å slå tilbake."
  3. ^ Tre döda i strider med svenska soldater (2009-07-24) "Svenskarna besvarade då elden och fick förstärkning i form av fler soldater i Stridsfordon 90, ett finskt samverkansteam och sjukvårdsresurser."
  4. ^ http://www.fmv.se/sv/Projekt/Stridsfordon-90
  5. ^ [a b c d e] http://www.fmv.se/sv/Projekt/Stridsfordon-90/Generell-data-for-Stridsfordon-90-familjen/
  6. ^ [a b c d] http://www.fmv.se/Global/Dokument/Projekt/Strf%2090/Stridsfordon%209040C.pdf
  7. ^ http://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/mark/luftvarnskanonvagn-90/
  8. ^ http://www.fmv.se/Global/Dokument/Projekt/Strf%2090/St%c3%b6rpbv%2090.pdf
  9. ^ ”Combat Vehicle 90 Family - BAE Systems”. http://www.baesystems.com/ProductsServices/landa_hagg_products_cv90herita.html. Läst 18 mars 2010. 
  10. ^ ”FRES CV 90 - BAE Systems”. http://www.baesystems.com/Sites/FRES-and-Warrior/armoured-reconnaissance/FRES-CV-90.html. Läst 18 mars 2010. 
  11. ^ http://www.baesystems.com/product/BAES_021119/cv90--armadillo
  12. ^ http://www.fmv.se/sv/Sok/?q=SSG+120
  13. ^ http://www.baesystems.com/enhancedarticle/BAES_157696/cv90-armadillo-delivered-for-danish-army-trials

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]