Sturemorden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Stureplansmorden eller Sturebymordet.
Erik XIV, målning från ca 1560 tillskriven Domenicus ver Wilt.
Svante Sture d.y.

Sturemorden kallas de mord, som Sveriges dåvarande kung Erik XIV utförde på bland andra Svante Sture d.y. i Uppsala den 24 maj 1567.

Bakgrunden till händelsen var att ett antal adelsmän av Erik XIV hade blivit misstänkta för förrädiska stämplingar mot kungamakten. Sten Banér fängslades tillsammans med Sturarna på Svartsjö slott och fördes år 1567 till Uppsala för att ställas inför ständernas dom. Erik XIV föregick det hela, uppenbarligen i helt okontrollerbart raseri och paranoia, och befallde att de fängslade skulle dödas, däribland de nyligen dubbade grevarna och riksrådet Svante Sture.

Dödade[redigera | redigera wikitext]

  1. Nils Svantesson Sture, född 1543, son till Svante Sture.
  2. Svante Sture d.y., greve.
  3. Erik Svantesson Sture, född 1546, son till Svante Sture.
  4. Abraham Gustafsson Stenbock
  5. Ivar Ivarsson (Liljeörn)
  6. Dionysius Beurraeus

Enligt Sten Erikssons (Leijonhuvud) berättelse räddades dennes liv, när kungen, gripen av vansinnet, hade befallt att de fängslade skulle mördas, men därefter sagt, att herr Sten skulle skonas. Eftersom vakten inte visste vilken Sten, Sten Banér eller Sten Eriksson, som kungen avsåg, lät man dem båda leva. Detta har dock ifrågasatts då oberoende källor till detta saknas. Helt visst är dock att Sten Banér satt fängslad[1].

Erik XIV irrade sedan runt i skogen hela natten, och återfanns nästa dag ute på fälten vid Alsike. Riksrådet och kungens gamle lärare Dionysius Beurraeus försökte bringa kungen i lugn, men höggs ihjäl av drabanter på kungens befallning.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ *Larsson, Lars-Olof (2005). Arvet efter Gustav Vasa. Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-4773-6