Strukturellt anpassningsprogram
Strukturellt anpassningsprogram (SAP) är policys som implementeras av Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken i utvecklingsländer. De krav på policyförändringar som kommer med SAP är förutsättningarna för att beviljas nya lån från IMF och Världsbanken, eller för att få sänkta räntekostnader på redan existerande lån. SAP-policys har som avsikt att förändra länders ekonomier till att bli mer marknadsorienterade genom privatiseringar av det statliga ägandet (exempelvis statliga företag, skolor, sjukhus, vattenverk), nedskärningar i offentlig sektor (utbildning, hälso- och sjukvård med mera), skattesänkningar (inkomster och tullar).[1]
För att kvalificera sig till strukturellt anpassningsprogram ställs generellt krav på politiska program och policys som syftar till att implementera en fri marknad. Dessa program innehåller såväl landsinterna förändringar som privatiseringar och avregleringar, såväl som externa strukturförändringar som särskilt syftar till att underlätta frihandel. Stater som inte förmå att fullfölja dessa program kan bli föremål för hårda ekonomiska sanktioner. De strukturella anpassningsprogrammen har utsatts för hård kritik från ett stort antal instanser runtom världen, som menar hot om ekonomiska sanktioner mot fattiga länder tenderar att verka utpressande, vilket gör att fattiga länder inte har något annat val än att lyda IMF och Världsbanken.
I slutet på 1980-talet rapporterade UNICEF rapporterade hur de strukturella anpassningsprogrammen orsakade försämrad hälsa, näringsintag och utbildningsnivå för tiotals miljoner barn i Asien, Latinamerika och Afrika ("reduced health, nutritional and educational levels for tens of millions of children in Asia, Latin America, and Africa").[2]
Sedan slutet av 1990-talet har exempelvis Världsbanken talat om fattigdomsbekämpning som en målsättning. Kritiken mot de strukturellt anpassningsprogram krav på införande av fri marknad och att låneländernas möjligheter att delta i processen varit begränsad har medfört att länder som är föremål för SAP uppmuntras att utarbeta strategidokument för att minska fattigdomen, så kallade Poverty Reduction Strategy Papers (PRSPs). PRSP har kommit att ersätta SAP, med målet att den det ökade möjligheterna till deltagande från låneländernas sida kommer innebära större gensvar för de program som ska sjösättas som motprestation till lånen som ges, och därmed resultera i en bättre finanspolitik. PRSP:s innehåll och utformning är dock tämligen lika de av banken tidigare formulerade strukturella anpassningsprogrammen. Kritiker hävdar att likheterna visar hur banken och lånegivarna fortfarande är alltför involverade i lånelandets politiska beslutsprocess.
Referenser [redigera]
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 18 mars 2012.
- Fotnoter
