Sture Bergwall

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sture Bergwall
Född Sture Ragnar Bergwall
26 april 1950 (64 år)
Falun, Kopparbergs län, Sverige
Nationalitet svensk
Andra namn Thomas Quick
Sätermannen
Känd för dömd för och senare frikänd från att ha begått åtta mord
Åtal sexuellt utnyttjande av barn
Straff tvångsvård

Sture Ragnar Bergwall (även känd som Thomas Quick, ett namn han bar 1993–2002)[1], född 26 april 1950 i stadsdelen Källviken i Falun, är en svensk man som dömdes för ett flertal mord utan att några vittnen eller tekniska bevis direkt bundit honom till brotten. Han erkände under 1990-talet ett trettiotal mord som skulle ha begåtts i Sverige, Norge, Danmark och Finland mellan år 1964 och 1993, och han dömdes för åtta av dem. Sedan 2013 är han frikänd från samtliga.[2] Han har dock lagförts för andra grova våldsbrott såsom grovt rån och försök till dråp.

I en dokumentärfilm av Hannes Råstam som sändes i Sveriges Television i december 2008 tog Bergwall tillbaka alla sina erkännanden om mord.[3][4] År 2009 lämnades en första resningsansökan in angående ett av morden (Yenon Levi),[5] och resning beviljades efter ett beslut från Svea hovrätt samma år.[6] Överåklagare Björn Ericson motsatte sig inte att fallet skulle tas upp på nytt,[7] men Christer van der Kwast ansåg att Ericson dragit fel slutsatser.[8] Chefsåklagare Eva Finné beslutade 2010 att lägga ner åtalet,[9] och frikännande dom meddelades samma år, på yrkande av Bergwall, utan att åtalet prövades på nytt av tingsrätten.[10] Sedan dess har han frikänts från ansvar för alla andra åtalade mord, utan att rätten har prövat sakfrågan: för morden på Therese Johannesen, Johan Asplund,[11] Trine Jensen, Gry Storvik,[12] samt paret Marinus och Janni Stegehuis.[13] Det sista åtalet mot Bergwall, för mordet på Charles Zelmanovits, lades ned 2013,[14] och han frikändes senare. Den sista frikännande domen vann laga kraft den 26 november samma år.[15] Det är inte klarlagt hur Zelmanovits dog; uppfattningen att han bragts om livet är grundad på Bergwalls erkännande.

Regeringen beslutade i november 2013 att utse professor emeritus i statsvetenskap Daniel Tarschys till särskild utredare med uppgift att ”granska och redovisa rättsväsendets och vårdens agerande i samband med [...] att Sture Bergwall blev dömd för åtta mord” samt ”analysera om det har förekommit strukturella brister i rättsväsendets och vårdens agerande i samband med de aktuella brottmålsprocesserna”.[16] Den 19 mars 2014 meddelade Förvaltningsrätten i Falun att Sture Bergwall får lämna Säters sjukhus för fortsatt villkorad behandling i öppenvård.[17]

Sture Bergwall tog sig namnet Thomas Quick när mordutredningarna mot honom började i början av 1990-talet.[18] Förnamnet var efter hans påstådda första offer, Thomas Blomgren, och efternamnet var hans mors flicknamn.[18] Våren 2002 återtog Quick sitt tidigare namn Sture Bergwall.[18] I media har han också kallats ”Sätermannen”.[19]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sture Bergwall växte upp med sex syskon, varav en tvillingsyster, i Korsnäs utanför Falun, dit familjen flyttat i mitten på 1950-talet. Som barn fick han tuberkulos och vårdades en tid på sanatorium.[20] Hans tvillingsyster har uppgett att han hade skådespelartalang som ung.[20] Hon såg honom också som ganska provocerande och manipulativ.[20] Bergwall började enligt egen utsago i mitten av 1960-talet att sniffa lösningsmedlet trikloretylen.[21] Efter gymnasiet blev han mer och mer religiös, och bestämde sig för att bli präst, något han aldrig förverkligade,[20] i stället började han arbeta på Falu lasarett.[20]

Enligt Thomas Quicks berättelse, som växte fram under psykoterapin på Säters sjukhus under 1990-talet, skulle han som barn ha blivit sexuellt utnyttjad av sin far och mycket strängt behandlad av sin mor.[22] Quick berättade också om ett syskon, Simon, som skulle ha fötts, dödats och begravts inför hans ögon. I en dokumentärfilm som sändes 2008 berättade han att historien om Simon i själva verket inte hade någon verklighetsanknytning.[3] Även de övergrepp som hans föräldrar skulle ha utsatt honom för var lögner, uppgav han,[21] något som Quicks syskon hela tiden hade hävdat.[23][24] Bergwalls terapeut från 1980-talet, Birgitta Rindberg, har i polisförhör uppgett att "detta med sexuella övergrepp från fadern är något som inte stämmer överens med det som framkom under den period som han var hennes patient".[24] Under perioden var det istället så att det framkom att "Bergwall tycker sig minnas någon form av sexuellt övergrepp från en äldre systers sida".[25]

Bergwalls ungdom var präglad av sexuella problem. När han var 19 år (1969) och anställd vid Falu lasarett antastade han fyra pojkar.[26] En av pojkarna var inlagd på barnkliniken vid lasarettet som Quick arbetade på. Denne tog Quick strypgrepp på, efter att ha idkat oralsex på honom, varför han åtalades för försök till dråp. Undersökande läkare, före detta överläkare Otto Brundin, som förordnats av Socialstyrelsen, omnämnde i det rättspsykiatriska utlåtandet gärningen som ett ”lustmordsförsök”.[27] Året därpå (1970) dömdes Bergwall till sluten psykiatrisk vård för de nämnda gärningarna mot pojkar.[20][28] Enligt den rättspsykiatriska undersökningen som genomfördes av Brundin led Bergwall av ”höggradig sexuell perversion av typen pedofilia cum sadismus”.[29] Överläkare Yngve Holmstedt granskade utlåtandet å Socialstyrelsens vägnar, och delade inte Brundins uppfattning på vissa punkter. Holmstedt ansåg inte sannolikt att uppsåt att döda pojken förelegat, och ansåg inte att den sadomasochistiska komponenten hos Bergwall var större än hos ”andra sexuellt perverterade”. Holmstedt konstaterade att Bergwalls liv ”ända sedan prepuberteten präglats av svår sexuell problematik”, och att Bergwalls ångest delvis stammade ur den ”tvångsmässiga lusten att sexuellt vara samman med feminina pojkar i tidig pubertet”. Holmstedt bedömde inte huruvida pedofil var en korrekt diagnos, utan endast att Bergwall led av en ”psykisk abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom”, varför Bergwall var ”i oundgängligt behov av sluten psykiatrisk vård”.[30] Häradsrätten, som tog hänsyn till Holmstedts bedömning och skrev att den ”ej anser det bevisat att [Bergwall] avsett att döda [pojken]”, lade i målet Holmstedts utlåtande till grund för sitt beslut om rättspsykiatrisk vård.[31]

Därefter intogs Bergwall 1970 på Säters sjukhus med diagnosen persona immatura, det vill säga antisocial personlighetsstörning. Han vårdades för sin persona pathologica till 1977.[32]

När Bergwall var 23 år gammal (1974) högg han ner en man i Uppsala. Eftersom han fortfarande stod under vård blev han aldrig åtalad, utan åklagaren beslutade om åtalsunderlåtelse för försök till dråp (vilket antecknas i belastningsregistret).[28][33][34] Bergwall påstår att han vid knivskärningen var påverkad av alkohol, barbiturater och trikloretylen. Han påstår också att missbruket av den senare drogen upphörde i och med knivskärningen.[21] I slutet av 1980-talet hade Bergwall, enligt vad han berättade vid rättspsykiatrisk utredning 1991, ”sexuella kontakter med unga pojkar”, och återupptog psykologsamtal på Säters sjukhus på egen begäran våren 1989, på grund av ”en rädsla att förlora kontrollen”.[35]

