Suchoj PAK FA

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Suchoj T-50
Sukhoi T-50 Maksimov.jpg
Beskrivning
Besättning 1
Första flygning 29 januari 2010
I aktiv tjänst 2015 preliminärt
Versioner Sukhoi/HAL FGFA
Tillverkare Suchoj
Data
Längd 22 meter
Spännvidd 14,2 meter
Höjd 6,05 meter
Vingyta 78,8 m²
Tomvikt 18 500 kg
Max. startvikt 37 000 kg
Max. bränslevikt 10 300 kg
Motor(er) 2 × Nya motorer av NPO Saturn
Dragkraft 2 × 175 kN
Prestanda
Max. hastighet 2 600 km/h
Transporträckvidd 5 500 km
Max. flyghöjd 20 000 meter
Stigförmåga 350 m/s
Dragkraft/vikt: 1,4
Vingbelastning 330 kg/m² (normal)
470 kg/m² (max)
Beväpning
Vapenbalkar Två interna vapenrum
Robotar R-73 Archer
R-77m Adder
Elektronik
Radar N050(?)BRLS AFAR/AESA radar

PAK-FA (ryska: ПАК-ФА, Перспективный авиационный комплекс фронтовой авиации, ungefär avancerat taktiskt frontjaktplan) eller Suchoj T-50 är ett ryskt flygplansprojekt med mål att skapa ett femte generationens stridsflygplan som ska ersätta ryska flygvapnets aktuella MiG-29 och Su-27-serier, flygplanet skall vara jämförbart med den amerikanska motsvarigheten F-22 Raptor.

Ny ultramodern radar som ska användas på PAK FA och det rysk-indiska samarbetsprojektet.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Projektet bygger delvis på teknik som testats med experimentflygplan som Su-47 Berkut, Su-37, MiG-29OVT och MiG-1.44. Projektet drivs av ett konsortium av företag under ledning av Suchoj OKB.

Ett närstående projekt har även inletts tillsammans med Indien för att ta fram ett femte generations stridsflyg åt det indiska flygvapnet och möjligtvis även det ryska, enligt uppgift ska utvecklingskostnaderna delas 50/50 mellan nationerna. Hur mycket som skiljer det rysk-indiska projektet från PAK-FA är okänt men enligt tillgänglig info tyder det på att det ska vara jämförbart med det amerikanska F-35 som kommer att användas av vissa NATO-anslutna flygvapen såväl som US Navy med start 2011.[1][2]

Flygtester[redigera | redigera wikitext]

24 december 2009 genomförde man de första testerna av planets motorer då man taxade planet på en landningsbana. Planet lyfte den 29 januari 2010 från KnAAPO:s högkvarter i Komsomolsk-na-Amure. Premiärflygningen tog cirka 40 minuter.[3][4]

Beställningar[redigera | redigera wikitext]

Ryska försvaret planerar köpa in tio plan mellan 2013–2015 och sedan ytterligare 60 under 2016.[5] Indien och Ryssland planerar att totalt köpa in runt 200 plan vardera.[6]

Jämförbara flygplan[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.hindu.com/2007/02/08/stories/2007020806230500.htm
  2. ^ http://www.ilmatorjuntaupseeriyhdistys.fi/2_2007/tekstit/pikuut.htm
  3. ^ http://www.rian.ru/defense_safety/20100129/206764954.html
  4. ^ http://www.lenta.ru/news/2010/01/29/fighter/
  5. ^ http://en.rian.ru/russia/20100719/159864889.html
  6. ^ http://in.reuters.com/article/idINIndia-46877820100312?sp=true

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]