Stridsvagn KRV

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
E M I L
Typ Stridsvagn
Produktionshistoria
Tillverkare Bofors AB Landsverk
Specifikationer
Vikt 28 ton
Längd totalt 7,4 meter; exkl kanon 5,8 meter
Bredd 2,6 meter
Höjd 2,35 meter exkl spaningshuv, lvksp mm
Besättning 3

Pansar Skrov front, övre 70 mm i 22°
Skrov, undre 125 mm i 38°
Sidor 20 mm
Tak, främre 30 mm
Tak, bakre 18 mm
Akter 30 mm i 90°
Botten, främre 40 mm
Botten, bakre 15 mm
Primär beväpning 150 mm slätborrad kanon ca L/40; alt 120 mm L/40 akan; alt 105 mm räfflad kanon L/67
Sekundär beväpning 2 st 8 mm ksp
Rökaggregat
Motor 8 cyl luftkyld boxermotor för 75 ot bensin
550 hk vid 2800 r/m
Effekt/vikt 19,5 hk/ton
Upphängning Spiralfjädrar med oljedämpning, fjäderlåsning samt vagnshorisontering enl Bofors system (jämför Bofors lvkv fm/49)
Markfrigång 0,4 m
Bränslekapacitet Stridsbränsle under pansarskydd: 200 liter
Marschbränsle i avkastbara tankar: 350 liter
Bränsleförbrukning:
ekonomisk vägkörning 25 liter/mil
fältmässig vägkörning 35 liter/mil
Operativ räckvidd Fältmässig vägkörsträcka med stridsbränsle ca 60 km
Fältmässig vägkörsträcka med marschbränsle ca 100 km
Hastighet 55 km/h (maxfart)
50 km/h (marschfart)

Stridsvagn KRV (KRV är förkortningen för Kranvagn) var under 1950-talet täcknamnet för krigsmaterielprojektet E M I L, en tung stridsvagn avsett som ett svenskutvecklat alternativ till de stridsvagnar av typen Centurion som Storbritannien meddelat att de inte kunde leverera inom en överskådlig framtid. Två chassin tillverkades, varav det ena användes som prototyp till Artillerikanonvagn 151 (VK 155). Det andra användes för konceptutprovning av Stridsvagn S, vilken senare blev Stridsvagn 103.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Direkt efter andra världskriget stod det klart att den brokiga stridsvagnsparken var föråldrad. Kungliga arméförvaltningen (KAF) kom efter inventering och utredning fram till att det kostnadseffektivaste alternativet var nyanskaffning av den brittiska stridsvagnen Centurion Mk III, som dessutom ansågs vara möjlig att uppgradera i framtiden. Svaret på förfrågan blev dock att ingen leverans kunde ske innan Storbritanniens egna behov var täckta, vilket räknades ta mellan fem och femton år. Därför uppdrogs KAF 1951 att projektera ett svensktillverkat alternativ, vilket också skedde under stort hemlighetsmakeri. Parallellt genomfördes försök med den franska lätta stridsvagnen AMX-13. I december 1952 ändrade sig engelsmännen, mest troligt för att Storbritanniens ekonomi så krävde, och köpet kuppades igenom av försvarsminister Torsten Nilsson årsskiftet 1952/1953 och den första leveransen skedde i april 1953 varefter E M I L lades ned 1954 då Centurion-vagnarna visat sig tillfredsställande. Ett konsortium bestående av Bofors, Landsverk och Volvo föreslog vid upphandlingen till 1958 års försvarsbeslut att projektet skulle återupptas med en 155 mm pjäs i oscillerande torn, men då det ansågs för dyrt antogs istället Stridsvagn S.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Utförande[redigera | redigera wikitext]

Planerad prestanda enligt projekt E M I L 7/9 1951:

  • Kraftöverföring: Vagnen utföres bakhjulsdriven, med max dragkraft i banden 22 ton
  • Bandtyp: Stålplattor med torra bultar.
  • Bärhjul: Dubbla tallrikshjul, 5 par.
  • Stödrullar: 2 par.
  • Alternativ 1: Huvudväxellåda i form av turbinväxel med inbyggd automatisk hydraulkoppling sammanbyggd med planetväxel för två hastigheter fram och en back. Huvudväxellådan helautomatisk. Divisionsväxel-styrväxel utformad som två-, eventuellt tre-, stegs Merritt-Brown-växel (jämför tanketten). Två, eventuellt tre, styrradier samt centrumstyrning.
  • Alternativ 2: Halvautomatisk mekanisk växellåda-styrväxel med mångradiestyrning. Fem, eventuellt sex, växlar och styrradier. Motor och kraftöverföring sammanbyggdes i ett aggregat, som monterades som en enhet i vagnens bakre del.

Bandspecifikation[redigera | redigera wikitext]

  • Bandbredd: 0,55 m
  • Spårvidd: 2,05 m
  • Anliggningslängd: 3,4 m
  • Specifikt bandtryck: medel 0,75 kg/cm², max 2,32 kg/cm²

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • KUNGL. ARMÉFÖRVALTNINGENS TYGAVDELNING
  • FORDONSBYRÅN projekt E M I L. 7/9 1951

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]