Det skulle ta 16 år innan Sture Bergwall återigen var misstänkt för ett allvarligare brott.[28] I juni 1991 dömdes Thomas Quick till sluten psykiatrisk vård efter bland annat ett grovt rån. Rånet var ett gisslandrama som Quick genomfört tillsammans med en 16-årig kompanjon den 14 december 1990. Quick höll en familj som gisslan medan hans medbrottsling tvingade pappan i familjen att ta ut 245 000 kronor. Quick uppges ha hotat familjen till livet och huggit med en kniv i väggarna samt i en säng där ett barn låg och sov.[28] År 1991 hamnade Bergwall på Säters sjukhus, diagnosticerad med personlighetsstörning av klyvnadstyp.[källa behövs]

Något år senare skulle Quick friskförklaras, enligt en släkting till honom, och han skulle då flytta till en lägenhet i en by utanför Säter. Quick skrevs emellertid inte ut från sjukhuset, utan erkände mordet på Johan Asplund.[23] Den kommande tioårsperioden (fram till 2001) behandlades han med psykofarmaka i stora mängder – han var enligt egen utsago ”inte nykter en enda dag under detta skede” – och fick nästan dagligen psykoterapi under ledning av psykologen Birgitta Ståhle. Under behandlingen började Quick erkänna att han begått ett 30-tal mord i Sverige, Norge, Danmark och Finland mellan 1964 och 1993.[36][37] Han sade sig också ha flera personligheter såsom ”Nana”, ”Cliff” och ”Ellington”.[38]

Mellan åren 2003 och 2005, var Bergwall inte beviljad några obevakade permissioner, men tilläts bland annat ha dvd-spelare i sin cell.[39] Bergwall misshandlades den 24 november 2005 av en medpatient på sjukhuset. Det finns uppgifter som talar för att upprinnelsen till misshandeln var en diskussion om Bergwalls trovärdighet.[40][41]

Som framgår ovan, ansåg överläkare Holmstedt 1970, till skillnad från före detta överläkare Brundin, att Bergwall inte var sadist. När Quick häktats misstänkt för bland annat rån, gjordes 1991 en utredning där Quick av läkaren Marianne Kristiansson fick diagnosen ”personlighetsstörning med personlighetsorganisation på borderlinenivå i kombination med allvarlig impulskontrollstörning och sexuellt perverterat beteende med sadomasochistiska drag”.[35] I socialutredningen från 1991 antecknades att Quick ”har alltid haft och har alltjämt en stark dragning till unga pojkar i åldern 12–14 år”. Kuratorn Anita Sterky skrev i sitt utlåtande att ”[d]et finns utan tvivel perversa sexuella impulser inom [Quick] som kom att leda fram till de nu åtalade brotten”.[32] År 2010 menade chefsöverläkare Kall på Säters sjukhus, angående Bergwalls diagnoser, att ”Trots lite divergerande diagnoser har grundproblematiken som visat sig i alla diagnoserna varit ett sexuellt avvikande beteende i form av pedofili med sadomasochistiska drag, samt massiva personlighetsmässiga problem med impulskontrollstörning och ett omoget sätt att hantera stress”.[42]

Mord erkända under behandlingstiden[redigera | redigera wikitext]

Fall Erkännande Fällande dom Resningsansökan Resultat Övrigt
Yenon Levi, 11 juni 1988 28 maj 1997 20 april 2009 Nedlagt 28 maj 2010
Frikänd 3 september 2010[43]
Therese Johannesen, 3 juli 1988 2 juni 1998 20 april 2010 Nedlagt 29 mars 2011
Frikänd 10 juni 2011[44]
Någon kropp har aldrig påträffats.
Charles Zelmanovits, 13 november 1976 våren 1994[45] 16 november 1994 5 juni 2012 [46] Nedlagt 31 juli 2013[14]

Frikänd 4 november 2013[2]

Första domstolsprövningen.

Det är ej klarlagt att Zelmanovits blev mördad.

Marinus och Janni Stegehuis, 13 juli 1984 november 1994[47] 25 januari 1996 18 juni 2012 [48] Nedlagt 21 maj 2013[49]
Frikänd juli 2013[13]
Trine Jensen, 21 augusti 1981 22 juni 2000 2011 Nedlagt 24 september 2012
Frikänd 23 november 2012[50]
Gry Storvik, 25 juni 1985 22 juni 2000 2011 Nedlagt 24 september 2012
Frikänd 23 november 2012[50]
Johan Asplund, 7 november 1980 1993[51] 21 juni 2001 oktober 2011[52] Nedlagt 14 mars 2012
Frikänd 17 augusti 2012[53]
Quicks första erkännande, 1992. Någon kropp har aldrig påträffats.
Thomas Blomgren, 1964 ej till domstol Quick var 14 år gammal och reste enligt sin familj inte från Falun till Växjö. Han konfirmerades vid tidpunkten för mordet. Konfirmationen skedde i Dalarna.
Alvar Larsson, 1967 ej till domstol Quick lämnade enligt sin familj inte Falun.
Raine Svensson, 1971 ej till domstol
Benny Forsgren, 1976 ej till domstol
Marianne Rugaas Knudsen, 28 augusti 1981 19 maj 2000[54] ej till domstol
Magnus Nork, november 1981 2000[55] ej till domstol
Olle Högbom, 7 september 1983 1994 eller tidigare[56] ej till domstol
Två somaliska pojkar, 1996 ej till domstol De visade sig efter Quicks erkännande vara vid liv.
Örjan Sellin, 22 oktober 1993 ej till domstol Quick satt på Säter vid tidpunkten för försvinnandet.

Erkännanden prövade i domstol[redigera | redigera wikitext]

Quick dömdes mellan 1994 och 2001 för åtta mord i olika tingsrätter.[57] Ingen av de åtta domarna prövades då i någon hovrätt. I samtliga fall var Christer van der Kwast åklagare.[58] Claes Borgström var Quicks försvarsadvokat vid alla rättegångar utom den första (Charles Zelmanovits) och sista (Johan Asplund).[59] Förhörsledare var nästan genomgående kriminalinspektören Seppo Penttinen.[59] I fem av sex rättegångar var Sven Å Christianson den minnesexpert som fick uttala sig om pålitligheten hos Quicks minnen.[60]

Charles Zelmanovits[redigera | redigera wikitext]

Charles Zelmanovits (15 år) försvann 13 november 1976 efter en skoldans i Piteå.[61] Den 19 september 1993 påträffades hans kvarlevor på Pitholmsheden.[61] Dåvarande chefen för kriminalavdelningen i Piteå, Harry Nyman, misstänkte inget brott i samband med påträffandet.[45] Quick erkände mordet under våren 1994,[45] och dömdes 16 november 1994 av Piteå tingsrätt.[61] Quick hade vid tiden för mordet inte själv tillgång till bil, men utpekade en medbrottsling som tog livet av sig strax efter mordet.[62] Tekniska bevis saknades, och rätten fann att ”Quick har erkänt gärningen och hans erkännande får stöd av de uppgifter han själv lämnat. Någon teknisk bevisning som binder Quick vid brottet föreligger dock inte."[57] Försvarsadvokat var Gunnar Lundgren, som under rättegången var övertygad om Quicks skuld.[45] Domen hänvisar till sakkunnigutlåtanden från professorn i rättsmedicin Anders Eriksson, professorn i rättspsykiatri Lars Lidberg och docenten i psykologi Sven-Åke Christianson.[19] Christianson använde en ny, egendesignad vallningsteknik för att återfå minnen och som även användes under senare mordutredningar (vilken har kritiserats ut suggestionsperspektiv[63]). I ett skriftligt utlåtande till rätten skriver Christianson om mördare att "Morden kan utgöra berättelser om händelser, traumatiska upplevelser, som de har varit med om. Dessa minnen leder till primitiva föreställningar, vilka gärningsmannen inte förmår artikulera medvetet. Morden blir det språk genom vilka upplevelserna kan uttryckas."[64] Christiansons utlåtande omtalar Quick som seriemördare.[3]

