Suchoj Su-9

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Suchoj Su-9
Su-9B VVS museum.jpg
En Su-9 vid flygvapenmuseet i Monino.
Beskrivning
Typ Jaktflygplan
Besättning 1
Första flygning 24 juni 1956
I aktiv tjänst 1959 – 1977
Ursprung  Sovjetunionen
Tillverkare Suchoj
Data
Längd 18,2 meter
Spännvidd 8,5 meter
Höjd 4,8 meter
Vingyta 34 m²
Tomvikt 7 675 kg
Max. startvikt 12 500 kg
Max. bränslevikt 2 500 kg
Motor(er) Ljulka AL-7
Dragkraft 66,7 kN (95 kN med ebk)
Prestanda
Max. hastighet 2 230 km/h
Räckvidd med max. bränsle 1 350 km
Max. flyghöjd 20 000 meter
Stigförmåga 200 m/s
Dragkraft/vikt: 0,8
Vingbelastning 245 kg/m²
Beväpning
Vapenbalkar 4
Beväpning UPK-23-250
Bomber 2 × FAB-250
Robotar 4 × K-5 (Su-9)
2 × R-8 (Su-11)
Övrigt Fälltankar
Elektronik
Elektronik Styrdalalänk Lazur
Stridsledningssystem Vozdych
Radar SjD-30 (Su-9)
Orjol (Su-11)
Ritning
Sukhoi Su-9.svg

Suchoj Su-9 (NATO-rapporteringsnamn Fishpot) var ett jaktflygplan som utvecklades av Suchoj under 1950-talet för Sovjetiska luftförsvarsstyrkorna.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Su-9 utvecklades parallellt med Su-7 och de båda flygplanen har flera gemensamma drag. Den största skillnaden var att Su-9 försågs med en deltavinge i motsats till Su-7:ans pilvinge. Su-9 fick också konventionella roder. Deltavingen gjorde att Su-9 fick samma vingyta som Su-7 fast med 80 cm kortare spännvidd. Det gav lägre vikt och högre hastighet.

Eftersom Su-9 utvecklades för PVO Strany fick den inga kanoner utan huvudvapnet var jaktrobotar. Jaktroboten Kaliningrad K-5 var en primitiv ledstrålestyrd robot som visade sig ha dålig träffsäkerhet. Efter hand utvecklades därför den förbättrade varianten K-55 som var samma robot försedd med infraröd- eller semiaktiv radarmålsökare från roboten Vympel K-13.

Radarn SjD-30 var också en primitiv apparat som i stort sett bara var användbar som avståndsmätare och ledstrålesändare. Därför började Suchoj i slutet av 1950-talet att utveckla Su-11 med radarn Orjol och jaktroboten Kaliningrad R-8. Kombinationen radar-robot var lyckad, men Su-11 led fortfarande av dålig räckvidd vilket gjorde att produktionen avbröts efter drygt hundra producerade flygplan.

I slutet av 1960-talet genomfördes vapenprov i syfte att göra Su-9 mer flexibelt. Bland annat provades kanonkapseln UPK-23-250 och flygbomben FAB-250, men användningen av dessa fick ingen större spridning.

I början av 1970-talet togs Su-9 ur tjänst och ersattes med Suchoj Su-15 och MiG-23. Många av flygplanen byggdes om till fjärrstyrda målrobotar.

Användning[redigera | redigera wikitext]

1 maj 1960 försökte en Su-9 med piloten Igor Mentjukov vid spakarna att avvisa en amerikansk Lockheed U-2 som kränkte sovjetiskt luftrum vid Sverdlovsk. För att nå tillräcklig höjd startade Mentjukov utan robotbeväpning och var beredd att ramma det främmande flygplanet om det blev nödvändigt. Flygplanet sköts i stället ned av en S-75 Dvina luftvärnsrobot varvid piloten Gary Powers togs till fånga.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • Su-9 – Jaktflygplan. 1 100 byggda.
  • Su-9U - Skolflygplan (NATO-rapporteringsnamn Maiden). Runt 50 byggda.
  • Su-11 – Vidareutveckling med modernare radar och beväpning. 108 byggda.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]