Substantivering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En substantivering är ett adjektiv som används självständigt utan något substantiviskt huvudord.[1] Substantivering förekommer i de flesta indoeuropeiska språk med kongruensböjningar. Detta beror på att kongruenser signalerar vad det är för sorts begrepp som åsyftas.

I svenskan finns både adjektiv- och artikelkongruens, vilket innebär att substantiveringar kan skapas med stor frihet. Tidigare fanns också verbkongruens, men i nutida svenska förekommer den endast som rester av äldre språk, exempelvis i förstelnade fraser.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

I meningen en åldrad men fortfarande vacker dam stod i gathörnet är participet "åldrad" ett adjektiv, eftersom det beskriver ett substantiv ("dam"). I till rättegången voro kallade en åldrad dam och två ynglingar återfinns samma particip, men denna gång självständigt utan något substantiv. Alltså är "åldrad" i denna mening en substantivering.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.eng.gu.se/sv/projects/GrUp/substantivering.html