Sturehov

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sturehov
Sätesgård
Sturehovs huvudbyggnad, fasad mot väst, augusti 2011.
Sturehovs huvudbyggnad, fasad mot väst, augusti 2011.




Land  Sverige
Region Svealand
Kommun Botkyrka
Färdigställande 1780-talet
Byggnadsmaterial Sten
Se Sturehof (restaurang) för restaurangen.

Sturehov eller Sturehofs slott (även stavat Sturehovs slott) är ett säteri i Botkyrka kommun.

Sturehovs säteri ligger vid Rödstensfjärden, Östra Mälaren, cirka 3 kilometer väster om gamla Norsborg. Sturehovs huvudbyggnader består av ett tvåvånings stenhus med två envånings flyglar i trä. Kring huvudanläggningen finns flera ekonomibyggnader, uthus, ladugårdar och stallbyggnader. Nuvarande mangård uppfördes på 1780-talet för friherre Johan Liljencrantz, de två flygelbyggnaderna är dock ungefär hundra år äldre. Ursprungligen var flyglarna uppförda i så kallad karolinsk stil men anpassades till gustaviansk stil när slottet uppfördes. I dag används Sturehov av Stockholms stad för representation. Slottet visas för allmänheten på söndagar under sommarhalvåret.

Tidig historia[redigera | redigera wikitext]

Sturehov på Gripenhielms Mälarkarta 1689.
Herrgården på 1780-talet.

På Sturehovs nuvarande plats låg under medeltiden en by, Afrehulta, med fyra gårdar. Dessa förenades av riksmarsken greve Svante Sture den yngre, som mördades av Erik XIV. Det byggdes på 1580-talet ut till säteri av hans son riksrådet Mauritz Sture och fick namnet Sturehof.

Efter sonsonens änka kom Sturehov 1654 genom testamente till riksmarsken Johan Axelsson Oxenstierna, gift med Anna Margareta Sture. Det tillhörde från 1661 medlemmar av bland annat släkterna Wrangel, Banér, Vellingk, von Höpken, Liljencrantz, Piper, Hermelin och Reuterskiöld.

Liljencrantz' era[redigera | redigera wikitext]

Adelcrantz' fasadritning.
Slottets köksspis, fungerar numera som kakdisk i slottskaféet.

Johan Liljencrantz, Gustav III:s ”finansminister”, förvärvade egendomen 1778 som sommarnöje till sig och sin familj. Då var mangården nedbrunnen och bara de båda flygelbyggnaderna från 1600-talet stod kvar. Han lät sedan arkitekt Carl Fredrik Adelcrantz rita en ny huvudbyggnad. Adelcrantz var vid den tiden en mycket renommerad och ansedd arkitekt som bland annat stod bakom det Gustavianska operahuset i Stockholm.

De båda flygelbyggnaderna moderniserades i tidens stil med mansardtak, och exteriörfärgen ändrades från röd till vit. Liljencrantz lät även bygga en ny fyrlängad fägård och en engelsk trädgård anlades på 1700-talet på udden norr om säteriet.

Huvudbyggnaden inreddes och dekorerades av dåtidens skickligaste hantverkare och dekorationsmålare, bland dem Louis Masreliez. Som delägare i Mariebergs porslinsfabrik hade Liljencrantz möjlighet att skaffa mariebergskakelugnar till sin nya byggnad. Därför finns på Sturehov idag landets största samling mariebergskakelugnar, totalt 17 stycken. Den praktfullaste är ”Liljecrantz’ kakelugn”.[1] Den står i det rum en trappa upp, som var tänkt att bli Liljecrantz’ sovrum, men han föredrog att sova på bottenvåningen. Kakelugnen är avbildad på ett svenskt frimärke. Johan Liljencrantz stannade dock inte länge på Sturehov. Efter det att hans första fru, Ottiliana, dog 1788 lät han bygga Norsborgs herrgård. Där bosatte han sig med sin nya hustru, Eleonora.

Nyare historia[redigera | redigera wikitext]

Sturehov med marken köptes år 1899 av Stockholms stad för att kunna bygga stadens nya vattenverk (Norsborgs vattenverk) och för att skydda vattentäkten Bornsjön. Det innebar även att Sturehovs slott aldrig tömdes på sina inventarier. I dag räknas därför slottet som en av landets vackraste och mest kompletta anläggningar i den så kallade gustavianska stilen.

Åren 1954–1958 genomfördes en omfattande restaurering av huvudbyggnaden, som bekostade av B.A. Danelii donationsfond. En in- och utvändig ommålning gjordes år 2010 i samband med bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling, eftersom kung Carl XVI Gustaf skulle nyttja huset för representation. I södra flygeln finns ett kafé. Idag visar Stockholms stadsmuseum byggnaden under sommarhalvåret. Byggnaden förvaltas av Stockholms stads fastighetskontor.

Exteriörbilder[redigera | redigera wikitext]

Interiörbilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sjöberg, Lars & Sjöberg, Ursula: "Det svenska rummet", Bonnier Alba, 1994. ISBN 91-34-51481-3. s. 70.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Skriftliga källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sjöberg, Lars & Sjöberg, Ursula: "Det svenska rummet", Bonnier Alba, 1994. ISBN 91-34-51481-3. s. 70.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 59°15′28.4″N 17°45′31.2″Ö / 59.257889°N 17.758667°Ö / 59.257889; 17.758667