Sur sulfatjord

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sur sulfatjord är sådan jord där det genom jordmånsprocesser bildas svavelsyra i sådan omfattning att det bidrar väsentligt till jordens karaktär. Man kan skilja på egentliga sura sulfatjordar och potentiellt sura sulfatjordar. De sistnämnda är sådana som innehåller sulfid men inte har oxiderats. Den exakta klassificeringen har varit omdiskuterad i fråga om hur sulfatinnehållet skall beaktas och till vilket djupa surahorisonter som skall beaktas.

Dräneringsvattnet från sulfatjordar kan vara mycket surt, till och med under pH 3,5.De sulfidhaltiga sedimenten i finska Österbotten har bildats på botten av Littorinahavet som täckte området för 7 500-2 500 år sedan. Det område som täcktes av Littorinahavet sträcker sig till områden som nu ligger ca 90 m över havet. Områdena höjs upp ur havet genom landhöjningen, som fortfarande pågår med en hastighet av 0,5–1 cm/år.

Sur sulfatjord kan utvecklas där svavelkoncentrationen i sedimenten är högre än 0,10 % och koncentrationen av organiskt kol i markzonen är under 4 %.Gyttjan är den jordart i Finland som innehåller mest svavel Gyttja är också den jordart som oftast likställs med sura sulfatjordar. Så länge det aktuella markskiktet är täckt av vatten så hålls svavlet bundet främst som järnsulfider (FeS och FeS2). Sulfatjordarna ligger oftast i dalgångar och låglänt terräng och är i vanliga fall täckta av ett lager med annat material till exempel torv. I naturligt tillstånd hålls vanligen grundvattennivån över sulfatjorden. När jorden dräneras så att järnsulfiderna får kontakt med luftens syre oxideras de till järnhydroxider och sulfat. Samtidigt frigörs vätejoner vilket innebär att det bildas svavelsyra (H2SO4) som gör att markens pH sjunker..[1] I områden med mycket sulfatjordar riskerar vattendrag att drabbas av sur chocker. Dessa uppstår när det börjar regna efter en längre torrperiod.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jonas Löv (25 april 2005). ”Reglerbar dränering och underbevattning i Österbotten”. Yrkeshögskolan Sydväst. http://home.agrolink.net/lov/reglerbar.pdf. Läst 29 november 2010.