Under de två rättegångsdagarna plågades Quick av ångest och gråtattacker och vid tillfällen avbröts förhandlingarna och Quick fördes av sina vårdare ut från rättssalen och gavs medicin.[19]

Resning i målet beviljades av Hovrätten för Övre Norrland den 1 februari 2013.[65] Målet lades ned den 31 juli 2013.[14]

Marinus och Janni Stegehuis[redigera | redigera wikitext]

Det holländska paret Marinus (39 år) och Janni Stegehuis (34 år) hittades knivmördade i sitt tält vid en rastplats nära sjön Vuolep Appojaure i Gällivare kommun 67°12′42″N 19°20′20″Ö / 67.21167°N 19.33889°Ö / 67.21167; 19.33889 den 13 juli 1984.[47][66] I november 1994, någon vecka efter Zelmanovits-domen, erkände Quick morden för sin terapeut Birgitta Ståhle.[47] Quick dömdes för morden av Gällivare tingsrätt 25 januari 1996.[66] Tekniska bevis saknades men Quick lämnade uppgifter som enligt domen ”i alla väsentliga delar stämmer överens med de fynd och iakttagelser som gjordes vid brottsplatsundersökning och som, enligt vad som får anses utrett, till stora delar inte varit kända för allmänheten”.[67] Domen och förundersökningen har kritiserats av bland andra Lennart Lundmark och Hannes Råstam. De pekar exempelvis på hur man namnger en påstådd medhjälpare i domen som aldrig åtalas.[3][47] I domen nämns dock medhjälparen endast vid redogörelsen för vad Quick uppgav i rätten.

Resning i målet beviljades av Hovrätten för Övre Norrland den 1 februari 2013.[65] Målet lades ned den 21 maj 2013.[49] Bergwall frikändes i juli 2013.[13]

Johan Asplund[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Johan-fallet

Johan Asplund (11 år) försvann från Sundsvall 7 november 1980.[68] Några kvarlevor hittades aldrig.[51][68] Quick erkände 1992 att han mördat Johan. Det var hans första erkännande. Quick dömdes för mordet först den 21 juni 2001 av tingsrätten i Sundsvall.[51] I domen konstaterades att ingen teknisk bevisning lagts fram som bundit Quick till Sundsvall vid tiden för Johans försvinnande; särskilt ansågs det inte vara klarlagt vilken bil Quick använde när han förde bort Johan från hemmet.[51][68] Quick dömdes i stället baserat på att han lämnat uppgifter som endast en gärningsman borde kunnat känna till, och det ansågs inte finnas något som talade för att Quick läst in sig på fallet.[51][68] Försvarsadvokat var Sten-Åke Larsson.[69]

Johans föräldrar trodde inte att Quick hade något att göra med deras sons försvinnande och de drev under fler år frågan rättsligt i ett antal instanser. Hovrätten för Nedre Norrland beviljade den 18 januari 2012 Quick resning i målet.[70] Den 14 mars 2012 beslutade chefsåklagaren Jonas Almström att fallet skulle läggas ner eftersom han ansåg att prövningen inte skulle hålla i domstol.[71] Bergwall frikändes den 17 augusti 2012.[53]

Yenon Levi[redigera | redigera wikitext]

Israelen Yenon Levi (24 år) var i Sverige för att hälsa på släktingar.[72] Den 11 juni 1988 hittades han död på en skogsväg i Rörshyttan. Polisen fattade tidigt misstankar mot en man i Levis bekantskapskrets, men bevisen räckte inte för åtal.[72] Quick dömdes för mordet i Hedemora tingsrätt 28 maj 1997.[73] Den medhjälpare som Quick påstod sig ha haft åtalades aldrig och blev heller aldrig kallad som vittne.[5] I domen konstaterades att ingen bevisning som bundit Quick vid gärningen lagts fram.[74] Quick dömdes i stället baserat på att han lämnat uppgifter som endast en gärningsman borde kunnat känna till. Exempel på sådana uppgifter var att Quick kunde peka ut platsen där Levi mördades, att Quick kunde beskriva Levis kläder, att Quick visste att mordvapnet varit en träpåk som saknade bark, samt att Quick kunde beskriva skadorna på ett sätt som överensstämde med obduktionsresultaten.[74]

Kritikerna påstod att Quick hade haft möjlighet att under utredningens gång få fram de uppgifter han lämnade. Till exempel hade Quick lämnat ett tiotal olika förslag på vad mordvapnet skulle ha varit innan förhörsledaren under en vallning frågade om Quick inte kunde se något på marken som överensstämde med mordvapnet, samtidigt som han tecknade med händerna längden på föremålet. Quick hade då pekat ut den barklösa träpåken.[74]

Den 20 april 2009 lämnade Bergwall in en resningsansökan,[75] som beviljades av Svea hovrätt den 17 december samma år.[6] Åtalet lades ner i maj 2010 av åklagare Eva Finné,[76] som summerade läget: ”Efter genomgång av utredningen gör jag bedömningen att bevisläget numera är sådant att brott inte kan styrkas. Bergwall förnekar brottet. Väl har han under utredningens gång lämnat en del uppgifter som stämmer med övrig bevisning men hans berättelse präglas av motsägelser och ändrade uppgifter i en sådan grad att en fällande dom inte kan förväntas.”[77] Den 3 september 2010 frikändes Bergwall formellt i Falu tingsrätt, som också beslutade att han skulle få ersättning för sina rättegångskostnader med drygt 2,4 miljoner kronor.[78]

Therese Johannesen[redigera | redigera wikitext]

Therese Johannesen (9 år) försvann 3 juli 1988 från stadsdelen Fjell i Drammen i Norge.[79] Thereses kropp påträffades inte.[79] Quick dömdes för mord av Hedemora tingsrätt 2 juni 1998.[80] Teknisk bevisning som kunde binda Quick till Therese saknades, men tingsrätten ansåg att ”Även om de rester av organiskt material och de föremål man funnit i nämnda skog således inte kan binda Thomas Quick till Therese, talar de dock i någon mån för att hans berättelse är riktig.”[57] Domen byggde också på att Quick kommit med uppgifter som endast en gärningsman borde kunna känna till. Exempelvis berättade Quick om Thereses böjveckseksem vilket tingsrätten nämnde i domslutet: ”Detta har inte ens varit känt för polisen, och Thereses mor hade inte lämnat uppgifter härom förrän polisen tillfrågade henne sedan Thomas Quick omtalat detta.”[79] Bevisningen ifrågasattes av Sveriges Televisions Dokument inifrån och Thereses mor Inger Lise Johannessen.[38][81] Specifikt ifrågasattes uppgiften om Thereses böjveckseksem av bland andra Aftonbladets Anders Johansson och Karin Östman. De beskrev hur Quicks uppgifter om eksemen förbättrades under år av förhör samt hur förhörsledaren Seppo Penttinen under förhören ledde Quick in på rätt spår.[79]

