Supercell

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna supercell som drog fram över New Mexico år 2004 släppte stora hagel med en diameter på 5 cm och orsakade stora skador.

En supercell är ett cumulunimbusmoln eller åskväder som är extra intensivt.[1] Den kännetecknas av den har en långlivad och roterande uppvind, en så kallad mesocyklon.[2] Superceller genererar i stort sett alltid våldsamt väder med kraftig åska, skyfall, starka fallvindar med lokala storm- och orkanbyar, stora hagel och tromber.

Det roterande vindmönstret i en supercell gör att de kalla neråtvindarna som följer med nederbörden inte kväver den varma uppvinden, vilket ofta sker ganska snabbt i vanliga åskceller. Fallvindarna och nederbörden koncentreras på ena sidan av cellen i ett krokformat område och tillåter mer varm luft att sugas in från den andra sidan [3] Så i stället för att konkurrera om utrymmet, så gynnar upp och neråtvindarna varandra på ett symbiotiskt sätt och fungerar lite som ett frontsystem i mikroformat.

Typer av superceller[redigera | redigera wikitext]

Det finns i sin tur tre olika typer av superceller: Classic (typisk), HP (high precipitation, mycket nederbörd)[4][1] och LP (low precipitation, lite nederbörd) [5].

Storleken på en enskild supercell varierar från ett par kilometer upp till som mest cirka tre mil. Superceller kan förekomma som isolerade åskväder, men kan också finnas med i stora sammanhängande kluster av många åskceller, så kallade MCS (mesoscale convective systems, eller multicellsystem). Dessa kan täcka en yta på mer än tio mil i diameter[3]

Geografisk förekomst[redigera | redigera wikitext]

Superceller förekommer till största delen i tempererade och subtropiska klimatzoner. Talrikast förekommande är de inom det så kallade tornadobältet i USA, som sträcker sig från sydstaterna och upp över mellanvästern. Det är just superceller som är skyldiga till de allra flesta tornador som drar fram där.[6] De geografiska betingelserna i området gör att varm fuktig luft från mexikanska golfen stöter i hop med varm och torr luft från Arizonaöknen och kall polarluft norrifrån. Denna krock av luftmassor leder till att extrem instabilitet i atmosfären kan uppstå.[7]

Men det är inte bara i USA som superceller förekommer. De kan bildas var som helst om förhållandena är de rätta, och de förekommer även i Sverige. Trots att det är i USA de är mest omtalade, så var det i England som man först började göra studier på superceller. Supercellen tillhör de mindre vanliga av alla typer åskväder och detta gäller även i tornadobältet.

Gynnsamma förutsättningar[redigera | redigera wikitext]

Gynnsamma förhållanden för att superceller ska bildas är:

  • Stora mängder tillgänglig energi i de lägre luftskikten i form av fukt och värme.
  • Stor instabilitet, det vill säga att temperaturen sjunker snabbt med höjden.
  • Ett tunt skikt av stabil luft, som till en början håller den varma och fuktiga luften i de låga nivåerna åtskild från den kalla luften högre upp, vilket skärper kontrasterna mellan höga och låga höjder.
  • Snabbt ökande vindstyrka med höjden och en kraftig jetström högst upp.
  • Stor vindskjuvning, det vill säga olika vindriktningar på olika höjder.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Glickman, Todd S. (red.) (2000) (på engelska). Glossary of Meteorology (2:a upplagan). American Meteorological Society. ISBN 978-1-878220-34-9. http://amsglossary.allenpress.com/glossary/search?id=supercell1. Läst 29 oktober 2014 
  2. ^ Lemon, Leslie R.. ”ON THE MESOCYCLONE "DRY INTRUSION" AND TORNADOGENESIS” (på engelska). Lockheed Martin Ocean, Radar, & Sensor Systems, Weather and ATC Programs,Syracuse, New York. http://www.stormchasers.au.com/lemon7.htm. Läst 29 oktober 2014. 
  3. ^ [a b] H Michael Mogil: "Tornadoes" , sid 25. Colin Baxter Photography ltd
  4. ^ Jonathan M. Davies (oktober 1993) (på engelska). Small Tornadic Supercells in the Central Plains i konferensutgåvan “17th Conf. Severe Local Storms”. American Meteorological Society. http://www.jondavies.net/1993_SLS_mini-sprcl/1993_SLS_mini-sprcl.htm. Läst 30 oktober 2014 
  5. ^ Rasmussen, Erik N.; Straka, J. M. (1998). ”Variations in Supercell Morphology. Part I: Observations of the Role of Upper-Level Storm-Relative Flow”. Monthly Weather Review (American Meteorological Society) "126" (9): sid. 2406–2421. doi:10.1175/1520-0493(1998)126<2406:VISMPI>2.0.CO;2. 
  6. ^ Holicky, Edward; Przybylinski, R. W. (5 oktober 2004) (på engelska). Characteristics and Storm Evolution Associated with the 30 May 2003 Tornadic Event over Central Illinois i konferensutgåvan “22nd Conf. Severe Local Storms”. American Meteorological Society. http://www.crh.noaa.gov/images/ilx/pdf/amsmay3.2.pdf. Läst 29 oktober 2014 
  7. ^ H Michael Mogil: "Tornadoes" , sid 13. Colin Baxter Photography ltd

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]