Studentexamen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Se studenten för gymnasieskolavslutning i Sverige efter 1968.
Kvinnliga studenter i Finland 1906. Universitetsstudier hade några år tidigare blivit möjliga utan specialtillstånd också för kvinnor.

Studentexamen är en examen som avläggs i många länder vid avslutad gymnasieutbildning och som ofta utgör ett villkor för högre studier. Svensk studentexamen, som kallades mogenhetsexamen mellan 1878 och 1905,[1] avskaffades 1968 – men det firande som följde på en lyckad examen har behållits och förvandlats till ett avslutningsfirande efter avklarade gymnasiestudier.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige infördes studentexamen 1864 vid högre läroverk, efter att tidigare ha ägt rum vid de högre lärosätena för dem som önskade skriva in sig för att bedriva högre studier. Examen avskaffades 1968, och den som från och med läroplanen Lgy 70 slutför utbildning på svensk gymnasieskola får sedan dess endast ett slutbetyg ("avgångsbetyg efter slutförd lärokurs i gymnasieskolan"). Genom Kungl. Maj:ts beslut anordnades dock den sista studentexamen efter gamla ordningen ett år senare, 1969, vid det privata läroverket Fjellstedtska skolan i Uppsala.

Då avlagd studentexamen innebar att man fick behörighet till studier vid universitet eller högskola, kunde man kallas student så snart man hade "tagit studenten". Det var vanligt att en person med studentexamen, men som ännu inte hade påbörjat universitetsstudier, titulerades "kandidaten".

Glada studenter firar sin avslutade skoltid med "studentutspringet". Viktor Rydbergs Gymnasium 2010

Den avslutade gymnasietiden firas fortfarande ofta med det så kallade studentutspringet, motsvarande bänkskuddardagen i Finland. Utspringet sker för olika skolor från maj till juni och innebär att studenterna, efter att ha “sprungit ut” från skolan körs under stor jubel på lastbilsflak, i öppna bilar eller andra fordon genom staden. På flera kommuners hemsidor kan man i förväg få reda på när respektive gymnasieskola i kommunen har sitt utspring, där ibland Stockholm.[2] (Se även Studenten i dag)

Vera Löfroth från Lövvik i Västernorrland, blev Sveriges första blinda studentska i juni 1946.[3]

Betygskala i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Följande vitsord (motsvarar betyg) utdelades i studentexamina i Sverige:

Vitsord Förkortning
Berömlig A
Med utmärkt beröm godkänd a
Med beröm godkänd AB
Icke utan beröm godkänd Ba
Godkänd B
Icke fullt godkänd BC
Icke godkänd (otillräcklig) C

Finland[redigera | redigera wikitext]

Studentexamensnämndens sigill

Finland har behållit studentexamen. Studentproven i de olika ämnena administreras centralt av studentexamensnämnden och hålls samtidigt i alla gymnasier. Studentproven ordnas två gånger årligen, slutet av mars till början på april och slutet av september till början på oktober. Fram till 1994 avlade en gymnasieelev normalt alla sina prov samma termin och kunde därför avlägga högst 6 ämnen. Nuförtiden kan en elev dela upp sina prov på högst tre provtillfällen, fast de flesta eleverna väljer att avlägga proven under sitt avgångsår, en del på hösten, resten på våren. Frivilliga ämnen får skrivas också senare, efter godkänd examen.

Studentbetyget, som baserar sig på studentexamen, är skilt från det egentliga avgångsbetyget från gymnasiet. För att erhålla studentbetyg bör en elev ha avlagt fyra godkända ämnesprov, samt ha ett godkänt avgångsbetyg från gymnasiet. En elev som avlagt studenten och alltså fått ett studentbetyg kallas allmänt för student. För att få en studieplats vid ett universitet bör man antingen vara student eller ha en yrkesinriktad grundexamen (från en yrkesskola)[4]. Studerande vid finska universitet kallas sällan för studenter, utan de är just studerande.