Under våren 2010 analyserade Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) det fynd i fallet Therese Johannesen vilket tidigare hade betraktats som benfragment från ett barn. SKL menade i sitt utlåtande att det inte rörde sig om ben överhuvudtaget, varken från människa eller djur.[82] Professor Per Holck, som gjorde den ursprungliga analysen av fyndet, menar att SKL feltolkat materialet.[83] Den 20 april 2010 lämnade Bergwall in en resningsansökan,[84] vilken beviljades 24 september samma år. Målet togs upp i Falu tingsrätt.[85][86] Den 29 mars 2011 lades åtalet ner.[87] Bergwall frikändes 2011-06-10.[44]

Pelle Svensson framförde 2010 tanken att Therese kan vara vid liv i Pakistan. [88]

Trine Jensen[redigera | redigera wikitext]

Trine Jensen (17 år) försvann från Oslo 21 augusti 1981.[89][90] Kroppen hittades nästan två månader senare i en skog i Svartskog en dryg mil söder om Oslo.[89][90] Den 22 juni 2000 dömdes Quick för mordet i Falu tingsrätt.[91] Han dömdes vid samma tillfälle för mordet på Gry Storvik.[91] Det fanns inga tekniska bevis, men Quicks berättelse stämde med utredningen, som han fått delgiven flera veckor innan förhandlingen.[57] Sven Å Christianson gjorde under utredningen ett test där Quicks uppgifter skulle jämföras med tio slumpmässiga personer. Resultatet, som domen stödde sig på, var att Quick visste 10 gånger mer än de andra. En granskning av testet i resningen visade dock att det fanns så många felkällor att det inte gick att dra några slutsatser från det.[92]

Den 24 september 2012 beslutade statsåklagaren Bo Ericson att lägga ner åtalet eftersom han ansåg det uppenbart att det inte skulle hålla i domstol då det saknades teknisk bevisning samt då Thomas Quick inför förhör och vallningar på mordplatsen haft fri tillgång till information rörande mordet innan han berättat om det. Bergwall frikändes den 23 november 2012.[93]

Gry Storvik[redigera | redigera wikitext]

Gry Storvik (23 år) hittades död på en parkeringsplats i Myrvoll strax söder om Oslo 25 juni 1985.[94] Quick dömdes för mordet i Falu tingsrätt 22 juni 2000.[91] Han dömdes vid samma tillfälle för mordet på Trine Jensen.[91] Det fanns inga tekniska bevis, men Quicks berättelse stämde med utredningen.[57] Sperma som inte tillhörde Quick hade hittats i Grys kropp,[79] något justitiekanslern inte ansåg med någon större styrka tala emot Quick som gärningsman, med hänsyn till att Gry synes ha verkat som prostituerad och Quick enligt sin berättelse kom i kontakt med henne i ett prostitutionskvarter.[95]

Den 24 september 2012 beslutade statsåklagare Bo Ericson att lägga ner åtalet eftersom han ansåg det uppenbart att det inte skulle hålla i domstol då det saknades teknisk bevisning samt då Sture Bergwall inför förhör och vallningar på mordplatsen haft fri tillgång till information rörande mordet innan han berättat om det. Bergwall frikändes den 23 november 2012.[93]

Erkännanden som inte prövats i domstol[redigera | redigera wikitext]

Thomas Blomgren[redigera | redigera wikitext]

Thomas Blomgren mördades 1964 vid fjorton års ålder i Växjö. Quick sa sig ha mördat Blomgren, som han beskrev som lika gammal som han själv, men inte lika storvuxen och stark. Mordet var preskriberat, men Christer van der Kwast ansåg det löst efter Quicks erkännande och beskrivning av tidigare aldrig offentliggjorda detaljer från mordplatsen. Journalisten Gubb-Jan Stigson tipsade 1995 polis och åklagare om en homosexuell man som skulle ha skjutsat Quick till Växjö.[96]

I en artikel i Aftonbladet i december 2005 berättade Quicks tvillingsyster att Quick inte hade lämnat Falun vid tidpunkterna för mordet på Thomas Blomgren.[20] År 2008 framkom dels att Quick, samma helg som mordet begicks, konfirmerades i Falun 500 kilometer från mordplatsen,[97] och dels att de poliser som utredde mordet på Blomgren 1964 inte trodde att Quick var gärningsmannen, på grund av felaktigheter i de beskrivningar han gett av mordet.[3]

Alvar Larsson[redigera | redigera wikitext]

Alvar Larsson försvann 1967 på Sirkön i Åsnen utanför Urshult i Småland, och påträffades död 1982. Fram till Quicks erkännande fanns inga misstankar om brott i ärendet.[98] Quicks tvillingsyster berättade i december 2005 att Quick inte hade lämnat Falun vid tiden för Alvar Larssons död.[20]

Raine Svensson[redigera | redigera wikitext]

Raine Svensson arbetade som skötare på Sidsjöns sjukhus i Sundsvall och försvann i mitten av juni 1971. Hans kvarlevor har aldrig hittats men flera av hans tillhörigheter hittades utspridda inne på Sidsjöns sjukhusområde. Raine Svensson arbetade på det sjukhus som Thomas Quick bara några veckor före försvinnandet skrivits ut ifrån och det är känt att de båda personerna träffat varandra på sjukhuset; det är den enda personliga kopplingen som någonsin kunnat göras mellan Quick och något av hans påstådda mordoffer. Teknisk bevisning saknas dock.[99]

Benny Forsgren[redigera | redigera wikitext]

Benny Forsgren (19 år) försvann 12 december 1976 vid midnatt från villaområdet Vågbro utanför Söderhamn på väg hem från en fest. Någon kropp har aldrig hittats. Enligt överåklagare Christer van der Kwast var Quick inte särskilt precis, men man förstod att han tycktes prata om Benny Forsgren.[100]

Marianne Rugaas Knudsen[redigera | redigera wikitext]

Den sju år gamla Marianne Rugaas Knudsen försvann från Risør i Norge 28 augusti 1981. Hon har aldrig hittats. Den 19 maj 2000 erkände Thomas Quick att han mördat flickan, bara några dagar efter mordet på Trine Jensen i Oslo.[54] Fredag 18 augusti åkte poliskommissarie Wiggo Lundamo från våld, mord- och sedlighetsroteln vid Oslo polisdistrikt till Säter sjukhus för att förhöra Thomas Quick. Detta var första gången norska poliser fick utfråga Quick direkt, trots att han redan hade blivit dömd för tre mord i Norge.[101] Det blev aldrig något åtal mot Quick i detta ärende, då det var omöjligt att knyta honom till mordet bortsett från hans eget vittnesmål. Flera andra personer var också misstänkta men fallet är fortfarande olöst och preskriberades den 28 augusti 2006.[102]

Magnus Nork[redigera | redigera wikitext]

Den treårige pojken Magnus Nork hittades mördad i ett soprum i Jönköping i november 1981. Han hade strypts och sedan pressats ner i ett sopnedkast. En 17-årig flicka som suttit barnvakt för pojken samma dag som han mördades var länge polisens huvudmisstänkte i fallet och satt anhållen under en längre tid, men släpptes slutligen i brist på bevis. Fallet preskriberades 2006. Quick erkände år 2000 att han hade mördat Nork.[55]

Olle Högbom[redigera | redigera wikitext]

Den artonårige Olle Högbom försvann 7 september 1983 i centrala Sundsvall. Hans kropp har aldrig påträffats. Efter sitt erkännande delgavs Quick 1994 misstanke för mord men hans skuld prövades aldrig i domstol. Quick kan mycket väl ha befunnit sig i Sundsvall just den kvällen då Olle försvann men då för många omständigheter i Quicks erkännande inte kunde bekräftas avfördes Quick som misstänkt i fallet.[56] Olle Högboms far, Ruben Högbom, kritiserade år 2002 utredningen och medias bevakning med artikeln Brott och offer som underhållning i Sundsvalls Tidning.[103] Gubb Jan Stigson kallade Högboms agerande ”en form av rättshaveri”.[29] Fallet preskriberades 7 september 2008,[104] varvid förundersökningen blev offentlig.[105]

