Subak

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsarv
Kulturlandskapet i provinsen Bali: Subaksystemet som en manifestation av Tri Hita Karanafilosofin
Risterasserna utgör en del av bevattnignssystemet Subak på Bali.
Risterasserna utgör en del av bevattnignssystemet Subak på Bali.
Geografiskt läge
Koordinater 8°15′33″S 115°24′10″Ö / 8.25917°S 115.40278°Ö / -8.25917; 115.40278Koordinater: 8°15′33″S 115°24′10″Ö / 8.25917°S 115.40278°Ö / -8.25917; 115.40278
Plats Bali
Land Indonesien
Region* Asien och Stilla havet
Data
Typ Kulturarv
Kriterier ii, iii, v, vi
Referens 1194
Historik
Världsarv sedan 2012  (36:e mötet)
Bevattningssystemet Subak på kartan över Indonesien
Red pog.svg
Bevattningssystemet Subak
Bevattningssystemet Subak på kartan över Indonesien.
* Enligt Unescos indelning.

Subak är namnet på konstbevattningssystemet för risfälten på ön Bali i Indonesien som utvecklades för mer än 1000 år sedan. För Balineserna, gav inte bevattningssystemet vatten till plantornas rötter utan vattnet användes för att skapa en komplext, pulserande artificiellt ekosystem.[1] Risfälten på Bali skapades kring vattentempel och vattnets placering bestämdes av en präst.

System[redigera | redigera wikitext]

Subak är ett traditionellt ekologiskt hållbart[2] bevattningssystem som håller samman det Balinesiska jordbrukssamhället inom byarnas gemenskapscenter Bale Banjar och Balinesiska tempel. Vattenförvaltningen leds av prästerna i vattentemplen utan förglömmande om Tri Hita Karanafilosofin som handlar om förhållandet mellan människorna, jorden och gudarna; En uråldrig metod som följts i Indien genom Rishi inom Hinduismen.

Hot[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1960-talet,[3] har Bali attraherat mängder av besökare och turister från hela världen som en del i den Indonesiska turismen. Beräkningar visar på att cirka 1000 hektar risfält omvandlas årligen till turistanläggningar och bostäder, vilket hotar det urgamla systemet.[2]

Världsarvsstatus[redigera | redigera wikitext]

Pura Taman Ayun.
Balinesiska vattensprutande statyer i Goa Gajah petirtaan (heliga badbassänger).

I juni 2012, blev Subak uppsatt på världsarvslistan.[4]

Museum[redigera | redigera wikitext]

1981 öppnade Subak Museum i distriktet Tabanan med ett begränsat antal föremål.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Lansing, J.S. (1987). ”Balinese "Water Temples" and the Management of Irrigation”. American Anthropologist "89" (2): sid. 326–341. doi:10.1525/aa.1987.89.2.02a00030. 
  2. ^ [a b] ”‘Subak’ farming world-heritage listed”. The Jakarta Post. 21 maj 2012. http://www.thejakartapost.com/news/2012/05/21/subak-farming-world-heritage-listed.html. 
  3. ^ http://blogs.aljazeera.com/blog/asia/balis-ancient-irrigation-system
  4. ^ ”Cultural Landscape of Bali Province: the Subak System as a Manifestation of the Tri Hita Karana Philosophy”. UNESCO:s världsarvscenter. http://whc.unesco.org/en/list/1194. Läst 5 maj 2013. 
  5. ^ ”A thousand years on, can ‘subak’ survive?”. The Jakarta Post. 18 april 2013. http://www.thejakartapost.com/news/2013/04/18/a-thousand-years-can-subak-survive.html. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • J. Stephen Lansing, Priests and Programmers: Technology of Power in the Engineered Landscape of Bali Princeton University Press.
  • "Balinese Water Temples Withstand Tests of Time and Technology" - National Science Foundation
  • Simulation Modeling of Balinese Irrigation (extract) by J. Stephen Lansing (1996)
  • "The Impact of the Green Revolution and Capitalized Farming on the Balinese Water Temple System" by Jonathan Sepe (2000). Literature review.
  • Direct Water Democracy in Bali. [1]