Ämnena vid studentexamensproven är Modersmålet (finska, svenska eller samiska) eller – för invandrare – svenska eller finska som andra språk, det andra inhemska språket (finska eller svenska), främmande språk (engelska, tyska, franska, ryska, spanska, italienska, portugisiska, latin, samiska), matematik och realämnen (fysik, kemi, biologi, geografi, religion, livsåskådning, psykologi, filosofi, hälsokunskap, historia och samhällslära). En abiturient (sista årets elev vid gymnasium) skall vid studentexamnensanmälan utöver modersmålet välja minst tre obligatoriska ämnen, varav högst ett främmande språk och högst ett realämne. Fler ämnen kan skrivas som frivilliga. Mängden ämnen som kan skrivas begränsas i praktiken av att vissa av språkproven hålls samma dag, liksom vissa av realproven. Ett underkänt prov i ett obligatoriskt ämne kan kompenseras med tillräckligt goda resultat i andra ämnen, medan underkänt resultat i frivilliga ämnen inte noteras. För att skriva ett ämne i studentexamen krävs det endast att den studerande har läst de obligatoriska kurserna. Det rekommenderas ändå att man även läser de fördjupade kurserna i ämnet. Dock kan man inte välja ett prov för en lång lärokurs om man studerat en kortare.

De enskilda proven är sex timmar långa. Modersmålsprovet består alltså av två olika prov som hålls två olika dagar och består av ett prov i textkompetens och ett essäprov, båda i form av uppgifter utgående från material som delas ut på provtillfället. Fram till 1990-talet bestod båda proven av uppsatser. För språken hålls en hörförståelse en dag och den skriftliga delen med läsförståelse, grammatik och uppsats en annan dag. För resten av ämnena genomförs proven under en dag. För språk finns olika prov för kort, medellång eller lång lärokurs (beroende på när eleven inlett sina studier i språket) och för matematik för lång eller kort lärokurs. Sedan 2006 består realproven av skilda prov för de olika ämnena. Tidigare skrevs realen som ett prov och abiturienten kunde då fritt välja frågor från olika realämnen.

Betygskala i Finland[redigera | redigera wikitext]

Följande vitsord (motsvarar betyg) utdelas i studentexamina i Finland:[5]

Vitsord Förkortning Poäng
laudatur L 7
eximia cum laude approbatur E 6
magna cum laude approbatur M 5
cum laude approbatur C 4
lubenter approbatur B 3
approbatur A 2
improbatur I 0

Relaterade traditioner i Finland[redigera | redigera wikitext]

Lastbilsprocession under bänkskuddardagen 2006

Traditionellt slutar gymnasiekurserna på tredje klassen inför sportlovet i slutet på februari, varefter man är fri att förbereda sig för studentskrivningarna. Skolans slut firas med bänkskuddardagen (”penkkis”), då abiturienterna kör omkring på hemorten i lastbilar dekorerade med mer eller mindre fyndiga skämt och slagord. Därefter firar andra klassen, som nu blivit de äldsta, de gamlas dag eller de äldstes dag, då man klär ut eller upp sig enligt den nyvunna värdigheten och samlas till bal som ofta kallas för De gamlas dans.

Den egentliga skolavslutningen inför sommaren är för de nyblivna studenterna en särskild högtid, som firas med tal och övrigt program samt utdelning av studentmössor och betyg. Efter den officiella delen får studenterna rosor av anhöriga och bjuder på studentfest hemma hos sig för vänner och släktingar. På kvällen fortsätter festligheterna de nyblivna studenterna emellan.

Numera betyder det årskurslösa gymnasiet att kopplingen mellan bänkskuddardag, studentskrivningar och skolavslutning inte är lika klar. Många elever skriver en del av studentproven innan de gått alla kurserna och fler skriver studenten på hösten. Tidigare skrevs studentprov på hösten främst av dem som blivit underkända eller ville höja sina vitsord, numera är det vanligaste att dela upp proven mellan vår och höst och att skriva proven i tre delar är numera vanligare än att skriva alla ämnen samtidigt.[6]

Benämning i olika länder/system[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ algonet.se - Den svenska skolans historia, 2011-09-25
  2. ^ Stockholms stad
  3. ^ Jubileumsverk i ord och bild över 1906 och 1911 års män, Egil Lönnberg, Erik Östlund, Ernst Juneby, Allsvenska förlaget, Jönköping 1951, s. 144
  4. ^ SS 318/2010 rd: svaret Finlands riksdag
  5. ^ ”Studentexamen i Finland” (på sv). http://www.ylioppilastutkinto.fi/sv/studentexamen/info/. Läst 29 september 2008. 
  6. ^ Statistikpublikation 2007 (pdf), sid 23: 13 % respektive 11 % år 2007

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]