Två somaliska pojkar[redigera | redigera wikitext]

Två somaliska pojkar försvann från en norsk flyktingförläggning utanför Oslo 1996 men visade sig senare vara vid liv, den ene i Sverige och den andre i Kanada.[38][73] Under tiden pojkarna omtalades i pressen som försvunna erkände Quick att han mördat dem.[källa behövs]

Örjan Sellin[redigera | redigera wikitext]

Örjan Sellin försvann natten till 22 oktober 1993 efter ett krogbesök i Sigtuna. Hans kropp har aldrig hittats. Quick påstod på 1990-talet att han skulle ha mördat Sellin, ett mord han då ska ha utfört under sin tid på Säter.[37]

Kontroversen kring morddomarna[redigera | redigera wikitext]

Ifrågasättanden av Thomas Quicks erkännanden[redigera | redigera wikitext]

Leif G.W. Persson[redigera | redigera wikitext]

Kriminologen Leif G.W. Persson kritiserade redan 1993 Quickutredningen.[106] Enligt honom saknades såväl vittnen som teknisk bevisning mot Quick. Domarna var istället grundade på Quicks erkännanden och antagandet att han kände till saker om brotten som bara gärningsmannen och polisen visste om. Persson menade att det antagandet var felaktigt. Enligt Persson fanns det dessutom både vittnen och spår som talade mot att Quick var gärningsmannen.[107]

Dan Larsson[redigera | redigera wikitext]

År 1998 utkom journalisten Dan Larssons bok Mytomanen Thomas Quick.[108] Boken utlöste ett gräl med Dalademokratens reporter Gubb Jan Stigson.[109][110][111] År 2012 utgav Larsson Mytomanen Thomas Quick – från början till slutet.

Jan Guillou[redigera | redigera wikitext]

År 2002 kritiserade Jan Guillou Quick-utredningen i sin bok Häxornas försvarare.[112] Kritiken utlöste ett gräl med Gubb Jan Stigson.[113][114][115]

Jan Olsson[redigera | redigera wikitext]

År 2002 publicerade tidigare chefen för rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp Jan Olsson en debattartikel i Dagens Nyheter där han framförde tvivel på att Bergwall skulle vara en seriemördare. Olsson ansåg att utredare och domstol valt att bortse från alla felaktiga uppgifter Quick lämnat men fäst stor vikt vid de gånger han haft rätt.[5] Jan Olsson var utredare på rikskrim och delaktig i polisutredningarna om Quick. Efter att ha skrivit ett brev till åklagaren Christer van der Kwast, där han påpekade alla de brister han ansåg förekom i utredningarna, lämnade han polisutredningarna i protest. De stred mot hans känsla för rättvisa.[24]

Christer van der Kwast bemötte i oktober 2002 kritiken, bland annat med påståenden om att Quick i fallet Therese visat platser i skogen där polisen sedan hittat mänskliga kvarlevor, brända ben med skärmärken från en ung person, och ett bågfilsblad av den typ av såg Quick sagt att han använt.[18]

Ulf Åsgård[redigera | redigera wikitext]

I en artikelserie om Bergwall i Aftonbladet 2005 uttalade sig psykiatern Ulf Åsgård, tidigare expert i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp, efter en genomgång av förhören med Bergwall, att denne förmodligen inte begått ett enda mord.[116]

Pelle Svensson[redigera | redigera wikitext]

Baserat på en rättsutredning gjord av advokat Pelle Svensson begärde Johan Asplunds föräldrar den 17 november 2006 att samtliga åtta domar i Quickfallet skulle synas.[73] Justitiekansler Göran Lambertz avslog ärendet, vilket han i en debattartikel motiverade med att domarna var ”utomordentligt övertygande” och att de kritiska synpunkterna därför vägde lätt.[59] I sitt beslut uppmärksammar justitiekanslern att ”TQ år 1996 synes ha uppgett för polisen att han hade mördat två somaliska pojkar i Norge [...] men efter lång tid visade det sig att de inte var mördade. Detta skulle i och för sig kunna utgöra en omständighet som är av betydelse för den allmänna tilltron till TQ:s övriga erkännanden. Det synes som att åklagaren vid de rättegångar som ägde rum sedan det hade framkommit att de somaliska pojkarna var välbehållna inte upplyste rätten om att TQ hade tagit på sig ett mord som han inte hade begått. [...] Det kan i alla händelser inte anses klarlagt att han medvetet ljög om de somaliska pojkarnas försvinnande.”[95]

Återtagna erkännanden[redigera | redigera wikitext]

I den dokumentär av Råstam som sändes i Sveriges Television i december 2008, sade Bergwall: ”Jag har inte begått något av de mord jag är dömd för, och jag har inte heller begått något av alla de andra mord jag har erkänt.”[3] Hans advokat Thomas Olsson meddelade efter programmet att man ämnade begära resning i samtliga fall där Bergwall dömts för mord.[4] I en debattartikel kritiserar Olsson justitierådet i Högsta domstolen Göran Lambertz för dennes debattartikel där Lambertz pekar på att det finns en ursprungssannolikhet för Bergwalls skuld. Detta grundat på vålds- och sexualbrott som Bergwall påståtts begått under slutet av 1960 och början av 1970, dessutom diagnos av Bergwall som tyder på allvarlig psykisk störning vilket gör det möjligt att misstänka Bergwall för andra mord med ”sexualsadistiska inslag”.[117]

Sture Bergwall är idag frikänd från samtliga mord.[2]

Fortsatta kontroverser efter att Sture Bergwall tagit tillbaka sina erkännanden[redigera | redigera wikitext]

Maj 2009: Sture Bergwalls bror Sten-Ove Bergwall och advokat Pelle Svensson visar upp böcker de skrivit där de ifrågasätter morddomarna mot Bergwall och myndigheternas hantering av fallet.

Göran Lambertz[redigera | redigera wikitext]

I januari 2009 uttryckte justitiekansler Göran Lambertz i en debattartikel i Aftonbladet tanken att frågan om Sture Bergwalls skuld eller oskuld i fråga om de fall där han dömts måste behandlas fall för fall och inte alla dras över en kam. I fråga om Bergwall talat fullständig sanning i alla delar skrev Lambertz: ”Vissa mycket viktiga delar av Quicks berättelser tycks definitivt ha varit felaktiga. Felen är svåra att förklara på annat sätt än att han har hittat på.”[118] Sedermera (2012) har Lambertz dock ansett att det ”finns utomordentligt övertygande bevis om Bergwalls skuld” beträffande vissa mord denne dömts för i mål där resning senare beviljats.[119]

Christer van der Kwast[redigera | redigera wikitext]

Christer van der Kwast hävdade i september 2012 i en debattartikel i Svenska Dagbladet att de åklagare som beviljat resning i de olika fallen med Thomas Quick ”underlåtit att skaffa sig kunskap om vad som verkligen presenterades i tingsrätten”.[120]

Resningsansökningarna[redigera | redigera wikitext]

Efter att en polisanmälan lämnats in 2009 mot Christer van der Kwast och Seppo Penttinen för grovt tjänstefel kom riksåklagaren fram till att de eventuella brotten antingen var preskriberade eller tidigare avgjorda av justitiekanslern. Därefter tillsattes en grupp under ledning av överåklagare Björn Ericson som skulle ta ställning till frågan om resning för var och en av domarna mot Bergwall (parallellt med att Bergwall själv lämnade in den första resningsansökan april 2009). Björn Ericson konstaterade i sin redovisning av uppdraget 2012 att fallet Thomas Quick främst är resultatet av den tidsanda som rådde och inte kan betraktas som något egentligt systemfel.[121][122]

