Strontium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Strontium
Sr-TableImage.png
Tecken
Sr
Atomnr.
38
Grupp
2
Period
5
Block
s
Allmänt
Ämnesklass alkaliska jordartsmetaller
Densitet 2630 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 1,5
Utseende silvrigt vit
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 87,62 u
Atomradie (beräknad) 219 pm
Kovalent radie 192 pm
Elektronkonfiguration [Kr]5s2
e per skal 2,8,18,8,2
Oxidationstillstånd (O) 2 (stark bas)
Kristallstruktur kubisk ytcentrerad
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Magnetiska egenskaper paramagnetisk
Smältpunkt 1050 K (769 °C)
Kokpunkt 1655 K (1384 °C)
Molvolym 33,94 m3/mol
Ångbildningsvärme 144 kJ/mol
Smältvärme 8,3 kJ/mol
Ångtryck 246 Pa vid 1112 K
Diverse
Elektronegativitet 0,95 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 300 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 7,62·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 35,3 W/(m·K)
1a jonisationspotential 549,5 kJ/mol
2a jonisationspotential 1064,2 kJ/mol
3e jonisationspotential 4138 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
84Sr 0,56 % 84Sr, stabil isotop med 46 neutroner
85Sr syntetisk 64,84 d ε
γ
-
0,514
85Rb
-
86Sr 9,86 % 86Sr, stabil isotop med 48 neutroner
87Sr 7,0 % 87Sr, stabil isotop med 49 neutroner
88Sr 82,58 % 88Sr, stabil isotop med 50 neutroner
89Sr syntetisk 50,52 d ε
β-
1,49
0,909
89Rb
89Y
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Strontium är ett grundämne som är del av gruppen alkaliska jordartsmetaller och har atomnummer 38 och kemiskt tecken Sr. I ren form är den en mjuk och silvervit metall. Strontium är kraftigt kemiskt reaktivt och måste förvaras skyddat från luft och vatten, i till exempel fotogen. Isotopen strontium-90 förekommer i radioaktivt nedfall efter atombomber och har en halveringstid på 28 år. 90Sr är farlig då strontium på grund av sin likhet med kalcium lagras i skelettet, och försök med råttor har visat att ämnet är cancerogent.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Ett av de största användningsområdena för strontium är i glasetkatodstrålerör, eftersom röntgenstrålning kan bildas i bildröret. För att strålningen inte ska träffa den som tittar så används strontium i glaset för att blockera röntgenstrålningen. Andra exempel på användningsområden för strontium är:

Förekomst och framställning[redigera | redigera wikitext]

Strontium är ganska vanligt i jordskorpan, där det är det 15:e vanligaste grundämnet. Strontium finns dock aldrig som metall på jorden, men i salter som till exempel strontiumsulfat (SrSO4) och strontiumkarbonat (SrCO3). Man framställer strontium genom smältelektrolys av strontiumklorid (SrCl2):

Vid anoden: 2Cl- → Cl2 + 2 e-

Vid katoden: Sr2+ + 2 e- → Sr

Historia[redigera | redigera wikitext]

Namnet strontium kommer från den skotska byn Strontian, eftersom metallen upptäckts i malm från blygruvorna där. Redan 1790 upptäckte fysikerna Adair Crawford och William Cruickshank att malm från Strontian hade ovanliga egenskaper. Fysikern och mineralsamlaren Friedrich Gabriel Sulzer analyserade mineralet från Strontian tillsammans med Johann Friedrich Blumenbach och kallade det för strontianit. Metallen renframställdes 1808 av Humphry Davy genom elektrolys av en blandning av strontiumklorid och kvicksilveroxid. Hope ändrade namnet till strontium.

Se även[redigera | redigera wikitext]