Studsvik
Studsvik AB är en börsnoterad företagskoncern som levererar tjänster till kärnkraftsindustrin. Bara 15 procent av sin verksamhet har företaget i själva orten Studsvik utanför Nyköping, resten finns utomlands.[1] Studsvik AB riktar sig till den internationella kärnkraftsindustrin och erbjuder tjänster inom avfallshantering, konsulttjänster och driftoptimering. I orten Studsvik finns även Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB som utbildar personal till de svenska kärnkraftverken.
Historik
Företaget grundades som AB Atomenergi 1947. Syftet med företaget vid bildandet var att konstruera experimentreaktorer och utveckla metoder för att utvinna uran från svenska fyndigheter.[2] Företaget bildades gemensamt av staten och industrin. Efter att successivt ha fått en annan inriktning bytte företaget namn till Studsvik Energiteknik AB 1978 och därefter till Studsvik AB 1987, som är koncernens nuvarande namn.[3]
Verksamhet
Verksamheten är indelad i tre affärsområden: avfallshantering, konsulttjänster och driftoptimering (gäller från 1 januari 2014).
Studsvik har egna anläggningar i Sverige samt i Workington i Storbritannien. Anläggningarna i Erwin och Memphis i Tennessee, USA såldes den 1 mars 2014. I Sverige är anläggningarna uppdelade i en avfallsanläggning och ett antal laboratorier. I avfallsanläggningen behandlas torrt och metalliskt avfall genom förbränning och smältning. I Hot Cell-laboratoriet testas radioaktivt material för att säkerställa att bränsle och bränslekapslingar bibehåller de egenskaper som krävs för säker och stabil drift. I Autoklavshallen utförs spricktillväxtmätningar och andra korrosionsstudier på både bestrålat och obestrålat material. I Aktiva kemilaboratoriet sker mekanisk provning och mikroskopi i blyceller. Med hjälp av mekanisk provning kan bestrålat strukturmaterial och kapsling karakteriseras och drifttillstånd och transienter simuleras.
I USA behandlade anläggningen i Erwin vått låg- och medelaktivt avfall och i Memphis behandlades annat organiskt avfall såsom metalliskt lågaktivt avfall. I Storbritannien har Studsvik byggt en anläggning för behandling av metalliskt avfall. Denna anläggnings togs i drift 2010. Studsvik utvecklar även programvara för bränsleoptimering och härdövervakning. Studsvik har 1 000 anställda i sju länder.
AB Atomenergi/Studsviks reaktorer
- R1 (reaktor) - Reaktor vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm 1954–1970
- R0 (reaktor) - Forskningsreaktor i Studsvik 1959–1972
- FR-0
- R2 (reaktor) - Forskningsreaktor i Studsvik 1960–2005
- R2-0 (reaktor)
- Zebra (Zero Energy Bare Reactor Assembly) var en underkritisk reaktor uppförd intill R 1 men flyttad till Studsvik 1959. Användningen var att studera härdarna med olika typer av bränsle och moderatorförhållanden.
- TZ (Tryckzebra) Efter att ZEBRA flyttades till Studsvik byggdes den 1963 om till en underkritisk reaktor som klarade mätningar upp till 250° C.
- KRITZ var en ombyggd version av TZ vilken även den låg i Studsvik och togs i drift 1969. KRITZ var en nolleffektsreaktor modererad med lättvatten. Dessa tre experiment fanns i samma lokal som R0. Alla avvecklades och revs i början på 1980-talet. [källa behövs]
- Ågestaverket
- Marviken kärnkraftstation
Källor
- ^ Svt Sörmland: Studsvik hoppas på uppsving (publicerad:22 mars 2011).
- ^ Agrell, Wilhelm (2002). Svenska förintelsevapen. Lund: Historiska Media. ISBN 91-89442-49-0
- ^ Studsvik AB: Historia, läst 25 september 2009
Externa länkar
| |||||||||||||||||||||||||