Alla åtta resningsansökningar – två av dem inlämnade av åklagare – beviljades och samtliga har lett till nedlagt åtal med frikännande.[2]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Quick – innan han blev seriemördare”. Dalarnas Tidningar. 12 december 2008. Arkiverad från originalet den 17 december 2009. http://www.webcitation.org/5m6AXhtL5. Läst 17 december 2009. 
  2. ^ [a b c d] Lisinski, Stefan. ”Quick helt friad från samtliga mord”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-helt-friad-fran-samtliga-mord/. Läst 4 november 2013. 
  3. ^ [a b c d e f] ”Thomas Quick, del 1 av 2”. Dokument inifrån. Sveriges Television. 2008-12-14. http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=86230&a=1339113&lid=puff_1344264&lpos=lasMer. Läst 2008-12-20. 
  4. ^ [a b] Quick: Jag har inte mördat”. Göteborgs-Posten. 2008-12-14. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=857&a=464475. Läst 2008-12-15. 
  5. ^ [a b c] Stefan Lisinski (2008-12-20). ”Quick begär resning för 20-årigt mord”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=866485. Läst 2008-12-29. 
  6. ^ [a b] ”Svea hovrätt beviljar resning i det s.k. Quick-ärendet (Ö 3147-09)”. Svea hovrätt. 2009-12-17. http://www.svea.se/templates/DV_Press____13188.aspx. Läst 2009-12-17. 
  7. ^ Quick-mål kan tas upp på nytt”. Dagens Nyheter. 3 augusti 2009. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-mal-kan-tas-upp-pa-nytt-1.923614. 
  8. ^ Åklagare sågar ­kollega i Quickmål”. Dagens Nyheter. 19 september 2009. http://www.dn.se/nyheter/sverige/aklagare-sagar-kollega-i-quickmal-1.956190. 
  9. ^ Nedlagt åtal mot Quick”. Dagens Nyheter. 2010-05-28. http://www.dn.se/nyheter/sverige/nedlagt-atal-mot-quick-1.1112812. Läst 2010-05-28. 
  10. ^ Falu tingsrätt i dom 2010-09-03 i mål B 4435-09
  11. ^ ”Tredje friande domen för Quick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tredje-friande-domen-for-quick_7429070.svd. Läst 17 augusti 2012. 
  12. ^ ”Quick fri för mord på norska kvinnor”. Dagens Nyhter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-frias-for-ytterligare-tva-mord. Läst 24 september 2012. 
  13. ^ [a b c] Sture Bergwall frias - får nästan en halv miljon kronor”. Dagens Juridik. 2013-07-30. http://www.dagensjuridik.se/2013/07/sture-bergwall-frias-far-nastan-en-halv-miljon-kronor. Läst 2013-07-30. 
  14. ^ [a b c] Emanuel Videla/Carl Lundborg (2013-07-31). ”Sista mordåtalet läggs ner mot Bergwall”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/sista-mordatalet-laggs-ner-mot-bergwall/. Läst 2013-08-01. 
  15. ^ Regeringen (28 november 2013). ”Granskning av rättsväsendet och vården med anledning av rättsprocesser som rör Sture Bergwall” (PDF). Kommittédirektiv. Justitiedepartementet. sid. 2. http://www.regeringen.se/content/1/c6/22/94/41/4aa35caa.pdf. Läst 29 november 2013. 
  16. ^ Justitiedepartementet (28 november 2013). ”Regeringen tillsätter en utredning i fallet Sture Bergwall”. Pressmeddelande. Läst 29 november 2013.
  17. ^ ”Efter 20 år - Sture Bergwall släpps fri”. Sveriges Radio. 2014-03-19. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=5813575. Läst 19 mars 2014. 
  18. ^ [a b c d] Peter Carlberg (2002-10-08). ”DNA-teknik kan lösa tvist om Thomas Quick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_67548.svd. Läst 2008-12-19. 
  19. ^ [a b c] Quick fälld för mord på femtonåringgrstor”. Göteborgs-Posten. 1994-11-17. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=139&a=459191&ref=puff. Läst 2008-12-19. 
  20. ^ [a b c d e f g h] Richard Aschberg och Anders Johansson (2005-12-28). ”’Han kan inte ha begått morden’”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article340570.ab. Läst 2008-12-19. 
  21. ^ [a b c] Bergwall, Sture; Bergwall, Sten-Ove. Thomas Quick är död. Blue Publishing. sid. 86. ISBN 9197738220 
  22. ^ Quick, Thomas. Kvarblivelse. Kaos Press. ISBN 9789163066771 
  23. ^ [a b] Hazianastasiou, Stefan (2009-05-25). ”’Min morbror är Thomas Quick’”. Nerikes Allehanda. http://na.se/nyheter/1.459274--min-morbror-ar-thomas-quick-. Läst 2009-11-15. 
  24. ^ [a b c] Att skapa en seriemördare Dokument inifrån Sveriges Television, 2009-11-08. Läst 2009-11-15
  25. ^ Rättsmedicinalverkets psykologutredning upprättad av chefspsykolog Olof Svensson, dnr. G13-90096, s 5
  26. ^ En av gärningarna beskrivs på följande sätt: ”Brott nummer 1 den 16 mars 1969. Bergwall var vid 20-tiden på väg till en arbetskamrat, då han såg en gosse, som väckte hans sexuella åtrå, tog kontakt och talade med honom. De pratades vid en stund under det de gick gatan framöver och när Bergwall såg en bakgård vid sidan av gatan, fattade han plötsligt tag i gossens nacke och förde in honom på bakgården; där kysste han honom på kinden och munnen, befallde gossen dra ner byxorna, vilket denne uppenbart uppskrämd inte vågade annat, varpå Bergwall ställde sig på knä framför gossen, tog tag i dennes manslem, kysste den, tog in den i munnen, sög på den, drog så ner sina egna byxor och försökte därefter föra sin styvnade manslem i gossens analöppning, därpå onanerade Bergwall tills han fick utlösning med intensiv orgasm, ordnade omedelbart klädseln, befallde gossen att inte yppa något om det inträffade för någon varken hemma eller annorstädes, för 'då kunde det gå honom illa'. Bergwall fortsatte sedan sin väg till arbetskamraten.” Ur f.d. överläkare Otto Brundins rättspsykiatriska utlåtande 1970-03-16.
  27. ^ F.d. överläkare Otto Brundins rättspsykiatriska utlåtande 1970-03-16
  28. ^ [a b c d] Pea Nilsson (2008-12-19). ”Quick dömd för grova brott redan före morden”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-domd-for-grova-brott-redan-fore-morden. Läst 2012-06-28. 
  29. ^ [a b] Gubb Jan Stigson (2002-05-22). ”Vilka krav kan ställas på en mördad sons far?”. Sundsvalls Tidning. http://www.st.nu/noje/kultur.php?action=visa_artikel&id=214530. Läst 2008-12-22. 
  30. ^ Överläkare Y. Holmstedts rättspsykiatriska utlåtande, Stockholm 1970-05-08
  31. ^ Falu domsagas norra tingslags häradsrätts dom 1970-05-26, dom nr. DB 128, s 10
  32. ^ [a b] Socialutredning 1991-03-01 av kurator Anita Sterky, Statens Rättspsykiatriska klinik i Stockholm
  33. ^ ”John” (2008-12-15). ”Jag var nära att mördas av Thomas Quick”. Newsmill. http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/15/jag-var-nara-att-mordas-av-thomas-quick. Läst 2008-12-17. 
  34. ^ Anders Sandqvist (2008-12-17). ”’Kapabel att mörda hur många som helst’”. Expressen. 
  35. ^ [a b] Statens rättspsykiatriska klinik, Stockholm: Rättspsykiatriskt utlåtande av Marianne Kristiansson 1991-03-25, utlåtandenr. 14-91, dnr. 49/91
  36. ^ Thomas Quick, programpresentation på svt.se, Dokument inifrån, Sveriges Television. Läst 2008-12-21
