Sturmgewehr 44

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sturmgewehr 44
(StG 44)
MP44 - Tyskland - 8x33mm Kurz - Armémuseum.jpg
Typ Automatkarbin
Ursprungsplats  Nazityskland
Tjänstehistoria
I tjänst september 1943–maj 1945 (Nazityskland)
Krig Andra världskriget, användes även under efterkrigstidens konflikter runt om i världen
Produktionshistoria
Designad 1942
Tillverkare C. G. Haenel Waffen und Fahrradfabrik CITEFA
Producerad september 1943
Antal tillverkade 425 977
Specifikationer
Vikt 5,22 kg oladdat[1]
Längd 940 mm
Piplängd 419 mm

Patron 7,92 x 33 mm Kurz,[2] (aka. 7.9 mm Kurz eller Pistolenpatrone 43)
Kaliber 7,92 mm
Mekanism Gaslås, lutande slutstycke
Eldhastighet 500 skott/min
Effektiv räckvidd 300 m (automat) 600 m (halvautomat)[3]
Frammatning 30-skotts löstagbart magasin

Sturmgewehr 44 StG-44, även MP-44, ("stormgevär modell 1944"), räknas som världens första automatkarbin och anfader till ett antal moderna vapen, t ex ryska AK-47, då dess konstruktion inspirerat andra tillverkare att uppnå och överträffa dess funktion. Dessutom har den givit namn åt vapentypen "automatkarbin" i många länder, till exempel i engelskans assault rifle, franskans fusil d'assault och finlandssvenskans "stormgevär". StG-44 kan genom att vrida säkringsspärren ställas in att avge både patronvis och helautomatisk eld.

Historik[redigera | redigera wikitext]

1942, under andra världskriget, påbörjade tyska tekniker utvecklingen av ett helautomatiskt gevär som var tänkt att ersätta kulsprutepistoler, repetergevär och i viss mån lätta kulsprutor i fronttjänst. Geväret skulle avfyra en patron som var en korthylsad version av Mauserpatronen i tysk tjänst men som ändå skulle vara kraftigare än de pistolpatroner som användes i dåtidens kpistar. Under 1943 fortsatte utvecklingen av det som då kallades MP-43 (Maschinenpistole 1943, "kpist modell 1943"). Vapnet betecknades som en kpist för att kringgå Hitlers förbud mot utvecklandet av nya gevär.

Under hösten 1943 skickades MP-43 ut på förband på prov. Vapnet användes i större skala första gången av 43. infanteridivisionen på östfrontens norra sektor. Responsen var så positiv att man fortsatte med produktionen. Vapnet var överlägset både kpisten och repetergeväret i de flesta situationer och minskade dessutom skyttesoldaternas beroende av understöd från kulsprutor (MG34 och MG42). Efter att flera divisionschefer krävt av Hitler personligen att vapnet skulle få prioritet godkändes vapnet år 1944 slutligen (under namnet MP-44) av Hitler för fälttjänst.

För att undvika förvirring (frontförband hade begärt mer av de nya gevären) och som propaganda döptes vapnet slutligen i december 1944 om till Sturmgewehr 44.

Enligt organisationsscheman skulle hela grupper och plutoner utrustas med StG-44 från och med slutet av 1944 (i grenadjärkompanier och pansargrenadjärkompanier). En pluton utrustad med StG-44 benämndes Sturmzug (stormpluton). Man kan dock fråga sig om så verkligen skedde i någon större utsträckning med tanke på den hårt ansträngda tyska krigsekonomin. Fotografier från perioden 1944-45 visar ofta att endast enstaka soldater var utrustade med StG-44, övriga soldater hade fortfarande repetergevär eller kulsprutepistoler. MP 40 och Kar 98 förblev de vanligaste vapnen. Samtidigt skriver flertalet tyska befäl i böcker efter kriget att StG-44 prioriterades till de rörliga kompanier som genomförde motattacker vid fientliga inbrytningar.

425 977 StG-44 tillverkades under kriget. Efter krigsslutet användes restlagret under en tid av den östtyska armén för att sedan exporteras till Jugoslavien, Mellanöstern och Afrika.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Konceptet användes som bas för den sovjetiska AK-47:an (som inte har några mekaniska delar gemensamt med StG-44). Däremot är G3 eller Ak 4 som den svenska licenstillverkade versionen kallas, nära besläktad med StG-44, då det vapnet utvecklades av samma ingenjörer.

Det finns ett fotografi från andra världskriget, troligtvis från 1944, som visar den svenska SS-officeren Hans-Gösta Pehrsson sittande med en StG-44 i knät.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Sturmgewehr 44 Assault Rifle” (på engelska). SecondWorldWarHistory.com. Arkiverad från originalet den 2008-06-12. http://web.archive.org/web/20080612192500/http://www.secondworldwarhistory.com/stg44.asp. Läst 7 oktober 2012. 
  2. ^ Ian Hogg & Terry Gander (2005) (på engelska). Jane's Guns Recognition Guide. Harper & Collins Publishers. sid. 287 
  3. ^ Rusiecki, Stephen M. (på engelska). In final defense of the Reich: the destruction of the 6th SS Mountain Division "Nord". sid. 361. ISBN 978-1-59114-744-2. http://books.google.se/books?id=xCoTjyrLTM8C&pg=PA361 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]