  37. ^ [a b] Signerat: Kamp för sanning har blivit kamp mot lögn”. Dalademokraten. 2003-01-29. http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200405/17/1000232354_TT/1000232354_TT.dbp.asp. Läst 2008-12-28. 
  38. ^ [a b c] Thomas Quick, del 2 av 2, 2008-12-21, Dokument inifrån, Sveriges Television. Läst 2008-12-21
  39. ^ Richard Aschberg (2005-12-14). ”’Mördaren i det fria’”. Aftonbladet. 
  40. ^ ”Quick misshandlad på Säters sjukhus”. Dalarnas Tidningar. 2005-11-28. 
  41. ^ Anne Marte Blindheim (2005-11-26). ”Thomas Quick fikk bank”. Dagbladet. http://www.dagbladet.no/nyheter/2005/11/26/450490.html. Läst 2009-01-04. 
  42. ^ Kammarrättens i Sundsvall dom 2010-11-09 i mål nr. 1115-10, s 5
  43. ^ Fredrik Gunér/TT (2010-09-03). ”Sture Bergwall har fått frikännande”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/sture-bergwall-har-fatt-frikannande/. Läst 2013-07-30. 
  44. ^ [a b] Quick frikänd från Therese-mordet”. Dagens Nyheter. 2011-06-10. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/quick-frikand-fran-therese-mordet_6233244.svd. Läst 2013-07-30. 
  45. ^ [a b c d] Emma Garpebring (2008-12-21). ”"Jag tvivlar inte på att Quick är skyldig"”. Piteå-Tidningen. http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4189645. Läst 2008-12-28. 
  46. ^ ””Quick kan få resning””. 5 juni 2012. http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=6954292. 
  47. ^ [a b c d] Lennart Lundmark (2002-05-24). ”Quick, riksåklagaren och de andra skandalerna”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/quick-riksaklagaren-och-de-andra-skandalerna-1.83610. Läst 2009-07-06. 
  48. ^ ””Quick söker ny resning””. 18 juni 2012. http://www.svt.se/nyheter/sverige/quick-soker-ny-resning. 
  49. ^ [a b] Näst sista Quick-åtalet nedlagt”. DN. 21 maj 2013. http://www.dn.se/nyheter/sverige/nast-sista-quick-atalet-nedlagt. 
  50. ^ [a b] Eric Tagesson (2012-11-23). ”Sture Bergwall frikänd från två mord”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15826288.ab. Läst 2013-07-30. 
  51. ^ [a b c d e] Quick dömd för Johan-mordet”. Göteborgs-Posten. 2001-06-22. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=139&a=459179&ref=puff. Läst 2009-01-03. 
  52. ^ ”Asplund-ärendet bör prövas igen””. SvD. 31 oktober 2011. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/asplund-arendet-bor-provas-igen_6595976.svd. 
  53. ^ [a b] Quick frias från ytterligare mord”. DN. 17 augusti 2012. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-frias-fran-ytterligare-mord. 
  54. ^ [a b] Signerat: Tilsto Marianne-drapet”. VG. 2000-05-19. http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=1037028. Läst 2009-01-04. 
  55. ^ [a b] Pelle Tagesson (2000-09-07). ”Quick erkänner ännu ett mord”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0009/07/quick.html. Läst 2009-01-12. 
  56. ^ [a b] Fredrik Nilsson (2002-08-26). ”Olle Högboms familj vädjar om tips i annons”. Sundsvalls Tidning. http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=237409. Läst 2008-12-22. 
  57. ^ [a b c d e] Richard Aschberg och Anders Johansson (2005-11-27). ”-Quick ljög om morden”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,752701,00.html. Läst 2008-12-19. 
  58. ^ Quick fälld för åtta mord”. Dagens Nyheter. 2008-11-19. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=853628. Läst 2009-01-05. 
  59. ^ [a b c] Göran Lambertz (2006-12-03). ”"Därför ändrade jag mig om Thomas Quicks skuld"”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/debatt/darfor-andrade-jag-mig-om-thomas-quicks-skuld. Läst 2008-12-21. 
  60. ^ Brundin Urisman A. (2011). Att glömma och minnas igen, Juridisk publikation 2/2011.
  61. ^ [a b c] Karin Östman (2008-12-16). ”Quick läste – och erkände”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4004214.ab. Läst 2009-01-04. 
  62. ^ Anders Johansson (2008-12-16). ”"Därför dömdes Quick för mordet – och därför kan han vara oskyldig"”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4006797.ab. Läst 2009-01-01. 
  63. ^ Sjöberg R. L., ”Christianson säger fortfarande inget om sina skäl”, Dagens Nyheter (publicerad 2014-02-19)
  64. ^ Bladh A.K. (1994-11-02). Rättegången mot Quick är helt unik. TT/Dalademokraten.
  65. ^ [a b] Katarina Lagerwall (2013-02-01). ”Quick kan frias från sista morddomarna”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/quick-kan-frias-fran-sista-morddomarna/. Läst 2013-08-01. 
  66. ^ [a b] Karin Östman (2008-12-17). ”Pekade ut blod som inte fanns”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4012151.ab. Läst 2009-01-03. 
  67. ^ Anders Johansson (2008-12-17). ”Därför dömdes Quick – och därför kan han vara oskyldig”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4012764.ab. Läst 2009-01-03. 
  68. ^ [a b c d] Anders Johansson och Karin Östman (2008-12-20). ”Johans kropp har aldrig hittats”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/thomasquick/article4039899.ab. Läst 2009-01-03. 
  69. ^ Lennart Ernstsson (2008-12-15). ”’Jag kan inte ha någon annan uppfattning’”. Smålandsposten. http://smp.se/nyheter/vaxjo/jag-kan-inte-ha-nagon-annan-uppfattning(1036053).gm. Läst 2008-12-29. 
  70. ^ Resning beviljad i Johan-ärendet”. Dagens Nyheter. 2012-01-18. http://www.dn.se/nyheter/sverige/resning-beviljad-i-johan-arendet. Läst 2012-01-18. 
  71. ^ Bergwall kräver sanningskommission”. Dagens Nyheter. 2012-03-14. http://www.dn.se/nyheter/sverige/bergwall-kraver-sanningskommission. Läst 2012-03-14. 
  72. ^ [a b] Eva-Lisa Wallin (2008-12-12). ”Mordet på Yenon Levi”. Dalarnas Tidningar. http://www.dt.se/brottsplats/article381763.ece. Läst 2008-12-29. 
  73. ^ [a b c] Rättsutredning avseende de 8 avdömda mordåtalen mot Thomas Quick., Per Svensson, 2006-11-17
  74. ^ [a b c] Anders Johansson (2008-12-18). ”Därför dömdes Quick – och därför kan han vara oskyldig”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4021721.ab. Läst 2008-12-29. 
  75. ^ Stefan Lisinski (2009-04-20). ”Thomas Quick begär resning”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/thomas-quick-begar-resning-1.847807. Läst 2009-04-20. 
  76. ^ Nedlagt åtal mot Quick Dagens Nyheter, 2010-05-28
  77. ^ Anders Johansson, Anders Munck (2010-09-24). ”Quick beviljas resning igen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7842986.ab. Läst 2010-09-26. 
  78. ^ ”Thomas Quick friad från mord”. Sveriges Radio: Dagens eko. 2010-09-03. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3978149. Läst 2010-09-05. 
  79. ^ [a b c d e] Anders Johansson och Karin Östman (2008-12-19). ”Hittade inte mordplatsen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4030644.ab. Läst 2009-01-01. 
  80. ^ Quick fälld för Therese-mordet”. Göteborgs-Posten. 1998-06-03. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=139&a=459188&ref=puff. Läst 2009-01-04. 
  81. ^ Inger Orsteen (2008-09-18). ””Tror morderen var fra Fjell””. Drammens Tidende. http://dt.no/article/20080918/NYHET/550414360/1063/NYHET. Läst 2008-12-29. 
  82. ^ Staffan Kihlström (2010-03-18). ””Benbitar” i Quickmål var inte ben”. DN. http://www.dn.se/nyheter/sverige/benbitar-i-quickmal-var-inte-ben-. 
  83. ^ SVT.se: Professor går emot benanalys, publicerad 23 april 2010
  84. ^ TT (2010-04-20). ”Thomas Quick begär på nytt resning”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/thomas-quick-begar-pa-nytt-resning-1.1080334. Läst 2010-04-20. 
  85. ^ Svea hovrätt har beviljat resning i ytterligare ett mål rörande Sture Bergwall (Thomas Quick) mål nr Ö 3293-10 Svea Hovrätt, 2010-09-24
  86. ^ Magnus Hellberg (2010-09-24). ”Quick får resning i fallet Therese Johannesson”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/1.2149334/quick-far-resning-i-fallet-therese-johannesson. Läst 2010-09-24. 
  87. ^ Åtal nedlagt mot Sture Bergwall Åklagarmyndigheten, 2011-03-29
  88. ^ Eric Tagesson (2010-03-20). ”'Therese kan finnas i Pakistan - vid liv'”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12241922.ab. Läst 2012-10-17. 
  89. ^ [a b] Eva-Lisa Wallin (2008-12-12). ”Mordet på Trine Jensen”. Dalarnas Tidningar. http://www.dt.se/brottsplats/article381759.ece. Läst 2009-01-04. 
  90. ^ [a b] Thomas Quick - och de orimliga tvivlen”. Dalademokraten. 2003-12-18. http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200405/14/1000199462_TT/1000199462_TT.dbp.asp. Läst 2009-01-04. 
  91. ^ [a b c d] Thomas Quick dömd för kvinnomord i Norge”. Aftonbladet. 2000-06-22. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0006/22/quick.html. Läst 2009-01-04. 
  92. ^
    Sjöberg R.L. (2011). Utlåtande (om dom i mål B 1548/99, Hedemora tingsrätt).
  93. ^ [a b] Eric Tagesson (2012-11-23). ”Sture Bergwall frikänd från två mord”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15826288.ab. Läst 2013-07-30. 
  94. ^ Eva-Lisa Wallin (2008-12-12). ”Mordet på Gry Storvik”. Dalarnas Tidningar. http://www.dt.se/brottsplats/article381761.ece. Läst 2009-01-04. 
  95. ^ [a b] Justitiekanslerns beslut 2006-11-28, i ärende 7449-06-21, angående Anmälan om allvarliga brister vid genomförandet av förundersökningar angående mord m.m.
  96. ^ Olsson, Thomas: Gubb-Jan Stigson personangrepp på Thomas Quick är en skam för Dala-Demokraten, Newsmill, 2009-11-30
  97. ^ Lennart Ernstsson (2008-12-18). ”Här kunde Quick läsa om sig själv och pojkmordet samtidig”. Smålandsposten. http://smp.se/nyheter/vaxjo/har-kunde-quick-lasa-om-sig-sjalv-och-pojkmordet-samtidig(1041934).gm. Läst 2008-12-28. 
  98. ^ Mer information om Alvar Larsson finns på engelskspråkiga Wikipedia.
  99. ^ "Två av Quicks 'offer' i livet?" Mittnytt. 1996-05-13. Läst 2009-11-29.
  100. ^ Mordgåta får aldrig något svar”. Dalarnas Tidningar. 2001-12-12. http://www.dt.se/nyheter/article1968.ece. Läst 2009-11-29. 
  101. ^ Signerat: Avhører Quick I Marianne-saken”. VG. 2000-08-18. http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=1037028. Läst 2009-01-04. 
  102. ^ Signerat: Marianne-saken foreldes mandag”. Firda. 2006-06-27. http://www.firda.no/article2258421.ece. Läst 2008-01-04. 
  103. ^ Ruben Högbom (2002-05-21). ”Brott och offer som underhållning”. Sundsvalls Tidning. http://www.st.nu/noje/kultur.php?action=visa_artikel&id=214202. Läst 2008-12-29. 
  104. ^ Jenny Stiernstedt (2008-09-07). ”’Mördaren är nu en fri man’”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3267730.ab. Läst 2008-12-22. 
  105. ^ Peter Jonsson (2008-11-29). ”Thomas Quick: ’Jag dumpade Olles kropp i en container’”. Sundsvalls Tidning. http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=781673. Läst 2008-12-22. 
  106. ^ TT (2009-12-17). ”’Kommer att bli en ren jävla massaker’”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6306442.ab. Läst 2009-12-17. 
  107. ^ Leif G.W. Persson (2002-12-07). ”Bevisningen mot Thomas Quick”. Kvällsposten. http://www.kvp.se/kronikorer/gw/1.1395304/leif-gw-persson-bevisningen-mot-thomas-quick. Läst 2008-12-25. 
  108. ^ Larsson, Dan. Mytomanen Thomas Quick : en dokumentation. Luleå. ISBN 978-91-630-7096-9 
  109. ^ Staffan Wolters (1998-09-17). ”Reportrar i storgräl”. Journalisten. http://www.journalisten.se/nyheter/reportrar-i-storgral. Läst 2008-12-28. 
  110. ^ Gubb Jan Stigson (1998-09-01). ”Nya boken om Quick – ett pinsamt fuskverk”. Dalademokraten. http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200306/23/1000022670_TT/1000022670_TT.dbp.asp. Läst 2009-01-07. 
  111. ^ Gubb Jan Stigson (1998-09-03). ”Sjukjournalen – ett övervärderat bevis”. Dalademokraten. http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200306/23/1000022988_TT/1000022988_TT.dbp.asp. Läst 2009-01-07. 
  112. ^ Guillou, Jan. Häxornas försvarare : ett historiskt reportage. Piratförlaget. ISBN 9789164200372 
  113. ^ Gubb Jan Stigson (2002-08-28). ”Minst sex faktafel, Guillou!”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_62505.svd. Läst 2008-12-29. 
  114. ^ Jan Guillou (2002-08-31). ”Stigson svamlar om Quick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_62894.svd. Läst 2008-12-29. 
  115. ^ Gubb Jan Stigson (2008-09-06). ”Jan Guillou slarvar vidare om Quick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_63620.svd. Läst 2008-12-29. 
  116. ^ Richard Aschberg och Anders Johansson (2005-12-27). ”’Psykologen: Quick är bara en pratkvarn’”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article340236.ab. Läst 2008-12-31. 
  117. ^ http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/brottochstraff/article15306446.ab aftonbladet.se läst 2012-12-06
  118. ^ Göran Lambertz (2009-01-06). ”’Vad ska man tro om Quick’”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/debatt/article4123569.ab. Läst 2009-01-12. 
  119. ^ DN Debatt: ”Förhastade slutsatser i fallet Thomas Quick”, publicerad och besökt 2012-08-20
  120. ^ Christer van der Kwast (2012-09-29). ”’Bergwall ges gräddfil till frikännandena’”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bergwall-ges-graddfil-till-frikannandena_7537884.svd. Läst 2012-10-17. 
  121. ^ http://www.fokus.se/2012/09/aklagarkriget/
  122. ^ http://www.aklagare.se/Upload/Media/Nyheter/Slutredovisning%20BE%20uppdrag%20avident.pdf

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Camera-photo.svg Selma Lagerlöf.png Denna biografiska artikel om en svensk person behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.